MINA VÄNNER VI GÅR MOT MÖRKARE TIDER OCH JAG HAR MER LUST ÄN NÅGONSIN ATT SKRIVA, DÄRFÖR BÖRJAR JAG OM PÅ NYTT! INTE BARA NY NOVELL UTAN JAG BYTER ÄVEN BLOGGPORTAL, VI FÅR SE HUR DET FUNKAR. MEN TROR NOG DET SKA BLI BRA.
KOMMER HA KVAR DEN HÄR BLOGGEN OCH NI KOMMER ATT KUNNA HITTA EN LÄNK PÅ DENNA PÅ DEN NYA BLOGGEN.
JAG TACKAR BLOGG.SE FÖR DEN HÄR TIDEN MEN JAG KÄNNER ATT JAG VILL RÖRA MIG FRAMMÅT, UTVECKLAS OCH VERKLIGEN SKRIVA SÅNT JAG GILLAR. DÄRFÖR KOMMER JAG KÖRA PÅ DEN NYA NOVELLEN, DEN HAR MYCKET KÄNSLOR OCH MYCKET BETEEDEN I SIG. SÅ OM DU GILLAR ATT LÄSA OCH FÅ TÄNKA PASSAR DEN PERFEKT FÖR DEJ.
IN OCH KOMMENTERA VAD NI TYCKER.!!!
JAG KAN INTE TACKA ER NOG FÖR TIDEN HÄR PÅ BLOGG.SE, DEN HAR VEKLIGEN SATT SPÅR MEN SOM SAGT VI BLICKAR FRAMMÅT.
oh my god, jag är försenad med allt men jag lovar att överraskninge kommer innan söndag. ar haft fullt upp hemma och i skolan har även fått ta itu med massor känslor och annat skit som spökar i mitt huvud ibland.
Hoppas ni har tålamod med mig, jag ska gottgöra er. Jag lovar!!
Som ni vet håller jag på med en överaskning till er och den kommer i sluet av månaden, så ni får vänta lite till! hih.
Men för er som är intresserade av vad jag gör på dagarna när jag inte skriver tycker jag att ni ska kolla in min personliga blogg, den förösker jag uppdatera varje dag.
Kanske ni inte alls gillar att läsa vardagliga bloggar men för er som gör det kanske ni kan kolla in på min.
Klicka HÄR eller på bilden för att komma till bloggen.
Vad heter era bloggar, jag lovar att gå in och kolla samt skriva en kommentar om jag gillar den!
Tidigare: "Why won´t you let me in?" Jag stannade upp och han kollade på mig med sina oroliga ögon. Jag öppnade munnen i ett försök att svara något, något som kunde lura ämnet åt sidan men jag stängde min mun lika snabbt. Vi stod där i mitt ute i ingen stans och kollade på varandra. Våra blickar var som fast i varandra. Innan vi visste ordet av de gick åskan och helt plötsligt öste regnet ned. "Greta.." Jag muttrade och kollade upp mot himlen. När jag sänkte min blick igen märkte jag att Harry hade kommit närmare, våra ansikten var nu bara några få centimeter ifrån varandra och jag kunde känna hans andetag på mina torra läppar. Jag kände hur min kropp rös till och håret på armarna reste sig. "Let me in." Hans ord lämnade hans svullna läppar, innan jag hann svara kände jag hur hans läppar pressades mot mina. Där stod vi, i regnet och kysste varandra. Jag hade ljugit hela tiden, det var han. Och det kommer alltid att vara han. Harry.
Mindys Perspektiv:
Jag flämtade till och drog mig ifrån Harry. Hans vackra ögon kollade på mig med ett sårat ansikte.. "I´m sorry, It´s just.." Jag avslutade inte meningen. Jag var tvungen att berätta för honom. Jag är tvungen att berätta för honom vad som hände för några år sedan, den där hemska dagen i den gamla skolan.
"I´m going to tell you everything, but can we go back to the house first. I´m freezing, please?" Han sa inget utan fångade bara upp min hand och höll den i hans stora. Vi sa inget under tiden, vi gick bara hand i hand. Några gånger då och då kände jag hur han kramade min hand lite extra, en varm och trygg känsla uppstod varje gång han gjorde det. När vi närmade oss huset drog jag min hand till mig, jag ville inte skapa några problem, och jag ville minst av allt bli överfallen om vem den stiliga pojken med de gröna ögonen var. Nej det fick vänta tills senare. Först måste jag veta vad jag vill. "It´s going to be crazy in there, my mum is uhm.. sad." Jag pausade och han bara kollade på mig som i väntan på att jag skulle fortsätta min mening. "So just follow me, okay?" Han nickade och jag öppnade försiktigt dörren. Till min förvåning hade stormen gått över och hela familjen satt i soffan, förutom pappa då då... "Mindy, where did you go? I was just going.." Mamma kom ut i hallen men stannade upp när hon såg att jag inte var ensam, hennes ögon skannade förtjust över Harrys långa figur och jag kunde känna hur jobbigt han tyckte att detta var. Han var ju inte ensam om att tycka det. "Mum this is Harry, I don´t know if you remeber him?" Mamma kollade på mig med höjda ögonbryn men nickade sedan på huvudet. "Ofcourse I remeber him." Harry skrattade till lite innan han blev indragen i hennes famn. "Hi Harry, nice to meet you again. How are you?" Hon släppte taget om honom och han svarade trevligt med att han mådde helt perfekt och att det var trevligt att träffa henne igen. Sådant där som alla säger när det träffar ens föräldrar. "I see you guys were out in the rain, can I get you a coup of tea or anything?" Jag sneglade över till Harry, han hade visst tänkte samma sak som mig då hans blick redan var riktad mot mig. "Yes please, tea would be lovely. We´re going up to my room to change clothes. I don´t want to be sick. " Innan hon hann protestera drog jag med Harry upp för trappan och sedan med in på mitt rum. Jag släppte inte hans hand innan vi stod i mitten av mitt ljusa rum. "I like your room, It´s very.." Jag avbröt honom. "Girly`" Han skrattade men skakade på huvudet."No, I was going to say you." "Oh, well yha. I guess." Jag ryckte bara på axlarna och öppnade min garderob som stod längst in i rummet, jag drog snabbt ut ett par mjukis byxor och en alldeles för stor stickad tröja. Jag vände mig om och såg att Harry stod framför mig med tröjan jag gått låna av honom. Jag kände hur blodet kom krypande till mina kinder. "I see keept it, do you like it?" Jag drog den snabbt från han och slängde in den garderoben. "You can borrow some clothes frpm my dad. I think you got the same size." Jag öppnade dörren och smög sedan bort till mamma och pappas sovrum. Det förvånade mig alltid när jag gick in i rummet, jag och min lillebror hade aldrig varit tillåtna att vara där inne. Jag såg i ögonvrån att även Harry klev innanför tröskeln. Jag tog ett par grå, antagligen lite för stora mjukisbyxor och en hoddie från pappas garderob. Sedan drog jag med Harry tillbaka till mitt rum igen. "I can get out if you want to change," Min röst var klen men den fångade Harrys uppmärksamhet. Han bara skakade på huvudet innan han fortsatte. "I´m not shy about my body. Han drog snabbt av sig sin tröja och jag kände hur jag nästan satte all luft i halsen. Jag svalde hårt och rodnade ännu en gång, jag försökte kolla bort men mina ögon ville inte lyda mig, han märkte det nog då ett flin kom från hans håll. Jag vände mig snabbt om. "Well can you get out while I´m chanching?" Jag fick inget svar från honom så jag vände mig om. Han satt nu på min säng, fortfarande utan tröja och bara kollade på mig. "No, you shouldn´t be so shy about your body. Your beautiful." Han stod upp från sängen och gick över till mig. Hans blick var fäst vid min hela vägen. När han kom fram till mig kände jag hur hans kalla händer greppade tag om nederdelen av tröjan jag bar. Han lyfte lite försiktigt på den, som om att han frågade om det var okej. Det var mer än okej. Han drog sedan av hela tröjan, där stod jag i bara min bh. Jag kände hur hans ansiktsuttryck hade ändrats, han såg nu orolig ut och det var då jag kom på. Mina armar flög snabbt upp till mina bröst och gömde ärret som syntes. "What happend?" Hans röst var svag och jag kunde se hur ledsamheten fanns i hans ögon. Han försökte ta bort mina armar men jag höll de hårt över min bröstkorg.
"No Harry, please." Han drog in mig i hans famn och mina tårar började forsa ned för mina kinder. Det jag så länge velat glömma kom nu tillbaka
Det hade nu gått en timme och jag hade berättat allt för Harry, om dagen i skolan då skolan "tuffa" gäng drog in mig på toaletten och försökte de ena och de andra, och hur jag kämpade emot och att de tillslut gav upp men även ville märka mig. Hur en av de tog ut en liten fickkniv och skar i mitt högra bröst.
Jag hade fått avbryta då och då när jag tappade andan av att berätta samtidigt som tårar flödade ned.
Han hade suttit tyst hela tiden och hållit om mig. Det kändes tryggt, tryggt att veta att han fanns där. "I am so sorry for this Mindy. But I want you to know that I would never do something like that to you. I hope you understand that." Han greppade tag om mitt ansikte och strök med tummen över mina svullna kind. Jag nickade och kollade in i hans gröna ögon.
Han lutade sig sakta fram och pressade sina läppar mot mina svullna. Jag kysste han snabbt tillbaka, en kyss som inte var särskilt bra med tanken på mina blöta läppar och att hela mitt ansikte var svullet och rödgråtet.
"Here you got some tea." Min mamma öppnade dörren och skulle precis öppna munnen för att säga något mer när hon såg att satt på min säng utan tröjor båda två.
Jag flyttade snabbt iväg från Harry och drog upp tröjan som låg på golvet. "Mum.." Hon ställde snabbt ned de två te kopparna på det lilla bordet bredvid sängen. Sedan vände hon på klacken och skyndade ned för trappan. Jag skyndade mig snabbt efter henne.
