Allt gick så fort, i nästa sekund låg jag på golvet med min hand på min ömma kind. Jag hörde ett högt stön och kollade snabbt upp. Zac hade sina stora händer knutna och slog på personen som stod framför honom. Harry. 

"Harry!" Jag skrek till och de båda kollade på mig. Sedan på varandra innan de både började springa mot mig. Harry var först fram och skulle precis hjälpa mig upp när han ramlade frammåt. Jag skrek till och i nästa veva kunde jag höra massor av snabbt steg. 

"What the hell man?!" Det var Zayn. Zac vände sig snabbt om och drog upp något ur fickan. Zayn höjde händerna i luften och backade snabbt. De andra gjorde samma sak. Han vände sig snabbt om igen. Han pekade med den lilla fick kniven på mig. 

"I want her. Just give her to me and  you will never see me again." Tårar rann ned för min kind. Vad är det som händer. 

"Zac what are you doing, this isn´t you!" Nialls röst bröt i tystnaden och jag kunde se hur orolig han var. Zac flinade och tog ett steg närmare mig och Harry som låg plågade nere på betong golvet. Jag kunde se hur Harry började röra sig och såg ur han hasade upp mobilen ur backfickan. Han la den snabbt framför sig och jag kunde tyda "Paul" på displeyen. 

"I saw what you did there Harry boy and you are going to pay for it, bastard!" Han tog det sista stegen fram till oss och ett skrik for ur mig när jag kände en duns och sedan blev allt svart. 

 

"Isn´t she going to wake up!!" Jag öppnade försiktigt mina ögon och jag kände hur jag nästan blev blind. Jag hörde massor av röster omkring mig som tystnade när mina blå ögon kom till liv igen. 

"Mindy?" Den rösten kände jag tydligt igen.. Oh nej. 

"Mum?" Jag föröskte sätta mig upp men blev direkt nedknuffad i den hårda sängen. Vart är jag? Jag kollad snabbt runt, ett stort rum med kritvita väggar och det luktade... rent?

"Darling you got a concussion, you hit your head really hard." 

"What happend?" Min mor satte sig bredvid mig på sängkanten. "Oh darling you fall down the stairs and hit your head really hard. Kate and this five boys called me and said you had fall, so I drove here as fast I could." Hon la en hand på min varma panna och bara mjukheten av handlflatan fick mig att gny till. "I´m sorry hunny," Hon böjde sig fram och pussade mig på hjässen. Sedan reste hon sig upp och jag följde henne med blicken. Det var även då jag la märke till att det bara var hon och jag i rummet. Jag svär att jag hörde massor av andra röster. 

"I´m going to grab something to eat. Should I send your friends in?" 

Jag nickade svagt och hon log mot mig. 

Hon öppnade dörren och försvann sedan ut, men bara efter nån minut öppnades dörren igen och in kom 5 stycken gestalter. 

"Mindy.." Kates röst sprack och hon skynade sig fram och slog armarna runt min hals. 

"Ouch.." Hennes tyngdvikt var på min ömma kropp. Hon kollade frågandes på mig men fattade snabbt vinkeln. Hon drog sig bort snabbt och viskade ett förlåt. Jag nickade bara och gav henne ett litet leende. 

Min blick for nu till de fem killarna som stod i dörröppningen. 

"Hey.." Min röst var svag och jag kunde se hur killarna slappnade av. 

"I know you guys told my mum that I falled down the stairs , but really, what happend?" 

De suckade och gick och satte sig på stolarna som fanns runt omrking sängen som jag låg i. 

Zayn och Liam satte sig på höger sida om mig och Niall och Louis på vänster sida. Det fanns bara en person som fattades, Harry. 

Innan jag han kontrollera vad jag skulle säga for det ur min mun. 

"Where´s Harry?" De kollade på mig och Kate bet tag i sin läpp, jag vet inte varför men jag fick en känsla av att hon visste precis vart han var. 

Ingen av det sa något och jag märkte hur irritationen började komma fram.

"Seriously guys , wehere is he?" De suckade och Niall kollade på mig. 

"He´s out there, I don´t know. He didn´t want to come in here." Jag suckade, den där killen hade ett väldigt konstigt betende. 

"Well... Okay." 

Tystnaden fortsatte men blickar utbyttes, blickar som sa mycket. Men saker som jag inte förstod. 

 

Dörren öppnades och in kom en lång, blond tjej med en lång vit rock. "Oh good, you´re awake and you got company. I´m dr. Brooke and I´m the one who will take care of you. 

