Länkebyte- Onedirectionovell
Elena Hamilton är en 18-årig tjej som bor i London med sin mamma Sara, pappa Gavin och lillebror Kevin. Hennes mamma är 37 år. Hon var alltså bara 18 år när hon fick Elena för Elena blir 19 det här året, och hennes pappa är 38 år och blir 39 i år, så han var 20 år när han blev pappa till Elena. Elenas lillebror Kevin är 9 år. Han må vara bara 9 år, men för sin ålder är han väldigt smart. Elena och hennes familj bor i ett ljusblått fint hus. Det är inte på landet och inte i stan, det ligger lite mitt emellan. Men så nära stan så att hon kan gå till skolan.
Elena har en ganska stor släkt. Hon och hennes familj umgås med alla i släkten. Det är ingen som inte gillar nån annan, eller okej nästan ingen. Elena är inte så förtjust i sin kusin Mandy på pappas sida. Hon kan vara ganska bitchig och ansvarslös. Men annars gillar alla alla. Elena har åtta kusiner en på sin mammas sida och sju på sin pappas sida. Sen förutom det har hon farmor, farfar, faster, farbror, moster, morbror, mormor, morfar.
Elenas mormor och morfar heter Laura och Alex. De är 60 och 62 år och bor i Southampton, England, UK. Hennes morbror och hans tjej bor också i Southampton. Hennes Farmor, farfar, faster, fem kusiner deras pappa och ett kusinbarn och kusinbarnets pappa bor i Glasgow, Scottland, UK. Hennes farbror, hans tjej och två kusiner bor i Cardiff, Wales, UK och sist men inte minst, hennes moster, mosters man och en kusin bor i Manchester, England, UK. Elenas kusin som bor i Manchester är lika gammal som Elena själv är. De är kusiner men även bästa kompisar. Lexie är den kusin som Elena står närmast och tvärt om.
Elena vill verkligen att hennes kusin Lexie ska flytta ner till London. De har alltid så rolig när de umgås och de saknar verkligen varandra. Elena umgås nästan alltid med sina bästisar Trina Kennedy, Brady Addison och Derek Barkley. De är barndomskompisar och håller fortfarande ihop. De blev kompisar när de var mellan två-tre år. Deras familjer bor i samma område, så det blev att de träffades ute i lekparken. Elenas pappa är polis, men just nu är han sjukskriven efter att ha blivit skjuten i magen. Så han jobbar hemma med pappersarbete. Hennes mamma jobbar som frisör och hon är jätteduktig. Nu får ni hänga med Elena på hennes resa i livet. Det kommer bli skratt, lycka, romantik, tårar och smärta. Det här är novellen Something Great.
Tänkte köra ett länkbyte med denna goa tjej, hennes novellblogg är jätte bra och jag har läst den ett tag nu.
Har inte läst alla kapitel på den pågående novell, men utav det jag läst så tycker jag att den är grymt bra, kan inte säga mer än att jag tycker att ni ska ta och kolla in på bloggen och lämna en kommentar!
Kram.
Better Than Words- Chapter 14, "Home"
Tidigare:
Jag skyndade mig tillbaka in till Mindy där hon låg halvt sovande. Jag tvättade snabbt av det värsta blodet på hennes knän och drog sedan täcket över hennes frusna kropp.
" Lay with me..please" Hennes ord fick mig att stanna upp men jag lyssnade på hennes order och drog av mig mina jeans och strumpor, samt min t.shirt.
Med endast mina boxer shorts på mig kröp jag ned under täcket med henne och inte långt efter kände jag henne frusna kropp leta sig in tätt intill min varma.
Jag kunde höra ett mummel från hennes läppar men lyckades inte höra vad det var.
Jag gav henne en snabb kyss på huvudet och inom några minuter var vi båda inne i drömmarnas värld.
Mindys Perspektiv:
Det var nu ljust ute och jag kände hur den enda solstrålen som letade sig in innanför gardinerna värmde mina ömma ben som letat sig ut från täcket. Minnena från igår spelades om och om upp i mitt dunkade huvud. Jag kände värmen från Harrys varma kropp som låg tätt intill min. Han andas tungt vilket betyder att han fortfarande sover, jag kunde även tyda en del lätta snarkningar då och då.