"Mum!" Jag drog tag i hennes arm och vände henne mot mig. Innan jag hann agera kände jag hur ett otroligt svidande dök upp på min kind. Jag la snabbt min hand över de ömma området på min kind. Jag kollade upp på henne med tårar i ögon.
"Mindy, I´m so sorry. Hunny, please.." Hon tog tag i min han men jag drog den snabbt ifrån henne och sprang upp på mitt rum. När jag kom in innanför dörren bröt jag återigen ut ur tårar. Harry skyndade sig fram till mig.
"Mindy what happend?"
Jag lät mening lämna mina läppar. "She...She hit me." Hans ögon blev större och jag kunde se hur en ilska byggdes upp. '
"What?!"
"Harry please take me back to London. I don´t want to me here anymore." Han kollade på mig med en orolig blick men nickade sedan. Jag drog fram väskan jag hade haft med mig hit och slängde ned alla saker jag kunde hitta. Sedan stängde jag den och skyndade mig ned till hallen där mamma stod med tårar i sina ögon. Jag tog ett stadigt tag om Harrys hand och skyndade mig förbi henne ut till bilen.
"Mindy please, I´m sorry. I love you." Jag vände mig inte om utan fortsatte bara till andra sidan gatan där Harrys bil var parkerad. Han slängde snabbt in min väska i backluckan och hjälpte mig in innan han hoppade in och startade bilen.
Vi började köra, allt var tyst. Jag försökte samla mina tankar men det ända jag kunde tänka på var att min egen mor hade slagit mig. Min egen mor, kvinnan som fött mig, kvinnan som jag så länge hade sett upp till...
Ber om ursäkt för att ni har fått vänta, men har inte vart hemma och det kom upp strul när jag skrev alla kapitlerna innan så att de raderades..
Inte världens bästa kapitel men man får reda på lite om Mindys förflutna. :)
Tidigare: "She´s a really nice girl Harry, I think you found the right girl." Jag höjde bara på ögonbrynet innan han fortsatte. "The right girls are sometimes the hard one to get. You just haft to fight for them." Om jag skulle vara ärlig så visste jag inte riktigt ifall i fortfarande pratade om Mindy, det började mer låt som att han berättade strategierna i ett tv:e spel eller något. "So you fighted for El, huh?" Jag flinade åt tanken. El och Louis hade faktiskt blivit tillsammans rätt så snabbt efter att de träffades. "Nha, she was a easy one." Han blinkade med ögat till mig och ja skrattade bara till. Jag älskade sådana här stunder med Louis, han är verkligen en bra person att sätta sig ned med och bara prata, prata om allt. Alla tog han alltid som den barnsliga och skojaren och visst det mestadels som fansen såg var den barnsliga Louis. Men vi som är med han dygnet runt kände hans riktiga jag.
Mindys Perspektiv:
Jag tröttnade tillslut på boken som legat framför mig på bordet i över tre timmar. Jag suckade och stängde igen den. Jag la huvudet på bordet och suckade återigen några gånger. "Mindy, darling are you okay?" Mitt huvud for upp lika snabbt som jag hade lagt ned det. Jag vände mig om och såg mamma stå i dörröppningen till köket. "Mum?" Jag reste mig ifrån stolen och skyndade över till henne. Hon bredde ut sin armar så att jag skulle kunna borra mig in i hennes famn. "What are you doing here, I thought you were going to come next week?" Jag bröt tystnaden men hon skakade bara på huvudet. Hon släppte taget om min taniga kropp och hängde av sig sin kappa som hon burit, hon sparkade sedan av sig sina svarta kängor. Hon tog sin väska och gick förbi mig in i köket. Hon tog fram en kopp och hällde upp en kopp te. Hon gick sedan vidare in i vardagsrummet där hon placerade sig i soffan. Hon klappade med handen bredvid sig för att säga att jag skulle sätta mig. Jag följde hennes order och slog mig ned bredvid henne i den mörkbruna soffan som var gjord för fyra personer. Hon drog filten över oss båda innan hon öppnade sin mun.
"I found your dad in beed with another.." Hon tystnade mitt i meningen, jag förstod varför så jag avslutade hennes mening. "Man." Hon vred på huvudet och kollade med en sorgsen blick på mig, ja ryckte på axlarna och kröp in i hennes famn. Vi sa inget mera, vi satt där. Jag i hennes famn med tankar som sprutade. Jag hörde hur hon snyftade till men jag satt kvar i hennes famn. Aldrig innan hade jag hört min mamma gråta, jag visste helt ärligt inte vad jag skulle göra. Så jag gjorde inget, sådär som jag alltid gör.
Jag kunde höra min mor och min mormor förde ett samtal ute i köket, ett sådant där samtal som de kallade "vuxensamtal". Jag kunde höra hur mammas röst var sprucken, jag kunde höra varenda ord de sa men jag ville inte ta in något av det. Allt var för hemskt. Jag hade aldrig hört mamma så ärlig och ledsen innan.
Jag kände hur min telefon vibrerade. När jag klickade fram sms:et såg jag att det var ifrån Harry.
From Harry:
Hii what´s your adress to your parantes house?xx
Jag var tvungen att läsa det några gånger om, varför ville han veta det? Jag skickade adressen innan jag skrev sms:et som innehöll frågan.
To Harry:
Why are wondering?
Han svarade med ett enkelt "jag ville bara veta." Jag nöjde mig med det svaret och la ned mobilen igen.
"Someone special?" Jag kollade upp och möttes av morfars muntra ansikte. Jag skrattade lite och gjorde plats till honom i soffan.
"Nha, I don´t think so." Han sa inget utan kolla bara rakt framför sig. Jag ville veta vad han tänkte på. Och som om hand kunde läsa mina tankar talade han ut.
"You know Mindy, the thing that happend for a couple of years ago shouldn´t effect you know. If you want to have a boyfriend you should, If you want to come near someone you should." Jag visste inte hur jag skulle svara på det, de han sa var ju trotsallt sant men efter allt som hände vågar jag inte. Det är något i mig som säger till mig att hålla i tyglarna hårt, hår som aldrig förr.
"I know, but it´s hard.." Han nickade och lutade sig fram och placerade en kyss på min hjäss. Sedan reste han sig och försvann ut till kvinnorna som nu hade satt sig ned. Mamma satt med huvudet i händerna och jag kunde se hur tårar föll från hennes rödgråtna ögon. Mormor satt bredvid med en tröstande hand.
Jag ville göra något men jag visste inte vad.
"Mindy, you have visitor." Min morfars röst trängde in genom mina tankar som tog över min verklighet. Jag kollade på honom med ett frågande ansiktsuttryck men han ryckte bara på axlarna. Jag suckade och reste mig från de bekväma platsen i soffan.
Med stela steg vandrade jag ut till hallen och ytterdörren som stod på glänt. Jag öppnade den försiktigt och jag kände hur något i min mage hoppade till, vad gjorde han här?
"H..Harry?" Han nickade bara så jag fortsatte. "What are you doing here, I thought you were i Amsterdam with the boys?" Han skakade bara på huvudet. Jag gjorde en gest med handen i ett tecken att han kunde komma in. Men han skakade bara på huvudet. " Can we go for a walk?" Jag kollade på honom med höjda ögonbryn men förstod snabbt att han menade allvar. Jag nickade och drog snabbt på mig min jacka och mina skor. Sedan gick jag ut i de kalla och stängde dörren efter mig.
Vi började gå, vi gick på den lilla stigen som ledde bort till min gamla skola. Den med så många minnen. Innan jag ens hann tänka mig for sa jag det högt. "That´s my old school." Jag pekade bort mot den och han kollade på den länge. Sedan kom frågan som jag var rädd för. Den frågan som jag undvikit så många gånger, frågan som jag hopades aldrig skulle komma.
"Why won´t you let me in?" Jag stannade upp och han kollade på mig med sina oroliga ögon. Jag öppnade munnen i ett försök att svara något, något som kunde lura ämnet åt sidan men jag stängde min mun lika snabbt.
Vi stod där i mitt ute i ingen stans och kollade på varandra. Våra blickar var som fast i varandra.
Innan vi visste ordet av de gick åskan och helt plötsligt öste regnet ned. "Greta.." Jag muttrade och kollade upp mot himlen. När jag sänkte min blick igen märkte jag att Harry hade kommit närmare, våra ansikten var nu bara några få centimeter ifrån varandra och jag kunde känna hans andetag på mina torra läppar. Jag kände hur min kropp rös till och håret på armarna reste sig.
"Let me in." Hans ord lämnade hans svullna läppar, innan jag hann svara kände jag hur hans läppar pressades mot mina. Där stod vi, i regnet och kysste varandra. Jag hade ljugit hela tiden, det var han. Och det kommer alltid att vara han.
Harry.
Äntligen!!!! Kyssen som i alla väntat på.
Hej kompisar, är hemma nu igen en kort sväng, åker iväg på torsdag igen. Så jag har suttit och skrivit lite kapitel som ska komma upp.
Åhh har längtat till att skriva detta kapitel, alltid kul att skriva om den första kyssen.
Better Than Words- Chapter 15, "Nice to talk with you Lou"
Tidigare:
Väskan slängde ja på golvet, jag skyndade mig fram till den ovanligt sköna sängen och la mig ned. Jag kände hur en lugn känsla tog över och jag skulle kunna ligga här och bara stirra upp i taket hur länge som helst. plingandet från min mobil avbröt den ljuvliga känslan och jag tog snabbt upp telefonen, det var en notis från Twitter. Det var en tweet som innehöll en bild på mig och Harry när vi sa hej då utanför min lilla lägenhet i London. Jag suckade när jag läste texten som stod utanför bilden
@1Dpleasenotisme!!!
Who´s this little girl who´s stealing my man?
Såg även att det var en tjej som hade kommenterat mitt Twitter namn.
Here is her Twitter, @Mindymoore
Jag stängde av mobilen och la mig återigen på sängen. Mina tankar vandrade bort till Harry. Undra vad han gjorde just nu?
