Better Than Words- Chapter 17, The truth
Tidigare:
"Why won´t you let me in?" Jag stannade upp och han kollade på mig med sina oroliga ögon. Jag öppnade munnen i ett försök att svara något, något som kunde lura ämnet åt sidan men jag stängde min mun lika snabbt.
Vi stod där i mitt ute i ingen stans och kollade på varandra. Våra blickar var som fast i varandra.
Innan vi visste ordet av de gick åskan och helt plötsligt öste regnet ned. "Greta.." Jag muttrade och kollade upp mot himlen. När jag sänkte min blick igen märkte jag att Harry hade kommit närmare, våra ansikten var nu bara några få centimeter ifrån varandra och jag kunde känna hans andetag på mina torra läppar. Jag kände hur min kropp rös till och håret på armarna reste sig.
"Let me in." Hans ord lämnade hans svullna läppar, innan jag hann svara kände jag hur hans läppar pressades mot mina. Där stod vi, i regnet och kysste varandra. Jag hade ljugit hela tiden, det var han. Och det kommer alltid att vara han.
Harry.
Mindys Perspektiv:
Jag flämtade till och drog mig ifrån Harry. Hans vackra ögon kollade på mig med ett sårat ansikte.. "I´m sorry, It´s just.." Jag avslutade inte meningen. Jag var tvungen att berätta för honom. Jag är tvungen att berätta för honom vad som hände för några år sedan, den där hemska dagen i den gamla skolan.
"I´m going to tell you everything, but can we go back to the house first. I´m freezing, please?" Han sa inget utan fångade bara upp min hand och höll den i hans stora. Vi sa inget under tiden, vi gick bara hand i hand. Några gånger då och då kände jag hur han kramade min hand lite extra, en varm och trygg känsla uppstod varje gång han gjorde det.
När vi närmade oss huset drog jag min hand till mig, jag ville inte skapa några problem, och jag ville minst av allt bli överfallen om vem den stiliga pojken med de gröna ögonen var. Nej det fick vänta tills senare. Först måste jag veta vad jag vill.
"It´s going to be crazy in there, my mum is uhm.. sad." Jag pausade och han bara kollade på mig som i väntan på att jag skulle fortsätta min mening. "So just follow me, okay?" Han nickade och jag öppnade försiktigt dörren. Till min förvåning hade stormen gått över och hela familjen satt i soffan, förutom pappa då då...
"Mindy, where did you go? I was just going.." Mamma kom ut i hallen men stannade upp när hon såg att jag inte var ensam, hennes ögon skannade förtjust över Harrys långa figur och jag kunde känna hur jobbigt han tyckte att detta var. Han var ju inte ensam om att tycka det.
"Mum this is Harry, I don´t know if you remeber him?" Mamma kollade på mig med höjda ögonbryn men nickade sedan på huvudet.
"Ofcourse I remeber him." Harry skrattade till lite innan han blev indragen i hennes famn. "Hi Harry, nice to meet you again. How are you?" Hon släppte taget om honom och han svarade trevligt med att han mådde helt perfekt och att det var trevligt att träffa henne igen. Sådant där som alla säger när det träffar ens föräldrar.
"I see you guys were out in the rain, can I get you a coup of tea or anything?" Jag sneglade över till Harry, han hade visst tänkte samma sak som mig då hans blick redan var riktad mot mig.
"Yes please, tea would be lovely. We´re going up to my room to change clothes. I don´t want to be sick. " Innan hon hann protestera drog jag med Harry upp för trappan och sedan med in på mitt rum. Jag släppte inte hans hand innan vi stod i mitten av mitt ljusa rum.
"I like your room, It´s very.." Jag avbröt honom.
"Girly`"
Han skrattade men skakade på huvudet."No, I was going to say you."
"Oh, well yha. I guess." Jag ryckte bara på axlarna och öppnade min garderob som stod längst in i rummet, jag drog snabbt ut ett par mjukis byxor och en alldeles för stor stickad tröja. Jag vände mig om och såg att Harry stod framför mig med tröjan jag gått låna av honom. Jag kände hur blodet kom krypande till mina kinder.
"I see keept it, do you like it?" Jag drog den snabbt från han och slängde in den garderoben.
"You can borrow some clothes frpm my dad. I think you got the same size." Jag öppnade dörren och smög sedan bort till mamma och pappas sovrum. Det förvånade mig alltid när jag gick in i rummet, jag och min lillebror hade aldrig varit tillåtna att vara där inne. Jag såg i ögonvrån att även Harry klev innanför tröskeln.
Jag tog ett par grå, antagligen lite för stora mjukisbyxor och en hoddie från pappas garderob. Sedan drog jag med Harry tillbaka till mitt rum igen.
"I can get out if you want to change," Min röst var klen men den fångade Harrys uppmärksamhet. Han bara skakade på huvudet innan han fortsatte.
"I´m not shy about my body. Han drog snabbt av sig sin tröja och jag kände hur jag nästan satte all luft i halsen. Jag svalde hårt och rodnade ännu en gång, jag försökte kolla bort men mina ögon ville inte lyda mig, han märkte det nog då ett flin kom från hans håll.
Jag vände mig snabbt om. "Well can you get out while I´m chanching?" Jag fick inget svar från honom så jag vände mig om. Han satt nu på min säng, fortfarande utan tröja och bara kollade på mig.
"No, you shouldn´t be so shy about your body. Your beautiful." Han stod upp från sängen och gick över till mig. Hans blick var fäst vid min hela vägen. När han kom fram till mig kände jag hur hans kalla händer greppade tag om nederdelen av tröjan jag bar. Han lyfte lite försiktigt på den, som om att han frågade om det var okej. Det var mer än okej.
Han drog sedan av hela tröjan, där stod jag i bara min bh. Jag kände hur hans ansiktsuttryck hade ändrats, han såg nu orolig ut och det var då jag kom på. Mina armar flög snabbt upp till mina bröst och gömde ärret som syntes.
"What happend?" Hans röst var svag och jag kunde se hur ledsamheten fanns i hans ögon. Han försökte ta bort mina armar men jag höll de hårt över min bröstkorg.
"No Harry, please." Han drog in mig i hans famn och mina tårar började forsa ned för mina kinder. Det jag så länge velat glömma kom nu tillbaka
Det hade nu gått en timme och jag hade berättat allt för Harry, om dagen i skolan då skolan "tuffa" gäng drog in mig på toaletten och försökte de ena och de andra, och hur jag kämpade emot och att de tillslut gav upp men även ville märka mig. Hur en av de tog ut en liten fickkniv och skar i mitt högra bröst.
Jag hade fått avbryta då och då när jag tappade andan av att berätta samtidigt som tårar flödade ned.
Han hade suttit tyst hela tiden och hållit om mig. Det kändes tryggt, tryggt att veta att han fanns där. "I am so sorry for this Mindy. But I want you to know that I would never do something like that to you. I hope you understand that." Han greppade tag om mitt ansikte och strök med tummen över mina svullna kind. Jag nickade och kollade in i hans gröna ögon.
Han lutade sig sakta fram och pressade sina läppar mot mina svullna. Jag kysste han snabbt tillbaka, en kyss som inte var särskilt bra med tanken på mina blöta läppar och att hela mitt ansikte var svullet och rödgråtet.
"Here you got some tea." Min mamma öppnade dörren och skulle precis öppna munnen för att säga något mer när hon såg att satt på min säng utan tröjor båda två.
Jag flyttade snabbt iväg från Harry och drog upp tröjan som låg på golvet. "Mum.." Hon ställde snabbt ned de två te kopparna på det lilla bordet bredvid sängen. Sedan vände hon på klacken och skyndade ned för trappan. Jag skyndade mig snabbt efter henne.
"Mum!" Jag drog tag i hennes arm och vände henne mot mig. Innan jag hann agera kände jag hur ett otroligt svidande dök upp på min kind. Jag la snabbt min hand över de ömma området på min kind. Jag kollade upp på henne med tårar i ögon.
"Mindy, I´m so sorry. Hunny, please.." Hon tog tag i min han men jag drog den snabbt ifrån henne och sprang upp på mitt rum. När jag kom in innanför dörren bröt jag återigen ut ur tårar. Harry skyndade sig fram till mig.
"Mindy what happend?"
Jag lät mening lämna mina läppar. "She...She hit me." Hans ögon blev större och jag kunde se hur en ilska byggdes upp. '
"What?!"
"Harry please take me back to London. I don´t want to me here anymore." Han kollade på mig med en orolig blick men nickade sedan. Jag drog fram väskan jag hade haft med mig hit och slängde ned alla saker jag kunde hitta. Sedan stängde jag den och skyndade mig ned till hallen där mamma stod med tårar i sina ögon. Jag tog ett stadigt tag om Harrys hand och skyndade mig förbi henne ut till bilen.
"Mindy please, I´m sorry. I love you." Jag vände mig inte om utan fortsatte bara till andra sidan gatan där Harrys bil var parkerad. Han slängde snabbt in min väska i backluckan och hjälpte mig in innan han hoppade in och startade bilen.
Vi började köra, allt var tyst. Jag försökte samla mina tankar men det ända jag kunde tänka på var att min egen mor hade slagit mig. Min egen mor, kvinnan som fött mig, kvinnan som jag så länge hade sett upp till...
Ber om ursäkt för att ni har fått vänta, men har inte vart hemma och det kom upp strul när jag skrev alla kapitlerna innan så att de raderades..
Inte världens bästa kapitel men man får reda på lite om Mindys förflutna. :)
Min fråga till er idag är:
Vem tror ni Zac och Kate egentligen är?
Har ju vart rätt så tyst om de nu ett tag...
Kommentera!
Kram.
Better Than Words- Chapter 16, It´s him.
Tidigare:
"She´s a really nice girl Harry, I think you found the right girl." Jag höjde bara på ögonbrynet innan han fortsatte. "The right girls are sometimes the hard one to get. You just haft to fight for them." Om jag skulle vara ärlig så visste jag inte riktigt ifall i fortfarande pratade om Mindy, det började mer låt som att han berättade strategierna i ett tv:e spel eller något.
"So you fighted for El, huh?" Jag flinade åt tanken. El och Louis hade faktiskt blivit tillsammans rätt så snabbt efter att de träffades.
"Nha, she was a easy one." Han blinkade med ögat till mig och ja skrattade bara till. Jag älskade sådana här stunder med Louis, han är verkligen en bra person att sätta sig ned med och bara prata, prata om allt. Alla tog han alltid som den barnsliga och skojaren och visst det mestadels som fansen såg var den barnsliga Louis. Men vi som är med han dygnet runt kände hans riktiga jag.
Mindys Perspektiv:
Jag tröttnade tillslut på boken som legat framför mig på bordet i över tre timmar. Jag suckade och stängde igen den. Jag la huvudet på bordet och suckade återigen några gånger. "Mindy, darling are you okay?" Mitt huvud for upp lika snabbt som jag hade lagt ned det. Jag vände mig om och såg mamma stå i dörröppningen till köket. "Mum?" Jag reste mig ifrån stolen och skyndade över till henne. Hon bredde ut sin armar så att jag skulle kunna borra mig in i hennes famn. "What are you doing here, I thought you were going to come next week?" Jag bröt tystnaden men hon skakade bara på huvudet. Hon släppte taget om min taniga kropp och hängde av sig sin kappa som hon burit, hon sparkade sedan av sig sina svarta kängor. Hon tog sin väska och gick förbi mig in i köket. Hon tog fram en kopp och hällde upp en kopp te. Hon gick sedan vidare in i vardagsrummet där hon placerade sig i soffan. Hon klappade med handen bredvid sig för att säga att jag skulle sätta mig. Jag följde hennes order och slog mig ned bredvid henne i den mörkbruna soffan som var gjord för fyra personer. Hon drog filten över oss båda innan hon öppnade sin mun.
"I found your dad in beed with another.." Hon tystnade mitt i meningen, jag förstod varför så jag avslutade hennes mening.
"Man." Hon vred på huvudet och kollade med en sorgsen blick på mig, ja ryckte på axlarna och kröp in i hennes famn. Vi sa inget mera, vi satt där. Jag i hennes famn med tankar som sprutade. Jag hörde hur hon snyftade till men jag satt kvar i hennes famn. Aldrig innan hade jag hört min mamma gråta, jag visste helt ärligt inte vad jag skulle göra. Så jag gjorde inget, sådär som jag alltid gör.
Jag kunde höra min mor och min mormor förde ett samtal ute i köket, ett sådant där samtal som de kallade "vuxensamtal". Jag kunde höra hur mammas röst var sprucken, jag kunde höra varenda ord de sa men jag ville inte ta in något av det. Allt var för hemskt. Jag hade aldrig hört mamma så ärlig och ledsen innan.
Jag kände hur min telefon vibrerade. När jag klickade fram sms:et såg jag att det var ifrån Harry.
From Harry:
Hii what´s your adress to your parantes house?xx
Jag var tvungen att läsa det några gånger om, varför ville han veta det? Jag skickade adressen innan jag skrev sms:et som innehöll frågan.
To Harry:
Why are wondering?
Han svarade med ett enkelt "jag ville bara veta." Jag nöjde mig med det svaret och la ned mobilen igen.
"Someone special?" Jag kollade upp och möttes av morfars muntra ansikte. Jag skrattade lite och gjorde plats till honom i soffan.
"Nha, I don´t think so." Han sa inget utan kolla bara rakt framför sig. Jag ville veta vad han tänkte på. Och som om hand kunde läsa mina tankar talade han ut.
"You know Mindy, the thing that happend for a couple of years ago shouldn´t effect you know. If you want to have a boyfriend you should, If you want to come near someone you should." Jag visste inte hur jag skulle svara på det, de han sa var ju trotsallt sant men efter allt som hände vågar jag inte. Det är något i mig som säger till mig att hålla i tyglarna hårt, hår som aldrig förr.
"I know, but it´s hard.." Han nickade och lutade sig fram och placerade en kyss på min hjäss. Sedan reste han sig och försvann ut till kvinnorna som nu hade satt sig ned. Mamma satt med huvudet i händerna och jag kunde se hur tårar föll från hennes rödgråtna ögon. Mormor satt bredvid med en tröstande hand.
Jag ville göra något men jag visste inte vad.
"Mindy, you have visitor." Min morfars röst trängde in genom mina tankar som tog över min verklighet. Jag kollade på honom med ett frågande ansiktsuttryck men han ryckte bara på axlarna. Jag suckade och reste mig från de bekväma platsen i soffan.
Med stela steg vandrade jag ut till hallen och ytterdörren som stod på glänt. Jag öppnade den försiktigt och jag kände hur något i min mage hoppade till, vad gjorde han här?
"H..Harry?" Han nickade bara så jag fortsatte. "What are you doing here, I thought you were i Amsterdam with the boys?" Han skakade bara på huvudet. Jag gjorde en gest med handen i ett tecken att han kunde komma in. Men han skakade bara på huvudet. " Can we go for a walk?" Jag kollade på honom med höjda ögonbryn men förstod snabbt att han menade allvar. Jag nickade och drog snabbt på mig min jacka och mina skor. Sedan gick jag ut i de kalla och stängde dörren efter mig.
Vi började gå, vi gick på den lilla stigen som ledde bort till min gamla skola. Den med så många minnen. Innan jag ens hann tänka mig for sa jag det högt. "That´s my old school." Jag pekade bort mot den och han kollade på den länge. Sedan kom frågan som jag var rädd för. Den frågan som jag undvikit så många gånger, frågan som jag hopades aldrig skulle komma.
"Why won´t you let me in?" Jag stannade upp och han kollade på mig med sina oroliga ögon. Jag öppnade munnen i ett försök att svara något, något som kunde lura ämnet åt sidan men jag stängde min mun lika snabbt.
Vi stod där i mitt ute i ingen stans och kollade på varandra. Våra blickar var som fast i varandra.
Innan vi visste ordet av de gick åskan och helt plötsligt öste regnet ned. "Greta.." Jag muttrade och kollade upp mot himlen. När jag sänkte min blick igen märkte jag att Harry hade kommit närmare, våra ansikten var nu bara några få centimeter ifrån varandra och jag kunde känna hans andetag på mina torra läppar. Jag kände hur min kropp rös till och håret på armarna reste sig.
"Let me in." Hans ord lämnade hans svullna läppar, innan jag hann svara kände jag hur hans läppar pressades mot mina. Där stod vi, i regnet och kysste varandra. Jag hade ljugit hela tiden, det var han. Och det kommer alltid att vara han.
Harry.
Äntligen!!!! Kyssen som i alla väntat på.
Hej kompisar, är hemma nu igen en kort sväng, åker iväg på torsdag igen. Så jag har suttit och skrivit lite kapitel som ska komma upp.
Åhh har längtat till att skriva detta kapitel, alltid kul att skriva om den första kyssen.
Har ni ett bra sommarlov?
Min fråga till er idag:
På tal om kyssae, hur var eran första kyss? =)
Vill ni dela med er de romantiska ögonblicket!
Inga måsten.
Kram!
Better Than Words- Chapter 15, "Nice to talk with you Lou"
Tidigare:
Väskan slängde ja på golvet, jag skyndade mig fram till den ovanligt sköna sängen och la mig ned. Jag kände hur en lugn känsla tog över och jag skulle kunna ligga här och bara stirra upp i taket hur länge som helst. plingandet från min mobil avbröt den ljuvliga känslan och jag tog snabbt upp telefonen, det var en notis från Twitter. Det var en tweet som innehöll en bild på mig och Harry när vi sa hej då utanför min lilla lägenhet i London. Jag suckade när jag läste texten som stod utanför bilden
@1Dpleasenotisme!!!
Who´s this little girl who´s stealing my man?
Såg även att det var en tjej som hade kommenterat mitt Twitter namn.
Here is her Twitter, @Mindymoore
Jag stängde av mobilen och la mig återigen på sängen. Mina tankar vandrade bort till Harry. Undra vad han gjorde just nu?
Mindys Perspektiv:
Jag suckade och rullade över på höger sida för tionde gången kanske. Jag slängde en snabb blick mot klockan. Den stod på 05:30. Ännu en suck flydde från mina läppar. Varför var jag vaken så tidigt och varför kan jag inte somna om? Jag satte mig försiktigt upp och drog på mig min stora hoddie som jag hade fått av Harry dagen innan. Det konstiga är att vi beter oss som om vi vore ett par men grejen är att jag helt ärligt inte vet vad jag känner, jag lovade mig för några år sedan att jag inte skulle släppa in någon efter "olyckan" som polisen kallade det.