Jag vände mig försiktigt om så att jag låg ansikte mot ansikte med honom. Jag granskade hans fred fulla ansiktsuttryck, sättet hans lockar ramlade ned i ögonen och hur hans läppar öppnades så fort han andades ut. Ett leende vågade sig smyga upp på mitt svullna ansikte. Han är vacker, det är han verkligen.
"Why are you staring at me?" Jag ryckte till av hans hesa stämma, han öppnade försiktigt sina ögon och jag möttes direkt av det de där gröna tindrande ögonen. Mina kinder hettade till och såklart märkte han det, han brast ut i ett leende och jag bara fnittrade till.
Tystnaden hade lagt sig men Harry bröt den snabbt. " You didn´t answer my question." Jag kollade snabbt upp på honom men ryckte bara enkelt på axlarna men fortsatte med det mest dummaste svaret.
"I don´t know." Han skrattade till. Han la försiktigt sin hand på min arm och strök lätt med fingrarna. Min hud knottrade till sig och jag kände det där lugnet som jag nästan aldrig känner.
"How do you feel today?" Hans fråga fick mig att tänka tillbaka på går kvällen. Egentligen är det väldigt svårt att svara på, ja jag menar visst har jag ont i mina knän och väldigt förvirrade vad det gäller Kate och Zac, men grejen var det att det är ju meningen att jag ska vara sur på Harry. Och nu ligger han här i min säng, endast iklädd i boxer shorts. Nyansen på mina kinder blev mörkare ännu en gång, det kände jag.
"Uhm.. I don´t know." Jag satte mig upp i sängen och lät mina svullna ögon granska de långa benen som var fyllda med skrapsår och blod. Jag rörde det försiktigt men drog lika snabbt bort fingrarna då det bara gjorde ont.
"Harry.."
"Yha?" Han satte sig snabbt upp och kollade med en nyfiken blick på mig.
"I´m...I´m sorry for yesterday, I was a totally bitch and I didn´t mean the thing I said to you." Jag antog att han redan förstått att jag var ledsen för igår men jag kände verkligen att jag var tvungen att få det ur mig.
"Mindy, it´s okay. And I´m sorry to.. I should have told you another day, but It just come out. I´m sorry." Jag sa inget utan lutade mig bara in i hans famn.
Han la armarna runt min kropp och jag kunde höra hur han andades in min doft.
"But I´m going to haft to drop another bomb now.." Han mening fick mig att dra mig ur hans grepp och kolla med höjda ögonbryn på honom.
Han skrattade till lite innan han blev seriös igen. "Me and the boys are heding back to the tour today. We only got a few days off and tomorrow the first show in Amsterdam start." Han pillade lite på täcket som låg mellan oss i sängen. Jag kände hur en sten föll i magen på mig, det betydde att jag återigen skulle få vara ensam.
"That´s not bad news, that´s great news." Jag log ett tillgjort leende men han verkade gå på det då han log tillbaka stort. Jag fortsatte. " That´s really good. You will do wath you love to do again."
"And when we got some days off I will come back here and meet you, okay?"
Jag nickade. " Sounds perfect."
När jag trodde att vi hade lämnat det området talade han ut igen.. "But the problem is that I don´t want to leave you alone Maybe I can ask P...." Han hann inte fortsätta mer innan jag instämde.
"Harry I´m not going to be alone. I´m heding home for a while." Med det orden sagda gav han mig en stor kram innan han reste sig upp och började klä på sig.
Musiken flöt försiktigt ut genom radion i bilen. Värmen var på högsta siffran men jag kände ändå hur mina tår började frysa.
"Stupied winter." Jag hade kört i ungefär en timme men det kändes som att det hade gått 3 timmar. Jag suckade högt och svängde in på den lilla bensin macken som låg precis vid vägknuten. Jag hoppade ur bilen och låste den innan jag skyndade mig in till den lilla kiosken som låg några meter bort.
