Jag gav henne en snabb kyss på huvudet och inom några minuter var vi båda inne i drömmarnas värld.

---

Det var nu ljust ute och jag kände hur den enda solstrålen som letade sig in innanför gardinerna värmde mina ömma ben som letat sig ut från täcket. Minnena från igår spelades om och om upp i mitt dunkade huvud. Jag kände värmen från Harrys varma kropp som låg tätt intill min. Han andas tungt vilket betyder att han fortfarande sover, jag kunde även tyda en del lätta snarkningar då och då. 

Jag vände mig försiktigt om så att jag låg ansikte mot ansikte med honom. Jag granskade hans fred fulla ansiktsuttryck, sättet hans lockar ramlade ned i ögonen och hur hans läppar öppnades så fort han andades ut. Ett leende vågade sig smyga upp på mitt svullna ansikte. Han är vacker, det är han verkligen. 

"Why are you staring at me?" Jag ryckte till av hans hesa stämma, han öppnade försiktigt sina ögon och jag möttes direkt av det de där gröna tindrande ögonen. Mina kinder hettade till och såklart märkte han det, han brast ut i ett leende och jag bara fnittrade till. 

Tystnaden hade lagt sig men Harry bröt den snabbt. " You didn´t answer my question." Jag kollade snabbt upp på honom men ryckte bara enkelt på axlarna men fortsatte med det mest dummaste svaret. 

"I don´t know." Han skrattade till. Han la försiktigt sin hand på min arm och strök lätt med fingrarna. Min hud knottrade till sig och jag kände det där lugnet som jag nästan aldrig känner. 

"How do you feel today?" Hans fråga fick mig att tänka tillbaka på går kvällen. Egentligen är det väldigt svårt att svara på, ja jag menar visst har jag ont i mina knän och väldigt förvirrade vad det gäller Kate och Zac, men grejen var det att det är ju meningen att jag ska vara sur på Harry. Och nu ligger han här i min säng, endast iklädd i boxer shorts. Nyansen på mina kinder blev mörkare ännu en gång, det kände jag. 

"Uhm.. I don´t know." Jag satte mig upp i sängen och lät mina svullna ögon granska de långa benen som var fyllda med skrapsår och blod. Jag rörde det försiktigt men drog lika snabbt bort fingrarna då det bara gjorde ont. 

"Harry.." 

"Yha?" Han satte sig snabbt upp och kollade med en nyfiken blick på mig. 

"I´m...I´m sorry for yesterday, I was a totally bitch and I didn´t mean the thing I said to you." Jag antog att han redan förstått att jag var ledsen för igår men jag kände verkligen att jag var tvungen att få det ur mig. 

"Mindy, it´s okay. And I´m sorry to.. I should have told you another day, but It just come out. I´m sorry." Jag sa inget utan lutade mig bara in i hans famn. 

Han la armarna runt min kropp och jag kunde höra hur han andades in min doft. 

"But I´m going to haft to drop another bomb now.." Han mening fick mig att dra mig ur hans grepp och kolla med höjda ögonbryn på honom. 

Han skrattade till lite innan han blev seriös igen. "Me and the boys are heding back to the tour today. We only got a few days off and tomorrow the first show in Amsterdam start." Han pillade lite på täcket som låg mellan oss i sängen. Jag kände hur en sten föll i magen på mig, det betydde att jag återigen skulle få vara ensam. 

"That´s not bad news, that´s great news." Jag log ett tillgjort leende men han verkade gå på det då han log tillbaka stort. Jag fortsatte. " That´s really good. You will do wath you love to do again."  

"And when we got some days off I will come back here and meet you, okay?" 

Jag nickade. " Sounds perfect." 

När jag trodde att vi hade lämnat det området talade han ut igen.. "But the problem is that I don´t want to leave you alone Maybe I can ask P...." Han hann inte fortsätta mer innan jag instämde. 

"Harry I´m not going to be alone. I´m heding home for a while." Med det orden sagda gav han mig en stor kram innan han reste sig upp och började klä på sig. 

 

 

Musiken flöt försiktigt ut genom radion i bilen. Värmen var på högsta siffran men jag kände ändå hur mina tår började frysa. 

"Stupied winter." Jag hade kört i ungefär en timme men det kändes som att det hade gått 3 timmar. Jag suckade högt och svängde in på den lilla bensin macken som låg precis vid vägknuten. Jag hoppade ur bilen och låste den innan jag skyndade mig in till den lilla kiosken som låg några meter bort. 

När jag väl kom innanför dörrarna såg jag hur mycket folk det var, inte alls vad jag behövde just nu. Jag skyndade mig fram till kassan och beställde en kaffe. 

 

Två timmar senare stod jag på trappan upp till mitt barndomshus, huset som jag vuxit upp i huset var så stort att man kunde gå vilse om man inte kände till husets vägar. Jag knackade hårt på dörren och inom några ynka sekunder drogs dörren upp och jag blev omfamnad av min morfar. 