Mindys Perspektiv:
Jag suckade och rullade över på höger sida för tionde gången kanske. Jag slängde en snabb blick mot klockan. Den stod på 05:30. Ännu en suck flydde från mina läppar. Varför var jag vaken så tidigt och varför kan jag inte somna om? Jag satte mig försiktigt upp och drog på mig min stora hoddie som jag hade fått av Harry dagen innan. Det konstiga är att vi beter oss som om vi vore ett par men grejen är att jag helt ärligt inte vet vad jag känner, jag lovade mig för några år sedan att jag inte skulle släppa in någon efter "olyckan" som polisen kallade det.
Jag drog åt mig en gammal bok som låg på det gamla skrivbordet sedan öppnade jag försiktigt dörren och smög ut. Inte ett ljud hörde där ute så jag antog att ingen var vaken. Jag sköt igen dörren lite efter mig och smög sedan ned för trappan. Jag tog fram en kopp te och satte mig sedan vid det höga bordet och började läsa.
Harrys Perspektiv:
Klockan var tidigt på morgonen och jag kunde inte somna om, dels så snarkade Zayn hur högt som helst och mina tankar var inte riktigt med mig. Jag kunde fortfarande höra fansens skrik klinga inuti mina öron. Jag gav upp och skyndade mig ut ur den lilla så kallade sängen. Jag gjorde mitt yttersta för att dämpa ljudet men då min säng var över Liams var det inte så enkelt då jag var tvungen att sätta ena foten i hans säng för att kunna komma ned oskadd.
"Ugh..Harry man?" En hes och trött röst kom ut från Liam men jag la ett finger över hans läppar.
"Sorry, go back to sleep." Jag drog för skynket till hans säng och kunde snabbt höra hans lätta snarkningar. Jag gick försiktigt bort till främre delen i bussen, där alla bord och soffor fans. Jag slog mig ned i soffan och suckade. "Are you okay man?" Mina ögon for upp och jag kunde se Louis sitta på en av stolarna vid det lilla bordet, hans dator var placerad framför honom. "Yha, just things on my mind. What are you doing up this early?" Han flinade lite och ryckte på axlarna. Han förstod nog att jag var förvånad då Louis var en av de som alltid sov längst, förutom Zayn då.
"I don´t really know. I was missing El so I called her. What´s on your mind then?" Ja visste att de frågan skulle komma men var jag redo att dela med mig av mina funderingar och jobbiga känslor. "Harry?" Han kollade med en orolig blick på mig, han reste sig och satte sig bredvid mig i soffan. "What´s wrong, you know you can talk to me, right?"
"I know Lou, it´s just I don´t really know what´s wrong with me." Han nickade för att visa att han förstod vad jag menade.
"Is it about Mindy?" Hans röst var låg som om hennes namn kunde skada mig. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara så jag nickade bara.
"How is she?" Jag kollade upp och mötte hans blick, ett litet leende var placerat på hans läppar och han såg så där fridfull ut, så som bara Louis kan göra.
"She´s fine, I guess..She said she was going home to her parents."
"Well that´s good, I mean so she don´t have to be alone with those weird people." Ja nickade men han fortsatte, antagligen såg han på mig att allt inte stod rätt till.
"Harry, it´s fine. She is going to be fine. People are out and looking for Kate and this Zac guy."
"It´s not that Lou... "
"Then what is it?
Jag var nu på väg att avslöja det som jag hållit inne så länge, var det dags att släppa taget om det ständiga tänkandet och avslöja det som jag fruktade mest? Jag visste mycket väl att när jag väl sagt orden så var det ute, då fanns det, då levde meningen. Men jag skulle ta den chansen, det var dags.
"I think I´falling for her..", Jag kände hur mitt hjärta började slå dubbla slag och mina hand flator började bli fuktiga..Detta var verkligen inte likt mig.
"Who, Mindy?", Jag nickade och ett ännu större leende placerades på hans läppar. "That´s great Harry, really great. You should tell her." Jag skakade bara på huvudet och ett skakigt andetag lämnade mina läppar.
"I´m going to scare her away and the thing is that she don´t let anyone in so easy. I don´t really know why.." Louis bet lite på sin nagel men pratade sedan ut. "Maybe something happend in her past. You should ask her about her childhood, than you might get why she don´t let anyone in." Det han sa lät ganska så rimligt, jag kände hur en sten släpptes från mitt bröst. Jag skulle bara klura ut ett bra sätt att fråga Mindy mer om hennes barndom.
"She´s a really nice girl Harry, I think you found the right girl." Jag höjde bara på ögonbrynet innan han fortsatte. "The right girls are sometimes the hard one to get. You just haft to fight for them." Om jag skulle vara ärlig så visste jag inte riktigt ifall i fortfarande pratade om Mindy, det började mer låt som att han berättade strategierna i ett tv:e spel eller något.
"So you fighted for El, huh?" Jag flinade åt tanken. El och Louis hade faktiskt blivit tillsammans rätt så snabbt efter att de träffades.
"Nha, she was a easy one." Han blinkade med ögat till mig och ja skrattade bara till. Jag älskade sådana här stunder med Louis, han är verkligen en bra person att sätta sig ned med och bara prata, prata om allt. Alla tog han alltid som den barnsliga och skojaren och visst det mestadels som fansen såg var den barnsliga Louis. Men vi som är med han dygnet runt kände hans riktiga jag. Ett ganska kort kapitel men jag kände för att skriva ett mellan kapitel, ett sådant där Mindy inte är med så mycket. Där man mer får lära "känna" Harry och de andra killarna.
Min fråga till er idag är :
Idag tänker jag inte fråga något angånde novell utan angående er, jag vill lära känna er lite mer =)
Hur började ni gilla killarna och vem/vilka är era favoriter?
Kommentera och ge mig era tankar!
*************
Till lite annat nu då, jag åker iväg i morgon och är borta ett tag men jag kommer att ha med datorn och internetså jag ska försöka att få upp några kapitel, om inte ska jag försöka få upp ett innan jag åker i morgon.
Elena Hamilton är en 18-årig tjej som bor i London med sin mamma Sara, pappa Gavin och lillebror Kevin. Hennes mamma är 37 år. Hon var alltså bara 18 år när hon fick Elena för Elena blir 19 det här året, och hennes pappa är 38 år och blir 39 i år, så han var 20 år när han blev pappa till Elena. Elenas lillebror Kevin är 9 år. Han må vara bara 9 år, men för sin ålder är han väldigt smart. Elena och hennes familj bor i ett ljusblått fint hus. Det är inte på landet och inte i stan, det ligger lite mitt emellan. Men så nära stan så att hon kan gå till skolan.
Elena har en ganska stor släkt. Hon och hennes familj umgås med alla i släkten. Det är ingen som inte gillar nån annan, eller okej nästan ingen. Elena är inte så förtjust i sin kusin Mandy på pappas sida. Hon kan vara ganska bitchig och ansvarslös. Men annars gillar alla alla. Elena har åtta kusiner en på sin mammas sida och sju på sin pappas sida. Sen förutom det har hon farmor, farfar, faster, farbror, moster, morbror, mormor, morfar.
Elenas mormor och morfar heter Laura och Alex. De är 60 och 62 år och bor i Southampton, England, UK. Hennes morbror och hans tjej bor också i Southampton. Hennes Farmor, farfar, faster, fem kusiner deras pappa och ett kusinbarn och kusinbarnets pappa bor i Glasgow, Scottland, UK. Hennes farbror, hans tjej och två kusiner bor i Cardiff, Wales, UK och sist men inte minst, hennes moster, mosters man och en kusin bor i Manchester, England, UK. Elenas kusin som bor i Manchester är lika gammal som Elena själv är. De är kusiner men även bästa kompisar. Lexie är den kusin som Elena står närmast och tvärt om.
Elena vill verkligen att hennes kusin Lexie ska flytta ner till London. De har alltid så rolig när de umgås och de saknar verkligen varandra. Elena umgås nästan alltid med sina bästisar Trina Kennedy, Brady Addison och Derek Barkley. De är barndomskompisar och håller fortfarande ihop. De blev kompisar när de var mellan två-tre år. Deras familjer bor i samma område, så det blev att de träffades ute i lekparken. Elenas pappa är polis, men just nu är han sjukskriven efter att ha blivit skjuten i magen. Så han jobbar hemma med pappersarbete. Hennes mamma jobbar som frisör och hon är jätteduktig. Nu får ni hänga med Elena på hennes resa i livet. Det kommer bli skratt, lycka, romantik, tårar och smärta. Det här är novellen Something Great.
Tänkte köra ett länkbyte med denna goa tjej, hennes novellblogg är jätte bra och jag har läst den ett tag nu.
Har inte läst alla kapitel på den pågående novell, men utav det jag läst så tycker jag att den är grymt bra, kan inte säga mer än att jag tycker att ni ska ta och kolla in på bloggen och lämna en kommentar!
Jag skyndade mig tillbaka in till Mindy där hon låg halvt sovande. Jag tvättade snabbt av det värsta blodet på hennes knän och drog sedan täcket över hennes frusna kropp.
" Lay with me..please" Hennes ord fick mig att stanna upp men jag lyssnade på hennes order och drog av mig mina jeans och strumpor, samt min t.shirt.
Med endast mina boxer shorts på mig kröp jag ned under täcket med henne och inte långt efter kände jag henne frusna kropp leta sig in tätt intill min varma.
Jag kunde höra ett mummel från hennes läppar men lyckades inte höra vad det var.
Jag gav henne en snabb kyss på huvudet och inom några minuter var vi båda inne i drömmarnas värld.
Mindys Perspektiv:
Det var nu ljust ute och jag kände hur den enda solstrålen som letade sig in innanför gardinerna värmde mina ömma ben som letat sig ut från täcket. Minnena från igår spelades om och om upp i mitt dunkade huvud. Jag kände värmen från Harrys varma kropp som låg tätt intill min. Han andas tungt vilket betyder att han fortfarande sover, jag kunde även tyda en del lätta snarkningar då och då.
