Efter en stund satt även han i bilen och vi rullade iväg från hans uppfart. En del fans sprang efter bilen men tröttnade snabbt då det förstod att han inte hade en tanke på att stanna.
Det var tyst i bilen och jag gillade det inte.
"So were are you taking me?"
Han vände på huvudet och kollade på mig med de är vackra ögonen...Nej vänta, vad säger jag?
"Well I can´t tell you, it´s a suprise." Jag nickade och vände sedan huvudet så att min blick skannade allt som for förbi oss utanför. Även hur mycket jag hatar överraskningar var det något annorlunda med denna. Jag kände hur det drog i mina mungipor.
Vad gjorde han med mig?
Jag satte nyckeln i nyckelhålet och gick in i den lilla lägenheten. Jag stängde försiktigt dörren efter mig, höga ljud gjorde fortfarande skada till mitt ömma huvud.
"Kate?" Min hesa röst fyllde den tysta lägenhet. "Kate, are you here?" Jag sparkade av mig mina skor och fortsatte sedan in i lägenheten. Jag knackade lätt på hennes sovrums dörr. Inget svar. Jag öppnade den försiktigt men möttes inte av någon glad Kate. Jag suckade till och stängde hennes dörr, jag skyndade mig bort till mitt sovrum som ligger på andra sidan av lägenheten. Eller sovrum och sovrum.. Vi ska nog inte kalla det de, då det endast består av en liten säng och ett skrivbord. För att muntra upp det hela hade jag satt upp lite bilder på väggarna och även hängt upp ett par blommiga gardiner. Jag ställde mig så att jag hade bra syn över min lilla garderob som var ett litet skåp. Jag suckade återigen och började kolla runt bland kläderna. Vad har man på sig på en första dejt?
Harrys Perspektiv
Jag kollade upp mot lägenheten som låg på tredje våningen. För att vara två unga tjejer och varav en av dom har jobb ligger lägenheten väldigt centralt och området är väldigt fint. Jag avbröts i mitt tänkande av att signalen på min mobil gick på. Jag skyndade med att fånga upp den svarta mobilen som låg i min ficka på det svarta tajta jeansen.
Nialls namn lös upp på skärmen. Jag klickade snabbt på svara.
"Hey Niall, what´s up?" Jag hörde olika röster på andra sidan linjen. "Niall, where are you, man?" Jag hörde hur Niall fick ur sig ett svagt förlåt till någon innan hans irländska stämma gav mig ett svar.
"Harry, I know this might sound so so weird and fucked up, but bro I really need to tell you!" Mitt grepp hårdnande om telefonen när jag hörde Niall berätta vad han precis sett.
"Are they still there? Are have they gone?"
"Nha man, they still here and all over eacother, like ma hes touching .."
"Niall!" Jag ville helst inte veta några detaljer om hur två personer satt inne på ett café och tog på varandra. Ush. Jag gjorde en äcklig grimas innan jag fortsatte.
"God you have to keep things like that to yourself man." Jag kunde höra ett flin och såg Nialls läppar ändra riktning uppåt. "Anyway, I followed your advice and asked Mindy out on a date. She said yes. I´m actually outside her and Kates apartment right now. She´s up there and chancing clothes."
Jag blickade upp mot lägenheten och kunde se en skugga. Jag log lite för mig själv men kom på mig själv med tankar som jag inte borde ha.
"But Harry.." Jag väcktes återigen ur mina tankar av Niall.
"Yha?" Min fråga lät mer som ett påstående än en fråga om jag ska vara ärlig.
"Be careful, and don´t mess this up man. She´s a really beautiful girl." Jag log stort åt att få höra att Niall faktiskt tyckte mina moves var bra. Glad över att det äntligen för en gångs skull faktiskt tycker om tjejen som jag tar ut på en dejt
Nu var det bara upp till bevis och se om jag skulle klara av att sitta framför henne hela kvällen utan att spotta ur mig all information jag precis fått höra.
På tal om det, jag drog snabbt upp telefonen och skickade iväg ett snabbt sms.