As you know you got a  concussion, it´s not a bad one but you will be stuck here in a couple of days. Just to be sure. You´re mum is here and all of your friends and your boyfriend is out there." Vänta va? Pojkvän? 

"Oh no no, he´s not my boyfriend!" Orden snubblade på tungan och hon kollade förvånat på mig. 

"Oh okay, I´m sorry. I just assumed he was, because he was really worried for you." 

"Well he´s not."

Hon log mot mig och kollade på killarna och Kate som satt runt om mig på sängen. 

"And I´m sorry but the visit hours are over. You can come back tomorrow." 

"No, please can´t they stay. Please. I just woke up."  Hon log ett medlidande leende men skakade på huvudet. 

"I´m sorry, but it´s the rules. They can come back tomorrow."

 

 

Det hade nu gått några timmar sedan de killarna och Kate lämnade. Mor min hade jag ingen aning om vart hon hade tagit vägen och om jag ska vara ärlig var det inget som oroade mig. Hon är vuxen hon är min mamma, hon ska kunna ta hand om sig själv. 

Min blick vandrade runt omrking i rummet. Det fanns två olika dörrar framför mig i rummet. Undra vart de leder. 

Jag svängde mina ben över sängkanten och kände genast ett sting i armen. Jag kollade snabbt på min ömma arm och såg en sladd med något rött flytande inuti. Jag kände genast hur illamåndet började dyka upp. Jag har aldrig varit någon höjdare när det gäller blod. 

"Shit." Jag drog snabbt ur nålen som satt inne i min arm och reste mig snabbt upp. Jag var tvungan att greppa tag om sängkanten. 

"What are you doing?" Jag vände mig snabbt om, nästan lite för snabbt. Jag kände hur allt började snurra och i nästa sekund ramlade jag in i två starka armar. 

"You have a concussion, you should be in bed." Jag visste mycket väll vem rösten tillhörde. Men jag lät han föra  mig tillbaka till sängen. "Stupid little girl, this is supposed to be in your arm." Han höll upp nålen och förde den försiktigt in. " You´re not a doctor." Orden kom ut som en viskning. Han sa inget utan fortsatte med det han gjorde. Konstigt nog gick det bra och jag kände ingen smärta. 

"Why are you here, the visited hours are over. You can get in trubble." 

Han satte sig ned bredvid mig på sängkanten. "I don´t care." 

Jag kollade ömt på han. Hans lockar föll in i hans ansikte och han hade ett oroligt ansiktsuttryck. 

"Harry seriously, why are you here?" 

" I couldn´t leave you." 

---

Jag är igång igen och jag är super glad!!! Har skrivit hela dagen, på sant alltså! Jag har så mycket inspiration och jag vill bara skriva. Dom i min närhet börjar bli lite irriterade på att jag sitter med datorn hela tiden, hih. Har suttit ute sen 10 i morse kanske, iklädd i shorts och solbrillor och bara skrivit. 

 

Ett leende är verkligen placerat på mina läppar och jag är så glad, ni är världsbäst!!!! 

 

Kommentera massor nu. 

Sedan har jag en fråga till er och jag tänker börja fråga varje kapitel en fråga som ni kan svara på i kommentarerna. 

 

Klura på den och ge mig era tankar!

Kram på er. 

 

 

 

 

 

 

Okej som ni säkert ser har jag bytt blogg desgin...återigen. *Suck* haha. Men jag har inte gillat desginerna som jag har haft och de har fått mig att tappa bloggluset, konstigt nog. Så jag satt här om dagen och verkligen tog tag i detta och trixade med en ny desgin. Stort cred till personen som fixat grunden på desginen, ni hittar länken i menyn. I alla fall, jag satt också och tänkte på att jag inte tycker att personen som spelar Mindy inte riktigt passar hennes personlighet. Miranda Kerr är en av de snyggaste kvinnorna jag vet men jag kände att så som jag vill att Mindy ska vara så behöver jag en lite mer natural person. Därför får Emily Rudd stå för bilderna. Många av er känner säkert igen henne från den kända fanfictionen Dark. 

Och jag vet att många kanske tycker att jag far omkring och flänger med bloggen, men jag lovar er att från och nu, här och nu ska jag ta denna blogg på fullaste allvar. Jag vill jobba upp min statestik igen och jag vill verkligen komma långt med min blogg. Jag vill göra dett arbete med er och verkligen kunna säga till folk att jag har en av Sveriges största novell bloggar om One Direction. 