Jag drog åt mig en gammal bok som låg på det gamla skrivbordet sedan öppnade jag försiktigt dörren och smög ut. Inte ett ljud hörde där ute så jag antog att ingen var vaken. Jag sköt igen dörren lite efter mig och smög sedan ned för trappan. Jag tog fram en kopp te och satte mig sedan vid det höga bordet och började läsa.
Harrys Perspektiv:
Klockan var tidigt på morgonen och jag kunde inte somna om, dels så snarkade Zayn hur högt som helst och mina tankar var inte riktigt med mig. Jag kunde fortfarande höra fansens skrik klinga inuti mina öron. Jag gav upp och skyndade mig ut ur den lilla så kallade sängen. Jag gjorde mitt yttersta för att dämpa ljudet men då min säng var över Liams var det inte så enkelt då jag var tvungen att sätta ena foten i hans säng för att kunna komma ned oskadd.
"Ugh..Harry man?" En hes och trött röst kom ut från Liam men jag la ett finger över hans läppar.
"Sorry, go back to sleep." Jag drog för skynket till hans säng och kunde snabbt höra hans lätta snarkningar. Jag gick försiktigt bort till främre delen i bussen, där alla bord och soffor fans. Jag slog mig ned i soffan och suckade. "Are you okay man?" Mina ögon for upp och jag kunde se Louis sitta på en av stolarna vid det lilla bordet, hans dator var placerad framför honom. "Yha, just things on my mind. What are you doing up this early?" Han flinade lite och ryckte på axlarna. Han förstod nog att jag var förvånad då Louis var en av de som alltid sov längst, förutom Zayn då.
"I don´t really know. I was missing El so I called her. What´s on your mind then?" Ja visste att de frågan skulle komma men var jag redo att dela med mig av mina funderingar och jobbiga känslor. "Harry?" Han kollade med en orolig blick på mig, han reste sig och satte sig bredvid mig i soffan. "What´s wrong, you know you can talk to me, right?"
"I know Lou, it´s just I don´t really know what´s wrong with me." Han nickade för att visa att han förstod vad jag menade.
"Is it about Mindy?" Hans röst var låg som om hennes namn kunde skada mig. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara så jag nickade bara.
"How is she?" Jag kollade upp och mötte hans blick, ett litet leende var placerat på hans läppar och han såg så där fridfull ut, så som bara Louis kan göra.
"She´s fine, I guess..She said she was going home to her parents."
"Well that´s good, I mean so she don´t have to be alone with those weird people." Ja nickade men han fortsatte, antagligen såg han på mig att allt inte stod rätt till.
"Harry, it´s fine. She is going to be fine. People are out and looking for Kate and this Zac guy."
"It´s not that Lou... "
"Then what is it?
Jag var nu på väg att avslöja det som jag hållit inne så länge, var det dags att släppa taget om det ständiga tänkandet och avslöja det som jag fruktade mest? Jag visste mycket väl att när jag väl sagt orden så var det ute, då fanns det, då levde meningen. Men jag skulle ta den chansen, det var dags.
"I think I´falling for her..", Jag kände hur mitt hjärta började slå dubbla slag och mina hand flator började bli fuktiga..Detta var verkligen inte likt mig.
"Who, Mindy?", Jag nickade och ett ännu större leende placerades på hans läppar. "That´s great Harry, really great. You should tell her." Jag skakade bara på huvudet och ett skakigt andetag lämnade mina läppar.
"I´m going to scare her away and the thing is that she don´t let anyone in so easy. I don´t really know why.." Louis bet lite på sin nagel men pratade sedan ut. "Maybe something happend in her past. You should ask her about her childhood, than you might get why she don´t let anyone in." Det han sa lät ganska så rimligt, jag kände hur en sten släpptes från mitt bröst. Jag skulle bara klura ut ett bra sätt att fråga Mindy mer om hennes barndom.
"She´s a really nice girl Harry, I think you found the right girl." Jag höjde bara på ögonbrynet innan han fortsatte. "The right girls are sometimes the hard one to get. You just haft to fight for them." Om jag skulle vara ärlig så visste jag inte riktigt ifall i fortfarande pratade om Mindy, det började mer låt som att han berättade strategierna i ett tv:e spel eller något.
"So you fighted for El, huh?" Jag flinade åt tanken. El och Louis hade faktiskt blivit tillsammans rätt så snabbt efter att de träffades.
"Nha, she was a easy one." Han blinkade med ögat till mig och ja skrattade bara till. Jag älskade sådana här stunder med Louis, han är verkligen en bra person att sätta sig ned med och bara prata, prata om allt. Alla tog han alltid som den barnsliga och skojaren och visst det mestadels som fansen såg var den barnsliga Louis. Men vi som är med han dygnet runt kände hans riktiga jag.
Ett ganska kort kapitel men jag kände för att skriva ett mellan kapitel, ett sådant där Mindy inte är med så mycket. Där man mer får lära "känna" Harry och de andra killarna.
Ett ganska kort kapitel men jag kände för att skriva ett mellan kapitel, ett sådant där Mindy inte är med så mycket. Där man mer får lära "känna" Harry och de andra killarna.
Min fråga till er idag är :
Idag tänker jag inte fråga något angånde novell utan angående er, jag vill lära känna er lite mer =)
Hur började ni gilla killarna och vem/vilka är era favoriter?
Kommentera och ge mig era tankar!
*************
Till lite annat nu då, jag åker iväg i morgon och är borta ett tag men jag kommer att ha med datorn och internetså jag ska försöka att få upp några kapitel, om inte ska jag försöka få upp ett innan jag åker i morgon.
Hoppas ni har ett bra sommarlov!
Kommentera!! =)
Better Than Words- Chapter 14, "Home"
Tidigare:
Jag skyndade mig tillbaka in till Mindy där hon låg halvt sovande. Jag tvättade snabbt av det värsta blodet på hennes knän och drog sedan täcket över hennes frusna kropp.
" Lay with me..please" Hennes ord fick mig att stanna upp men jag lyssnade på hennes order och drog av mig mina jeans och strumpor, samt min t.shirt.
Med endast mina boxer shorts på mig kröp jag ned under täcket med henne och inte långt efter kände jag henne frusna kropp leta sig in tätt intill min varma.
Jag kunde höra ett mummel från hennes läppar men lyckades inte höra vad det var.
Jag gav henne en snabb kyss på huvudet och inom några minuter var vi båda inne i drömmarnas värld.
Mindys Perspektiv:
Det var nu ljust ute och jag kände hur den enda solstrålen som letade sig in innanför gardinerna värmde mina ömma ben som letat sig ut från täcket. Minnena från igår spelades om och om upp i mitt dunkade huvud. Jag kände värmen från Harrys varma kropp som låg tätt intill min. Han andas tungt vilket betyder att han fortfarande sover, jag kunde även tyda en del lätta snarkningar då och då.
Jag vände mig försiktigt om så att jag låg ansikte mot ansikte med honom. Jag granskade hans fred fulla ansiktsuttryck, sättet hans lockar ramlade ned i ögonen och hur hans läppar öppnades så fort han andades ut. Ett leende vågade sig smyga upp på mitt svullna ansikte. Han är vacker, det är han verkligen.
"Why are you staring at me?" Jag ryckte till av hans hesa stämma, han öppnade försiktigt sina ögon och jag möttes direkt av det de där gröna tindrande ögonen. Mina kinder hettade till och såklart märkte han det, han brast ut i ett leende och jag bara fnittrade till.
Tystnaden hade lagt sig men Harry bröt den snabbt. " You didn´t answer my question." Jag kollade snabbt upp på honom men ryckte bara enkelt på axlarna men fortsatte med det mest dummaste svaret.
"I don´t know." Han skrattade till. Han la försiktigt sin hand på min arm och strök lätt med fingrarna. Min hud knottrade till sig och jag kände det där lugnet som jag nästan aldrig känner.
"How do you feel today?" Hans fråga fick mig att tänka tillbaka på går kvällen. Egentligen är det väldigt svårt att svara på, ja jag menar visst har jag ont i mina knän och väldigt förvirrade vad det gäller Kate och Zac, men grejen var det att det är ju meningen att jag ska vara sur på Harry. Och nu ligger han här i min säng, endast iklädd i boxer shorts. Nyansen på mina kinder blev mörkare ännu en gång, det kände jag.
"Uhm.. I don´t know." Jag satte mig upp i sängen och lät mina svullna ögon granska de långa benen som var fyllda med skrapsår och blod. Jag rörde det försiktigt men drog lika snabbt bort fingrarna då det bara gjorde ont.
"Harry.."
"Yha?" Han satte sig snabbt upp och kollade med en nyfiken blick på mig.
"I´m...I´m sorry for yesterday, I was a totally bitch and I didn´t mean the thing I said to you." Jag antog att han redan förstått att jag var ledsen för igår men jag kände verkligen att jag var tvungen att få det ur mig.
"Mindy, it´s okay. And I´m sorry to.. I should have told you another day, but It just come out. I´m sorry." Jag sa inget utan lutade mig bara in i hans famn.
Han la armarna runt min kropp och jag kunde höra hur han andades in min doft.
"But I´m going to haft to drop another bomb now.." Han mening fick mig att dra mig ur hans grepp och kolla med höjda ögonbryn på honom.
Han skrattade till lite innan han blev seriös igen. "Me and the boys are heding back to the tour today. We only got a few days off and tomorrow the first show in Amsterdam start." Han pillade lite på täcket som låg mellan oss i sängen. Jag kände hur en sten föll i magen på mig, det betydde att jag återigen skulle få vara ensam.
"That´s not bad news, that´s great news." Jag log ett tillgjort leende men han verkade gå på det då han log tillbaka stort. Jag fortsatte. " That´s really good. You will do wath you love to do again."
"And when we got some days off I will come back here and meet you, okay?"
Jag nickade. " Sounds perfect."
När jag trodde att vi hade lämnat det området talade han ut igen.. "But the problem is that I don´t want to leave you alone Maybe I can ask P...." Han hann inte fortsätta mer innan jag instämde.
"Harry I´m not going to be alone. I´m heding home for a while." Med det orden sagda gav han mig en stor kram innan han reste sig upp och började klä på sig.
Musiken flöt försiktigt ut genom radion i bilen. Värmen var på högsta siffran men jag kände ändå hur mina tår började frysa.
"Stupied winter." Jag hade kört i ungefär en timme men det kändes som att det hade gått 3 timmar. Jag suckade högt och svängde in på den lilla bensin macken som låg precis vid vägknuten. Jag hoppade ur bilen och låste den innan jag skyndade mig in till den lilla kiosken som låg några meter bort.
När jag väl kom innanför dörrarna såg jag hur mycket folk det var, inte alls vad jag behövde just nu. Jag skyndade mig fram till kassan och beställde en kaffe.
Två timmar senare stod jag på trappan upp till mitt barndomshus, huset som jag vuxit upp i huset var så stort att man kunde gå vilse om man inte kände till husets vägar. Jag knackade hårt på dörren och inom några ynka sekunder drogs dörren upp och jag blev omfamnad av min morfar.
"Mindy, darling!" Han gav mig en snabb kyss på kinden. Den irriterande känslan var nu bortblåst. Mina morföräldrar var något av de jag älskade mest i hela denna vida värld.
"Grandpa, what are you doing here?" Han log stort mot mig men tog sedan väskan som jag höll i handen och gjorde en gest att jag skulle stiga på. Han stängde dörren bakom mig och jag kände direkt lukten av mat, det var då jag förstod. Mormor är också på plats.
När jag hade fått av mig mina ytterkläder följde jag efter morfar in i köket. Där som jag trodde stod mormor med köksredskapen i högsta hugg och ett rosa blommigt förkläde runt sin midja. "Look who I found!" Mormor vände sig om och ett jubel flydde från hennes knallröda läppar.
"Mindy. Oh sweetie so nice to see you!" Hon skyndade sig fram till mig och omfamnade mig, jag andades in hennes så välkända parfym. Den som hon använt i så många år. "Patrick, your sister is here" Mormors röst ekade i det tomma huset. Jag hörde hur snabba steg från trappan hördes och innan jag hann reagera hade jag min 11 årig lillebror hängande runt halsen. Jag skrattade till men pussade han på huvudet.
Han sa inget utan hoppade bara ned och skyndade sig sen tillbaka till sitt. Han hade aldrig vart den här personen som pratat så mycket.
Allt var sig likt, fast det fattades två saker... Vart är mamma och pappa?
"Where´s mum and dad?" Morfar kollade upp från datorn som han satt vid och kollade bort mot sin fru. Mormor vände sig om och gav mig ett glas med juice. Hennes leende fanns nu inte längre på hennes läppar.
"Uhm well you know your mum and dad have had a rough time.." Det var inget nytt, mamma och pappa hade haft det jobbigt ända sedan jag var liten. Jag vil inte ens erkänna hur många gånger jag faktiskt önskat att det ska skilja sig. "So when your mother come home from London, when she was to visit you at the hospital she found your dad in bed with another....man." Juicen som var på väg ned för min strupe bytte nu riktning och snart var hela bordet fyllt med apselsin juice.
"You´re kidding me?" Min fråga var då onödig, hon hade ju precis sagt det i ett tonfall som förklarade att hon var seriös.
"No, he was in bed with another man. I don´t really know what to say, your mum is devastated. So me and your grandpa said she should go away from here and so she did."
"Where is she, and where´s dad?"
"She went of to Amsterdam, she´s coming home in a week." Det förvånade mig faktiskt inte att hon hade valt att åka till Amsterdam, hon hade alltid velat åka dit. Vi hade även haft tankar på att åka dit, bara hon och jag. "Your dad on the other hand, we don´t know where he is. He just left when your mum kicked him out."
Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Att pappa hade bedragit mamma var jag såklart sur över, men grejen som gjorde det roligare var att det inte var med något 10 år yngre barbi docka med bröst stora som vatten meloner utan att det var en man i hans egen ålder. Jag skakade snabbt på huvudet för att få bort tankarna.
"Well I´m going up to my room, or old room." De kollade bara på mig och nickade. Jag gick ut från köket och in till hallen där min väska stod. Jag tog ett snabbt grepp om den innan jag skyndade mig upp för trapporna upp till övervåningen.
Jag öppnade försiktigt dörren till rummet jag hade haft som mitt ända sedan jag föddes. Där inne möttes jag av samma gamla vanliga doft och möbler. Ett välfinnande leende placerades på mina läppar och jag drog igen dörren med min fot.
Väskan slängde ja på golvet, jag skyndade mig fram till den ovanligt sköna sängen och la mig ned. Jag kände hur en lugn känsla tog över och jag skulle kunna ligga här och bara stirra upp i taket hur länge som helst. Pligandet från min mobil avbröt den ljuvliga känslan och jag tog snabbt upp telefonen, det var en notis från Twitter. Det var en tweet som innehöll en bild på mig och Harry när vi sa hej då utanför min lilla lägenhet i London. Jag suckade när jag läste texten som stod utanför bilden
@1Dpleasenotisme!!!
Who´s this little girl who´s stealing my man?
Såg även att det var en tjej som hade kommenterat mitt Twitter namn.
Here is her Twitter, @Mindymoore
Jag stängde av mobilen och la mig återigen på sängen. Mina tankar vandrade bort till Harry. Undra vad han gjorde just nu?
Hej mina underbara vänner, hur mår ni? Jag mår bara bra, detta kapitel har legat halft klar i utkastet då jag inte haft tid att skriva klart det. Har vart i Stockholm och helt enkelt inte haft tiden.
Kapitlet är inte alls så långt men kände att det var bäst att avrunda det där. =)
Bara så att ni vet, jag tog in det här med homosexualitet för att lätta på trycket lite. Jag har INGET emot personer som är homosexuella eller liknande,jag ville bara lätta upp trycket.
Min fråga idag till er idag:
Vad tror ni händer nu framöver, killarna åker tillbaka till turnen. Mindy kan ju inte
bo hos sina föräldrar hur länge som helst, vad tror ni hände när hon kommer hem till den lilla
lägenheten i centrala London??
Better Than Words- Chapter 13, Lay with me,please?
Tidigare:
I know it´s much to take in, but I´m not lying Mindy. I´m telling the truht." Nej, nej, nej. Jag skakade på huvudet, det kan inte vara sant!
"How am I supposed to trust you when I berly know you, when I don´t know any of you!!" Jag skrek ut, jag brydde mig inte om att hela restaurangen nu iakttog oss.
"It´s so stupied Harry, when I finally decide to trust you and start to let you in, in my life...you fucked this shit up! I hate you!!" Med de orden sagda vände jag mig snabbt om och började springa bort från restaurangen. Mörkret låg som ett täcke över himlen men denna gång skulle jag inte låta min rädsla stoppa mig, jag var arg, nej jag var fullkomligt rasande. Harrys ansikte kom upp framför mig när jag sa det tro orden som jag inte alls menade, de tre orden som var den största lögnen jag någonsin dragit. Jag hatade honom inte... snarare tvärtom...
Jag älskade honom.
Mindys Perspektiv
Ni vet den där känslan när man inte vet vart man ska ta vägen, vad man ska göra.. När ens huvud är med en men inte kroppen, jag kände hur paniken började växa inom mig. Mörkret var en av orsakerna men den största var att jag hade fallit för honom, jag hade låtit han komma nära mig och få mig att älska igen..
Omgivningen runt omkring mig känner jag inte alls igen, folktomma gator som omgivs av kalla vindar och den mörka natten. Jag kände hur styrkan i mina ömma ben gav ifrån sig och innan jag hann blinka kände jag den hårda marken riva upp mina jeans. Min kropp föll ned och jag började skaka. Mina skakande händer lyckades greppa tag om mina blödande knän. Jag kände hur mina ögon började bli svullna av alla tårar som jag hade låtit lämna mina ögon de senaste minutrarna.
Min syn började bli disig och bara inom några minuter kände jag hur en tyngd tog över mig.
Louis Perspektiv
"Hey Lou, babe where are you going?" Jag kunde höra Eleanors trötta stämma när jag tyst reste mig upp från den varma sängen. Jag vände mig snabbt om och gav henne en kyss på hjässen.
"Harry needs my help, I need to go. But I promise it won´t take long." Jag suckade lite och jag strök henne över hennes vackra långa hår.