Mindys Perspektiv
Jag kastade en sista blick i spegeln innan jag bestämde mig för att det fick duga. Jag hade bestämt mig för en röd stickad tröja och ett par svarta jeans. Dels så har jag aldrig vart på en dejt innan så jag har ingen aning om vad mann har på sig och för det andra så är det vinter månad och luften är kall ute. Jag hade inte gjort något särskilt med mitt hår utan bara låtit det vara naturligt. Jag hade kletat på lite mascara och rouge. Det fick räcka. Jag tog min lilla handväska och skyndade mig ut till hallen där jag drog på mig mina svarta Dr Martens kängor.
Jag drog på mig min jacka och skyndade mig ut ur lägenheten. Enligt mig är det oartigt att låta mannen vänta allt för länge.
Jag drog upp den stora porten och möttes direkt av den kalla luften. Jag kunde se hur Harry stod några meter bort från mig och hur han ställde sig rakt upp. Jag skyndade mig dit och såg hur hans blick granskade min kropp. Såklart var det så.. Såklart gillade han inte mitt klädval.
"I know it´s a date and I know I´m supposed to wear a dress or a skier or someting more girly. But it´s cold an to be honest with you I.." Jag hann inte säga mer innan han avbröt mig.
"You´re beautiful." Hans ord fick mina kinder att hetta till. Aldrig någonsin hade någon sagt det till mig. Om man inte räknar med min mamma eller pappa. På tal om de, vart hade mamma tagit vägen och varför hade hon inte hört av sig. Jag vet att vi aldrig haft en sådan bra relation men att inte höra av sig är att gå steget längre.
"What are you thinking about?" Hans röst fick mig att vakna till och innan jag hade hunnit tänka mig för hade ordet lämnat mina läppar.
"My mum." Hans ögonbryn ändrade riktning igen och ett konstigt leende placerades på hans läppar. " Oh gash, that come out wrong.." Han skrattade till och nickade på huvudet. Jag slog mig själv för pannan och stämde in med hans skratt.
"So can you please tell me were you are taking me now?" Han vände huvudet mot mig en kollade lika snabbt tillbaka på vägen. Han skakade på huvudet och ett suck for ut ur min mun. "Why not?" Jag pillade lite på mina naglar men kunde se hans gester i ögonvrån. Han ryckte på axlarna innan han snabbt svarade.
"Well it´s a suprise and If I tell you it would runi the whole thing." Jag sa inget utan blickade ut på vägen. Harry var snabb med att dra på radion och en av deras nya låtar från den nya skivan började spelas. Han brast genast ut i ett stort leende men sänkte volymen lite.
"Don´t like to hear yourself on the radio, huh?" Min fråga fick honom att flina till.
"Yha, I mean it´s really weird, I don´t know how to explaine it."
"It´s okay, I understands." Han vände sitt huvud mot mig och för första gången på länge log jag stort mot honom. Kanske skulle detta funka..Kanske skulle jag låta en kille komma in i mitt liv igen.
"Wow this place is really beautiful." Jag kollade runt på det dukade borden som stod utställda innanför staket. Stället var nästan intill fullsatt men på något sätt hade Harry lyckats få tag på ett bord.
Han tog min hand och började gå mot ett av borden som låg intill gatan där man kunde se folket gå förbi. Han släppte min hand och drog ut stolen. Jag satte mig ned och avfyrade ett leende.
"It´s simple, but I like simple." Jag kände hur ett ännu större leende spred sig över mina läppar. Det var galet hur lik denna kille var mig.
"I like simple too." Hans leende blev ännu större och jag kunde tyda hans fina smile gropar.
"Hello and welcome to town's best restaurant, would you like to order?" En lång och smal tjej som blont långt hår kom upp till vårt bord. Hon påminde mig om Dr. Brooke.
"Yes we woul love that. Mindy, what do you want love?" Jag fångade upp ordet love direkt och kände hur en rodnad började spridas på mina kinder. Jag såg hur Harry fick det där dumma flinet på sina läppar och jag kunde höra hur tjejen som stod och väntade på min order fnittrade till. Vad håller du på med Mindy, skärp dig!!
"Uhm.. I don´t really know what I want. Uhm.. What are you going to have?" Min blick mötte Harrys och han bara log mot mig.
"Well, do you want to share on a plate with meat sauce and spaghetti. Just like lady and the Tramp?" Jag skrattade till lite men nickade sedan till svars.
"Yes that would be lovely." Servitrisen som nu också hade presenterats sig som Rose skrev snabbt ned beställningen i sitt lilla anteckningsblock.