 

Och när jag har det, vilket jag vet att jag kommer att ha så kommer jag att ge er läsare så mycket beröm som det går, jag tänker ge äran åt er. För jag vet att det finns folk där som har funnits med mig ända sedan 2012. Och då skrev jag inte ens på denna blogg. Jag vill verkligen tacka er alla grymma läsare som verkligen står ut med mitt skrivande och min dåliga uppdatering, som det nu ska bli ändring på!! 

Jag gör det här för er, och för mig själv såklart. Jag älskar att skriva och jag är så galet galen i er som läser. 

NI ÄR BÄST!!

 

 

Hej på er, nästa kapitel kommer upp snart, lovar. Men jag tänkte att om det är någon av er som är intresserad av att veta vad jag gör på dagarna när jag inte skriver här på bloggen så tänkte jag att jag kan länka min privata blogg. 

 

HÄR. 

    

Men somsagt kommer nästa kapitel upp snart! 

kram

 

:) 

Kates ljusta stämma trängde in genom mina öron och jag kunde känna hur Zac suckade bredvid mig. 

"Why did you take her with you?" Jag fnös till och lyfte ett av mina ögonbryn och kollade på honom. "Well she is my best friend and why wouldn´t I?" Han ryckte på axlarna och lutade närmare tills hans mun var vid mitt högra öra. 

"I just thought it was going to be me and you, I mean I missed you!" Det var något som inte stämmde med honom. Visst hade han alltid varit lite närgången men detta började bli löjligt... Jag är en människa, jag behöver utrymme. Jag svarade inte på hans kommentar utan fortsatte att kolla ut genom fönsterrutan. Regnet öste fortfarande ned utanför och en lätt suck lämnade mina torra läppar. 

Zac hade sms:at Harry igen och frågat om det var okej att vi kom på deras konsert nu ikväll, såklart hade han skrivit ett simple "Ja" tillbaka och berättat att han skulle komma ut och möta oss. Undra hur han skulle göra det utan att bli nedsrpungen av alla galna fans. Bara tanken på att det kommer vara flera tusen skrikandes tjejer utanför arenan fick mig att rysa. Det var häftigt men också läskigt. Jag har haft klaustrofobi hela mitt liv, och det orade mig en del om jag ska vara ärlig. 

Taxi bilen svängde in på en liten gata." This is as far as I can take you, It´s alot of people and I will get stuck if I drive all in." Chuffören kollade på oss där vi satt ihop trängda i baksätet. 

"It´s okay, here you go." Jag räckte fram pengarna till honom och han tackade snabbt. 

Vi hoppade ut ur bilen och jag kände direkt hur håret på mina armar reste sig. Jag slängde en snabb blick på Kate och såg hur hon kämpade med att inte frysa ihjäl. Hon hade insiterat med att ha på sig sin nya klänning och ett par tunna tunna taights. Jag däremot hade bara tagit ett par svarta enkla jeans och en jeans skjorta och en vit stickad över. Och till det hade jag tagit mina blommiga kängor. Det är ju trotsallt vinter månad. 

 

Vi började gå närmare arenan och jag kunde se massor av tjejer som antingen grät eller var hur glada som helst. Jag kunde även se massor av olika skyltar. Det stod massor av roliga saker på de och ett leende smög sig fram på mina läppar. Deras fan är verkligen engagerade. 

 

Zac drog upp sin mobil när vi stod utanför arenan och började röra snabbt på sina tummar. Antagligen skickade han iväg ett sms till Harry att vi var här nu. 

Det dröjde inte alls länge innan en stor man i 40- års åldern kom fram till oss. 

"Are you Zac and Mindy?" Vi både nickade och han pekade sedan på Kate. 

"It´s my bets friend.. I thought it would be okay..?" Han suckade innan han nickade. Han började gå och vi följde vilset efter honom. Jag kunde höra hur några tjejer började skrika när vi gick förbi dem. Jag vände mig snabbt mot dem och de började bara gråta och skrika. Mina ögon for upp.. Vem trodde de att jag var? 

 

"Wow, it´s so big!" Kates ögon var stora som golfbollar och jag bara log mot henne och tog hennes hand. 

"Well well.. Who do we have here then. Zac my mate!" Jag kunde höra Liam röst bakom oss och vi vände oss snabbt om. Vänta kände Liam också honom? 

"Zac!" Niall kom joggandes mot oss, han också?