"Please hurry. The bed is so cold without you." Hon gnällde till lite och drog täcket tätare runt omkring sig. Jag flinade lite åt hennes rörelse.
"I´ll be back soon." Då jag inte fick något svar tillbaka förstod jag att hon hade somnat om. Jag drog på mig mina svarta jogging byxor och en t-shirt. Jag skyndade mig ut ur mitt sovrum och stängde dörren så att inte El skulle vakan av alla ljud. Jag skyndade mig ut i köket och öppnade kylskåpet och tog ut en red bull.
Väl i hallen drog jag snabbt på mig mina Vans och en tjockare tröja. Jag snodde åt mig bilnycklarna och gick ut i det kalla vintervädret.
Bilen min stod som vanlig på uppfarten, jag skyndade mig in i den och körde sedan iväg. Jag satte på radion och någon låt jag inte kände igen började spelas.
När jag närmade mig adressen Harry hade skickat kunde jag se hur han och Niall stod där med oroliga blickar. Jag stängde av bilen och hoppade snabbt ut. Jag småjoggade fram till de, dels för att hålla värmen uppe men också för att jag ville att detta skulle gå snabbare, sängen med en vacker Eleanor som väntade var otroligt lockande.
"Couldn´t handle your girl?" Harry gav mig en blick men gav mig snabbt en kram, detsamma gjorde Niall. "So what happend?"
"I´ll tell you later. Just helpt me find her. Zac and Kate are also out there somewhere and to be honest I´m scared as shit!" Harrys röst hade nu höjts en aning och Niall la en lugnande arm runt hans midja.
"So you really like this girl, huh?" Jag menar det borde ju vara ganska uppenbart då han verkligen verkade vara orolig.
"Lou..Yes, no, yes, damn it! Yes Lou I think I do!" Wow detta var inte likt Harry. Jag nickade på huvudet samtidigt som jag bet tag i min läpp.
Han förklarade hur han hade tänkt sig och jag lyssnade noga.
De kalla vindarna började dra sig in mer och mer. Jag kollade snabbt på mobilen vad klockan var och det visade sig att det var rätt sent och att vi hade vart ute ett långt tag och letat efter Mindy.
Jag suckade och skulle precis gå in på någon liten väg som jag visste ledde tillbaka till vart vi började ifrån när jag såg en skakande gestalt ligga ner på den frysta vägen. Jag skyndade mig fram och såg direkt att det var Mindy. Jag gav ifrån mig en lättnads suck.
"Mindy, Mindy love. It´s time to go home." Jag försökte resa henne upp men hon skrek bara till och jag märkte då att det rann blod från hennes knän. Jag skickade snabbt iväg ett sms till Harry innan jag stoppade ned mobilen i fickan. Jag snörvlade till lite innan jag böjde mig ned och tog upp henne i min famn. Jag bar henne i brudstil och hon lutade sitt huvud mot min bröstkorg. Jag kunde känna kylan som spred sig från henne.
"Lou..." Jag hyssjade henne men fortsatte sedan.
"It´s okay Mindy, we´re taking you home." Jag såg hur tårar började rinna ned för henne kinder igen och jag nästan kände lidandet hon gick igenom för tillfället.
"Lou, they lied to me.. All of them." Jag visste inte vad jag skulle säga så jag sa inget.
Harrys Perspektiv
Jag såg hur Louis kom gående med den sliten person i famnen, Mindy. Jag kände hur det högg till i bröstet när jag såg hennes blodiga knän och svullna ansikte.
"Mindy!" Jag kunde inte hejda mig utan skyndade mig snabbt fram till Lou. Han ställde försiktigt ned henne på marken och jag drog snabbt in henne i min famn och pussade henne huvud flera gånger om.
"I´m so sorry Mindy, so so sorry." Jag kunde höra henne hulkande och jag kunde känna hur öm och trött hennes slitna kropp var. När jag väl lossade på greppet slog det återigen till i bröstet. Att se hur ledsen hon var verkligen inte kul.
"I´m freezing.." Ordem som lämnade hennes skakande läppar kom ut i en viskning men tydliga nog för mig att höra. Jag nickade bara innan jag bar upp henne i min famn. Jag bar bor henne till min mobil och satte försiktigt in henne.
"I want to go home, I mean like home home." Jag förstod direkt vad hon menade och svängde av till vägen som skulle leda oss till hennes lilla lägenhet på Oxford Street.
Som tur var, var ingen hemma hos henne så jag bar henne direkt in till de rummet som jag antog var hennes. Rummet var inte alls stort, mycket möbler fanns det heller inte. Jag la henne försiktigt ned och jag såg på när hon försiktigt försökte kravla sig ur sina kalla kläder.
"Let me help you." Utan några som helst protester lät hon mig dra tröjan över huvudet. Hon satt nu endast i en svart bh och sina trasiga jeans. Jag skymtade tröjan hon hade fått av mig släng på stolen. Jag gav den till henne och hon satte försiktigt på sig den. Jag hjälpte henne sedan med hennes tajta byxor. Men efter lite om och men låg även de på golvet och hennes tunna ben med blod på knäna låg nu ömt på den lilla sängen.
Jag skyndade mig snabbt ut till köket där jag tog lite papper och blötte ned det med vatten. Jag passade även på att låsa ytterdörren, jag låste även med kedje haspen vilket menas att om Kate skulle komma hem skulle hon inte lyckas komma in i lägenheten.
Jag skyndade mig tillbaka in till Mindy där hon låg halvt sovande. Jag tvättade snabbt av det värsta blodet på hennes knän och drog sedan täcket över hennes frusna kropp.
" Lay with me..please" Hennes ord fick mig att stanna upp men jag lyssnade på hennes order och drog av mig mina jeans och strumpor, samt min t.shirt.
Med endast mina boxer shorts på mig kröp jag ned under täcket med henne och inte långt efter kände jag henne frusna kropp leta sig in tätt intill min varma.
Jag kunde höra ett mummel från hennes läppar men lyckades inte höra vad det var.
Jag gav henne en snabb kyss på huvudet och inom några minuter var vi båda inne i drömmarnas värld.
Min fråga till er idag:
Hur tycker ni novellen är hitills? Helt ärligt nu, jag håller på och planerar och lägger massor med tid på den. Jag vill verkligen veta vad ni tycker är bra och vad ni tycker jag kan göra annorlunda.
Snälla ta er tid att skriva en kommentar och berätta lite hur ni tycker!
Kram =)
Better Than Words- Chapter 12, I hate you!
Efter en stund satt även han i bilen och vi rullade iväg från hans uppfart. En del fans sprang efter bilen men tröttnade snabbt då det förstod att han inte hade en tanke på att stanna.
Det var tyst i bilen och jag gillade det inte.
"So were are you taking me?"
Han vände på huvudet och kollade på mig med de är vackra ögonen...Nej vänta, vad säger jag?
"Well I can´t tell you, it´s a suprise." Jag nickade och vände sedan huvudet så att min blick skannade allt som for förbi oss utanför. Även hur mycket jag hatar överraskningar var det något annorlunda med denna. Jag kände hur det drog i mina mungipor.
Vad gjorde han med mig?
Mindys Perspektiv
Jag satte nyckeln i nyckelhålet och gick in i den lilla lägenheten. Jag stängde försiktigt dörren efter mig, höga ljud gjorde fortfarande skada till mitt ömma huvud.
"Kate?" Min hesa röst fyllde den tysta lägenhet. "Kate, are you here?" Jag sparkade av mig mina skor och fortsatte sedan in i lägenheten. Jag knackade lätt på hennes sovrums dörr. Inget svar. Jag öppnade den försiktigt men möttes inte av någon glad Kate. Jag suckade till och stängde hennes dörr, jag skyndade mig bort till mitt sovrum som ligger på andra sidan av lägenheten. Eller sovrum och sovrum.. Vi ska nog inte kalla det de, då det endast består av en liten säng och ett skrivbord. För att muntra upp det hela hade jag satt upp lite bilder på väggarna och även hängt upp ett par blommiga gardiner. Jag ställde mig så att jag hade bra syn över min lilla garderob som var ett litet skåp. Jag suckade återigen och började kolla runt bland kläderna. Vad har man på sig på en första dejt?
Harrys Perspektiv
Jag kollade upp mot lägenheten som låg på tredje våningen. För att vara två unga tjejer och varav en av dom har jobb ligger lägenheten väldigt centralt och området är väldigt fint. Jag avbröts i mitt tänkande av att signalen på min mobil gick på. Jag skyndade med att fånga upp den svarta mobilen som låg i min ficka på det svarta tajta jeansen.
Nialls namn lös upp på skärmen. Jag klickade snabbt på svara.
"Hey Niall, what´s up?" Jag hörde olika röster på andra sidan linjen. "Niall, where are you, man?" Jag hörde hur Niall fick ur sig ett svagt förlåt till någon innan hans irländska stämma gav mig ett svar.
"Harry, I know this might sound so so weird and fucked up, but bro I really need to tell you!" Mitt grepp hårdnande om telefonen när jag hörde Niall berätta vad han precis sett.
"Are they still there? Are have they gone?"
"Nha man, they still here and all over eacother, like ma hes touching .."
"Niall!" Jag ville helst inte veta några detaljer om hur två personer satt inne på ett café och tog på varandra. Ush. Jag gjorde en äcklig grimas innan jag fortsatte.
"God you have to keep things like that to yourself man." Jag kunde höra ett flin och såg Nialls läppar ändra riktning uppåt. "Anyway, I followed your advice and asked Mindy out on a date. She said yes. I´m actually outside her and Kates apartment right now. She´s up there and chancing clothes."
Jag blickade upp mot lägenheten och kunde se en skugga. Jag log lite för mig själv men kom på mig själv med tankar som jag inte borde ha.
"But Harry.." Jag väcktes återigen ur mina tankar av Niall.
"Yha?" Min fråga lät mer som ett påstående än en fråga om jag ska vara ärlig.
"Be careful, and don´t mess this up man. She´s a really beautiful girl." Jag log stort åt att få höra att Niall faktiskt tyckte mina moves var bra. Glad över att det äntligen för en gångs skull faktiskt tycker om tjejen som jag tar ut på en dejt
Nu var det bara upp till bevis och se om jag skulle klara av att sitta framför henne hela kvällen utan att spotta ur mig all information jag precis fått höra.
På tal om det, jag drog snabbt upp telefonen och skickade iväg ett snabbt sms.
Mindys Perspektiv
Jag kastade en sista blick i spegeln innan jag bestämde mig för att det fick duga. Jag hade bestämt mig för en röd stickad tröja och ett par svarta jeans. Dels så har jag aldrig vart på en dejt innan så jag har ingen aning om vad mann har på sig och för det andra så är det vinter månad och luften är kall ute. Jag hade inte gjort något särskilt med mitt hår utan bara låtit det vara naturligt. Jag hade kletat på lite mascara och rouge. Det fick räcka. Jag tog min lilla handväska och skyndade mig ut till hallen där jag drog på mig mina svarta Dr Martens kängor.
Jag drog på mig min jacka och skyndade mig ut ur lägenheten. Enligt mig är det oartigt att låta mannen vänta allt för länge.
Jag drog upp den stora porten och möttes direkt av den kalla luften. Jag kunde se hur Harry stod några meter bort från mig och hur han ställde sig rakt upp. Jag skyndade mig dit och såg hur hans blick granskade min kropp. Såklart var det så.. Såklart gillade han inte mitt klädval.
"I know it´s a date and I know I´m supposed to wear a dress or a skier or someting more girly. But it´s cold an to be honest with you I.." Jag hann inte säga mer innan han avbröt mig.
"You´re beautiful." Hans ord fick mina kinder att hetta till. Aldrig någonsin hade någon sagt det till mig. Om man inte räknar med min mamma eller pappa. På tal om de, vart hade mamma tagit vägen och varför hade hon inte hört av sig. Jag vet att vi aldrig haft en sådan bra relation men att inte höra av sig är att gå steget längre.
"What are you thinking about?" Hans röst fick mig att vakna till och innan jag hade hunnit tänka mig för hade ordet lämnat mina läppar.
"My mum." Hans ögonbryn ändrade riktning igen och ett konstigt leende placerades på hans läppar. " Oh gash, that come out wrong.." Han skrattade till och nickade på huvudet. Jag slog mig själv för pannan och stämde in med hans skratt.
"So can you please tell me were you are taking me now?" Han vände huvudet mot mig en kollade lika snabbt tillbaka på vägen. Han skakade på huvudet och ett suck for ut ur min mun. "Why not?" Jag pillade lite på mina naglar men kunde se hans gester i ögonvrån. Han ryckte på axlarna innan han snabbt svarade.
"Well it´s a suprise and If I tell you it would runi the whole thing." Jag sa inget utan blickade ut på vägen. Harry var snabb med att dra på radion och en av deras nya låtar från den nya skivan började spelas. Han brast genast ut i ett stort leende men sänkte volymen lite.
"Don´t like to hear yourself on the radio, huh?" Min fråga fick honom att flina till.
"Yha, I mean it´s really weird, I don´t know how to explaine it."
"It´s okay, I understands." Han vände sitt huvud mot mig och för första gången på länge log jag stort mot honom. Kanske skulle detta funka..Kanske skulle jag låta en kille komma in i mitt liv igen.
"Wow this place is really beautiful." Jag kollade runt på det dukade borden som stod utställda innanför staket. Stället var nästan intill fullsatt men på något sätt hade Harry lyckats få tag på ett bord.
Han tog min hand och började gå mot ett av borden som låg intill gatan där man kunde se folket gå förbi. Han släppte min hand och drog ut stolen. Jag satte mig ned och avfyrade ett leende.
"It´s simple, but I like simple." Jag kände hur ett ännu större leende spred sig över mina läppar. Det var galet hur lik denna kille var mig.
"I like simple too." Hans leende blev ännu större och jag kunde tyda hans fina smile gropar.
"Hello and welcome to town's best restaurant, would you like to order?" En lång och smal tjej som blont långt hår kom upp till vårt bord. Hon påminde mig om Dr. Brooke.
"Yes we woul love that. Mindy, what do you want love?" Jag fångade upp ordet love direkt och kände hur en rodnad började spridas på mina kinder. Jag såg hur Harry fick det där dumma flinet på sina läppar och jag kunde höra hur tjejen som stod och väntade på min order fnittrade till. Vad håller du på med Mindy, skärp dig!!
"Uhm.. I don´t really know what I want. Uhm.. What are you going to have?" Min blick mötte Harrys och han bara log mot mig.
"Well, do you want to share on a plate with meat sauce and spaghetti. Just like lady and the Tramp?" Jag skrattade till lite men nickade sedan till svars.
"Yes that would be lovely." Servitrisen som nu också hade presenterats sig som Rose skrev snabbt ned beställningen i sitt lilla anteckningsblock.
"What would you like to drink?"
" A water please." Jag höjde på ögonbrynet och det gjorde Rose också. Han såg våra förvånade miner och fortsatte" I´m the driver."
Rose nickade och vände sig mot mig. "What would you like?"
" I´ll go for a water me too." Hon nickade och skrev snabbt ned det. Sedan försvann hon ur vår syn och jag kunde känna Harrys blick på mig hela tiden.
"What?" Jag vände mig mot honom och höjde på ögonbrynen.
" A water, why? They have win and beer." Svaret var enkelt.
"I don´t drink!" Han skrattade till.
"Remebr the first time we meet, you were drunk. Which mean, that you did drink that night." Jag rullade bara ögon och Harry brast ut i ett skratt.
"About that, I´m sorry for being an absolutely ass when we meet that day on Mc donalds. I don´t know why.. I just think I ws scared." Han kollade med en meningsfull blick på mig.
"Scared of what?" Det var nu det skulle komma, det är nu orden som kommer förändra allt kommer.
"Scared of fall in.." Jag hann inte ens avsluta min mening innan Harry var uppe på fötter och omfamnade en andfådd Niall. Vad gjorde han ens här?
"Niall are you okay man?" Harrys fråga fick Niall att börja skaka på huvudet.
"They are coming. They know you guys are here. I tried to lead them away but it didn´t work." Vad sjutton pratade han om.
"Who, the fans?" Min fråga kom ur och de båda killarna kollade på mig som om jag vore en idiot. Vad är det här.
"You need to tell her man, or she´s going to find out in bad way!" Nu började jag bli riktigt orolig. Vad är det som händer, varför får inte jag veta något?
"Uhm Mindy, we know a thing we think you should know.. I don´t really know how to say it but I guess you know Zac is a criminal at this time. But did you know that uhm... Kate.."
"What, Kate what?!" Orden som flög ur min mun var skarpa och mitt tålamod hade tagit slut. Vad är det de ska berätta?
"They are working with eacother, and ukhm.. They are also in a relationship.." Jag kände hur paniken började växa upp inom mig. Vad är det frågan om. Kate och Zac? Zac och Kate? Inte en chans.
"You´re lying, no Kate is my bestfriend. She would never ever do that to me. Never!" Tårarna hade börjat vandra sig ned för min kinder och vi hade nu folkets blickar på oss.
" I know it´s much to take in, but I´m not lying Mindy. I´m telling the truht." Nej, nej, nej. Jag skakade på huvudet, det kan inte vara sant!
"How am I supposed to trust you when I berly know you, when I don´t know any of you!!" Jag skrek ut, jag brydde mig inte om att hela restaurangen nu iakttog oss.
"It´s so stupied Harry, when I finally decide to trust you and start to let you in, in my life...you fucked this shit up! I hate you!!" Med de orden sagda vände jag mig snabbt om och började springa bort från restaurangen. Mörkret låg som ett täcke över himlen men denna gång skulle jag inte låta min rädsla stoppa mig, jag var arg, nej jag var fullkomligt rasande. Harrys ansikte kom upp framför mig när jag sa det tro orden som jag inte alls menade, de tre orden som var den största lögnen jag någonsin dragit. Jag hatade honom inte... snarare tvärtom...
Jag älskade honom.
Hello guys!!! Vill bara säga att jag älskade att skriva detta kapitel det fick mig verkligen att tänka till på varför jag startade denna novell, varför jag började skriva överhuvudtaget. Det fick mig att tänka till på att denna blogg har snart funnits i ett helt år, ett helt jädra år har denna blogg snart funnits. 8 Månader för att vara exakt! Det är helt jädra sjukt och jag kan inte tacka er nog för att ni har hjälpt mig genom dessa 8 månader. Jag vet att der låter knäppt men helt ärligt kan en enda liten kommentar göra hela min dag. Att någon kommenterar att den gillar vad jag skriver och vill ha mer, det gör så mycket! Jag tror att ni som äger en egen novell blogg förstår vad jag menar!