"What would you like to drink?"
" A water please." Jag höjde på ögonbrynet och det gjorde Rose också. Han såg våra förvånade miner och fortsatte" I´m the driver."
Rose nickade och vände sig mot mig. "What would you like?"
" I´ll go for a water me too." Hon nickade och skrev snabbt ned det. Sedan försvann hon ur vår syn och jag kunde känna Harrys blick på mig hela tiden.
"What?" Jag vände mig mot honom och höjde på ögonbrynen.
" A water, why? They have win and beer." Svaret var enkelt.
"I don´t drink!" Han skrattade till.
"Remebr the first time we meet, you were drunk. Which mean, that you did drink that night." Jag rullade bara ögon och Harry brast ut i ett skratt.
"About that, I´m sorry for being an absolutely ass when we meet that day on Mc donalds. I don´t know why.. I just think I ws scared." Han kollade med en meningsfull blick på mig.
"Scared of what?" Det var nu det skulle komma, det är nu orden som kommer förändra allt kommer.
"Scared of fall in.." Jag hann inte ens avsluta min mening innan Harry var uppe på fötter och omfamnade en andfådd Niall. Vad gjorde han ens här?
"Niall are you okay man?" Harrys fråga fick Niall att börja skaka på huvudet.
"They are coming. They know you guys are here. I tried to lead them away but it didn´t work." Vad sjutton pratade han om.
"Who, the fans?" Min fråga kom ur och de båda killarna kollade på mig som om jag vore en idiot. Vad är det här.
"You need to tell her man, or she´s going to find out in bad way!" Nu började jag bli riktigt orolig. Vad är det som händer, varför får inte jag veta något?
"Uhm Mindy, we know a thing we think you should know.. I don´t really know how to say it but I guess you know Zac is a criminal at this time. But did you know that uhm... Kate.."
"What, Kate what?!" Orden som flög ur min mun var skarpa och mitt tålamod hade tagit slut. Vad är det de ska berätta?
"They are working with eacother, and ukhm.. They are also in a relationship.." Jag kände hur paniken började växa upp inom mig. Vad är det frågan om. Kate och Zac? Zac och Kate? Inte en chans.
"You´re lying, no Kate is my bestfriend. She would never ever do that to me. Never!" Tårarna hade börjat vandra sig ned för min kinder och vi hade nu folkets blickar på oss.
" I know it´s much to take in, but I´m not lying Mindy. I´m telling the truht." Nej, nej, nej. Jag skakade på huvudet, det kan inte vara sant!
"How am I supposed to trust you when I berly know you, when I don´t know any of you!!" Jag skrek ut, jag brydde mig inte om att hela restaurangen nu iakttog oss.
"It´s so stupied Harry, when I finally decide to trust you and start to let you in, in my life...you fucked this shit up! I hate you!!" Med de orden sagda vände jag mig snabbt om och började springa bort från restaurangen. Mörkret låg som ett täcke över himlen men denna gång skulle jag inte låta min rädsla stoppa mig, jag var arg, nej jag var fullkomligt rasande. Harrys ansikte kom upp framför mig när jag sa det tro orden som jag inte alls menade, de tre orden som var den största lögnen jag någonsin dragit. Jag hatade honom inte... snarare tvärtom...
Jag älskade honom.
Hello guys!!! Vill bara säga att jag älskade att skriva detta kapitel det fick mig verkligen att tänka till på varför jag startade denna novell, varför jag började skriva överhuvudtaget. Det fick mig att tänka till på att denna blogg har snart funnits i ett helt år, ett helt jädra år har denna blogg snart funnits. 8 Månader för att vara exakt! Det är helt jädra sjukt och jag kan inte tacka er nog för att ni har hjälpt mig genom dessa 8 månader. Jag vet att der låter knäppt men helt ärligt kan en enda liten kommentar göra hela min dag. Att någon kommenterar att den gillar vad jag skriver och vill ha mer, det gör så mycket! Jag tror att ni som äger en egen novell blogg förstår vad jag menar!
Min fråga till er idag är:
Vart tror ni Mindy är på väg och vad tror ni kommer hända nu när hon sagt sanningen till sig själv?
Kommentera vad ni tror!!!!
Kram på er underbara ni!!! :*