Jag vände mig försiktigt om så att jag låg ansikte mot ansikte med honom. Jag granskade hans fred fulla ansiktsuttryck, sättet hans lockar ramlade ned i ögonen och hur hans läppar öppnades så fort han andades ut. Ett leende vågade sig smyga upp på mitt svullna ansikte. Han är vacker, det är han verkligen.
"Why are you staring at me?" Jag ryckte till av hans hesa stämma, han öppnade försiktigt sina ögon och jag möttes direkt av det de där gröna tindrande ögonen. Mina kinder hettade till och såklart märkte han det, han brast ut i ett leende och jag bara fnittrade till.
Tystnaden hade lagt sig men Harry bröt den snabbt. " You didn´t answer my question." Jag kollade snabbt upp på honom men ryckte bara enkelt på axlarna men fortsatte med det mest dummaste svaret.
"I don´t know." Han skrattade till. Han la försiktigt sin hand på min arm och strök lätt med fingrarna. Min hud knottrade till sig och jag kände det där lugnet som jag nästan aldrig känner.
"How do you feel today?" Hans fråga fick mig att tänka tillbaka på går kvällen. Egentligen är det väldigt svårt att svara på, ja jag menar visst har jag ont i mina knän och väldigt förvirrade vad det gäller Kate och Zac, men grejen var det att det är ju meningen att jag ska vara sur på Harry. Och nu ligger han här i min säng, endast iklädd i boxer shorts. Nyansen på mina kinder blev mörkare ännu en gång, det kände jag.
"Uhm.. I don´t know." Jag satte mig upp i sängen och lät mina svullna ögon granska de långa benen som var fyllda med skrapsår och blod. Jag rörde det försiktigt men drog lika snabbt bort fingrarna då det bara gjorde ont.
"Harry.."
"Yha?" Han satte sig snabbt upp och kollade med en nyfiken blick på mig.
"I´m...I´m sorry for yesterday, I was a totally bitch and I didn´t mean the thing I said to you." Jag antog att han redan förstått att jag var ledsen för igår men jag kände verkligen att jag var tvungen att få det ur mig.
"Mindy, it´s okay. And I´m sorry to.. I should have told you another day, but It just come out. I´m sorry." Jag sa inget utan lutade mig bara in i hans famn.
Han la armarna runt min kropp och jag kunde höra hur han andades in min doft.
"But I´m going to haft to drop another bomb now.." Han mening fick mig att dra mig ur hans grepp och kolla med höjda ögonbryn på honom.
Han skrattade till lite innan han blev seriös igen. "Me and the boys are heding back to the tour today. We only got a few days off and tomorrow the first show in Amsterdam start." Han pillade lite på täcket som låg mellan oss i sängen. Jag kände hur en sten föll i magen på mig, det betydde att jag återigen skulle få vara ensam.
"That´s not bad news, that´s great news." Jag log ett tillgjort leende men han verkade gå på det då han log tillbaka stort. Jag fortsatte. " That´s really good. You will do wath you love to do again."
"And when we got some days off I will come back here and meet you, okay?"
Jag nickade. " Sounds perfect."
När jag trodde att vi hade lämnat det området talade han ut igen.. "But the problem is that I don´t want to leave you alone Maybe I can ask P...." Han hann inte fortsätta mer innan jag instämde.
"Harry I´m not going to be alone. I´m heding home for a while." Med det orden sagda gav han mig en stor kram innan han reste sig upp och började klä på sig.
Musiken flöt försiktigt ut genom radion i bilen. Värmen var på högsta siffran men jag kände ändå hur mina tår började frysa.
"Stupied winter." Jag hade kört i ungefär en timme men det kändes som att det hade gått 3 timmar. Jag suckade högt och svängde in på den lilla bensin macken som låg precis vid vägknuten. Jag hoppade ur bilen och låste den innan jag skyndade mig in till den lilla kiosken som låg några meter bort.
När jag väl kom innanför dörrarna såg jag hur mycket folk det var, inte alls vad jag behövde just nu. Jag skyndade mig fram till kassan och beställde en kaffe.
Två timmar senare stod jag på trappan upp till mitt barndomshus, huset som jag vuxit upp i huset var så stort att man kunde gå vilse om man inte kände till husets vägar. Jag knackade hårt på dörren och inom några ynka sekunder drogs dörren upp och jag blev omfamnad av min morfar.
"Mindy, darling!" Han gav mig en snabb kyss på kinden. Den irriterande känslan var nu bortblåst. Mina morföräldrar var något av de jag älskade mest i hela denna vida värld.
"Grandpa, what are you doing here?" Han log stort mot mig men tog sedan väskan som jag höll i handen och gjorde en gest att jag skulle stiga på. Han stängde dörren bakom mig och jag kände direkt lukten av mat, det var då jag förstod. Mormor är också på plats.
När jag hade fått av mig mina ytterkläder följde jag efter morfar in i köket. Där som jag trodde stod mormor med köksredskapen i högsta hugg och ett rosa blommigt förkläde runt sin midja. "Look who I found!" Mormor vände sig om och ett jubel flydde från hennes knallröda läppar.
"Mindy. Oh sweetie so nice to see you!" Hon skyndade sig fram till mig och omfamnade mig, jag andades in hennes så välkända parfym. Den som hon använt i så många år. "Patrick, your sister is here" Mormors röst ekade i det tomma huset. Jag hörde hur snabba steg från trappan hördes och innan jag hann reagera hade jag min 11 årig lillebror hängande runt halsen. Jag skrattade till men pussade han på huvudet.
Han sa inget utan hoppade bara ned och skyndade sig sen tillbaka till sitt. Han hade aldrig vart den här personen som pratat så mycket.
Allt var sig likt, fast det fattades två saker... Vart är mamma och pappa?
"Where´s mum and dad?" Morfar kollade upp från datorn som han satt vid och kollade bort mot sin fru. Mormor vände sig om och gav mig ett glas med juice. Hennes leende fanns nu inte längre på hennes läppar.
"Uhm well you know your mum and dad have had a rough time.." Det var inget nytt, mamma och pappa hade haft det jobbigt ända sedan jag var liten. Jag vil inte ens erkänna hur många gånger jag faktiskt önskat att det ska skilja sig. "So when your mother come home from London, when she was to visit you at the hospital she found your dad in bed with another....man." Juicen som var på väg ned för min strupe bytte nu riktning och snart var hela bordet fyllt med apselsin juice.
"You´re kidding me?" Min fråga var då onödig, hon hade ju precis sagt det i ett tonfall som förklarade att hon var seriös.
"No, he was in bed with another man. I don´t really know what to say, your mum is devastated. So me and your grandpa said she should go away from here and so she did."
"Where is she, and where´s dad?"
"She went of to Amsterdam, she´s coming home in a week." Det förvånade mig faktiskt inte att hon hade valt att åka till Amsterdam, hon hade alltid velat åka dit. Vi hade även haft tankar på att åka dit, bara hon och jag. "Your dad on the other hand, we don´t know where he is. He just left when your mum kicked him out."
Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Att pappa hade bedragit mamma var jag såklart sur över, men grejen som gjorde det roligare var att det inte var med något 10 år yngre barbi docka med bröst stora som vatten meloner utan att det var en man i hans egen ålder. Jag skakade snabbt på huvudet för att få bort tankarna.
"Well I´m going up to my room, or old room." De kollade bara på mig och nickade. Jag gick ut från köket och in till hallen där min väska stod. Jag tog ett snabbt grepp om den innan jag skyndade mig upp för trapporna upp till övervåningen.
Jag öppnade försiktigt dörren till rummet jag hade haft som mitt ända sedan jag föddes. Där inne möttes jag av samma gamla vanliga doft och möbler. Ett välfinnande leende placerades på mina läppar och jag drog igen dörren med min fot.
Väskan slängde ja på golvet, jag skyndade mig fram till den ovanligt sköna sängen och la mig ned. Jag kände hur en lugn känsla tog över och jag skulle kunna ligga här och bara stirra upp i taket hur länge som helst. Pligandet från min mobil avbröt den ljuvliga känslan och jag tog snabbt upp telefonen, det var en notis från Twitter. Det var en tweet som innehöll en bild på mig och Harry när vi sa hej då utanför min lilla lägenhet i London. Jag suckade när jag läste texten som stod utanför bilden
@1Dpleasenotisme!!!
Who´s this little girl who´s stealing my man?
Såg även att det var en tjej som hade kommenterat mitt Twitter namn.
Here is her Twitter, @Mindymoore
Jag stängde av mobilen och la mig återigen på sängen. Mina tankar vandrade bort till Harry. Undra vad han gjorde just nu?
Hej mina underbara vänner, hur mår ni? Jag mår bara bra, detta kapitel har legat halft klar i utkastet då jag inte haft tid att skriva klart det. Har vart i Stockholm och helt enkelt inte haft tiden.
Kapitlet är inte alls så långt men kände att det var bäst att avrunda det där. =)
Bara så att ni vet, jag tog in det här med homosexualitet för att lätta på trycket lite. Jag har INGET emot personer som är homosexuella eller liknande,jag ville bara lätta upp trycket.
Min fråga idag till er idag:
Vad tror ni händer nu framöver, killarna åker tillbaka till turnen. Mindy kan ju inte
bo hos sina föräldrar hur länge som helst, vad tror ni hände när hon kommer hem till den lilla
Better Than Words- Chapter 13, Lay with me,please?
Tidigare:
I know it´s much to take in, but I´m not lying Mindy. I´m telling the truht." Nej, nej, nej. Jag skakade på huvudet, det kan inte vara sant!
"How am I supposed to trust you when I berly know you, when I don´t know any of you!!" Jag skrek ut, jag brydde mig inte om att hela restaurangen nu iakttog oss.
"It´s so stupied Harry, when I finally decide to trust you and start to let you in, in my life...you fucked this shit up! I hate you!!" Med de orden sagda vände jag mig snabbt om och började springa bort från restaurangen. Mörkret låg som ett täcke över himlen men denna gång skulle jag inte låta min rädsla stoppa mig, jag var arg, nej jag var fullkomligt rasande. Harrys ansikte kom upp framför mig när jag sa det tro orden som jag inte alls menade, de tre orden som var den största lögnen jag någonsin dragit. Jag hatade honom inte... snarare tvärtom...