Louis och Zayn var inte långt efter. Det gjorde en slags "kill kompis" kram med Zac. De började babla på om något tråkigt. Jag var inte ett dugg intriserad. Det som for igenom mitt bultande huvud var han. Vart var han, Harry? 

"Looking for someone?" Jag vände mig snabbt om och där stod han. I ett par svart skinny jeans och ett vitt linne. Hans många tatueringar visade sig. Konstigt nog faschinerade mig det verkligen. Det var så många, och så många olika. Vad stod alla för?

Han lutade sig mot vägen och harklade sig. Babblet bakom mig tystnade och de andra kom upp vid vår sida. 

Han nickade mot Zac och log stort mot Kate. "Nice to see you again Kate." Jag slängde ett snabbt öga på Kate och kunde se hur hennes kinder hade fått en mörkare nyans. Typiskt Kate. 

"Well, boys we need to hurry up, we´re on stage in five." Innan jag hann röra en muskel var de fyra killarna på väg bort mot scenen. Kate och Zac följde på. Jag stod kvar på exakt samma plats och granskade betong golvet. Jag visste att han stod där, några meter ifrån mig. Jag kunde känna hans intensiva blick på mig. 

Min fot sparkade til några små stenare som låg framför mig och jag gav ifrån mig ett svagt ljud. 

"I´m sorry.." Jag nästan viskade fram orden. Jag kollade fram under mitt hår som hade fallit fram i ansiktet. 

"For what?" Han kollade på mig och fångade sin läpp mellan sina tänder. 

"For the other day at Mc donalds. I didn´t mean what I said about you. I mean I didn´t mean to judge you like someone like that. It was wrong of me." 

Han ändrade position och log mot mig. "It´s okay, I´m used to it." Bara det gjorde ont i mig. Man borde inte få säga att man är van vid något, specielt inte när det handlar om att folk säger saker om en själv. 

" I really mean it Harry, I am sorry." 

"I know love, but we need to hurry up. The concert is just about to start. We can talk more later." Jag kände hur mina kinder hettade upp av att han kallade mig love. Vad är det för fel på mig? 

 

Vi skyndade oss bort till de andra som stod och värmde upp. Jag kunde höra den enorma publiken som skrek för fulla halsar där ute. Deras öppning hade precis börjat och snart var det dags för deras entre. 

 

 

 

De fem svettiga killarna kom emot oss med de största leenden jag någonsin sett. Det gjorde mig glad. Det hade varit hur duktiga som helst. 

"Oh my god, that was amazing!!" Nialls ljus stämma fyllde mina öron och ett leende placerades på mina läppar. 

 

Killarna hade bett oss att vänta inne i ett rum med två soffor medans det bytte om och lugnade ned sig. 

Det tog inte lång tid alls och nu satt vi alla nedklämda i de två små sofforna. Snacket flöt på. 

"So Zac how was rehab?" Allt blev tyst. Zayns fråga hade precis tagit slut på allt snack. Vänta va?!

"What?!" Jag vände mig om och kollade på Zac. 

"They don´t know, oh shit man I´m so sorry!" Zayn la hvudet i sina händer och jag kunde känna allas blickar på mig och Zac. 

"Zac, please explain!" Min röst sprack och jag kunde känna ilskan bubbla upp inom mig. 

"Well uhm. . You know I said I was away and dance, Well i wasn´t.. I was in rehab." Han svalde hårt och jag kunde inte tro mina öron. Hade min bästa vän, min allra bästa vän ljugit för mig under hela denna tiden. 

"For what?" Frågan bara for ur mig innan jag hann tänka mig för.

"What do you mean?" 

"Why where you in rehab?" Han suckade och lutade huvudet bakåt. 

"Zac!"

Han fräste till. "Seriously your stupid bitch, don´t you get it. I was high on drugs. All the time. And thats not all.. I kind of..." Jag hann inte höra resten av vad han sa. Jag reste mig snabbt upp och sprang ut från det stämmningsfulla  rummet. Jag kunde höra en hes och mörk röst fräsa åt till åt honom. 

"She´s a girl your idiot and you don´t talk to grils like that!" Jag kunde sedan höra fotsteg som närmade sig. Jag visste mycket väl vem det var. Jag protesterade inte ens när han slog armarna om mig. Jag begravde mitt ansikte i hans famn. Han luktade en blandning av svett och perfym. Det luktade Harry. 