När jag väl kom innanför dörrarna såg jag hur mycket folk det var, inte alls vad jag behövde just nu. Jag skyndade mig fram till kassan och beställde en kaffe.
Två timmar senare stod jag på trappan upp till mitt barndomshus, huset som jag vuxit upp i huset var så stort att man kunde gå vilse om man inte kände till husets vägar. Jag knackade hårt på dörren och inom några ynka sekunder drogs dörren upp och jag blev omfamnad av min morfar.
"Mindy, darling!" Han gav mig en snabb kyss på kinden. Den irriterande känslan var nu bortblåst. Mina morföräldrar var något av de jag älskade mest i hela denna vida värld.
"Grandpa, what are you doing here?" Han log stort mot mig men tog sedan väskan som jag höll i handen och gjorde en gest att jag skulle stiga på. Han stängde dörren bakom mig och jag kände direkt lukten av mat, det var då jag förstod. Mormor är också på plats.
När jag hade fått av mig mina ytterkläder följde jag efter morfar in i köket. Där som jag trodde stod mormor med köksredskapen i högsta hugg och ett rosa blommigt förkläde runt sin midja. "Look who I found!" Mormor vände sig om och ett jubel flydde från hennes knallröda läppar.
"Mindy. Oh sweetie so nice to see you!" Hon skyndade sig fram till mig och omfamnade mig, jag andades in hennes så välkända parfym. Den som hon använt i så många år. "Patrick, your sister is here" Mormors röst ekade i det tomma huset. Jag hörde hur snabba steg från trappan hördes och innan jag hann reagera hade jag min 11 årig lillebror hängande runt halsen. Jag skrattade till men pussade han på huvudet.
Han sa inget utan hoppade bara ned och skyndade sig sen tillbaka till sitt. Han hade aldrig vart den här personen som pratat så mycket.
Allt var sig likt, fast det fattades två saker... Vart är mamma och pappa?
"Where´s mum and dad?" Morfar kollade upp från datorn som han satt vid och kollade bort mot sin fru. Mormor vände sig om och gav mig ett glas med juice. Hennes leende fanns nu inte längre på hennes läppar.
"Uhm well you know your mum and dad have had a rough time.." Det var inget nytt, mamma och pappa hade haft det jobbigt ända sedan jag var liten. Jag vil inte ens erkänna hur många gånger jag faktiskt önskat att det ska skilja sig. "So when your mother come home from London, when she was to visit you at the hospital she found your dad in bed with another....man." Juicen som var på väg ned för min strupe bytte nu riktning och snart var hela bordet fyllt med apselsin juice.
"You´re kidding me?" Min fråga var då onödig, hon hade ju precis sagt det i ett tonfall som förklarade att hon var seriös.
"No, he was in bed with another man. I don´t really know what to say, your mum is devastated. So me and your grandpa said she should go away from here and so she did."
"Where is she, and where´s dad?"
"She went of to Amsterdam, she´s coming home in a week." Det förvånade mig faktiskt inte att hon hade valt att åka till Amsterdam, hon hade alltid velat åka dit. Vi hade även haft tankar på att åka dit, bara hon och jag. "Your dad on the other hand, we don´t know where he is. He just left when your mum kicked him out."
Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Att pappa hade bedragit mamma var jag såklart sur över, men grejen som gjorde det roligare var att det inte var med något 10 år yngre barbi docka med bröst stora som vatten meloner utan att det var en man i hans egen ålder. Jag skakade snabbt på huvudet för att få bort tankarna.
"Well I´m going up to my room, or old room." De kollade bara på mig och nickade. Jag gick ut från köket och in till hallen där min väska stod. Jag tog ett snabbt grepp om den innan jag skyndade mig upp för trapporna upp till övervåningen.
Jag öppnade försiktigt dörren till rummet jag hade haft som mitt ända sedan jag föddes. Där inne möttes jag av samma gamla vanliga doft och möbler. Ett välfinnande leende placerades på mina läppar och jag drog igen dörren med min fot.