Jag älskade honom.
Mindys Perspektiv
Ni vet den där känslan när man inte vet vart man ska ta vägen, vad man ska göra.. När ens huvud är med en men inte kroppen, jag kände hur paniken började växa inom mig. Mörkret var en av orsakerna men den största var att jag hade fallit för honom, jag hade låtit han komma nära mig och få mig att älska igen..
Omgivningen runt omkring mig känner jag inte alls igen, folktomma gator som omgivs av kalla vindar och den mörka natten. Jag kände hur styrkan i mina ömma ben gav ifrån sig och innan jag hann blinka kände jag den hårda marken riva upp mina jeans. Min kropp föll ned och jag började skaka. Mina skakande händer lyckades greppa tag om mina blödande knän. Jag kände hur mina ögon började bli svullna av alla tårar som jag hade låtit lämna mina ögon de senaste minutrarna.
Min syn började bli disig och bara inom några minuter kände jag hur en tyngd tog över mig.
Louis Perspektiv
"Hey Lou, babe where are you going?" Jag kunde höra Eleanors trötta stämma när jag tyst reste mig upp från den varma sängen. Jag vände mig snabbt om och gav henne en kyss på hjässen.
"Harry needs my help, I need to go. But I promise it won´t take long." Jag suckade lite och jag strök henne över hennes vackra långa hår.
"Please hurry. The bed is so cold without you." Hon gnällde till lite och drog täcket tätare runt omkring sig. Jag flinade lite åt hennes rörelse.
"I´ll be back soon." Då jag inte fick något svar tillbaka förstod jag att hon hade somnat om. Jag drog på mig mina svarta jogging byxor och en t-shirt. Jag skyndade mig ut ur mitt sovrum och stängde dörren så att inte El skulle vakan av alla ljud. Jag skyndade mig ut i köket och öppnade kylskåpet och tog ut en red bull.
Väl i hallen drog jag snabbt på mig mina Vans och en tjockare tröja. Jag snodde åt mig bilnycklarna och gick ut i det kalla vintervädret.
Bilen min stod som vanlig på uppfarten, jag skyndade mig in i den och körde sedan iväg. Jag satte på radion och någon låt jag inte kände igen började spelas.
När jag närmade mig adressen Harry hade skickat kunde jag se hur han och Niall stod där med oroliga blickar. Jag stängde av bilen och hoppade snabbt ut. Jag småjoggade fram till de, dels för att hålla värmen uppe men också för att jag ville att detta skulle gå snabbare, sängen med en vacker Eleanor som väntade var otroligt lockande.
"Couldn´t handle your girl?" Harry gav mig en blick men gav mig snabbt en kram, detsamma gjorde Niall. "So what happend?"
"I´ll tell you later. Just helpt me find her. Zac and Kate are also out there somewhere and to be honest I´m scared as shit!" Harrys röst hade nu höjts en aning och Niall la en lugnande arm runt hans midja.
"So you really like this girl, huh?" Jag menar det borde ju vara ganska uppenbart då han verkligen verkade vara orolig.
"Lou..Yes, no, yes, damn it! Yes Lou I think I do!" Wow detta var inte likt Harry. Jag nickade på huvudet samtidigt som jag bet tag i min läpp.
Han förklarade hur han hade tänkt sig och jag lyssnade noga.
De kalla vindarna började dra sig in mer och mer. Jag kollade snabbt på mobilen vad klockan var och det visade sig att det var rätt sent och att vi hade vart ute ett långt tag och letat efter Mindy.
Jag suckade och skulle precis gå in på någon liten väg som jag visste ledde tillbaka till vart vi började ifrån när jag såg en skakande gestalt ligga ner på den frysta vägen. Jag skyndade mig fram och såg direkt att det var Mindy. Jag gav ifrån mig en lättnads suck.
"Mindy, Mindy love. It´s time to go home." Jag försökte resa henne upp men hon skrek bara till och jag märkte då att det rann blod från hennes knän. Jag skickade snabbt iväg ett sms till Harry innan jag stoppade ned mobilen i fickan. Jag snörvlade till lite innan jag böjde mig ned och tog upp henne i min famn. Jag bar henne i brudstil och hon lutade sitt huvud mot min bröstkorg. Jag kunde känna kylan som spred sig från henne.
"Lou..." Jag hyssjade henne men fortsatte sedan.
"It´s okay Mindy, we´re taking you home." Jag såg hur tårar började rinna ned för henne kinder igen och jag nästan kände lidandet hon gick igenom för tillfället.
"Lou, they lied to me.. All of them." Jag visste inte vad jag skulle säga så jag sa inget.
Harrys Perspektiv
Jag såg hur Louis kom gående med den sliten person i famnen, Mindy. Jag kände hur det högg till i bröstet när jag såg hennes blodiga knän och svullna ansikte.
"Mindy!" Jag kunde inte hejda mig utan skyndade mig snabbt fram till Lou. Han ställde försiktigt ned henne på marken och jag drog snabbt in henne i min famn och pussade henne huvud flera gånger om.
"I´m so sorry Mindy, so so sorry." Jag kunde höra henne hulkande och jag kunde känna hur öm och trött hennes slitna kropp var. När jag väl lossade på greppet slog det återigen till i bröstet. Att se hur ledsen hon var verkligen inte kul.
"I´m freezing.." Ordem som lämnade hennes skakande läppar kom ut i en viskning men tydliga nog för mig att höra. Jag nickade bara innan jag bar upp henne i min famn. Jag bar bor henne till min mobil och satte försiktigt in henne.
"I want to go home, I mean like home home." Jag förstod direkt vad hon menade och svängde av till vägen som skulle leda oss till hennes lilla lägenhet på Oxford Street.
Som tur var, var ingen hemma hos henne så jag bar henne direkt in till de rummet som jag antog var hennes. Rummet var inte alls stort, mycket möbler fanns det heller inte. Jag la henne försiktigt ned och jag såg på när hon försiktigt försökte kravla sig ur sina kalla kläder.
"Let me help you." Utan några som helst protester lät hon mig dra tröjan över huvudet. Hon satt nu endast i en svart bh och sina trasiga jeans. Jag skymtade tröjan hon hade fått av mig släng på stolen. Jag gav den till henne och hon satte försiktigt på sig den. Jag hjälpte henne sedan med hennes tajta byxor. Men efter lite om och men låg även de på golvet och hennes tunna ben med blod på knäna låg nu ömt på den lilla sängen.
Jag skyndade mig snabbt ut till köket där jag tog lite papper och blötte ned det med vatten. Jag passade även på att låsa ytterdörren, jag låste även med kedje haspen vilket menas att om Kate skulle komma hem skulle hon inte lyckas komma in i lägenheten.
Jag skyndade mig tillbaka in till Mindy där hon låg halvt sovande. Jag tvättade snabbt av det värsta blodet på hennes knän och drog sedan täcket över hennes frusna kropp.
" Lay with me..please" Hennes ord fick mig att stanna upp men jag lyssnade på hennes order och drog av mig mina jeans och strumpor, samt min t.shirt.
Med endast mina boxer shorts på mig kröp jag ned under täcket med henne och inte långt efter kände jag henne frusna kropp leta sig in tätt intill min varma.
Jag kunde höra ett mummel från hennes läppar men lyckades inte höra vad det var.
Jag gav henne en snabb kyss på huvudet och inom några minuter var vi båda inne i drömmarnas värld.
Min fråga till er idag:
Hur tycker ni novellen är hitills? Helt ärligt nu, jag håller på och planerar och lägger massor med tid på den. Jag vill verkligen veta vad ni tycker är bra och vad ni tycker jag kan göra annorlunda.
Snälla ta er tid att skriva en kommentar och berätta lite hur ni tycker!
-Rose Irwin är en 18 årig tjej som bor i australien. Hon har en storebror som är två år äldre, en mamma och en pappa. Hennes storebror heter Ashton. Och ja, det är Ashton som är med i bandet 5 Seconds Of Summer. Eftersom Rose har gått i skolan och Ashton tunnerar med 5SOS som förband åt One Direction kan dom inte träffas så ofta. När Rose får sommarlov, bjuder Ashton med henne på TMH- Tour. Så Rose flyger till New York, där touren är nu.
När hon träffar killarna i One Direction, är det en av dom som får upp ögonen för Rose. Vem av killarna är det? Kommer det bli något mellan Rose och honom? Och om det blir, kommer Ashton att tillåta en romans mellan sin syster och en av medlemarna i One Direction?- Detta är Gotta Be You!
Okej gott folk, denna super söta tjej har precis börja skriva på sin nya novell som enligt mig låter super spännande. För tillfället finns det inte så många kapitel uppe så det är enkelt att läsa ifatt.
Efter en stund satt även han i bilen och vi rullade iväg från hans uppfart. En del fans sprang efter bilen men tröttnade snabbt då det förstod att han inte hade en tanke på att stanna.
Det var tyst i bilen och jag gillade det inte.
"So were are you taking me?"
Han vände på huvudet och kollade på mig med de är vackra ögonen...Nej vänta, vad säger jag?
"Well I can´t tell you, it´s a suprise." Jag nickade och vände sedan huvudet så att min blick skannade allt som for förbi oss utanför. Även hur mycket jag hatar överraskningar var det något annorlunda med denna. Jag kände hur det drog i mina mungipor.
Vad gjorde han med mig?
Mindys Perspektiv
Jag satte nyckeln i nyckelhålet och gick in i den lilla lägenheten. Jag stängde försiktigt dörren efter mig, höga ljud gjorde fortfarande skada till mitt ömma huvud.