"Mindy, darling!" Han gav mig en snabb kyss på kinden. Den irriterande känslan var nu bortblåst. Mina morföräldrar var något av de jag älskade mest i hela denna vida värld. 

"Grandpa, what are you doing here?" Han log stort mot mig men tog sedan väskan som jag höll i handen och gjorde en gest att jag skulle stiga på. Han stängde dörren bakom mig och jag kände direkt lukten av mat, det var då jag förstod. Mormor är också på plats. 

När jag hade fått av mig mina ytterkläder följde jag efter morfar in i köket. Där som jag trodde stod mormor med köksredskapen i högsta hugg och ett rosa blommigt förkläde runt sin midja. "Look who I found!" Mormor vände sig om och ett jubel flydde från hennes knallröda läppar. 

"Mindy. Oh sweetie so nice to see you!" Hon skyndade sig fram till mig och omfamnade mig, jag andades in hennes så välkända parfym. Den som hon använt i så många år. "Patrick, your sister is here" Mormors röst ekade i det tomma huset. Jag hörde hur snabba steg från trappan hördes och innan jag hann reagera hade jag min 11 årig lillebror hängande runt halsen. Jag skrattade till men pussade han på huvudet. 

Han sa inget utan hoppade bara ned och skyndade sig sen tillbaka till sitt. Han hade aldrig vart den här personen som pratat så mycket. 

Allt var sig likt, fast det fattades två saker... Vart är mamma och pappa?

"Where´s mum and dad?" Morfar kollade upp från datorn som han satt vid och kollade bort mot sin fru. Mormor vände sig om och gav mig ett glas med juice. Hennes leende fanns nu inte längre på hennes läppar. 

"Uhm well you know your mum and dad have had a rough time.." Det var inget nytt, mamma och pappa hade haft det jobbigt ända sedan jag var liten. Jag vil inte ens erkänna hur många gånger jag faktiskt önskat att det ska skilja sig. "So when your mother come home from London, when she was to visit you at the hospital she found your dad in bed with another....man." Juicen som var på väg ned för min strupe bytte nu riktning och snart var hela bordet fyllt med apselsin juice. 

"You´re kidding me?" Min fråga var då onödig, hon hade ju precis sagt det i ett tonfall som förklarade att hon var seriös. 

"No, he was in bed with another man. I don´t really know what to say, your mum is devastated. So me and your grandpa said she should go away from here and so she did."

"Where is she, and where´s dad?" 

"She went of to Amsterdam, she´s coming home in a week." Det förvånade mig faktiskt inte att hon hade valt att åka till Amsterdam, hon hade alltid velat åka dit. Vi hade även haft tankar på att åka dit, bara hon och jag. "Your dad on the other hand, we don´t know where he is. He just left when your mum kicked him out." 

Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Att pappa hade bedragit mamma var jag såklart sur över, men grejen som gjorde det roligare var att det inte var med något 10 år yngre barbi docka med bröst stora som vatten meloner utan att det var en man i hans egen ålder. Jag skakade snabbt på huvudet för att få bort tankarna. 

"Well I´m going up to my room, or old room." De kollade bara på mig och nickade. Jag gick ut från köket och in till hallen där min väska stod. Jag tog ett snabbt grepp om den innan jag skyndade mig upp för trapporna upp till övervåningen. 

 

Jag öppnade försiktigt dörren till rummet jag hade haft som mitt ända sedan jag föddes. Där inne möttes jag av samma gamla vanliga doft och möbler. Ett välfinnande leende placerades på mina läppar och jag drog igen dörren med min fot. 

Väskan slängde ja på golvet, jag skyndade mig fram till den ovanligt sköna sängen och la mig ned. Jag kände hur en lugn känsla tog över och jag skulle kunna ligga här och bara stirra upp i taket hur länge som helst. Pligandet från min mobil avbröt den ljuvliga känslan och jag tog snabbt upp telefonen, det var en notis från Twitter. Det var en tweet som innehöll en bild på mig och Harry när vi sa hej då utanför min lilla lägenhet i London. Jag suckade när jag läste texten som stod utanför bilden

 

@1Dpleasenotisme!!!

Who´s this little girl who´s stealing my man?

 

Såg även att det var en tjej som hade kommenterat mitt Twitter namn. 

 

Here is her Twitter, @Mindymoore

 

Jag stängde av mobilen och la mig återigen på sängen. Mina tankar vandrade bort till Harry. Undra vad han gjorde just nu? 

 

---

Hej mina underbara vänner, hur mår ni? Jag mår bara bra, detta kapitel har legat halft klar i utkastet då jag inte haft tid att skriva klart det. Har vart i Stockholm och helt enkelt inte haft tiden. 

Kapitlet är inte alls så långt men kände att det var bäst att avrunda det där. =)