Hello guys!!! Vill bara säga att jag älskade att skriva detta kapitel det fick mig verkligen att tänka till på varför jag startade denna novell, varför jag började skriva överhuvudtaget. Det fick mig att tänka till på att denna blogg har snart funnits i ett helt år, ett helt jädra år har denna blogg snart funnits. 8 Månader för att vara exakt! Det är helt jädra sjukt och jag kan inte tacka er nog för att ni har hjälpt mig genom dessa 8 månader. Jag vet att der låter knäppt men helt ärligt kan en enda liten kommentar göra hela min dag. Att någon kommenterar att den gillar vad jag skriver och vill ha mer, det gör så mycket! Jag tror att ni som äger en egen novell blogg förstår vad jag menar!
Min fråga till er idag är:
Vart tror ni Mindy är på väg och vad tror ni kommer hända nu när hon sagt sanningen till sig själv?
Kommentera vad ni tror!!!!
Kram på er underbara ni!!! :*
Better Than Words- Chapter 11, You gotta be kidding me?
Hastigt om och såg Harry stå lutad mot väggen. Hur bra hörsel har han egentligen?
"Uhm, hi. have you seen my phone?" Han skakade på huvudet och mina axlar föll ned i en tung suck.
"But don´t worry. I got you a new one." Han höll fram sin hand med en Iphone. Den senaste modellen. Jag skakade bara på huvudet.
"I can´t take that. That´s just too much." Han skrattade men gav mig den i alla fall.
"It´s okay I promise. You know I can afford things like this."
"Yha, but I was absolutley fine with my old phone."
"Mhm, but there´s only one problem. You lost your phone on the concert the other night." Det var då minnet kom tillbaka.
"Uhm.. Well thank you.. I guess." Han skrockade till och log mot mig.
"But on one condition.." Jag kollade upp på honom med en orolig blick. Han bet tag i sin underläpp.
"What?"
"I want to take you out on a date!"
♥Mindys Perspektiv: ♥
Det kändes som om att allt stannade till, bara för några korta sekunder. Menade han allvar? Jag granskade hans ansikte men det enda som fanns där var ett stort leende som var placerat på hans röda läppar.
"Uhm, do I even have a choice?" Harry skrattade.
"Really funny, O fcours you have a choice!"
"Uhm, but I don´t think that´s such a good idea. We don´t know eachother."
"I know, but that´s why I want to take you out. So we can get to know eacother better. If you want of course, ´cuse I really want to get to know you." Han mötte min blick och jag kunde se att han menade allvar. Vad skulle jag säga, vad ville jag ens?
"But I am not the fun person. If you get to know me it will just be.. you will waste your time on somethig stupied." Harrys ansiktsuttryck ändrades direkt och han var snabbt framme vid mig och höll mina händer i hans enorma, men för övrigt varma händer.
"No it wouldn´t, why can´t you just let me in? Why are you so scared? I would never hurt you, I promise. I´m not like Zac."
"Please, don´t talk about him..." Jag böjde ned mitt huvud och lät en tår falla ned för min kind. Jag visste fortfarande inte vem Zac egentligen är och om jag ska vara helt ärlig vet jag inte ens om jag vill ta reda på det.
"I´m sorry." Hans starka armar omfamnade mig i en mjuk kram. Det va något med hans kramar. Det var något med dom som fick mig att känna ro, jag blev lugn och det kändes som att världen helt plötsligt stannade upp.
"If you really don´t want to you don´t have to." Hans ord fick mig att andas ut men det var något mer jag kände, det var som att en del av mig faktiskt ville gå ut på den här dejten med honom, en del av mig vill faktiskt lära känna denna pojke som står och håller mig i sin varma famn.
Jag drog mig försiktigt fri från hans grepp och han gav mig ett svagt leende, jag kunde se besvikelsen i hans ögon och det gjorde ont i mig.
"Okay." Han kollade snabbt på mig.
"Okay what?"
" I will go out with you if you promise me one thing!" Jag kunde direkt se hur den där glimten i ögon kom tillbaka. Ett stort leende var återigen placerat på hans läppar.
" What?" Jag bet tag i min läpp innan jag fick ur mig orden, orden som de flesta skulle rynka näsan åt eller skratta åt.
"No flowers!" Han skrattade till, men när han märkte att jag var seriös kollade han med en konstig blick på mig.
"You´re serious? "
"Yes," Han nickade i ett tecken på att han förstod vad jag sa.
Han vände sig snabbt om och drog upp sin mobil ur fickan. Han knappade in ett nummer och förde sedan mobilen mot örat.
Det ända som for genom mitt huvud var, jag ska på dejt med Harry. Harry Styles.
♥Nialls Perspektiv: ♥
Jag hade precis stängt av telefonsamtalet med min bror när jag ser en bekant gestalt patrullera förbi utanför den svarta bilen. Jag känner genast igen person och skickar snabbt iväg ett sms. Sedan startar jag snabbt bilen, jag kör försiktigt efter personen som går några meter framför mig. Zac.
Han ökar på stegen innan han försvinner in på en liten gata. Jag svär högt för mig själv och parkerar bilen på gatan. Jag skyndar mig snabbt ur och drar luvan på min hoddie över huvudet, dels så att inte fansen ska känna igen mig och för att inte Zac ska se att det är jag.
Jag svänger in på gatan som han innan passerat, jag ser hur han skyndar sig in genom en dörr som också tillhör ett litet Café vid namn Henry´s. Jag skyndar mig dit och glider försiktigt in genom dörren. Det är fullt med folk där inne men jag direkt fram till disken och beställer. Jag beställer en cola med en chokladmuffins. Inte riktigt min smak men det får duga. Jag betalar och vänder mig snabbt om. Jag försvinner långt in i caféet. Jag sätter mig vid ett litet bord. Jag skannar med blicken och det glädjer mig när jag ser att Zac satt sig vid ett bord inte långt från mitt men med ryggen mot mig. Jag sörplar på min cola och ska precis ta första tuggan på min muffins när jag ser en lång blond tjej komma gående mot Zac. Det kan väl inte vara...?
Zac ställer sig häftigt upp och kramar om tjejen. Han placerar också en snabb kyss på hennes läppar.
Det kan inte vara sant.
♥Mindys Perspektiv: ♥
Jag kollar storsint på den sprillans nya telefonen som ligger på bordet framför mig. En tung suck lämnar mina läppar och innan jag hinner göra något annat kommer Harry in i rummet.
"It´s okay if you don´t want to. I do understand..." Jag kollar upp på han och förstår att han hört min tunga suck.
"I want to, i´s not that..."
"Then what is it?
"Uhm... It might sound silly but I kind of need to go home and change clothes first." Jag såg hur hans käkar spändes men det lättade lika snabbt och ett litet leende dök i stället upp på hans läppar.
"That´s not silly. I do understand. I will take you home." Han vände sig och jag hörde hur han gick till hallen. Det var då jag fattade vinkeln. Han menade att vi skulle åka nu.
Jag skyndade mig upp från den obäddade sängen som stod mitt på golvet i det stora vita rummet. Jag skyndade mig ut till Harry. Jag snörade snabbt på mig mina skor och följde sedan efter Harry ut ur huset. Väl där utanför möttes vi av något vi inte var beredda på, eller i alla fall jag.
"Shit, I didn´t know they were out here. I´m sorry." Han drog sig snabbt intill mig och höll sin arm hårt bakom min rygg. Han började gå framåt och jag gjorde detsamma.
"Hey Harry, who´s that girl?! Are you dating? What´s her name?"
"Harry please let me take a pitcure with you, please Harry."
" I love you Harry!!"
"Hey you stupid fat bitch, what are you doing with him?!".
Kommentarerna bara öste och innan jag kunde tänka på det rann tårarna ned för mina kinder, jag hade inte valt det här. Harry märkte hur jag hulkade till och drog mig närmare.
"Guys please. I know you want to take a pitcure of me and so on, but me and Mindy really need to get going so can you please step out of the way. Please."
Jag såg hur en del av fansen som hade samlats i flockar backade undan. Men männen med det stora kamerorna lyssnade inte och tog chansen att komma ännu närmre när fansen backade.
Jag kände hur Harrys mobil vibrerade i hans jeans ficka men har verkade inte lägga märke till det. Han var fullt upptagen med att försöka få oss oskadda genom den stora folkmassan. Hur orkade de ens hålla på och hänga utanför hans hus`?
Jag kunde skymta den stora bilen några meter framför oss och innan jag hunnit tänka en gång extra skyndade jag mig dit. Harry kollade oroligt på mig men jag kunde se hur hans andades ut när han såg att jag kom in i passagerarsätet oskadd.
Efter en stund satt även han i bilen och vi rullade iväg från hans uppfart. En del fans sprang efter bilen men tröttnade snabbt då det förstod att han inte hade en tanke på att stanna.
Det var tyst i bilen och jag gillade det inte.
"So were are you taking me?"
Han vände på huvudet och kollade på mig med de är vackra ögonen...Nej vänta, vad säger jag?
"Well I can´t tell you, it´s a suprise." Jag nickade och vände sedan huvudet så att min blick skannade allt som for förbi oss utanför. Även hur mycket jag hatar överraskningar var det något annorlunda med denna. Jag kände hur det drog i mina mungipor.
Vad gjorde han med mig?
Inte det bästa kapitlet, jag vet.. Men jag visste inte hur jag skulle skriva om inte detta fick äga rum.
Vem tror ni det var Niall såg när han var på Caféet?
Kommentera!!!
Nästa kapitel kommer det att vara fullt ös, ska inte avslöja allt för mycket!! Ska ge er ett litet smakprov bara....
"Vem ska man tro på när man helt plötlsigt inte känner någon av personerna?"
Kram på er!!
Better Than Words- Chapter 10, Do you want to go on a date with me?
"Here you can have this." Han kastade över någon slags tröja till mig där jag låg. Jag kollade först på tröjan och sedan tillbaka upp på honom.
"I just thought you maybe wanted something more comfortable." Han nickade med huvudet mot mina kläder som satt på min ömma kropp vid tillfället. Jag kollade ned på det gamla kläderna som jag hade haft här om dagen.
"Thank you." Jag tog tag i tröjan som han nyss slängt åt mig. Med ett dömmande öga listade jag ut ganska snabbt att den skulle sitta slappt och räcka ned till knän på min lilla kropp.
"Uhm.. I don´t mean to sound rude or anything but can you please go outside and wait while I´m changing?" Ett litet leende spred sig över hans läppar och han nickade lätt innan han försvann ut ur rummet och stängde dörren efter sig.
Allt gick så snabbt och innan jag hann göra något låg jag nedbäddad på samma ställe i sängen och kände hur mina ögonlock blev tyngre och tyngre.
♥Harrys Perspektiv:♥
Jag knackade lätt på dörren till rummet som Mindy var i. Jag fick ingen respons och mina tankar gick vilda. Varför svarade hon inte?
Jag tog tag i det runda handtaget och vred försiktigt om. Med min kropp sköt jag försiktigt upp den vita dörren.
"Mindy?" Hennes namn for ur från mina läppar i en viskning.
Min blick fångades av gestalten som låg långt ned under täcket och sov. Små snarkningar kom från hennes mun. Jag kom på mig själv med att stå och le och jag kände hur mina kinder hettade till. Även hur mycket jag inte ville lämna henne så drog jag mig ut ur rummet och stängde försiktigt dörren efter mig.
Jag styrde mig själv ut till köket där jag satte på vatten kokaren. Jag tog fram en av mina favorit muggar som jag fått av killarna när jag fyllde år. Det var menat som ett skämt, då motivet var Mickey mouse och så vitt jag vet är det inte riktigt det killar på tjugo år vill ha. Men jag älskade det, det är så söta och jag använder de konstant.
Jag tog med mig min kopp med te och gick in till vardagsrummet. Jag slog mig ned i den otroligt bekväma soffan och la upp fötterna på bordet som stod framför soffan.
Jag suckade högt och lutade huvudet bakåt. Vad höll jag på mig. Hela den här planen med att hon hade ett val att göra. Om hon skulle följa med mig eller stanna, jag hade ringt Kate som för övrigt verkade vara en helt okej tjej. Trevlig men väldigt pratglad. Jag hade fått med henne på att hon skulle säga att hon inte skulle kunna ta hand om Mindy ifall Dr Brooke ringde henne.
Men jag gjorde det ju för att skydda henne. Jag vet vem Zac är och som jag hade blivit informerad hade de andra säkerhetsvakterna i teamet inte fått tag i honom. Vilket betydde att han fortfarande fanns där ute någonstans. Hade han gått så här länge och varit tyst om vem han egentligen var, hade inte Mindy någon gång frågat vad han egentligen gör?
Jag suckade återigen och tog upp mobilen min som låg i min ficka på jeansen. Jag drog lätt med fingret över skärmen och klickade mig sedan i på Twitter. Som vanligt var mitt flöde proppat med saker som alla våra fans skrivit. Jag klickade mig in på notiser och skrollade ned. Jag stannade på en del och läste, om det var något intressant favoritmarkerade jag. Jag visste mycket väl att det betydde massor för de, och helt ärligt var det de minsta jag skulle kunna göra. Det de har gjort för oss kommer vi aldrig kunna ge tillbaka, inte ens något i närheten. De har förändrats våra liv något enormt och jag kan inte tacka de nog.
På flödet kunde jag också se bilder på mig och Mindy. Bilderna var tagna från när vi var utanför sjukhuset. Jag hade mig arm runt henne och fansen skrev massor av olika versioner om vem hon kunde vara.
Jag skrev snabbt in hennes namn i sökrutan men hittade inget resultat. Hade hon inte Twitter?
På tal om teknikens under, vart var hennes telefon? Hon hade ingen när vi var på sjukhuset och ingen när vi kom hit.
Sedan slog det mig att hon säkert glömt den på arenan.
Jag stängde snabbt ned Twitter appen och slog in Nialls nummer.
"Hay man!" Han gav mig en snabb kram innan han klev in genom dörren. "Is she up?" Jag skakade på huvudet och han följde mig in till köket.
Han la upp en påse på bordet och tog fram en liten kartong med en mobil i.
"So want to explain why you wanted me to buy a new phone when you already have one?" Jag skrattade lite innan jag tog upp Iphonen ur förpackningen och startade den.
"Well, Mindy lost her on the concert the other night."
"Oh, have you heard anything more about..uhm Zac?" Mina käkar spändes och jag skakade bara på huvudet men fortsatte sedan.
"No,but I'm thinking of hiring a private investigator and look him up." Jag låste upp hennes mobil och gick direkt in på kontakter. Jag skrev in mitt nummer samt Nialls och de andra killarnas.
"You think that such a good idea?"
"I don´t know, but he´s out there and we know what he's capable of. I want Mindy to be safe."
"So you like her, huh?" Jag kollade snabbt upp på honom. Ett flin var placerat på hans läppar. Jag gav han blicken som alla killar gör när de känner sig generade.
"No, or I don´t think so. I mean, I don´t know her. And as I see it I don´t think she wants too.
"Well, you can allways ask her out. An romatic dinner or something, girls like that."
Jag skrattade till. "And you know that, Irish boy?" Han skrattade och ställde sig upp.
"Zayn asked us all to come over, you want to join?" Hans erbjudande lockade. Det var ett tag sedan det bara hade vart vi fem killar. Nu när turnen hade dragit igång och allt så hade våra scheman vart fullproppade. Men som tur var hade vi nu fått några dagars ledigt. Vilket var extremt skönt.
"I would love to, but I can´t just leave Mind here all alone."
"Oh yha right, I almost forgot. Say hi to her from me." Han kramade om mig innan han gick ut till sin bil och satte sig i den och körde bort från huset.
♥Mindys Perspektiv: ♥
Jag hörde en ytterdörr slå igen och satte mig snabbt upp i sängen. Mitt huvud gjorde fortfarande ont men inte lika farligt som innan. Jag lät min blick skanna rummet. Och då slog det mig vart var höll hus. Jag var hemma hos Harry, i en av hans gästrum för att Kate helt plötsligt ville ta hand om mig.
Jag drog täcket från min kropp och satte ned mina fötter på det uppvärmda trägolvet. Wow, detta hus har verkligen allt.
Jag stegade över till mina kläder där de låg slängda i en hög på golvet. Jag letade genom fickorna på jeansen men kunde inte hitta min mobil.
Jag kände hur paniken började växa.
Min hand greppade tag om handtaget och öppnade dörren försiktigt. Inte vet jag varför då klockan är mitt på dagen.
Jag tassade på runt omkring i det stora huset, i hopp om att hitta något tecken på min mobil.
"Hello." Jag vände mig hastigt om och såg Harry stå lutad mot väggen. Hur bra hörsel har han egentligen?
"Uhm, hi. have you seen my phone?" Han skakade på huvudet och mina axlar föll ned i en tung suck.
"But don´t worry. I got you a new one." Han höll fram sin hand med en Iphone. Den senaste modellen. Jag skakade bara på huvudet.
"I can´t take that. That´s just too much." Han skrattade men gav mig den i alla fall.
"It´s okay I promise. You know I can afford things like this."
"Yha, but I was absolutley fine with my old phone."
"Mhm, but there´s only one problem. You lost your phone on the concert the other night." Det var då minnet kom tillbaka.
"Uhm.. Well thank you.. I guess." Han skrockade till och log mot mig.
"But on one condition.." Jag kollade upp på honom med en orolig blick. Han bet tag i sin underläpp.
"What?"
"I want to take you out on a date!"
Åhh jag är så glad!! På torsdag går jag på sommarlov och på fredag är det konserten och hela den helgen kommer spenderas i Stockholm med mina finaste kompisar. ♥ Och dessutom så har jag massor av inspiration nu och det går jätte bra att skriva.
Åhh jag är så glad!! På torsdag går jag på sommarlov och på fredag är det konserten och hela den helgen kommer spenderas i Stockholm med mina finaste kompisar. ♥ Och dessutom så har jag massor av inspiration nu och det går jätte bra att skriva.