"Kate?" Min hesa röst fyllde den tysta lägenhet. "Kate, are you here?" Jag sparkade av mig mina skor och fortsatte sedan in i lägenheten. Jag knackade lätt på hennes sovrums dörr. Inget svar. Jag öppnade den försiktigt men möttes inte av någon glad Kate. Jag suckade till och stängde hennes dörr, jag skyndade mig bort till mitt sovrum som ligger på andra sidan av lägenheten. Eller sovrum och sovrum.. Vi ska nog inte kalla det de, då det endast består av en liten säng och ett skrivbord. För att muntra upp det hela hade jag satt upp lite bilder på väggarna och även hängt upp ett par blommiga gardiner. Jag ställde mig så att jag hade bra syn över min lilla garderob som var ett litet skåp. Jag suckade återigen och började kolla runt bland kläderna. Vad har man på sig på en första dejt?
Harrys Perspektiv
Jag kollade upp mot lägenheten som låg på tredje våningen. För att vara två unga tjejer och varav en av dom har jobb ligger lägenheten väldigt centralt och området är väldigt fint. Jag avbröts i mitt tänkande av att signalen på min mobil gick på. Jag skyndade med att fånga upp den svarta mobilen som låg i min ficka på det svarta tajta jeansen.
Nialls namn lös upp på skärmen. Jag klickade snabbt på svara.
"Hey Niall, what´s up?" Jag hörde olika röster på andra sidan linjen. "Niall, where are you, man?" Jag hörde hur Niall fick ur sig ett svagt förlåt till någon innan hans irländska stämma gav mig ett svar.
"Harry, I know this might sound so so weird and fucked up, but bro I really need to tell you!" Mitt grepp hårdnande om telefonen när jag hörde Niall berätta vad han precis sett.
"Are they still there? Are have they gone?"
"Nha man, they still here and all over eacother, like ma hes touching .."
"Niall!" Jag ville helst inte veta några detaljer om hur två personer satt inne på ett café och tog på varandra. Ush. Jag gjorde en äcklig grimas innan jag fortsatte.
"God you have to keep things like that to yourself man." Jag kunde höra ett flin och såg Nialls läppar ändra riktning uppåt. "Anyway, I followed your advice and asked Mindy out on a date. She said yes. I´m actually outside her and Kates apartment right now. She´s up there and chancing clothes."
Jag blickade upp mot lägenheten och kunde se en skugga. Jag log lite för mig själv men kom på mig själv med tankar som jag inte borde ha.
"But Harry.." Jag väcktes återigen ur mina tankar av Niall.
"Yha?" Min fråga lät mer som ett påstående än en fråga om jag ska vara ärlig.
"Be careful, and don´t mess this up man. She´s a really beautiful girl." Jag log stort åt att få höra att Niall faktiskt tyckte mina moves var bra. Glad över att det äntligen för en gångs skull faktiskt tycker om tjejen som jag tar ut på en dejt
Nu var det bara upp till bevis och se om jag skulle klara av att sitta framför henne hela kvällen utan att spotta ur mig all information jag precis fått höra.
På tal om det, jag drog snabbt upp telefonen och skickade iväg ett snabbt sms.
Mindys Perspektiv
Jag kastade en sista blick i spegeln innan jag bestämde mig för att det fick duga. Jag hade bestämt mig för en röd stickad tröja och ett par svarta jeans. Dels så har jag aldrig vart på en dejt innan så jag har ingen aning om vad mann har på sig och för det andra så är det vinter månad och luften är kall ute. Jag hade inte gjort något särskilt med mitt hår utan bara låtit det vara naturligt. Jag hade kletat på lite mascara och rouge. Det fick räcka. Jag tog min lilla handväska och skyndade mig ut till hallen där jag drog på mig mina svarta Dr Martens kängor.
Jag drog på mig min jacka och skyndade mig ut ur lägenheten. Enligt mig är det oartigt att låta mannen vänta allt för länge.
Jag drog upp den stora porten och möttes direkt av den kalla luften. Jag kunde se hur Harry stod några meter bort från mig och hur han ställde sig rakt upp. Jag skyndade mig dit och såg hur hans blick granskade min kropp. Såklart var det så.. Såklart gillade han inte mitt klädval.
"I know it´s a date and I know I´m supposed to wear a dress or a skier or someting more girly. But it´s cold an to be honest with you I.." Jag hann inte säga mer innan han avbröt mig.
"You´re beautiful." Hans ord fick mina kinder att hetta till. Aldrig någonsin hade någon sagt det till mig. Om man inte räknar med min mamma eller pappa. På tal om de, vart hade mamma tagit vägen och varför hade hon inte hört av sig. Jag vet att vi aldrig haft en sådan bra relation men att inte höra av sig är att gå steget längre.
"What are you thinking about?" Hans röst fick mig att vakna till och innan jag hade hunnit tänka mig för hade ordet lämnat mina läppar.
"My mum." Hans ögonbryn ändrade riktning igen och ett konstigt leende placerades på hans läppar. " Oh gash, that come out wrong.." Han skrattade till och nickade på huvudet. Jag slog mig själv för pannan och stämde in med hans skratt.
"So can you please tell me were you are taking me now?" Han vände huvudet mot mig en kollade lika snabbt tillbaka på vägen. Han skakade på huvudet och ett suck for ut ur min mun. "Why not?" Jag pillade lite på mina naglar men kunde se hans gester i ögonvrån. Han ryckte på axlarna innan han snabbt svarade.
"Well it´s a suprise and If I tell you it would runi the whole thing." Jag sa inget utan blickade ut på vägen. Harry var snabb med att dra på radion och en av deras nya låtar från den nya skivan började spelas. Han brast genast ut i ett stort leende men sänkte volymen lite.
"Don´t like to hear yourself on the radio, huh?" Min fråga fick honom att flina till.
"Yha, I mean it´s really weird, I don´t know how to explaine it."
"It´s okay, I understands." Han vände sitt huvud mot mig och för första gången på länge log jag stort mot honom. Kanske skulle detta funka..Kanske skulle jag låta en kille komma in i mitt liv igen.
"Wow this place is really beautiful." Jag kollade runt på det dukade borden som stod utställda innanför staket. Stället var nästan intill fullsatt men på något sätt hade Harry lyckats få tag på ett bord.
Han tog min hand och började gå mot ett av borden som låg intill gatan där man kunde se folket gå förbi. Han släppte min hand och drog ut stolen. Jag satte mig ned och avfyrade ett leende.
"It´s simple, but I like simple." Jag kände hur ett ännu större leende spred sig över mina läppar. Det var galet hur lik denna kille var mig.
"I like simple too." Hans leende blev ännu större och jag kunde tyda hans fina smile gropar.
"Hello and welcome to town's best restaurant, would you like to order?" En lång och smal tjej som blont långt hår kom upp till vårt bord. Hon påminde mig om Dr. Brooke.
"Yes we woul love that. Mindy, what do you want love?" Jag fångade upp ordet love direkt och kände hur en rodnad började spridas på mina kinder. Jag såg hur Harry fick det där dumma flinet på sina läppar och jag kunde höra hur tjejen som stod och väntade på min order fnittrade till. Vad håller du på med Mindy, skärp dig!!
"Uhm.. I don´t really know what I want. Uhm.. What are you going to have?" Min blick mötte Harrys och han bara log mot mig.
"Well, do you want to share on a plate with meat sauce and spaghetti. Just like lady and the Tramp?" Jag skrattade till lite men nickade sedan till svars.
"Yes that would be lovely." Servitrisen som nu också hade presenterats sig som Rose skrev snabbt ned beställningen i sitt lilla anteckningsblock.
"What would you like to drink?"
" A water please." Jag höjde på ögonbrynet och det gjorde Rose också. Han såg våra förvånade miner och fortsatte" I´m the driver."
Rose nickade och vände sig mot mig. "What would you like?"
" I´ll go for a water me too." Hon nickade och skrev snabbt ned det. Sedan försvann hon ur vår syn och jag kunde känna Harrys blick på mig hela tiden.
"What?" Jag vände mig mot honom och höjde på ögonbrynen.
" A water, why? They have win and beer." Svaret var enkelt.
"I don´t drink!" Han skrattade till.
"Remebr the first time we meet, you were drunk. Which mean, that you did drink that night." Jag rullade bara ögon och Harry brast ut i ett skratt.
"About that, I´m sorry for being an absolutely ass when we meet that day on Mc donalds. I don´t know why.. I just think I ws scared." Han kollade med en meningsfull blick på mig.
"Scared of what?" Det var nu det skulle komma, det är nu orden som kommer förändra allt kommer.
"Scared of fall in.." Jag hann inte ens avsluta min mening innan Harry var uppe på fötter och omfamnade en andfådd Niall. Vad gjorde han ens här?
"Niall are you okay man?" Harrys fråga fick Niall att börja skaka på huvudet.
"They are coming. They know you guys are here. I tried to lead them away but it didn´t work." Vad sjutton pratade han om.
"Who, the fans?" Min fråga kom ur och de båda killarna kollade på mig som om jag vore en idiot. Vad är det här.
"You need to tell her man, or she´s going to find out in bad way!" Nu började jag bli riktigt orolig. Vad är det som händer, varför får inte jag veta något?
"Uhm Mindy, we know a thing we think you should know.. I don´t really know how to say it but I guess you know Zac is a criminal at this time. But did you know that uhm... Kate.."
"What, Kate what?!" Orden som flög ur min mun var skarpa och mitt tålamod hade tagit slut. Vad är det de ska berätta?
"They are working with eacother, and ukhm.. They are also in a relationship.." Jag kände hur paniken började växa upp inom mig. Vad är det frågan om. Kate och Zac? Zac och Kate? Inte en chans.
"You´re lying, no Kate is my bestfriend. She would never ever do that to me. Never!" Tårarna hade börjat vandra sig ned för min kinder och vi hade nu folkets blickar på oss.
" I know it´s much to take in, but I´m not lying Mindy. I´m telling the truht." Nej, nej, nej. Jag skakade på huvudet, det kan inte vara sant!
"How am I supposed to trust you when I berly know you, when I don´t know any of you!!" Jag skrek ut, jag brydde mig inte om att hela restaurangen nu iakttog oss.