---

Dun dun dun... Vad tror ni händer? Zac är avslöjad, men inte helt. Det kommer komma massor av mer drama. Helt serriöst tycker jag det blir rätt trist utan drama, haha. Men vad tror ni mer att Zac har gjort? Kommentera gärna vad ni tror. Är så roligt att läsa era kommentarer. :) 

xoxo

 

Idag var dagen. Den dagen med stort D. Dagen som vi alla väntat på så länge. Jag och Liza satt i bilen på väg till fotograferingen. Min mamma hade envisats med att skjutsa oss då hon verkade vara lika nyfiken som oss. 

"I can´t belive we´re actually going to do this, it´s so crazy!" Pep Liza ur sig med betoning på o et. Jag var lika glad men hade aldrig vart en sådan som visade mina känslor.

Mammas svängde in på parkeringen och Liza greppade hårt tag om min hand. Byggnaden var hur stor som helst. Det var mycket folk utanför men jag visste exakt hur vi skulle gå för att få komma in så snabbt som möjligt. 

 

Ja ni undrar nog vad det här är, vem är jag och vem är Liza? Ingen fara, jag ska föröska förklara allt. Mitt namn är Emma, jag är en 17, snart 18 årig tjej som är bosatt i Manchester. Min bästis, hon den galne som sitter och klämmer på min hand heter Liza. Vi har känt varandra hur länge som helst. 

Liza har alltid varit den populära av oss två, i början var det jobbigt men under tidens gång har jag lärt mig att leva med det. Och i dagens läge så kan jag verkligen förstå varför alla var så intrisserade av henne. Hennes lång blonda hår och hennes långa, smala slimmade kropp och hennes modell ben. Liza har alltid drömt om att bli modell, så när vi en dag såg en tävling på internet där man skulle vinna ett pris som bestod att man fick komma till London och vara modell för en dag var det självklart att Liza skulle anmäla sig. 

Vi trodde faktiskt aldrig att hon skulle vinna, men hon verkade ha turen på sin sida och nu satt vi här. Utanför lokalen. 

 

Mamma stannade bilen och ett tjut hördes ifrån Lizas mun. Jag flinade åt henne och skyndade mig ut ur bilen. Jag drog min jeans jacka tätare runt min överkropp. Det blåste kalla vindar och håret på mina armar reste sig. Jag kollade upp mot himlen och kunde skymta några få mörka moln. Så typsikt. 

 

"It´s so big." Orden bara slant ur mig, jag hade inte ens hunnit tänka efter. Vi stod utanör lokalen där själva plåtningen skulle vara. Med våra näsor upp i luften märkte vi inte kvinnan som kom gående till oss. 

"Excuse me, are you Emma and Liza?" Vi vände oss snabbt om och kollade förvånat på den blonda kvinnan som sto framör oss. 

"Uhm.. yha, hey I´m Emma." Jag räckte fram handen och kvinnan skakade den och log. "And you most be Liza, the girl we are going to make a model out of." Hon log ett stort leende och Liza skrattade till. 

"I´m Amelia and I´m going to be the one who take care of you guys today. It´s a lot of thing going on here. And thats why all of these people are here." Hon gjorde en gest mot folkmassan som stod några hundra meter bort. Om jag ska vara ärlig har jag inte lagt märke till de innan. 

"Why are they here?" Liza kollade nyfiket mot Amelia och hon skrattade till. 

"Well... Do you gilrs know who One Direction is?" Jag kunde känna och även se hur Liza frös till. Oh nej. 

"Yes ofcourse, why?" 

"They are also here today. They have o photoshoot right now." Liza kramade återigen min hand, fast denna gång kanske lite hårdare. Om det var en sak Liza var besatt av var det dessa fem killar. Jag hade aldrig fattat vitsen med dom, men good looking var de ju i alla fall. 

"So are you guys ready?" Vi båda nickade och hon började gå mot den stora ingången. Vi följde snabbt efter, som två vilsna hundvalpar.

 

"Okay I see that the boys have already startet ther photoshoot. And if you want to you can go there and watch them." Hon vände sig om till mig och jag bara nickade. "And you Liza, I´m taking you to the hair and makeup." 

Hon drog med sig Liza in till ett annat rum och helt plötsligt stod jag där alldeles ensam. 

Jag flinade lite åt mig själv innna jag började gå. Mina föter styrde mot hållet där jag kunde höra höga skratt och mörka röster. 

Jag kom in i ett jätte stort rum och fick direkt alla blickar på mig. En säkerhetsvakt ställde sig upp och började gå mot mig. "Who are you and what are you doing in here. You can´t be in here. Where did you get in?" Frågorna bara rasade över mig och jag backade automatiskt bakåt. 