Vad tror ni, kommer Mindy säga ja till Harrys förfrågan om dejten?
Kommentera vad ni tror, kram!
Better Than Words- Chapter 9, Big white house
"What are you doing?" Jag vände mig snabbt om, nästan lite för snabbt. Jag kände hur allt började snurra och i nästa sekund ramlade jag in i två starka armar.
"You have a concussion, you should be in bed." Jag visste mycket väll vem rösten tillhörde. Men jag lät han föra mig tillbaka till sängen. "Stupid little girl, this is supposed to be in your arm." Han höll upp nålen och förde den försiktigt in. " You´re not a doctor." Orden kom ut som en viskning. Han sa inget utan fortsatte med det han gjorde. Konstigt nog gick det bra och jag kände ingen smärta.
"Why are you here, the visited hours are over. You can get in trubble."
Han satte sig ned bredvid mig på sängkanten. "I don´t care."
Jag kollade ömt på han. Hans lockar föll in i hans ansikte och han hade ett oroligt ansiktsuttryck.
"Harry seriously, why are you here?"
" I couldn´t leave you."
♥Mindys Perspektiv: ♥
Sömnen som hade legat över mig i , hur många timmar vet jag inte började ta slut och innan jag visste ordet av det hörde jag hur någon stod bredvid mig och pillade på apparaten som kontrollerade något i min kropp. Jag öppnade mina ögon försiktigt och möttes direkt av ett starkt vitt ljus. Varför var sjukhus tvungna att ha så ljust?
"God morning" Jag lutade huvudet lite åt sidan och såg att gestalten som stod bredvid mig var Brook. Jag sa ett svagt godmorgon innan jag lät mina trötta ögon glida runt i det tomma rummet.
"Where´s Harry?" Brook hummade och kollade upp från pappret som hon skrev på. Hon la huvudet lite på sne och ett leende placerades på hennes läppar.
"If you mean that long boy with brown big hair, he´s down in the café." Jag svarade inte utan suckade. Jag ville ha honom här. Ta mig inte fel, jag ville inte ha något med Harry att göra egentligen. Pojkar som honom är farliga och jag vet exakt hur de gör och hur de beter sig. Men att ligga i denna otroligt obekväma säng och stirra upp i ett vitt tak är inte ett dugg kul, så lite sällskap skulle inte skada.
Det verkade som om Brook hade läst mina tankar. "Do you want me to go and get him and tell him you want him to come?"
Jag svarade inte utan nickade bara till svar.
Hon gav ifrån sig ett leende innan hon stoppade pennan i fickan och la ifrån sig pappret. Hon försvann ut genom dörren och inom några minuter öppnades den igen och in kom Harry med gårdagens kläder. Han hade ett svagt leende på sina torra läppar och jag såg hur trött han var.
"You should go home and sleep!" Han flinade till lite innan han tog en stol och satte sig bredvid mig. Det blev tyst, nästan obehagligt tyst. Bara apparatens små ljud och mina och Harrys delade andetag hördes.
"Are you okay?" Han kollade upp med en frågande min på mig. Jag sa inget mer, han nickade bara och drog upp lite på tröjärmen. Jag kunde se hur ett stort sår var synligt. Hade Zac gjort de där?
"It dosen´t hurt. Dr. brook helped me with it. Beside for that I´m okay. How about you? You still have a headache?"
Jag nickade lätt på huvudet. " But thats not what making me feel bad. It´s this damn room, this damn hospital. I just want get out of her..." Min röst var hes och jag såg hur Harry granskade mig med sin blick.
Jag bytte näst intill samtalsämne och frågade hur det var med Kate och killarna. Han berättade att det bara var bra. Han visste dock inte vart min mamma tagit vägen eller varför inte Kate kommit förbi igen.
"They hate me.." Jag suckade. Harry stirrade tvärt på mig och skakade på huvudet.
"Why would they do that?"
Jag suckade återigen.. " Becuse everybody does!"
"I don´t hate you..." Jag himlade med ögonen.
"It´s becuse you don´t know me." Jag såg i ögonvrån hur han sträckte lite på sig. "What?" Frågan flög ur mig snabbt, så snabbt att jag inte hann ta tillbaka den.
"I would like to get to know you.. "
Jag skulle precis öppna munnen för att säga något men blev avbruten av Brook som kom in genom den stora vita dörren.
"So Mindy, I have a thing I need to tell you. You have two option. Mr. Styles, have you told her?" Harry skakade på huvudet och jag kollade på de med ett ögonbryn höjt.
"Told me what?" De kollade på mig och log stort.
" Well I can´t get in contact with your mother or your father so you have to stay here a couple of days. But then Mr. here come up with an idea and my boss is willing to agree with it."
"Okay so what is it...?" Min blick färdades mellan Harry och Brook.
"Well he said that you could stay at his house untill your concussion are over. And I personally think that´s an amazing idea."
"What no! I have my own apartment. And beside my best friend is also living there." Jag korsade armarna över bröstet och ett litet flin var placerat på Harrys läppar.
"I´m sorry Mindy but your friend don´t want to take care of you right now." Min mun öppnades och min haka föll i marken, så kändes det i alla fall.
Vad då inte ta hand om mig?
"What, she´s my best friend." Brook la en stöttande hand på min axel och log ett ömt leende.
"I know, but it stands between this two options. I´m sorry." Jag sa inget utan kollade bara på de två gestalterna som stod framför mig.
Aldrig i livet att jag skulle följa med han hem.
"Are you okay?" Harrys röst fyllde den tomma luften som hade uppstått där vi satt i hans stora svarta bil på väg hem till honom. Även hur mycket jag verkligen inte ville följa med honom ville jag heller inte vara kvar en sekund till på det där hemska sjukhuset.
"Yes Harry I am. I was okay for five minutes ago and ten minutes ago. I´m okay, really." Jag suckade och han sa inget utan skruvade bara upp volymen på radion.
Melodin tog plats i bilen och ett leende smög sig upp på mina läppar. Det var "Free fallin med John Mayer".
"You like this song?!" Harry kollade med ett stort leende på mig och jag bara nickade.
"Yha, it´s my favorite song, why?" Hans leende blev bara större och hans smilegroppar syntes nu tydligt. Det var något som högg till i magen, jag har alltid varit svag för killar med smilegroppar. Såklart var han tvungen att ha det.
"It´s my favorite song too!"
"Interesting" Han kollade på mig med en min som jag inte riktigt kude tyda.
"Why? What do you mean?" Jag ryckte på axlarna och svarade inte på hans fråga. Jag visste inte hur han skulle ta svaret. Sanningen var ju att jag inte visste hur jag skulle svara. Jag hade inget svar.
"Wow" Det var inte menat att han skulle höra det. Men ett leende dök upp på hans läppar. Jag himlade bara med ögonen och fortsatte att granska det enorma huset framför oss.
"You like it?" Han kom upp bredvid mig och jag nickade bara till svar. Bodde han verkligen här? Helt själv? Om jag ska vara ärlig trodde jag han var mer en typ som bodde centralt inne i London i en flådig lägenhet.
Min blick vandrade på allt som fanns där inne, den granskade verkligen allt så jag märkte inte att Harry helt plötlsigt hade stannat och stod nu framför en stor vit dör. Det slutade med att jag råkade gå in i honom.
"I´m sorry" flög ur mig och han log bara.
"This is going to be your room." Han nickade mot dörren, jag kollade på honom och sedan på den stora vita dörren. Det lät så konstigt när han sa mitt rum. Det lät inte bra, men samtidigt...gillade ja det.
Han öppnade dörren och jag tog första steget in i rummet.
Wow var det ända som kom ur mig. Jag snurrade omkring i rummet några gånger innan jag kände hur en dimma började lägga sig för ögonen. Jag stannade snabbt om la handen för ögonen.
Harry var snabbt framme hos mig och la mig försiktigt ned på sängen.
"Can I get you anything? A glas of water maybe?" Han kollade med en ömsidig blick på mig och pillade lite med en hårslinga som hade fallit ned i mitt ansikte.
"Yes please." Han nickade innan han lät hårslingan glida från hans fingar och han vände sig om och snart kunde jag höra vattnet som rann från kranen ute i köket. Jag hörde även hur något som lät som köksskåp öpnnades och stängdes.
Inom kort var han tillbaka med ett glasvatten och en skål med någon frukt som jag inte riktigt visste vad det var, kanske var det till honom själv.
Han ställde ned det på det lilla bordet som stod intill sängen. Han öppnade sedan en vit dörr som fanns inne i rummet, varför hade jag inte lagt märke till den?
Jag förstod ganska så snabbt att det var en garderob och knstigt nog var den fylld med hans kläder. Hur mycket kläder har den här killen?
"Here you can have this." Han kastade över någon slags tröja till mig där jag låg. Jag kollade först på tröjan och sedan tillbaka upp på honom.
"I just thought you maybe wanted something more comfortable." Han nickade med huvudet mot mina kläder som satt på min ömma kropp vid tillfället. Jag kollade ned på det gamla kläderna som jag hade haft här om dagen.
"Thank you." Jag tog tag i tröjan som han nyss slängt åt mig. Med ett dömmande öga listade jag ut ganska snabbt att den skulle sitta slappt och räcka ned till knän på min lilla kropp.
"Uhm.. I don´t mean to sound rude or anything but can you please go outside and wait while I´m changing?" Ett litet leende spred sig över hans läppar och han nickade lätt innan han försvann ut ur rummet och stängde dörren efter sig.
Allt gick så snabbt och innan jag hann göra något låg jag nedbäddad på samma ställe i sängen och kände hur mina ögonlock blev tyngre och tyngre.
Inte det bästa kapitlet men jag kände att jag är tvungen att publicera det så att jag kan gå vidare, har liksom slutat med att jag sitter en hel kväll och skriver på detta kapitlet.
Från och med nu kommer mina kapitel vara noggrant skrivan och genomtänkta, samt kommer jag börja fixa det här med stavfel!
Till en annan sak nu, när ni läser detta kapitel kommer det nog vara dag och inte kl halv 1 på natten som nu när jag skriver det här.
Och mina systrar och bröder, det är bara 3 dagar kvar till konserten!! 3 dagar, 72 timmar!!! Helt jädra galet!
Och jag kan inte fatta att jag och mina kompisar har VIP biljetter och allt! Det är galet, ska ni gå? Vilken ska ni gå på? 13:de eller 14:de?
KRAM!!
Better Than Words- Chapter 8, Hospital for souls.
"Zac!"
Han fräste till. "Seriously your stupid bitch, don´t you get it. I was high on drugs. All the time. And thats not all.. I kind of..." Jag hann inte höra resten av vad han sa. Jag reste mig snabbt upp och sprang ut från det stämmningsfulla rummet. Jag kunde höra en hes och mörk röst fräsa åt till åt honom.
"She´s a girl your idiot and you don´t talk to grils like that!" Jag kunde sedan höra fotsteg som närmade sig. Jag visste mycket väl vem det var. Jag protesterade inte ens när han slog armarna om mig. Jag begravde mitt ansikte i hans famn. Han luktade en blandning av svett och perfym. Det luktade Harry.
Mindys Perspektiv:
Allt gick så fort, i nästa sekund låg jag på golvet med min hand på min ömma kind. Jag hörde ett högt stön och kollade snabbt upp. Zac hade sina stora händer knutna och slog på personen som stod framför honom. Harry.
"Harry!" Jag skrek till och de båda kollade på mig. Sedan på varandra innan de både började springa mot mig. Harry var först fram och skulle precis hjälpa mig upp när han ramlade frammåt. Jag skrek till och i nästa veva kunde jag höra massor av snabbt steg.
"What the hell man?!" Det var Zayn. Zac vände sig snabbt om och drog upp något ur fickan. Zayn höjde händerna i luften och backade snabbt. De andra gjorde samma sak. Han vände sig snabbt om igen. Han pekade med den lilla fick kniven på mig.
"I want her. Just give her to me and you will never see me again." Tårar rann ned för min kind. Vad är det som händer.
"Zac what are you doing, this isn´t you!" Nialls röst bröt i tystnaden och jag kunde se hur orolig han var. Zac flinade och tog ett steg närmare mig och Harry som låg plågade nere på betong golvet. Jag kunde se hur Harry började röra sig och såg ur han hasade upp mobilen ur backfickan. Han la den snabbt framför sig och jag kunde tyda "Paul" på displeyen.
"I saw what you did there Harry boy and you are going to pay for it, bastard!" Han tog det sista stegen fram till oss och ett skrik for ur mig när jag kände en duns och sedan blev allt svart.
"Isn´t she going to wake up!!" Jag öppnade försiktigt mina ögon och jag kände hur jag nästan blev blind. Jag hörde massor av röster omkring mig som tystnade när mina blå ögon kom till liv igen.
"Mindy?" Den rösten kände jag tydligt igen.. Oh nej.
"Mum?" Jag föröskte sätta mig upp men blev direkt nedknuffad i den hårda sängen. Vart är jag? Jag kollad snabbt runt, ett stort rum med kritvita väggar och det luktade... rent?
"Darling you got a concussion, you hit your head really hard."
"What happend?" Min mor satte sig bredvid mig på sängkanten. "Oh darling you fall down the stairs and hit your head really hard. Kate and this five boys called me and said you had fall, so I drove here as fast I could." Hon la en hand på min varma panna och bara mjukheten av handlflatan fick mig att gny till. "I´m sorry hunny," Hon böjde sig fram och pussade mig på hjässen. Sedan reste hon sig upp och jag följde henne med blicken. Det var även då jag la märke till att det bara var hon och jag i rummet. Jag svär att jag hörde massor av andra röster.
"I´m going to grab something to eat. Should I send your friends in?"
Jag nickade svagt och hon log mot mig.
Hon öppnade dörren och försvann sedan ut, men bara efter nån minut öppnades dörren igen och in kom 5 stycken gestalter.
"Mindy.." Kates röst sprack och hon skynade sig fram och slog armarna runt min hals.
"Ouch.." Hennes tyngdvikt var på min ömma kropp. Hon kollade frågandes på mig men fattade snabbt vinkeln. Hon drog sig bort snabbt och viskade ett förlåt. Jag nickade bara och gav henne ett litet leende.
Min blick for nu till de fem killarna som stod i dörröppningen.
"Hey.." Min röst var svag och jag kunde se hur killarna slappnade av.
"I know you guys told my mum that I falled down the stairs , but really, what happend?"
De suckade och gick och satte sig på stolarna som fanns runt omrking sängen som jag låg i.
Zayn och Liam satte sig på höger sida om mig och Niall och Louis på vänster sida. Det fanns bara en person som fattades, Harry.
Innan jag han kontrollera vad jag skulle säga for det ur min mun.
"Where´s Harry?" De kollade på mig och Kate bet tag i sin läpp, jag vet inte varför men jag fick en känsla av att hon visste precis vart han var.
Ingen av det sa något och jag märkte hur irritationen började komma fram.
"Seriously guys , wehere is he?" De suckade och Niall kollade på mig.
"He´s out there, I don´t know. He didn´t want to come in here." Jag suckade, den där killen hade ett väldigt konstigt betende.
"Well... Okay."
Tystnaden fortsatte men blickar utbyttes, blickar som sa mycket. Men saker som jag inte förstod.
Dörren öppnades och in kom en lång, blond tjej med en lång vit rock. "Oh good, you´re awake and you got company. I´m dr. Brooke and I´m the one who will take care of you.
As you know you got a concussion, it´s not a bad one but you will be stuck here in a couple of days. Just to be sure. You´re mum is here and all of your friends and your boyfriend is out there." Vänta va? Pojkvän?
"Oh no no, he´s not my boyfriend!" Orden snubblade på tungan och hon kollade förvånat på mig.
"Oh okay, I´m sorry. I just assumed he was, because he was really worried for you."
"Well he´s not."
Hon log mot mig och kollade på killarna och Kate som satt runt om mig på sängen.
"And I´m sorry but the visit hours are over. You can come back tomorrow."
"No, please can´t they stay. Please. I just woke up." Hon log ett medlidande leende men skakade på huvudet.
"I´m sorry, but it´s the rules. They can come back tomorrow."
Det hade nu gått några timmar sedan de killarna och Kate lämnade. Mor min hade jag ingen aning om vart hon hade tagit vägen och om jag ska vara ärlig var det inget som oroade mig. Hon är vuxen hon är min mamma, hon ska kunna ta hand om sig själv.
Min blick vandrade runt omrking i rummet. Det fanns två olika dörrar framför mig i rummet. Undra vart de leder.
Jag svängde mina ben över sängkanten och kände genast ett sting i armen. Jag kollade snabbt på min ömma arm och såg en sladd med något rött flytande inuti. Jag kände genast hur illamåndet började dyka upp. Jag har aldrig varit någon höjdare när det gäller blod.
"Shit." Jag drog snabbt ur nålen som satt inne i min arm och reste mig snabbt upp. Jag var tvungan att greppa tag om sängkanten.
"What are you doing?" Jag vände mig snabbt om, nästan lite för snabbt. Jag kände hur allt började snurra och i nästa sekund ramlade jag in i två starka armar.
"You have a concussion, you should be in bed." Jag visste mycket väll vem rösten tillhörde. Men jag lät han föra mig tillbaka till sängen. "Stupid little girl, this is supposed to be in your arm." Han höll upp nålen och förde den försiktigt in. " You´re not a doctor." Orden kom ut som en viskning. Han sa inget utan fortsatte med det han gjorde. Konstigt nog gick det bra och jag kände ingen smärta.
"Why are you here, the visited hours are over. You can get in trubble."
Han satte sig ned bredvid mig på sängkanten. "I don´t care."
Jag kollade ömt på han. Hans lockar föll in i hans ansikte och han hade ett oroligt ansiktsuttryck.
"Harry seriously, why are you here?"
" I couldn´t leave you."
Jag är igång igen och jag är super glad!!! Har skrivit hela dagen, på sant alltså! Jag har så mycket inspiration och jag vill bara skriva. Dom i min närhet börjar bli lite irriterade på att jag sitter med datorn hela tiden, hih. Har suttit ute sen 10 i morse kanske, iklädd i shorts och solbrillor och bara skrivit.
Jag är igång igen och jag är super glad!!! Har skrivit hela dagen, på sant alltså! Jag har så mycket inspiration och jag vill bara skriva. Dom i min närhet börjar bli lite irriterade på att jag sitter med datorn hela tiden, hih. Har suttit ute sen 10 i morse kanske, iklädd i shorts och solbrillor och bara skrivit.