"It´s so stupied Harry, when I finally decide to trust you and start to let you in, in my life...you fucked this shit up! I hate you!!" Med de orden sagda vände jag mig snabbt om och började springa bort från restaurangen. Mörkret låg som ett täcke över himlen men denna gång skulle jag inte låta min rädsla stoppa mig, jag var arg, nej jag var fullkomligt rasande. Harrys ansikte kom upp framför mig när jag sa det tro orden som jag inte alls menade, de tre orden som var den största lögnen jag någonsin dragit. Jag hatade honom inte... snarare tvärtom...
Jag älskade honom. Hello guys!!! Vill bara säga att jag älskade att skriva detta kapitel det fick mig verkligen att tänka till på varför jag startade dennanovell, varför jag började skriva överhuvudtaget. Det fick mig att tänka till på att denna blogg har snart funnits i ett helt år, ett helt jädra år har denna blogg snart funnits. 8 Månader för att vara exakt! Det är helt jädra sjukt och jag kan inte tacka er nog för att ni har hjälpt mig genom dessa 8 månader. Jag vet att der låter knäppt men helt ärligt kan en enda liten kommentar göra hela min dag. Att någon kommenterar att den gillar vad jag skriver och vill ha mer, det gör så mycket! Jag tror att ni som äger en egen novell blogg förstår vad jag menar!
Min fråga till er idag är:
Vart tror ni Mindy är på väg och vad tror ni kommer hända nu när hon sagt sanningen till sig själv?
Better Than Words- Chapter 11, You gotta be kidding me?
Hastigt om och såg Harry stå lutad mot väggen. Hur bra hörsel har han egentligen?
"Uhm, hi. have you seen my phone?" Han skakade på huvudet och mina axlar föll ned i en tung suck.
"But don´t worry. I got you a new one." Han höll fram sin hand med en Iphone. Den senaste modellen. Jag skakade bara på huvudet.
"I can´t take that. That´s just too much." Han skrattade men gav mig den i alla fall.
"It´s okay I promise. You know I can afford things like this."
"Yha, but I was absolutley fine with my old phone."
"Mhm, but there´s only one problem. You lost your phone on the concert the other night." Det var då minnet kom tillbaka.
"Uhm.. Well thank you.. I guess." Han skrockade till och log mot mig.
"But on one condition.." Jag kollade upp på honom med en orolig blick. Han bet tag i sin underläpp.
"What?"
"I want to take you out on a date!"
♥Mindys Perspektiv: ♥
Det kändes som om att allt stannade till, bara för några korta sekunder. Menade han allvar? Jag granskade hans ansikte men det enda som fanns där var ett stort leende som var placerat på hans röda läppar.
"Uhm, do I even have a choice?" Harry skrattade.
"Really funny, O fcours you have a choice!"
"Uhm, but I don´t think that´s such a good idea. We don´t know eachother."
"I know, but that´s why I want to take you out. So we can get to know eacother better. If you want of course, ´cuse I really want to get to know you." Han mötte min blick och jag kunde se att han menade allvar. Vad skulle jag säga, vad ville jag ens?
"But I am not the fun person. If you get to know me it will just be.. you will waste your time on somethig stupied." Harrys ansiktsuttryck ändrades direkt och han var snabbt framme vid mig och höll mina händer i hans enorma, men för övrigt varma händer.
"No it wouldn´t, why can´t you just let me in? Why are you so scared? I would never hurt you, I promise. I´m not like Zac."
"Please, don´t talk about him..." Jag böjde ned mitt huvud och lät en tår falla ned för min kind. Jag visste fortfarande inte vem Zac egentligen är och om jag ska vara helt ärlig vet jag inte ens om jag vill ta reda på det.
"I´m sorry." Hans starka armar omfamnade mig i en mjuk kram. Det va något med hans kramar. Det var något med dom som fick mig att känna ro, jag blev lugn och det kändes som att världen helt plötsligt stannade upp.
"If you really don´t want to you don´t have to." Hans ord fick mig att andas ut men det var något mer jag kände, det var som att en del av mig faktiskt ville gå ut på den här dejten med honom, en del av mig vill faktiskt lära känna denna pojke som står och håller mig i sin varma famn.
Jag drog mig försiktigt fri från hans grepp och han gav mig ett svagt leende, jag kunde se besvikelsen i hans ögon och det gjorde ont i mig.
"Okay." Han kollade snabbt på mig.
"Okay what?"
" I will go out with you if you promise me one thing!" Jag kunde direkt se hur den där glimten i ögon kom tillbaka. Ett stort leende var återigen placerat på hans läppar.
" What?" Jag bet tag i min läpp innan jag fick ur mig orden, orden som de flesta skulle rynka näsan åt eller skratta åt.
"No flowers!" Han skrattade till, men när han märkte att jag var seriös kollade han med en konstig blick på mig.
"You´re serious? "
"Yes," Han nickade i ett tecken på att han förstod vad jag sa.
Han vände sig snabbt om och drog upp sin mobil ur fickan. Han knappade in ett nummer och förde sedan mobilen mot örat.
Det ända som for genom mitt huvud var, jag ska på dejt med Harry. Harry Styles.
♥Nialls Perspektiv: ♥
Jag hade precis stängt av telefonsamtalet med min bror när jag ser en bekant gestalt patrullera förbi utanför den svarta bilen. Jag känner genast igen person och skickar snabbt iväg ett sms. Sedan startar jag snabbt bilen, jag kör försiktigt efter personen som går några meter framför mig. Zac.
Han ökar på stegen innan han försvinner in på en liten gata. Jag svär högt för mig själv och parkerar bilen på gatan. Jag skyndar mig snabbt ur och drar luvan på min hoddie över huvudet, dels så att inte fansen ska känna igen mig och för att inte Zac ska se att det är jag.
Jag svänger in på gatan som han innan passerat, jag ser hur han skyndar sig in genom en dörr som också tillhör ett litet Café vid namn Henry´s. Jag skyndar mig dit och glider försiktigt in genom dörren. Det är fullt med folk där inne men jag direkt fram till disken och beställer. Jag beställer en cola med en chokladmuffins. Inte riktigt min smak men det får duga. Jag betalar och vänder mig snabbt om. Jag försvinner långt in i caféet. Jag sätter mig vid ett litet bord. Jag skannar med blicken och det glädjer mig när jag ser att Zac satt sig vid ett bord inte långt från mitt men med ryggen mot mig. Jag sörplar på min cola och ska precis ta första tuggan på min muffins när jag ser en lång blond tjej komma gående mot Zac. Det kan väl inte vara...?
Zac ställer sig häftigt upp och kramar om tjejen. Han placerar också en snabb kyss på hennes läppar.
Det kan inte vara sant.
♥Mindys Perspektiv: ♥
Jag kollar storsint på den sprillans nya telefonen som ligger på bordet framför mig. En tung suck lämnar mina läppar och innan jag hinner göra något annat kommer Harry in i rummet.
"It´s okay if you don´t want to. I do understand..." Jag kollar upp på han och förstår att han hört min tunga suck.
"I want to, i´s not that..."
"Then what is it?
"Uhm... It might sound silly but I kind of need to go home and change clothes first." Jag såg hur hans käkar spändes men det lättade lika snabbt och ett litet leende dök i stället upp på hans läppar.
"That´s not silly. I do understand. I will take you home." Han vände sig och jag hörde hur han gick till hallen. Det var då jag fattade vinkeln. Han menade att vi skulle åka nu.
Jag skyndade mig upp från den obäddade sängen som stod mitt på golvet i det stora vita rummet. Jag skyndade mig ut till Harry. Jag snörade snabbt på mig mina skor och följde sedan efter Harry ut ur huset. Väl där utanför möttes vi av något vi inte var beredda på, eller i alla fall jag.
"Shit, I didn´t know they were out here. I´m sorry." Han drog sig snabbt intill mig och höll sin arm hårt bakom min rygg. Han började gå framåt och jag gjorde detsamma.
"Hey Harry, who´s that girl?! Are you dating? What´s her name?"
"Harry please let me take a pitcure with you, please Harry."
" I love you Harry!!"
"Hey you stupid fat bitch, what are you doing with him?!".
Kommentarerna bara öste och innan jag kunde tänka på det rann tårarna ned för mina kinder, jag hade inte valt det här. Harry märkte hur jag hulkade till och drog mig närmare.
"Guys please. I know you want to take a pitcure of me and so on, but me and Mindy really need to get going so can you please step out of the way. Please."
Jag såg hur en del av fansen som hade samlats i flockar backade undan. Men männen med det stora kamerorna lyssnade inte och tog chansen att komma ännu närmre när fansen backade.
Jag kände hur Harrys mobil vibrerade i hans jeans ficka men har verkade inte lägga märke till det. Han var fullt upptagen med att försöka få oss oskadda genom den stora folkmassan. Hur orkade de ens hålla på och hänga utanför hans hus`?
Jag kunde skymta den stora bilen några meter framför oss och innan jag hunnit tänka en gång extra skyndade jag mig dit. Harry kollade oroligt på mig men jag kunde se hur hans andades ut när han såg att jag kom in i passagerarsätet oskadd.
Efter en stund satt även han i bilen och vi rullade iväg från hans uppfart. En del fans sprang efter bilen men tröttnade snabbt då det förstod att han inte hade en tanke på att stanna.
Det var tyst i bilen och jag gillade det inte.
"So were are you taking me?"
Han vände på huvudet och kollade på mig med de är vackra ögonen...Nej vänta, vad säger jag?
"Well I can´t tell you, it´s a suprise." Jag nickade och vände sedan huvudet så att min blick skannade allt som for förbi oss utanför. Även hur mycket jag hatar överraskningar var det något annorlunda med denna. Jag kände hur det drog i mina mungipor.
Vad gjorde han med mig?
Inte det bästa kapitlet, jag vet.. Men jag visste inte hur jag skulle skriva om inte detta fick äga rum.
Vem tror ni det var Niall såg när han var på Caféet?
Kommentera!!!
Nästa kapitel kommer det att vara fullt ös, ska inte avslöja allt för mycket!! Ska ge er ett litet smakprov bara....
"Vem ska man tro på när man helt plötlsigt inte känner någon av personerna?"