Väskan slängde ja på golvet, jag skyndade mig fram till den ovanligt sköna sängen och la mig ned. Jag kände hur en lugn känsla tog över och jag skulle kunna ligga här och bara stirra upp i taket hur länge som helst. Pligandet från min mobil avbröt den ljuvliga känslan och jag tog snabbt upp telefonen, det var en notis från Twitter. Det var en tweet som innehöll en bild på mig och Harry när vi sa hej då utanför min lilla lägenhet i London. Jag suckade när jag läste texten som stod utanför bilden
@1Dpleasenotisme!!!
Who´s this little girl who´s stealing my man?
Såg även att det var en tjej som hade kommenterat mitt Twitter namn.
Here is her Twitter, @Mindymoore
Jag stängde av mobilen och la mig återigen på sängen. Mina tankar vandrade bort till Harry. Undra vad han gjorde just nu?
Hej mina underbara vänner, hur mår ni? Jag mår bara bra, detta kapitel har legat halft klar i utkastet då jag inte haft tid att skriva klart det. Har vart i Stockholm och helt enkelt inte haft tiden.
Kapitlet är inte alls så långt men kände att det var bäst att avrunda det där. =)
Bara så att ni vet, jag tog in det här med homosexualitet för att lätta på trycket lite. Jag har INGET emot personer som är homosexuella eller liknande,jag ville bara lätta upp trycket.
Min fråga idag till er idag:
Vad tror ni händer nu framöver, killarna åker tillbaka till turnen. Mindy kan ju inte
bo hos sina föräldrar hur länge som helst, vad tror ni hände när hon kommer hem till den lilla
lägenheten i centrala London??
Better Than Words- Chapter 13, Lay with me,please?
Tidigare:
I know it´s much to take in, but I´m not lying Mindy. I´m telling the truht." Nej, nej, nej. Jag skakade på huvudet, det kan inte vara sant!
"How am I supposed to trust you when I berly know you, when I don´t know any of you!!" Jag skrek ut, jag brydde mig inte om att hela restaurangen nu iakttog oss.
"It´s so stupied Harry, when I finally decide to trust you and start to let you in, in my life...you fucked this shit up! I hate you!!" Med de orden sagda vände jag mig snabbt om och började springa bort från restaurangen. Mörkret låg som ett täcke över himlen men denna gång skulle jag inte låta min rädsla stoppa mig, jag var arg, nej jag var fullkomligt rasande. Harrys ansikte kom upp framför mig när jag sa det tro orden som jag inte alls menade, de tre orden som var den största lögnen jag någonsin dragit. Jag hatade honom inte... snarare tvärtom...
Jag älskade honom.
Mindys Perspektiv
Ni vet den där känslan när man inte vet vart man ska ta vägen, vad man ska göra.. När ens huvud är med en men inte kroppen, jag kände hur paniken började växa inom mig. Mörkret var en av orsakerna men den största var att jag hade fallit för honom, jag hade låtit han komma nära mig och få mig att älska igen..
Omgivningen runt omkring mig känner jag inte alls igen, folktomma gator som omgivs av kalla vindar och den mörka natten. Jag kände hur styrkan i mina ömma ben gav ifrån sig och innan jag hann blinka kände jag den hårda marken riva upp mina jeans. Min kropp föll ned och jag började skaka. Mina skakande händer lyckades greppa tag om mina blödande knän. Jag kände hur mina ögon började bli svullna av alla tårar som jag hade låtit lämna mina ögon de senaste minutrarna.
Min syn började bli disig och bara inom några minuter kände jag hur en tyngd tog över mig.
Louis Perspektiv
"Hey Lou, babe where are you going?" Jag kunde höra Eleanors trötta stämma när jag tyst reste mig upp från den varma sängen. Jag vände mig snabbt om och gav henne en kyss på hjässen.
"Harry needs my help, I need to go. But I promise it won´t take long." Jag suckade lite och jag strök henne över hennes vackra långa hår.