"Paul, come on man. Can´t you see she´s scared." En mörk och hes stämma hörde bakifrån den stora livvakent och snart dök ett välkänt ansikte upp bredvid honom. 

"I´m sorry for this big guy here, his name is Pual and hes or budyguard. Anyway, who are you?" 

Jag svalde hårt innan jag lyckades pipa fram ett svar. 

"I´m Emma, I´m here wiht my best friend Liza. Amelia told med to go in here while Liza got her makeup and hair done." Den stora livvakten backade genast och gick tillbaka till sin plats.

"Well then, I´m Harry and this is Liam, Niall, Zayn and Louis!" Han pekade på sin kamrater och jag nicakde och log. " Well I know.." De hördes flin och Harry som stod framör mig bet tag i sin röda svullna läpp. 

"I´ll talk with you later. Sit down and watch. It´s increadeble fun, I promise you." Han blinkade med sitt högra öra och klappade mig snabbt på axlen innan han skyndade sig tillbaka till de andra killarna som stod och väntade på honom ramör kameran. 

 

 

Regnet öste ned på oss och jag och Liza skyndade oss till mamma som satt i bilen några meter ifrån byggnaden. 

"Wait, Emma!" Jag vände mig snabbt om och sa åt Liza att fortsätta frammåt. Ut från den stora byggnaden kommer en lång kille med sin mössa på huvudet. Små lockar letar sig fram och han har ett stort leenyde på läpparna. Harry. 

"You forgot your scarf" Han gav mig min vita scarf och jag tackade och skrattade lite. 

"Uhm.. Well I wa kind of wondering something..." Jag kollade nyfiket upp på honom och han hade nu en mörkare nyans på sina kinder. 

"Well I was wondering if I could.. like ..if I could have your number.?" Han begravde sina händer i fickorna på jeansen och jag kollade shockat på honom. 

"Are you serious?" Frågan bara slant ur mig och han nickade ivrigt på huvudet. 

Jag ryckte på axlarna och tog upp min telefon, för en sådan loser som jag är.. kan jag inte mitt egna nummer utantill. 

Harry räckte över sin telefon och jag tog snabbt emot den. Jag skrev in siffrorna och gav sedan tillbaka den. 

"Well thank you, I call you so you get mine to." 

"Yha, okay bye."

Jag skulle precis vända mig om när två par starka armar drog in mig i en kram. 

"Bye" Han släppte mig och flinade. Jag skakade bara på huvudet och sprang sedan bort till bilen. Jag kunde se Lizas exalterade aniskte genom den immiga bilrutan. Oh lord. 

 

Mitt nummer fanns i hans telefon, mitt nummer fanns i Harry Styles telefon. Galet!

---

Emma du ville ha en One Shot med Harry, jag vet att den kanske inte är så jätte bra men jag har inte skrivit One Shot på länge. Men hoppas du gillar den kram. 

=) 

 

Ni andra kommentera på inlägget här nedanför iall ni också vill ha en. Jag gör nu och ett tag frammåt. Så passa på!!! :) 

 

 

 

 

 

Okej har bestämt att jag nu ett litet tag kommer ta in One Shots förfrågningar, så om ni vill ha en #One Shot med eran älskling är det bara att skriva en kommentar. 

Ni får bestämma helt själva vad ni vill att den ska innehålla, jag skriver det mesta(obs. Inte för extrema love love love" ;) " Men det är bara att kommentera så skriver jag till er så snabbt som möjligt. 

 

Jag suckade men gick ändå bort till det lilla bordet de satt vid. 

"Harry!" Zac ställde sig upp och vi gjorde ett sådant där töntigt handslag som killar gör nu för tiden. Kramar tyckte jag var bättre. 

"Zac..." Han nickade och satte sig ned igen. Jag kände hur Mindys blick brände på mig. "Oh yha I almost forget, this is Mindy." Han gjorde en gest åt hennes håll och jag nickade bara. "I know..." Jag nästan viskade fram orden. 

"You know her?" Zacs ögonbryn var i en annan form och jag kunde tyda utifrån hans min att han inte alls tyckte detta var lika kul längre. Jag svalde och skulle precis öppna munnen när jag hörde hennes stämma. 

"We run into eacother in the club the other day." Jag bet tag i min läpp och studerade Zacs ansiktsuttryck, jag visste mycket väll vad han kunde göra. Vad gjorde Mindy ens med honom?