Frdag den 13 Juni stod jag återigen på Friends Arena och räknade ned minutrarna tills de fem killarna som betyder allt för mig skulle komma ut och kicka igång konserten.
Jag har inte ord för att förklara hur jäkla fantastiskt allt var, jag kan inte ens smällta det nu och jag är nära till gråt så fort jag ser en bild eller video. Jag känner en tomhet, det känns så tomt i hjärtat. För när jag stod där och såg mina hjältar stå där på scen och göra det dom äslakr mest gjorde mig så lycklig,mina ögon svämmade över och jag fick svårt att andas. Att se hela sin värld så nära en, det är galet!
Hela dagen var helt jävla prekt rent ut sagt.
Jag och mina kompisar hade VIP biljetter så vi fick gå före i köerna och likanade, vi fick gå in bakvägen och allt sånt. Vi fick mt och drinkar och det var helt häftigt. Vi träffade tre tjejer som vi hängde med samt en norsk tjej som var där helt ensam, alla var så underbara.
Liam och Harry vinkade åt vårt håll när vi hoppade och vinkade, allt var så jävla perfekt och jag vill bara tillbaka!!
Jag ska föröska skriva ett längre inlägg när jag lugnar ned mig!!
Better Than Words- Chapter 10, Do you want to go on a date with me?
"Here you can have this." Han kastade över någon slags tröja till mig där jag låg. Jag kollade först på tröjan och sedan tillbaka upp på honom.
"I just thought you maybe wanted something more comfortable." Han nickade med huvudet mot mina kläder som satt på min ömma kropp vid tillfället. Jag kollade ned på det gamla kläderna som jag hade haft här om dagen.
"Thank you." Jag tog tag i tröjan som han nyss slängt åt mig. Med ett dömmande öga listade jag ut ganska snabbt att den skulle sitta slappt och räcka ned till knän på min lilla kropp.
"Uhm.. I don´t mean to sound rude or anything but can you please go outside and wait while I´m changing?" Ett litet leende spred sig över hans läppar och han nickade lätt innan han försvann ut ur rummet och stängde dörren efter sig.
Allt gick så snabbt och innan jag hann göra något låg jag nedbäddad på samma ställe i sängen och kände hur mina ögonlock blev tyngre och tyngre.
♥Harrys Perspektiv:♥
Jag knackade lätt på dörren till rummet som Mindy var i. Jag fick ingen respons och mina tankar gick vilda. Varför svarade hon inte?
Jag tog tag i det runda handtaget och vred försiktigt om. Med min kropp sköt jag försiktigt upp den vita dörren.
"Mindy?" Hennes namn for ur från mina läppar i en viskning.
Min blick fångades av gestalten som låg långt ned under täcket och sov. Små snarkningar kom från hennes mun. Jag kom på mig själv med att stå och le och jag kände hur mina kinder hettade till. Även hur mycket jag inte ville lämna henne så drog jag mig ut ur rummet och stängde försiktigt dörren efter mig.
Jag styrde mig själv ut till köket där jag satte på vatten kokaren. Jag tog fram en av mina favorit muggar som jag fått av killarna när jag fyllde år. Det var menat som ett skämt, då motivet var Mickey mouse och så vitt jag vet är det inte riktigt det killar på tjugo år vill ha. Men jag älskade det, det är så söta och jag använder de konstant.
Jag tog med mig min kopp med te och gick in till vardagsrummet. Jag slog mig ned i den otroligt bekväma soffan och la upp fötterna på bordet som stod framför soffan.
Jag suckade högt och lutade huvudet bakåt. Vad höll jag på mig. Hela den här planen med att hon hade ett val att göra. Om hon skulle följa med mig eller stanna, jag hade ringt Kate som för övrigt verkade vara en helt okej tjej. Trevlig men väldigt pratglad. Jag hade fått med henne på att hon skulle säga att hon inte skulle kunna ta hand om Mindy ifall Dr Brooke ringde henne.
Men jag gjorde det ju för att skydda henne. Jag vet vem Zac är och som jag hade blivit informerad hade de andra säkerhetsvakterna i teamet inte fått tag i honom. Vilket betydde att han fortfarande fanns där ute någonstans. Hade han gått så här länge och varit tyst om vem han egentligen var, hade inte Mindy någon gång frågat vad han egentligen gör?
Jag suckade återigen och tog upp mobilen min som låg i min ficka på jeansen. Jag drog lätt med fingret över skärmen och klickade mig sedan i på Twitter. Som vanligt var mitt flöde proppat med saker som alla våra fans skrivit. Jag klickade mig in på notiser och skrollade ned. Jag stannade på en del och läste, om det var något intressant favoritmarkerade jag. Jag visste mycket väl att det betydde massor för de, och helt ärligt var det de minsta jag skulle kunna göra. Det de har gjort för oss kommer vi aldrig kunna ge tillbaka, inte ens något i närheten. De har förändrats våra liv något enormt och jag kan inte tacka de nog.
På flödet kunde jag också se bilder på mig och Mindy. Bilderna var tagna från när vi var utanför sjukhuset. Jag hade mig arm runt henne och fansen skrev massor av olika versioner om vem hon kunde vara.
Jag skrev snabbt in hennes namn i sökrutan men hittade inget resultat. Hade hon inte Twitter?
På tal om teknikens under, vart var hennes telefon? Hon hade ingen när vi var på sjukhuset och ingen när vi kom hit.
Sedan slog det mig att hon säkert glömt den på arenan.
Jag stängde snabbt ned Twitter appen och slog in Nialls nummer.
"Hay man!" Han gav mig en snabb kram innan han klev in genom dörren. "Is she up?" Jag skakade på huvudet och han följde mig in till köket.
Han la upp en påse på bordet och tog fram en liten kartong med en mobil i.
"So want to explain why you wanted me to buy a new phone when you already have one?" Jag skrattade lite innan jag tog upp Iphonen ur förpackningen och startade den.
"Well, Mindy lost her on the concert the other night."
"Oh, have you heard anything more about..uhm Zac?" Mina käkar spändes och jag skakade bara på huvudet men fortsatte sedan.
"No,but I'm thinking of hiring a private investigator and look him up." Jag låste upp hennes mobil och gick direkt in på kontakter. Jag skrev in mitt nummer samt Nialls och de andra killarnas.
"You think that such a good idea?"
"I don´t know, but he´s out there and we know what he's capable of. I want Mindy to be safe."
"So you like her, huh?" Jag kollade snabbt upp på honom. Ett flin var placerat på hans läppar. Jag gav han blicken som alla killar gör när de känner sig generade.
"No, or I don´t think so. I mean, I don´t know her. And as I see it I don´t think she wants too.
"Well, you can allways ask her out. An romatic dinner or something, girls like that."
Jag skrattade till. "And you know that, Irish boy?" Han skrattade och ställde sig upp.
"Zayn asked us all to come over, you want to join?" Hans erbjudande lockade. Det var ett tag sedan det bara hade vart vi fem killar. Nu när turnen hade dragit igång och allt så hade våra scheman vart fullproppade. Men som tur var hade vi nu fått några dagars ledigt. Vilket var extremt skönt.
"I would love to, but I can´t just leave Mind here all alone."
"Oh yha right, I almost forgot. Say hi to her from me." Han kramade om mig innan han gick ut till sin bil och satte sig i den och körde bort från huset.
♥Mindys Perspektiv: ♥
Jag hörde en ytterdörr slå igen och satte mig snabbt upp i sängen. Mitt huvud gjorde fortfarande ont men inte lika farligt som innan. Jag lät min blick skanna rummet. Och då slog det mig vart var höll hus. Jag var hemma hos Harry, i en av hans gästrum för att Kate helt plötsligt ville ta hand om mig.
Jag drog täcket från min kropp och satte ned mina fötter på det uppvärmda trägolvet. Wow, detta hus har verkligen allt.
Jag stegade över till mina kläder där de låg slängda i en hög på golvet. Jag letade genom fickorna på jeansen men kunde inte hitta min mobil.
Jag kände hur paniken började växa.
Min hand greppade tag om handtaget och öppnade dörren försiktigt. Inte vet jag varför då klockan är mitt på dagen.
Jag tassade på runt omkring i det stora huset, i hopp om att hitta något tecken på min mobil.
"Hello." Jag vände mig hastigt om och såg Harry stå lutad mot väggen. Hur bra hörsel har han egentligen?
"Uhm, hi. have you seen my phone?" Han skakade på huvudet och mina axlar föll ned i en tung suck.
"But don´t worry. I got you a new one." Han höll fram sin hand med en Iphone. Den senaste modellen. Jag skakade bara på huvudet.
"I can´t take that. That´s just too much." Han skrattade men gav mig den i alla fall.
"It´s okay I promise. You know I can afford things like this."
"Yha, but I was absolutley fine with my old phone."
"Mhm, but there´s only one problem. You lost your phone on the concert the other night." Det var då minnet kom tillbaka.
"Uhm.. Well thank you.. I guess." Han skrockade till och log mot mig.
"But on one condition.." Jag kollade upp på honom med en orolig blick. Han bet tag i sin underläpp.
"What?"
"I want to take you out on a date!" Åhh jag är så glad!! På torsdag går jag på sommarlov och på fredag är det konserten och hela den helgen kommer spenderas i Stockholm med mina finaste kompisar. ♥Och dessutom så har jag massor av inspiration nu och det går jätte bra att skriva.
Vad tror ni, kommer Mindy säga ja till Harrys förfrågan om dejten?
De kalla vindarna har vågat sin över Londons folktomma gator. Vintern är nära men inte många vågar visa sig ute. Men en del gör och en av de är Mindy, Mindy Moore. En 19 år gammal tjej som bor i en skokartong till lägenhet i centrala London med sin bästa vän Kate. Kate och Mindy är varandras totalla motsatser. Det är som natt och dag. Men ändå bästa vänner.
Men vad händer när Mindy träffar pojken som vänder upp och ned på hela hennes liv. Och hur tar man sig an känslor som man inte borde ha?
Ta reda på det i Better Than Words!
noovelleromonedirection.blogg@gmail.
com