Ett leende är verkligen placerat på mina läppar och jag är så glad, ni är världsbäst!!!!
Kommentera massor nu.
Sedan har jag en fråga till er och jag tänker börja fråga varje kapitel en fråga som ni kan svara på i kommentarerna.
Varför tror ni att Mindy ena sekunde låter Harry komma nära men i nästa vill ha honom så långt bort som möjligt?
Klura på den och ge mig era tankar!
Kram på er.
Better Than Words- Chapter 7, I´m sorry.
From Hazza:
Hey come in here, now!!
Jag läste meddelandet och låste sedan mobilen igen. Jag reste mig upp och skyndade mig in till honom. Jag knackade innan jag gick in, han hojtade något som jag inte kunde tyda men jag antog att det var okej att jag kom in.
"Hey what are you doing?" Jag satte mig ned bredvid han i soffan. Han svarade inte utan nickade med huvudet mot skärmen på datorn som han hade i knät.
Jag kollade frågandes på honom innan jag vände min blick mot datorn.
Det blev en shock..
"Is... Is he.. is he back?" Jag stammade fram orden och Harry nickade svagt.
"Yes, he is. Zac is back!" .
Mindys Perspektiv:
Kates ljusta stämma trängde in genom mina öron och jag kunde känna hur Zac suckade bredvid mig.
"Why did you take her with you?" Jag fnös till och lyfte ett av mina ögonbryn och kollade på honom. "Well she is my best friend and why wouldn´t I?" Han ryckte på axlarna och lutade närmare tills hans mun var vid mitt högra öra.
"I just thought it was going to be me and you, I mean I missed you!" Det var något som inte stämmde med honom. Visst hade han alltid varit lite närgången men detta började bli löjligt... Jag är en människa, jag behöver utrymme. Jag svarade inte på hans kommentar utan fortsatte att kolla ut genom fönsterrutan. Regnet öste fortfarande ned utanför och en lätt suck lämnade mina torra läppar.
Zac hade sms:at Harry igen och frågat om det var okej att vi kom på deras konsert nu ikväll, såklart hade han skrivit ett simple "Ja" tillbaka och berättat att han skulle komma ut och möta oss. Undra hur han skulle göra det utan att bli nedsrpungen av alla galna fans. Bara tanken på att det kommer vara flera tusen skrikandes tjejer utanför arenan fick mig att rysa. Det var häftigt men också läskigt. Jag har haft klaustrofobi hela mitt liv, och det orade mig en del om jag ska vara ärlig.
Taxi bilen svängde in på en liten gata." This is as far as I can take you, It´s alot of people and I will get stuck if I drive all in." Chuffören kollade på oss där vi satt ihop trängda i baksätet.
"It´s okay, here you go." Jag räckte fram pengarna till honom och han tackade snabbt.
Vi hoppade ut ur bilen och jag kände direkt hur håret på mina armar reste sig. Jag slängde en snabb blick på Kate och såg hur hon kämpade med att inte frysa ihjäl. Hon hade insiterat med att ha på sig sin nya klänning och ett par tunna tunna taights. Jag däremot hade bara tagit ett par svarta enkla jeans och en jeans skjorta och en vit stickad över. Och till det hade jag tagit mina blommiga kängor. Det är ju trotsallt vinter månad.
Vi började gå närmare arenan och jag kunde se massor av tjejer som antingen grät eller var hur glada som helst. Jag kunde även se massor av olika skyltar. Det stod massor av roliga saker på de och ett leende smög sig fram på mina läppar. Deras fan är verkligen engagerade.
Zac drog upp sin mobil när vi stod utanför arenan och började röra snabbt på sina tummar. Antagligen skickade han iväg ett sms till Harry att vi var här nu.
Det dröjde inte alls länge innan en stor man i 40- års åldern kom fram till oss.
"Are you Zac and Mindy?" Vi både nickade och han pekade sedan på Kate.
"It´s my bets friend.. I thought it would be okay..?" Han suckade innan han nickade. Han började gå och vi följde vilset efter honom. Jag kunde höra hur några tjejer började skrika när vi gick förbi dem. Jag vände mig snabbt mot dem och de började bara gråta och skrika. Mina ögon for upp.. Vem trodde de att jag var?
"Wow, it´s so big!" Kates ögon var stora som golfbollar och jag bara log mot henne och tog hennes hand.
"Well well.. Who do we have here then. Zac my mate!" Jag kunde höra Liam röst bakom oss och vi vände oss snabbt om. Vänta kände Liam också honom?
"Zac!" Niall kom joggandes mot oss, han också?
Louis och Zayn var inte långt efter. Det gjorde en slags "kill kompis" kram med Zac. De började babla på om något tråkigt. Jag var inte ett dugg intriserad. Det som for igenom mitt bultande huvud var han. Vart var han, Harry?
"Looking for someone?" Jag vände mig snabbt om och där stod han. I ett par svart skinny jeans och ett vitt linne. Hans många tatueringar visade sig. Konstigt nog faschinerade mig det verkligen. Det var så många, och så många olika. Vad stod alla för?
Han lutade sig mot vägen och harklade sig. Babblet bakom mig tystnade och de andra kom upp vid vår sida.
Han nickade mot Zac och log stort mot Kate. "Nice to see you again Kate." Jag slängde ett snabbt öga på Kate och kunde se hur hennes kinder hade fått en mörkare nyans. Typiskt Kate.
"Well, boys we need to hurry up, we´re on stage in five." Innan jag hann röra en muskel var de fyra killarna på väg bort mot scenen. Kate och Zac följde på. Jag stod kvar på exakt samma plats och granskade betong golvet. Jag visste att han stod där, några meter ifrån mig. Jag kunde känna hans intensiva blick på mig.
Min fot sparkade til några små stenare som låg framför mig och jag gav ifrån mig ett svagt ljud.
"I´m sorry.." Jag nästan viskade fram orden. Jag kollade fram under mitt hår som hade fallit fram i ansiktet.
"For what?" Han kollade på mig och fångade sin läpp mellan sina tänder.
"For the other day at Mc donalds. I didn´t mean what I said about you. I mean I didn´t mean to judge you like someone like that. It was wrong of me."
Han ändrade position och log mot mig. "It´s okay, I´m used to it." Bara det gjorde ont i mig. Man borde inte få säga att man är van vid något, specielt inte när det handlar om att folk säger saker om en själv.
" I really mean it Harry, I am sorry."
"I know love, but we need to hurry up. The concert is just about to start. We can talk more later." Jag kände hur mina kinder hettade upp av att han kallade mig love. Vad är det för fel på mig?
Vi skyndade oss bort till de andra som stod och värmde upp. Jag kunde höra den enorma publiken som skrek för fulla halsar där ute. Deras öppning hade precis börjat och snart var det dags för deras entre.
De fem svettiga killarna kom emot oss med de största leenden jag någonsin sett. Det gjorde mig glad. Det hade varit hur duktiga som helst.
"Oh my god, that was amazing!!" Nialls ljus stämma fyllde mina öron och ett leende placerades på mina läppar.
Killarna hade bett oss att vänta inne i ett rum med två soffor medans det bytte om och lugnade ned sig.
Det tog inte lång tid alls och nu satt vi alla nedklämda i de två små sofforna. Snacket flöt på.
"So Zac how was rehab?" Allt blev tyst. Zayns fråga hade precis tagit slut på allt snack. Vänta va?!
"What?!" Jag vände mig om och kollade på Zac.
"They don´t know, oh shit man I´m so sorry!" Zayn la hvudet i sina händer och jag kunde känna allas blickar på mig och Zac.
"Zac, please explain!" Min röst sprack och jag kunde känna ilskan bubbla upp inom mig.
"Well uhm. . You know I said I was away and dance, Well i wasn´t.. I was in rehab." Han svalde hårt och jag kunde inte tro mina öron. Hade min bästa vän, min allra bästa vän ljugit för mig under hela denna tiden.
"For what?" Frågan bara for ur mig innan jag hann tänka mig för.
"What do you mean?"
"Why where you in rehab?" Han suckade och lutade huvudet bakåt.
"Zac!"
Han fräste till. "Seriously your stupid bitch, don´t you get it. I was high on drugs. All the time. And thats not all.. I kind of..." Jag hann inte höra resten av vad han sa. Jag reste mig snabbt upp och sprang ut från det stämmningsfulla rummet. Jag kunde höra en hes och mörk röst fräsa åt till åt honom.
"She´s a girl your idiot and you don´t talk to grils like that!" Jag kunde sedan höra fotsteg som närmade sig. Jag visste mycket väl vem det var. Jag protesterade inte ens när han slog armarna om mig. Jag begravde mitt ansikte i hans famn. Han luktade en blandning av svett och perfym. Det luktade Harry.
Dun dun dun... Vad tror ni händer? Zac är avslöjad, men inte helt. Det kommer komma massor av mer drama. Helt serriöst tycker jag det blir rätt trist utan drama, haha. Men vad tror ni mer att Zac har gjort? Kommentera gärna vad ni tror. Är så roligt att läsa era kommentarer. :)
xoxo
Better Than Words- Chapter 6, What is it?
Jag gick bort till ett bord lite längre in i cafet där jag hoppades på att ingen skulle känna igen mig.
Jag hörde en röst som jag mycket väl kände igen. Rösten som vart inom mitt huvud i det senaste 48 timmarna.
Hon mötte min blick och ett leende spred sig över mina läppar men det varade inte länge.
Personen som hade fått henne att skratta så högt vände sig om och kollade efter vad det var hon kollade på. En kille. Inte vilken kille som helst. Zac.
Harry´s Perspektiv:
Zac? Vad gjorde han här och den stora frågan var... Vad gjorde han här med Mindy? Zac´s läppar bredde ut sig till ett stort flin när han mötte min blick. Han viftade med handen att jag skulle komma dit.
Jag suckade men gick ändå bort till det lilla bordet de satt vid.
"Harry!" Zac ställde sig upp och vi gjorde ett sådant där töntigt handslag som killar gör nu för tiden. Kramar tyckte jag var bättre.
"Zac..." Han nickade och satte sig ned igen. Jag kände hur Mindys blick brände på mig. "Oh yha I almost forget, this is Mindy." Han gjorde en gest åt hennes håll och jag nickade bara. "I know..." Jag nästan viskade fram orden.
"You know her?" Zacs ögonbryn var i en annan form och jag kunde tyda utifrån hans min att han inte alls tyckte detta var lika kul längre. Jag svalde och skulle precis öppna munnen när jag hörde hennes stämma.
"We run into eacother in the club the other day." Jag bet tag i min läpp och studerade Zacs ansiktsuttryck, jag visste mycket väll vad han kunde göra. Vad gjorde Mindy ens med honom?
Mindy´s Perspektiv:
Jag såg mycket väl hur Harry tyckte att detta var en otroligt obekväm situation. Så jag bestämde mig för att göra något. Jag var ändå ingen dålig människa.
"Well it was nice to see you again Harry." Han kollade först med ett frågandes ansikts uttryck på mig men verkade sedan haja vinkeln.
"Oh yha I should probebly drink up my chocolate before it´s get cold. It was nice to meet you again, Zac." Han nickade på huvudet och var precis på väg att vända sig om när Zac stoppade honom.
"It´s okay bro, you can sit with us. We need to catch up, it´s been a long time since last time!" Zac skrattade och Harry satte sig snabbt ned på stolen på bordskanten.
Harry och Zac babblade på om något väldigt intressant verkade det som. Jag själv var inte specielt intresserad. Jag hade ätit upp min mat för länge sen men Zac verkade aldrig vara klar. Det var något som var annorlunda med honom. Jag hade aldrig sett honom så här förut? Vad var det frågan om och hur kände Harry och han varandra.
"How do you gusy know eachother?" Min fråga bara ramlade ur min mun innan jag hann stoppa den. De båda kollade snoppet på mig. Men jag kund även se hur Zac blev obekväm i kläderna och verkade helst inte vilja ta upp ämnet.
"Well.." Han började men Harry avbröt han. "Haven´t you told her?" Hans blick skannade Zac och jag såg hur Zacs ögon började förstoras och hans läppar blev till ett smalt sträck.
"Told me what?!" Min röst var arg, eller mer irriterad. Vad var det jag hade missat?
"Uhm, nothing. I have no idea of what he is talking about." Zac ryckte på axlarna och jag kunde se hur Harry kollade på honom med en iriterrad blick.
"Well I have a show tonight so I need to keep going, but it was nice to see you again Zac, Mindy" Han nickade mot mig och ställde sig upp.
"Wait, you havea show tonight?" Zac kollade upp på honom och Harry bet tag i sin läpp och nickade lite lätt på huvudet.
"Well... Can´t you fix us some ticets? I reallt want to see you perform, bro" Mina ögon spärrades upp, det var ju mer än oförskämt.
"Zac!" Jag väste till han. Han skrattade till lite och himlade med ögonen.
"Girls.." Det var droppen, vem var denna kille som satt framför mig? Var är min kära bästa vän Zac, killen som var trevligare än alla andra i denna vida värld.
Jag tog min väska och drog snabbt på mig jackan, jag skyndade mig ut från resturangen och ut på Londons gråa gata. Jag kände för att skrika, att skrika allt som jag hade. Det blev för mycket.
Regnet som öste ned från himlen dränkte snabbt mitt hår och jag kände hur vattnet började tränga genom min jacka.
"Mindy, wait!" Jag vände mig om och såg hur Zac kom springande. Han hade händerna i fickorna och skyndade sig fram till mig.
"What is it?" Han snörde på munnen och jag höjde på mina ögonbryn. "Well for the first, we haven´t seen each other for about... Well a really long time and now when we hang out you spend your whole time talk with Harry, which leads us to number two... How do you know him? Are you friends or what?" Zac suckade och kollade ned i marken. "Well I´m sorry, it´s just. Me and Harry.. Well.. Uhm." Han bet tag i sin läpp och flackade med blicken mellan marken och mig. "What?"
"Well... nothing. And I´m sorry for not aksing you first before I asked him for ticets. I just thought it would be a reallt nice time."
" That´s not the problem, the problem is how you asked him. You were really rude.." Han skakde bara på huvudet och kollade tomt på mig.
"Like I said, I know him. So I don´t think he got sad or anything." Tystnaden uppstod och jag suckade. "Come on, we´re getting sick if we don´t keep moving. It´s freezing out here." Han drog en arm runt min axel och vi började gå mot den lilla lägenhetn på Oxford Street.
Niall´s Perpsektiv:
"And then, well El was on the floor and I was laughed so much that I almost.." Louis han inte säga klart sin mening innan en blöt Harry kom instormande innanför buss dörren. Det blev tyst i bussen och allas blickar var riktade mot honom. Han log ett svagt leende och hängde snabbt av sig sin jacka. Han försvann sedan snabbt in i ett av de andra "rummen" i bussen. Louis fortsatte att berätta sin historia om när han hade skrämt Eleanor så att hon hade ramlat av stolen och de Liam och Zayn satt och höll sig för magen av skratt.
Jag kollade en stund bort mot dörren där Harry hade gått in. Skulle han inte komma ut och hänga med oss?
Det plingade till i min mobil och jag låste snabbt upp den.
From Hazza:
Hey come in here, now!!
Jag läste meddelandet och låste sedan mobilen igen. Jag reste mig upp och skyndade mig in till honom. Jag knackade innan jag gick in, han hojtade något som jag inte kunde tyda men jag antog att det var okej att jag kom in.
"Hey what are you doing?" Jag satte mig ned bredvid han i soffan. Han svarade inte utan nickade med huvudet mot skärmen på datorn som han hade i knät.
Jag kollade frågandes på honom innan jag vände min blick mot datorn.
Det blev en shock..
"Is... Is he.. is he back?" Jag stammade fram orden och Harry nickade svagt.
"Yes, he is. Zac is back!" .
Ohh shitttttt.. vem är Zac egentligen ? Well, det kommer ni snart få reda på. Jag vet att jag skrev senaste gången att jag skulle skriva massor men jag har inte kunnat då jag har haft allvarliga problem med min mage och legat sängligande.
Men jag känner att jag behöver något att göra nu så jag tänkte att jag skulle skriva klart detta och sedan kanske börja skriva på det nya.
Jag ber om förlåtelse att detta kapitel inte blev så långt och jag är också ledsen över en del stavfel. Jag ska kolla igenom de men hinner inte det just nu.
Jag vet att jag säkert har tappat massor av läsare men till er som är kvar!! Jag beundrar er och ert tålamod! Ni är värda en stor fet guld medalj! Jag vet att en del har vart med sen hela första början och det gör mig så otroligt glad.
Ni är så bra allihop. puss o kram på er!!
Ös på med kommentarer nu!!! Komigen!!
Better Than Words- Chapter 5, He´s back.
"What´s that?" Kate kom in i köket och drpg fram en glassbytta från frysen. Jag kollade snabbt på henne. "Uhm..Nothing. I´m going to my room." Kate bara nickade och fortsatte att äta sin glass.
"And Kate... " "Yha?" Hon kollade upp på mig med skeden i munnen. " Fix a job!" Med det gick jag in på mitt rum och stängde dörren efter mig. Jag var så trött på att det alltid var jag som behövde betala alla saker i denna lägenhet.
Jag slängde mig på sängen och kände sakta hur sömnen tog över mig.
Muisken flödade ut ur de stora högtalarna på andra sidan av scenen. Jag väntade på det rätta läget och började sedan. Min kropp var fri, fri från stress och problem.
Jag kände hur hjärtat dunkade hårt i min bröst korg, jag ville bara skrika. Det är detta jag vill göra. Dasna. Leva.
" Good..But still not better than me" Musiken stängdes av och jag slutade med mina steg direkt. Jag vände huvudet och så att Zac stod där med armarna i kors och flinade. Jag skrattade och skyndade snabbt fram till honom och slängde mig runt hans hals. Zac och jag har kännt varandra i så många år jag kan minnas.. Han har alltid vart den där brodern som jag aldrig fick.
Första gången vi träffades var på dansskolan när jag bodde hemma i Manchester. Men när jag kom in på skolan här i London och det "vuxna" livet började har jag inte haft tid att träffa honom. Sanningen är den att Zac är en otroligt bra dansare och dansare tex bakom Shakira och Chris Brown. Han var den som lyckades av oss, han som verkligen satte fart på sina drömar. Vågade göra det han var född till att göra.
