Jag knackade lätt på dörren till rummet som Mindy var i. Jag fick ingen respons och mina tankar gick vilda. Varför svarade hon inte? 

Jag tog tag i det runda handtaget och vred försiktigt om. Med min kropp sköt jag försiktigt upp den vita dörren. 

"Mindy?" Hennes namn for ur från mina läppar i en viskning. 

Min blick fångades av gestalten som låg långt ned under täcket och sov. Små snarkningar kom från hennes mun. Jag kom på mig själv med att stå och le och jag kände hur mina kinder hettade till. Även hur mycket jag inte ville lämna henne så drog jag mig ut ur rummet och stängde försiktigt dörren efter mig. 

Jag styrde mig själv ut till köket där jag satte på vatten kokaren. Jag tog fram en av mina favorit muggar som jag fått av killarna när jag fyllde år. Det var menat som ett skämt, då motivet var Mickey mouse och så vitt jag vet är det inte riktigt det killar på tjugo år vill ha. Men jag älskade det, det är så söta och jag använder de konstant. 

 

Jag tog med mig min kopp med te och gick in till vardagsrummet. Jag slog mig ned i den otroligt bekväma soffan och la upp fötterna på bordet som stod framför soffan. 

Jag suckade högt och lutade huvudet bakåt. Vad höll jag på mig. Hela den här planen med att hon hade ett val att göra. Om hon skulle följa med mig eller stanna, jag hade ringt Kate som för övrigt verkade vara en helt okej tjej. Trevlig men väldigt pratglad. Jag hade fått med henne på att hon skulle säga att hon inte skulle kunna ta hand om Mindy ifall Dr Brooke ringde henne. 

Men jag gjorde det ju för att skydda henne. Jag vet vem Zac är och som jag hade blivit informerad hade de andra säkerhetsvakterna i teamet inte fått tag i honom. Vilket betydde att han fortfarande fanns där ute någonstans. Hade han gått så här länge och varit tyst om vem han egentligen var, hade inte Mindy någon gång frågat vad han egentligen gör?

Jag suckade återigen och tog upp mobilen min som låg i min ficka på jeansen. Jag drog lätt med fingret över skärmen och klickade mig sedan i på Twitter. Som vanligt var mitt flöde proppat med saker som alla våra fans skrivit. Jag klickade mig in på notiser och skrollade ned. Jag stannade på en del och läste, om det var något intressant favoritmarkerade jag. Jag visste mycket väl att det betydde massor för de, och helt ärligt var det de minsta jag skulle kunna göra. Det de har gjort för oss kommer vi aldrig kunna ge tillbaka, inte ens något i närheten. De har förändrats våra liv något enormt och jag kan inte tacka de nog. 

På flödet kunde jag också se bilder på mig och Mindy. Bilderna var tagna från när vi var utanför sjukhuset. Jag hade mig arm runt henne och fansen skrev massor av olika versioner om vem hon kunde vara. 

Jag skrev snabbt in hennes namn i sökrutan men hittade inget resultat. Hade hon inte Twitter? 

På tal om teknikens under, vart var hennes telefon? Hon hade ingen när vi var på sjukhuset och ingen när vi kom hit. 

Sedan slog det mig att hon säkert glömt den på arenan. 

 

Jag stängde snabbt ned Twitter appen och slog in Nialls nummer. 

 

"Hay man!" Han gav mig en snabb kram innan han klev in genom dörren. "Is she up?" Jag skakade på huvudet och han följde mig in till köket. 

Han la upp en påse på bordet och tog fram en liten kartong med en mobil i. 

"So want to explain why you wanted me to buy a new phone when you already have one?" Jag skrattade lite innan jag tog upp Iphonen ur förpackningen och startade den. 

"Well, Mindy lost her on the concert the other night." 

"Oh, have you heard anything more about..uhm Zac?" Mina käkar spändes och jag skakade bara på huvudet men fortsatte sedan. 

"No,but I'm thinking of hiring a private investigator and look him up." Jag låste upp hennes mobil och gick direkt in på kontakter. Jag skrev in mitt nummer samt Nialls och de andra killarnas. 

"You think that such a good idea?" 

"I don´t know, but he´s out there and we know what he's capable of. I want Mindy to be safe." 

"So you like her, huh?" Jag kollade snabbt upp på honom. Ett flin var placerat på hans läppar. Jag gav han blicken som alla killar gör när de känner sig generade. 

"No, or I don´t think so. I mean, I don´t know her. And as I see it I don´t think she wants too. 

"Well, you can allways ask her out. An romatic dinner or something, girls like that."

Jag skrattade till. "And you know that, Irish boy?" Han skrattade och ställde sig upp. 

"Zayn asked us all to come over, you want to join?" Hans erbjudande lockade. Det var ett tag sedan det bara hade vart vi fem killar. Nu när turnen hade dragit igång och allt så hade våra scheman vart fullproppade. Men som tur var hade vi nu fått några dagars ledigt. Vilket var extremt skönt. 

"I would love to, but I can´t just leave Mind here all alone." 

"Oh yha right, I almost forgot. Say hi to her from me." Han kramade om mig innan han gick ut till sin bil och satte sig i den och körde bort från huset. 

 

♥Mindys Perspektiv: ♥

Jag hörde en ytterdörr slå igen och satte mig snabbt upp i sängen. Mitt huvud gjorde fortfarande ont men inte lika farligt som innan. Jag lät min blick skanna rummet. Och då slog det mig vart var höll hus. Jag var hemma hos Harry, i en av hans gästrum för att Kate helt plötsligt ville ta hand om mig. 

Jag drog täcket från min kropp och satte ned mina fötter på det uppvärmda trägolvet. Wow, detta hus har verkligen allt. 

Jag stegade över till mina kläder där de låg slängda i en hög på golvet. Jag letade genom fickorna på jeansen men kunde inte hitta min mobil. 

Jag kände hur paniken började växa. 

Min hand greppade tag om handtaget och öppnade dörren försiktigt. Inte vet jag varför då klockan är mitt på dagen. 

Jag tassade på runt omkring i det stora huset, i hopp om att hitta något tecken på min mobil. 

"Hello." Jag vände mig hastigt om och såg Harry stå lutad mot väggen. Hur bra hörsel har han egentligen? 

"Uhm, hi. have you seen my phone?" Han skakade på huvudet och mina axlar föll ned i en tung suck. 

"But don´t worry. I got you a new one." Han höll fram sin hand med en Iphone. Den senaste modellen. Jag skakade bara på huvudet. 

"I can´t take that. That´s just too much." Han skrattade men gav mig den i alla fall. 

"It´s okay I promise. You know I can afford things like this." 

"Yha, but I was absolutley fine with my old phone." 

"Mhm, but there´s only one problem. You lost your phone on the concert the other night." Det var då minnet kom tillbaka. 

"Uhm.. Well thank you.. I guess." Han skrockade till och log mot mig. 

"But on one condition.." Jag kollade upp på honom med en orolig blick. Han bet tag i sin underläpp. 

"What?"

"I want to take you out on a date!" 

---

Åhh jag är så glad!!  På torsdag går jag på sommarlov och på fredag är det konserten och hela den helgen kommer spenderas i Stockholm med mina finaste kompisar. ♥ Och dessutom så har jag massor av inspiration nu och det går jätte bra att skriva.