"I´m never going to be better than you, your idiot!" Jag slog löst till honom på armen och han bara skrattade och drog in mig en kram igen.
"I´ve missed you so much, Mindy." Hans röst var som en vacker och ren melodi. Jag hade saknat honom med. Så mycket.
"I´ve missed you to. So much it hurted. Being away from you is hard." Han skrattade och tog min hand. Vi satte oss på scen kanten. Jag la upp mina fötter i mina knän och han skrattade. Jag hade alltid varit den konstiga av oss.
"So how is it to dance behind Chris Brown. You have to tell me everything!!" Jag klappade händerna och han skrattade men satte igång och berättade hur mäktigt det hade vart. Vilken känsla det var och hur KUL det var. Tyvärr så hade hans tunre tagit slut...
"But I think Shakira is going out for her winter tour in a couple of months. So I just hope for the best." Han visade att han höll sina fingrar. Jag flinade till honom. Inom några sekunder låg vi på scenen och skrattade. Min mage hade kurrat hur högt som helst.
"We should go and get something to eat. Or what do you think?" Han puttade på mig och jag räckte bara ut tungan.
"Sound like a brilliant idea"
"And yha, Mindy. How did you get in here. I mean.. You don´t take dance lessons longer, or do you?" Mitt leende försvann. Han hade rätt, jag hade inte tagit dans lektioner på ett långt tag. Och det var tack vare Kate.
"Uhm it´s a long story. I tell you later" Jag drog på mig mina Converse och skyndade ned från scene. Zac bara nickade och följde efter mig. Åhh vad jag hade saknat min "bror".
Min tumme skrollade ned på Twitter. De andra killarna satt och seplade något tråkigt spel. Teamet hade bett oss att hålla oss inne i tunre bussen idag. Fansen hade hittat oss extremt fort och trodde att vi bodde antingen på ett av hotellen eller i våra lägenheter. Därför hade de samlat ihop oss så att vi var instängda I O2´s garage.
De andra killarna hade frågat om jag ville vara med och spela spel men jag hade tackat nej. Jag var inte på humör. Sanningen är att jag hade inte vart på humör ända sen den dagen då vi träffades. Då hon satt framför mig på Mcdonalds. Tjejen som inte vill ut ur min hjärna. Tjejern som var så liten och oskyldig men hade sådan makt över mig. Mindy. Hennes namn och hennes fina bruna hår hade cirkulerat i mit huvud. Det var något med henne som jag inte kunde sätta fingret på.
Jag suckade och låste mobilen. De andra killarna kollade på mig. "What´s wrong man?" Zayns fråga fick mig att tänka till. Vad var egentligen för fel på mig. Hur kan jag sitta här och oroa mig över någon brud som jag inte ens känner. Ugh.. Hur dum får man va?
Jag ryckte på axlarna och ställde mig upp. "Nothing, I´m starving. Wanna go and grab something to eat?" Jag började gå mot bussens dörr. Liams harklingar stoppade mig när jag skulle dra upp buss dörren. Jag vände mitt huvud mot honom och suckade. "What?"
"You know we aren´t aloved to go out." Jag flinade åt hans kommentar. " Liam, I´m a twenty years old man. I can take care of myself. And they can´t tell me what to do or not." Med det öppnade jag buss dörren och hoppade ut. Innan den gick igen kunde jag höra Liams irriterade röst.
"Harry Edward Styles, come back here!" Jag himlade med ögonen och skyndade mig Ut från garaget. Jag drog luvan över huvudet och gömde mig i jackan. Jag viftade med handen i hopp om att få en taxi.
Regnet öste ned och jag drog jackan närmare min kropp. Vintern närmade sig och jag längtade. Jag gillar vintern. Det ger en sådan mysig känsla. Att få åka hem och träffa familjen och liknande var underbart.
En taxi stannade till vid trotoaren och jag skyndade mig in i den.
Jag sa adressen till chafören och lutade mig sedan tillbaka i sätet och blickade ut på regninga London.
"Can I have a hot chocolate , please." Jag la fram pengar på disken och tjejen som stod bakom den log stort. Antagligen kände hon igen mitt ansikte eller så var det den hes rösten.
Hon kom snabbt tillbaka med en kopp varm choklad. "Keep the change" Hon log mot mig och jag avfyrade ett litet leende jag med. Hennes kinder fick en aning mörkare nyans och jag flinade för mig själv.
Jag gick bort till ett bord lite längre in i cafet där jag hoppades på att ingen skulle känna igen mig.
Jag hörde en röst som jag mycket väl kände igen. Rösten som vart inom mitt huvud i det senaste 48 timmarna.
Hon mötte min blick och ett leende spred sig över mina läppar men det varade inte länge.
Personen som hade fått henne att skratta så högt vände sig om och kollade efter vad det var hon kollade på. En kille. Inte vilken kille som helst. Zac.
Oj oj, vad kommer hända hörni`? Vem är Zac? Är han verkligen den Mindy tror. Och hur vet Harry vem det är? Många frågor.
Jag ber om ursäkt över att jag inte bloggat men det har inte gått att logga in på bloggen. Jag vet inte vad det har vart för fel. Men nu tror jag att det funkar som vanligt. Åhh jag har världens flyt nu så det kommer komma upp en del kapitel under valborg och helgen. Hoppas ni kommer gilla det.
Kommentera och skriv vad ni tycker. Och kan ni inte skriva kanske en liten längre kommentar så att jag verkligen förstår vad ni tycker är bra och skriv gärna vad jag kan göra bättre. Det får mig att vilja skriva mer.
Ni är bäst och jag önskar att jag kunde krama om varenda en av er. Ni är så grymma!! Vi gör detta tillsammans. Puss på er ! :*
Better Than Words- Chapter 4, Someone like you
Där stod hon framför mig, i ett par slitna jeans och en alldeles förtstor vinterjacka. Jag hade känt igen henne direkt när hon klev innanför dörren.
Killarna visste att om jag skulle veljat göra något eller sagt någon flörtig kommentar skulle jag ha gjort det vid hed här laget. Men det var något som hindrade mig. Osäkerheten i hennes ögon, eller vad det att hon inte verkade komma ihåg gårkvällen.
Men jag vet att det är hon, det är hon. Mindy.
Min hamburgare låg orörd på bordet framför mig. Min blick var ner i bordet hela tiden och jag kunde höra hur fansen utanför skrek och skrek. Inte räckte det med att jag redan är hur obekväm som helst. Nu kommer jag och Kate vara överallt i morgon. I tidningen, på Twitter ... Ja överallt.
Killarna hade sagt att vi kunde sitta vid dem då det annars skulle vara helt akward i då det var tomt i lokalen. Jag hade inte hunnit sagt något innan Kate glatt hade tackat ja.
Så nu sitter ja här och vill inget mer än att sjunka ned genom jorden.
"So Mindy, was that your name?" Blondisen, Niall kollade med sina kristall blå ögon på mig. Jag nickade bara och han fortsatte sin mening. "...What are you doing, like do you go to school or work or what are you doing?" Jag bet mig i läppen och försökte att inte bry mig om Harrys blick som brände på mig.
"Uhm.. I´m going in school." Jag hörde "oh" ljud från de och de nickade lätt med sina nyfikna huvnd.
"Are you doing anything after school or do you just study?" Var de ens bekvämma i denna situationen? Eller kände de bara ett tvång till att behöva fråga så många frågor?
" I work at a Cafe after school the most of the time. And yha just chillin, trying to come up with what I want to do with my life" Dom hann inte ens öppna munnen innan jag ställde mig upp. Deras blickar vandra snabbt upp på min trötta kropp. Jag skyndade mig med att komma på något att säga. "I´ll just gonna get a refill" Jag höll upp läskflaskan för att visa att min lögn kommentar visst var sann. Kate ryckte på axklarna och återvände till att prata glatt med Niall som verkade uppskata hennes amrikanska dialekt.
Jag skyndade mig bort till läskförvaringen och hällde snabbt upp cola. När jag vände mig om höll jag på att göra om samma misstag som igår... Gå in i någon, och konstigt nog exakt samma person.
"So you were actually going to get a refill" Jag kände mycket väll igen den hesa stämman. Jag suckade och kollade upp på han. Hans hår var gömt under en mössa och endast några få lockar vågade sig fram.
"Yes, why would I lie?" Jag höjde ett ögonbryn och han skrattade. Han stod nu lutade mot väggen vilket resulterade att han stod i vägen för mig. Jag var fast. Vid Harry, den personen jag absolut inte ville vara fast med just nu.
"I just thought you wanted to get away from there, from me. It feels like you avoids me why?" Jag suckade ännu en gång. Hoppas han inte är bra på att se om folk ljuger eller inte.
"Why would I avoid you? I barely know you, or I don´t know you. I was just going to get a refill that´s it." Jag suckade och lutade huvudet bakåt mot väggen, det verkar inte som att detta samtalet är slut ännu på några minuter.
"Well don´t you want to get to know me then?" Jag lutade huvudet åt sidan och kollade på han. Han hade ett väldigt fint leende så jag väntade några sekunder med att säga det jag ville säga, för jag visste att hans leende skulle försvinna direkt.
"No.." Och som jag trodde försvanns han leende direkt. Han kollade bara förvånat på mig. Hans blick växlade mellan golvet och mig. Han verkade inte komma på vad han skulle trycka ur sig här näst. I några ynka sekunder tyckte jag synd om honom.
"Uhm... Why not?" Hans blick mötte min och jag kunde se besvikelsen i hans ögon.
"I just don´t want to.. And for the second why would someone like you wanna be friend with someone like me? A totally loser." Han bet sig i läppen. " What do you mean with someone like me?" Konstig fråga, vad är det han inte förstår.
" I mean what a said, someone like you. Someone who everybody knows about, someone famous, someone like you Harry..." Han svalde så hårt att jag kunde se hans adamsäpple åka upp och ned. Skulle han inte säga något.
"I´m sorry then.." Med det vände han sig om och gick sin väg. Jag kollade snoppet efter honom. Vad hade tagit åt han. Hade jag sagt något dumt? Eller vad var de frågan om ?
Jag ryckte på axlarna och gick snabbt tillbaka till bordet där alla satt. Harry mötte inte min blick en ända gång nu. Han var inte alls med i samtalet utan satt med sin mobil och lyfte inte sin blick en ända gång.
"They were so nice, to bad they are so famous." Kates röst sirrade in i mina öron och jag suckade. Hon kollade på mig och skakade på huvudet.
"What.. Niall were really nice. And cute. And hot.." Hennes leende blev lika stort som en 10 årings leende på julafton.
Jag suckade bara åt hennes kommentar och skyndade mig upp för trapporn som ledde upp till vår lilla lägenhet.
Väl innanför dörren låg det ett stort vitt kuvert med mitt namn på. Jag hängde av mig jackan och tog upp kuvertet. Jag visste vad det var och det fick min mage att vända sig.
"What´s that?" Kate kom in i köket och drpg fram en glassbytta från frysen. Jag kollade snabbt på henne. "Uhm..Nothing. I´m going to my room." Kate bara nickade och fortsatte att äta sin glass.
"And Kate... " "Yha?" Hon kollade upp på mig med skeden i munnen. " Fix a job!" Med det gick jag in på mitt rum och stängde dörren efter mig. Jag var så trött på att det alltid var jag som behövde betala alla saker i denna lägenhet.
Jag slängde mig på sängen och kände sakta hur sömnen tog över mig.
Inte världens bästa men jag kände att det kanske behövdes en del mellan kapitel ibland. Plus så kände jag att jag var tvungen att uppdatera till fina er.
Kommentera vad ni tycker. Det är det som får mig att fortsätta skriva.
Kram på er. :)
Better Than Words- Chapter 3, Hangover
Jag känner hur rytmen i musiken får min kropp att röra sig i takt.
Även fast jag är rätt så "high over my head" känner jag hur någon kollar på mig. Jag höjer blicken och ser hur någon sitter borta i baren på en av stolarna. Harry. Han har en drink i handen. Ett surgrör i den och andra ände är i hans mun. Jag biter tag i min läpp utan några som helst problem och fortsätter dansa i takt med musiken.
Helt plötsligt känner jag ett par starka händer på mina höfter. Jag kollar upp och möter hans tindrande ögon. Han trycker min rygg mot hans bröst. Han lutar sig ned och viskar i mitt öra. "Dance with me"
Jag kände hur solens varma strålar värmde min bara rygg. Jag suckade och la kudden över ansiktet. Men lugnet varade inte länge då jag endast några minuter senare hörde hur hög musik sattes på. Mutter och fnys flög ur min lilla mun när jag motvilligt satte mig upp i sängen.
Jag hann inte ens sätta mig rakryggad innan allt blev svart för ögonen och jag kände hur en otroligt obeskrivlig smärta slog till i mitt huvud.
Jag drog snabbt av mig täcket och satte ned mina fötter på det kalla trägolvet. Jag huttrade till, sedan reste jag mig snabbt upp och skyndade ut till köket.
När jag kom ut möttes jag av en otroligt glad Kate.
"Don´t you have hangover, becacuse I swear to god that you drunk more than me last night." Jag öppnade ett av köksskåpet över spisen och tog ut en huvudvärkstablett. Jag fyllde upp vatten i ett enormt glas och gick och satte mig i soffan.
Kate tippade på tå efter mig. Jag gjorde inget annat än att bara sucka.
"Yha I have hangover, but the fact that you never drink and party like I do.... I take it much better, my body have started to be used to these things." Hon slog sig ned i andra änden av soffan. Jag sörplade i mig vattnet och ställde sedan glaset på bordet.
Det var tyst ett tag. Men som den pratglada människa Kate är kunde hon såklart inte hålla sig.
" You were pretty drunk last night..." Ett flin döl upp på hennes läppar och jag bara bängde på henne. "What´s that suposed to mean?"
Hon drog åt sig sina knän och lutade hakan mot dom, hon gav mig den blicken. Den blicken som bara Kate kunde ge.
"Come on, spit it out!"
"Haha okay, it´s just..You were soooo drunk last night." Hon sa det med betoning på soooo. "...And you keept dancing with this guy.."
Mina ögon spärrades upp...Hade jag dansat med en kille, en kille som jag inte ens vet vem det är?! Vänta jag kommer ihåg att jag dansade med någon men jag kommer inte ihåg vem, inte heller vad hans namn var.
"Hahah don´t look so suprise Mindy. He was alla over you and you were all over him. And the best thing it´ts that it was a super hot guy!"
Jag la huvudet i mina torra händer, detta är därför jag aldrig dricker. Jag blir galen.
Jag suckade. "I don´t even remeber him.." Jag såg hur Kate kollade lite diskret ut genom fönstret."..Kate? Do you know who it was?" Hon suckade och nickade.
"Yha, but I´m not going to tell you. You going to find out soon." Jag förstod inte allas vad hon menade men hon vinkade bara med handen, som att säga att vi skulle byta samtalsämne. Ibland förstår jag mig inte på min kompis.
"So what do you want to do to day?" Min blick for snabbt på henne och det var absolut ingen snäll blick.
"Do..? I´m not going to do anything. Just lay in bed all day, maybe watch some movies and just eat. I´m not going to go outside this door." Jag gäspade stort och såg sedan hur Kate hade ett litet flörtigt leende på läpparna.
"Oho no girl, I know what you thinking. I´m not putting my feet outside this apartment!"
1 Timme Senare:
"Kate...Where are we going?" Som vanligt hade Kate lyckats övertyga mig att följa med henne ut för att göra hennes så kallade ärenden. Jag hade stånkat och stönat men tillslut gick jag med på det, på ett villkor..Att jag fick ha mina solglasögon på mig. Även fast molnen låg som stora täcken på himlen.
"The best way to get a hangover away is to eat. Eat Mc Donalds." Jag flinade åt henne. Även hur sur jag var på henne för att hon dragit ut mig nu var MC- Mat väldigt lockande.
Vi hakade fast varandras armar i en armkrok och skyndade oss till resturangen som bara låg ett par kvarten bort.
När vi kom fram så såg vi att det var otroligt mycket folk utanför. Överdrivet mycket. Kate tog min hand och började dra med mig genom folkmassan. Detta var ju nästan skrämmande.
När vi äntligen lyckats tagit oss in på resturangen var det knäp tyst. Det var endas personalen som stog i kassan som lät. Deras blickar iaktog oss. Jag drog lite lätt i Kates arm.
"Kate I think we should go. It sems like they have close." Kate fnös. "Mindy this is Mc Donalds. It´s never closed." Jag suckade och himlade med ögonen. Jag skulle precis öppna munen för att slänga ur mig en dryg kommentar.
"Yha she´s right, Mc Donalds is never closed." Vi båda vände oss snabbt om jag märkte att det satt fem ruggit snygga killar vid ett bord och åt på sina hamburgare som galna djur.
Jag mötte genast hans blick. Han från igår, han som jag tillbringat hela kvällen med att dansa tätt tätt. Jag svalde hårt och vände mig snabbt om.
Det blev återigen tyst.
"Are you friend a little shy maybe?" Jag visste inte vem som sa det men det ända jag vill just nu är att försvinna från ytan.
"Hahah yha she gets like that when she sees hot boys" Jag kunde inte se Kates flin men jag visste att det mycket väll satt där. Jag stapade henne på foten och killarna bakom oss skrattade.
"So why is it so much people outside and only you guys in here." Kates fråga var dum, mycket dum. Hon visste mycket väll vilka dom var. Om sanningen ska fram så lyssnade hon rätt så mycket på deras låtar. Jag kände hur hjärtat bankade hårt i mitt bröst. Jag kunde inte låta Kate göra bort sig totalt. Jag vände mig sakta om med blicken i marken.
"Hahah, sweet. No it´s just they think that the doors is locked. But you girls seemd to be a lot smarter." Ett litet leende dök upp på mina läppar.
Dom fem killarna som jag mycket väll visste vilka dom var flinade dom också. Tillslut så hörde jag ett harkel och jag kollade lite försiktigt upp. Jag mötte hans blick igen, den där blicken som fick en att fastna. Att frysa till. Det kändes som att vi stod där och kollade på varanda i evigheter innan han tillslut öppnade munnen för att prata.
"So why are you wearing sunglases when it´s not sunny outside. The fact that it´s raning" Jag kände hur mina kinder hettade upp.
"Uhm.. Ehh.. I - I " Det kom inte fram något mer ur min mun, men som tur var så avslutade Kate min mening.
" We were out and party yesterday so we kind of have a hangover." Jag bet mig i läppen och kollade återigen upp.
Jag såg hur han skannade min blick, som att han inte visste innan men nu visste han defenetivt att det var mig han dansade med igår.
Där stod hon framför mig, i ett par slitna jeans och en alldeles förtstor vinterjacka. Jag hade känt igen henne direkt när hon klev innanför dörren.
Killarna visste att om jag skulle veljat göra något eller sagt någon flörtig kommentar skulle jag ha gjort det vid hed här laget. Men det var något som hindrade mig. Osäkerheten i hennes ögon, eller vad det att hon inte verkade komma ihåg gårkvällen.
Men jag vet att det är hon, det är hon. Mindy.
Okej kompisar, kapitel 3. Inte jätte långt och kanske inte jätte bra, har heller inte kollar igenom stavningen jätte noggrant men kände att jag ville få upp detta så fort som möjligt nu.
Kan vi få minst tre kommentarer på detta kapitel ? :)
Better Than Words- Chapter 2,How bad can a good girl get ?
"Kate... You know I don´t like going out." Hon himlade med ögonen och stoppade en pizza bit i munnen. " But okay. But one thing is for sure. I´m not drinking!"
Hon klappade händerna och ett stort leende spred sig på henne läppar.
"Don´t be so sure about that girl.." Det var nog inte menat att jag skulle höra det men med mina örnorön var det självklart att jag gjorde.
Jag visste att kvällen i morgon inte skulle sluta lungt.
Jag kände hur den kalla luften letade sig in innanför min tunna jacka. Tiden till att inföskaffa en varmare vinterjacka hade inte vart stor och här gick jag med min tunna jacka. Jag drog den närmare min frusna kropp och ökade stegen en aning. Dels för att kyland gjorde så att jag inte kände mina fötter och för att jag redan var trettio minuter sen. Jag hade lovat Kate att vara hemma i tid.
Inte för att det tar så lång tid för mig att fixa mig för en kväll i en svettig lokal där folk är som vilda djur. Ush mitt humör var inte på topp, min chef Andrew hade skrikit åt mig och bossat runt mig som en liten leksak. Jag gillade inte mitt jobb. Det jag verkligen vill är att dansa. Men då Kate blev av med jobbet för några månader sedan har jag inte haft råd att betala danslektioner.
Och vart ska jag annars dansa. Lägenheten på Oxford Street är inte större än en liten skokartong och vi får knappt plats själva.
"Mindy, you´re late! You promised!" Jag hann inte ens komma innanför dörren innan Kates gälla röst fyllde den lilla lägenhetn tillsammans med musiken som var på.
" I know, and I´m so sorry. It´s just Andrew keept me at work. But I´m here now!" Jag försökte le men jag antog att det mest blev en grimars. Kate bara skrattade och drog med mig in i hennes rum och knuffade ned mig på en av dom rangliga trästolarna.
Inom några få minuter var både hår och smink på och jag granskade mig i spegeln som hängde framför mig. Det så absolut inte ut som jag. Tänk vad lite smink och värme kan göra. Sedan är jag väldigt lyckligt lottad att bo med en snart utbildad stylist. Kate går tredje året på gymnasiumet och i sommar tar hon studenten. Jag är inte ett dugg orolig över vad hon ska göra efter skolan. Hon har själv sagt att hon inte tänker fortsätta studera utan hon vill ut i världen och resa. Jag tycker det är ganska häftigt hur Kate tänker. Hur hon vågar drömma så stort. Det är nog det bästa med henne. Hon vågar drömma. Jag vågar inte ens tänka på min framtid.
Jag går andra året på gymnasiumet och har ett år kvar efter detta. Men jag är skraj, för jag har ingen aning om vad jag ska göra efteråt. Jag vill dansa. Jag vill leva, kunna känna mig fri. Men dansen kommer nog alltid vara en dröm. En dröm som ingen vet om.
"Here, try this on!" Kates ord fick mig att vakna upp från mitt dagdrömande. Jag kollade först på henne innan jag kollade ned på den ytterst lilla klänningen hon höll fram.
"It´s beautiful it is, it´s just..." Jag bet mig i läppen och granskade klänningen.."...just so short.." Hon skrattade till log stort mot mig. "Yha I know. That´s the point. You got rally good legs, or fuck it! You got killer legs. And you should be proud of them and show them up." Jag skrattade lite åt vad hon sa men skakade på huvudet.
"No Kate. That dress is way to short. Everyone is going to stare. And you know I don´t like when people stare at me." Jag såg hur hon suckade och rullade med ögonen.
"Yha I know that. But that´s the point. This dress is super short and that´s becacuse you going to show up your killr legs. And all the boys going to stare. And that´s a good thing. Please Mindy, just put on the damn dress!"
Jag suckade innan jag drog åt mig klänningen och gick sedan surt in i mitt lilla rum på andra sidan av lägenheten. Väll där inne drog jag igen dörren och drog av mig jeansen och T- Shirten jag hade haft under dagen.
Jag hoppade snabbt i den lilla kläningen och drog upp den på min tunna och utmattade kropp.
En suck lämmnade ännu en gång min mun och jag vände mig om och kollade på spegelbilden som visades. Jag ville egentligen erkänna det men den satt faktiskt väldigt bra. Innan jag hann göra något mer kom Kate inrusandes i mitt lilla rum.
"Oh my god! Mindy you look fantastic. Like really amazing." Hon hoppade upp och ned på stället och jag kunde inte vara irreterad på henne. Jag skrattade lite åt hennes betende innan jag dök in i garderoben för att hitta ett par passande skor.
Jag hittade inte vad jag sökte. Min blick for genom rummet ihop om att hitta det jag ville ha. Jag mötte Kates blick och hon tittade snabbt bort. Jag följde hennes blick och såg att hon hittat vad jag sökte. Fan!
Jag for iväg som en raket men Kate hann före och fångade upp dom slitna Conversen.
"No way Mindy. You need high heels." Jag suckade och satte mig ned på sängen. Kate lämmnade snabbt rummet men var lika snabbt tillbaka. "Here I think those one will suit you great." Hon räckte över ett par enormt röda klackskor.
Jag tog emot dom och satte snabbt på mig dom. Hur kan folk egentligen gå i sånna här skor? Det är ju värre än fysisk smärta.
30 minuter senare satt vi i en taxi på väg till klubben. Det snöade inte längre men mina bara ben frös ändå. Kate hade berättat vilken klubb vi skulle till. Jag visste inte direkt vilken den var men jag hade hört talas om den. Funky Buddha.
"So are you exaited?" Kate hoppade till i sätet och vände blicken mot mig. Jag suckade och svarade tyst.
"No" Kate suckade även ho. "..Paty pooper." Hon muttrade något mer jag inte uppfattade.
"Ladies we´re here now." Chaffören kollade bak på oss och jag drog fram pengar från den lilla väskan. "Keep the change."
Direkt när vi hoppat ut från taxin kom vi direkt in i folkmassan. Det var överdrivit mycket folk. Jag kollade oroligt på Kate. Hon såg förrvirrad ut hon med, hon greppade tag om min hand och drog med mig genom folkmassan.
"Hey Frank!" Hon skrek nästan pågrund av den stora folkmassan. Den lite äldre, mycket biffigare killen med säkerhetsväst på kollade på henne och ett leende dök upp på hans läppar.
"Kate! Hey girl how are you?" Hon gjorde en tumme upp innen hon fortsatte. " Why is it so much people?" Killen som tydligen hette Frank skrattade innan han förklarade. Jag vände mig om och kollade ut över folkmassan. Det var ju skrämmande mycket folk.
"Come on!" Jag hann bara vända mig om innan Kate drog med mig. Frank eskoterade oss in till klubben. Många rop och klagomål hördes när vi slapp stå i kön utan fick komma in direkt.
Dirket när vi kom innanför dörren tappade jag bort Kate. Jag suckade tungt och vände mig snabbt om. Och klumpig som jag är gick jag rakt in i någon.
"Oh my good I´m so sorry." Jag slog mig själv i pannan innan jag kollade upp på personen som stod framför mig.
Mina ögon blev större när jag såg vem det var jag hade gått rakt in i.
"Don´t look so supriese, I like to party too." Hans röst var hes och ett flin var placerat på hans läppar. Hans lockiga hår låg huller och buller på hans huvud men det var snyggt. Väldigt snyggt för att vara ärlig. Hela han var otroligt snygg.
Jag bet mig i läppen men kom snabbt på mig själv med att stå och stirra. "I´m sorry. Uhm..I should go. Bye."
Han skrattade. "I´m Harry by the way" Han blinkade med ögat och jag kände hur varma mina kinder blev. Shit shit.
"Uhm.. I´m Mindy. Bye." Jag skyndade mig förbi honom. Ingen anning om vart jag skulle. Jag såg baren några få meter ifrån mig. Jag vände mig om och såg att Harry stod med händerna i fickorna och flinade efter mig. Dumma flin var det ända jag hann tänka innan jag någon drog tag i mig, Kate.
Hon skrattade och började dansa. Jag bara stod där och kollade på henne.
"Come on, don´t just stand there. Dance." Hon drog tag i mig och började röra sig. Jag skrattade och drog mig bort från henne. Jag visste mycket väll hur man dansar.
Musiken dunkade och jag kunde känna blodet i kroppen rusa.
Drink efter drink. Efter ett tag visste jag inte riktigt vad jag höll på med. Jag hade tappat bort Kate för ett bra tag sen. Golvet är fullt av svettiga kroppar, en del dansar tillsammans, andra dansar ensamma. Som jag tex.
Jag känner hur rytmen i musiken får min kropp att röra sig i takt.
Även fast jag är rätt så "high over my head" känner jag hur någon kollar på mig. Jag höjer blicken och ser hur någon sitter borta i baren på en av stolarna. Harry. Han har en drink i handen. Ett surgrör i den och andra ände är i hans mun. Jag biter tag i min läpp utan några som helst problem och fortsätter dansa i takt med musiken.
Helt plötsligt känner jag ett par starka händer på mina höfter. Jag kollar upp och möter hans tindrande ögon. Han trycker min rygg mot hans bröst. Han lutar sig ned och viskar i mitt öra. "Dance with me"
Så mina vänner, kapitel två. Vad tycker ni? Det ultimata "fest kapitlet". Äntligen kom Harry in i bilden.
Så mina vänner, kapitel två. Vad tycker ni? Det ultimata "fest kapitlet". Äntligen kom Harry in i bilden.
Vad tycker ni, kommentera, snälla. Jag vill verkligen komma frammåt igen.
Puss!
Better Than Words- Chapter 1, Are you okay?
"You promised you would come home this weekend. Me and dad miss you like crazy. It was such a long time since we saw you last time." Jag kunde höra besvikelsen i min mors röst. Där satt hon flera hundra mil bort med förväntningar att få träffa sin dotter som hon inte sett på drygt fem månader. Men jag var tvungen att krossa dessa förväntningar och det var fruktansvärt.
"I know mum, and I´m so sorry. But I just can´t come home this weekend. They asked me to take a extra shift at the resturant and I just couldn´t say no. I mean I need the money. We need to pay the rent." Jag öppnade dörren till Kates och min lägenhet. Jag sparkade snabbt av mig skorna och satte mobilen mellan axeln och örat och tog snabbt av mig jackan.
Jag suckade lite åt min mamas snyfft i luren och gick in i lägenheten. Det var otroligt tyst för att vara klockan 18:00 på kvällen. Jag gick bort till vardagsrummet och möttes snabbt av en rödgråten Kate. Mina ögon spärrades upp snabbt som tusan.
"Mum I´m sorry but I have to go. I call you back later. okay, I love you. Bye." Innan hon han svara hade jag avslutat telefonsamtalet och skyndat mig fram till soffan där Kate satt ihop krupen som en liten boll med en filt lindad kring sig. Hon var svart runt ögonen antagligen för att hon gråtit.
"Kate. What happend?" Jag kände hur orolig hela min kropp blev. Hon svarade inte utan skakade bara på huvudet. Jag drog in henne i min famn och vaggade henne som man gör med små bebisar.
"H..He- He broke up with me" Hon hulkade fram orden och tårarna började ännu en gång strömma ned för hennes rosenröda kinder.
"Oh my god Kate, I´m so sorry." Jag höll henne lite hårdare i min famn och vaggade henne yttligare fram och tillbaka några få minuter.
När vi sedan kollade på klockan var den redan halv tio. Vi hade suttit i soffan hela kvällen. Kate hade berättat vad som hände. Hon hade brutit ut i tårar några gånger men efeter ett tag hade dom slutat och nu finns det nog inga kvar.
Henns kille Robin sen två år tillbaka hade skickat ett sms och sagt att han tyckte att dom skulle ta en paus. Och vi alla vet att en paus menas att man gör slut.
"I´m starving, we should order something." Jag slängde en blick ut genom fönstret, det var mörkt ute och jag kunde skymta små snöflingor här och där.
"Or we could go out and grab someting. Might be good with some fresh air. Or what do you think?" Jag kastade en blick på Kate och hon nickade bara.
Jag log mot henne och reste mig sedan upp. "I´m just going to change my clothes. I´m tierd and just want something nice and cozy. I`ll be right back." Jag skyndade mig in på mitt rum och drog på mig mina rosa hollister mjukis byxor. Jag drog även på mig en collage tröja och satte upp håret i en stor knut på huvudet. Jag tog mina nycklar, mobil och stoppade ned lite växel i fickan.
Det var tomt på gatorna ute. Det var inget som förvånade mig. Snön föll ned som bara den. Det var November månad och inte långt kvar till Jul.
Vi gick under tystnad. När vi andades kom det rökmoln ut från våra munnar. Den kalla luften sveptes in i min mun och sedan ned i mina lungor. Jag huttrade till. Jag gillade vintern. Jag gillade dom kalla vinterdagarna med strålande sol.
"What do you ladys want?" Både jag och Kate kollade upp på servitrisen som stod där med ett litet block i ena handen och en penna i den andra.
Jag kastade en snabb blick på Kate innan jag ramlade ur mig vad jag ville beställa. Servitrisen även kallad Ana skrev snabbt ned beställningen i blocket och kollade sedan på Kate.
"Do you know what you want`?" Kate suckade och nickade på huvudet. Jag led med henne. "Yha I just take the same as her.Please." Ana nickade och avfyrade ett leende mot oss innan hon vände på klacken och gick in i köket.
"Gash it feels like I´m going to die" Kate bröt tystnaden och lutade huvudet i hennes händer. Jag fnittrade lite åt henne och hon räckte bara ut tungan.
"He´s a jerk, all boys is jerks. People can deny it so much they want but we all now it´s the thruth." Jag låste upp mobilen och kollade Instagram.
"Yha I guess you´re right." Jag kollade upp på henne och log. "Thank you."
Hon himlade med ögonen och skrattade till. Jag kunde höra hur hon mumlade Idiot eller något liknande. Jag flinade bara lite. Detta var min och Kates vänskap. Vi är så olika. Vi har knappt något gemensamt men ändå går vi ihop så bra.
"Hey you I know what we can do tomorrow." Jag kollade upp från den stora pizzan som låg framför mig på bordet. Mina ögon mötte Kates och jag höjde på ögonbrynen då jag inte riktigt kunde utala mig då min mun var fullproppad med pizza.
"We could go out and party. I mean maybe it will take my thoughts of "him" and just focus on having fun. I could really need it."
Jag suckade och kollade ängsligt på henne. Kate visste mycket väll hur mycket jag var emot klubbar och barer. För att vara ärlig skrämmer dom skiten ur mig. Det är alltid så mycket folk på en och samma plats. Sen har väll inte alkohol vart min grej riktigt.
"Kate... You know I don´t like going out." Hon himlade med ögonen och stoppade en pizza bit i munnen. " But okay. But one thing is for sure. I´m not drinking!"
Hon klappade händerna och ett stort leende spred sig på henne läppar.
"Don´t be so sure about that girl.." Det var nog inte menat att jag skulle höra det men med mina örnorön var det självklart att jag gjorde.
Jag visste att kvällen i morgon inte skulle sluta lungt.
Första kapitlet, vad tycker ni? Den har ju inte riktigt kommit igång än men snart så. Jag vet att många av er är välfigt skeptiska när det gäller detta och jag förstår er. Another World var bra men jag tappade inspiration.
Men jag lovar och svär att jag ska lägga ned på både hjärta och själ på denna novell. Ska föröska uppdatera flera gånger i veckan. Kommer ha kapitel i utkasten så att jag bara kan logga in och publicera.
Nu jädrar ska vi komma i topp form igen, right? =)
Min fråga till er idag är...
Varför tror ni att Midny och Kate funkar så bra ihop även fast dom inte har något gemensamt?
Kramis! xx
Better Than Words- INTRO, Our Story
När allt var som värst i mitt liv kom han. Han räddade mig. Jag vet att det låter fånigt, men det är sanningen. Han räddade mig från demonerna i mitt huvud.
Jag hade inga allvarliga problem, nej det var mer utav självkomplex. Han fick mig att känna mig vacker, han fick mig att må bra. Han fick mig att tro på kärlek igen.
För några år sedan gav jag han ett löfte, ett löfte som jag än i dag hålle kvar vid. Jag tänker fullfölja det. Jag tänker göra det han ville att jag skulle göra.
Jag lovade honom. Jag tänker inte svika honom nu.
Därför har jag nu bestämmt mig för att skriva ned hela historien. Historien om natten som mötte dagen. Pojken som mötte flickan och stal hennes hjärta.
Detta är historien om mig och Harry. Om hur vi kämpade. Hur vi överlevde när folket blev galna, när vi förlorade en och en annan vän.
Jag ska försöka förklara så nogrant som möjligt. Men jag kan lova er.. Att allt jag skriver är tusen gånger bättre i verkligheten. För detta är bara ord. Ord på ett papper som så många kommer läsa.
"´Cuse everything is just words. Our story is Better Than Words"
Better Than Words mina vänner. Detta är typ som ett litet intro. Jag ville göra denna novell något annorlunda från den andra som jag skrev.
Och jag hoppas att ni kommer stanna kvar med mig. Att ni kommenterar massor av både bra kommentarer men också kommentarer med kretik.
Hoppas ni kommer gilla novellen.
Kram