"Please hurry. The bed is so cold without you." Hon gnällde till lite och drog täcket tätare runt omkring sig. Jag flinade lite åt hennes rörelse.
"I´ll be back soon." Då jag inte fick något svar tillbaka förstod jag att hon hade somnat om. Jag drog på mig mina svarta jogging byxor och en t-shirt. Jag skyndade mig ut ur mitt sovrum och stängde dörren så att inte El skulle vakan av alla ljud. Jag skyndade mig ut i köket och öppnade kylskåpet och tog ut en red bull.
Väl i hallen drog jag snabbt på mig mina Vans och en tjockare tröja. Jag snodde åt mig bilnycklarna och gick ut i det kalla vintervädret.
Bilen min stod som vanlig på uppfarten, jag skyndade mig in i den och körde sedan iväg. Jag satte på radion och någon låt jag inte kände igen började spelas.
När jag närmade mig adressen Harry hade skickat kunde jag se hur han och Niall stod där med oroliga blickar. Jag stängde av bilen och hoppade snabbt ut. Jag småjoggade fram till de, dels för att hålla värmen uppe men också för att jag ville att detta skulle gå snabbare, sängen med en vacker Eleanor som väntade var otroligt lockande.
"Couldn´t handle your girl?" Harry gav mig en blick men gav mig snabbt en kram, detsamma gjorde Niall. "So what happend?"
"I´ll tell you later. Just helpt me find her. Zac and Kate are also out there somewhere and to be honest I´m scared as shit!" Harrys röst hade nu höjts en aning och Niall la en lugnande arm runt hans midja.
"So you really like this girl, huh?" Jag menar det borde ju vara ganska uppenbart då han verkligen verkade vara orolig.
"Lou..Yes, no, yes, damn it! Yes Lou I think I do!" Wow detta var inte likt Harry. Jag nickade på huvudet samtidigt som jag bet tag i min läpp.
Han förklarade hur han hade tänkt sig och jag lyssnade noga.
De kalla vindarna började dra sig in mer och mer. Jag kollade snabbt på mobilen vad klockan var och det visade sig att det var rätt sent och att vi hade vart ute ett långt tag och letat efter Mindy.
Jag suckade och skulle precis gå in på någon liten väg som jag visste ledde tillbaka till vart vi började ifrån när jag såg en skakande gestalt ligga ner på den frysta vägen. Jag skyndade mig fram och såg direkt att det var Mindy. Jag gav ifrån mig en lättnads suck.
"Mindy, Mindy love. It´s time to go home." Jag försökte resa henne upp men hon skrek bara till och jag märkte då att det rann blod från hennes knän. Jag skickade snabbt iväg ett sms till Harry innan jag stoppade ned mobilen i fickan. Jag snörvlade till lite innan jag böjde mig ned och tog upp henne i min famn. Jag bar henne i brudstil och hon lutade sitt huvud mot min bröstkorg. Jag kunde känna kylan som spred sig från henne.
"Lou..." Jag hyssjade henne men fortsatte sedan.
"It´s okay Mindy, we´re taking you home." Jag såg hur tårar började rinna ned för henne kinder igen och jag nästan kände lidandet hon gick igenom för tillfället.
"Lou, they lied to me.. All of them." Jag visste inte vad jag skulle säga så jag sa inget.
Harrys Perspektiv
Jag såg hur Louis kom gående med den sliten person i famnen, Mindy. Jag kände hur det högg till i bröstet när jag såg hennes blodiga knän och svullna ansikte.
"Mindy!" Jag kunde inte hejda mig utan skyndade mig snabbt fram till Lou. Han ställde försiktigt ned henne på marken och jag drog snabbt in henne i min famn och pussade henne huvud flera gånger om.
"I´m so sorry Mindy, so so sorry." Jag kunde höra henne hulkande och jag kunde känna hur öm och trött hennes slitna kropp var. När jag väl lossade på greppet slog det återigen till i bröstet. Att se hur ledsen hon var verkligen inte kul.
"I´m freezing.." Ordem som lämnade hennes skakande läppar kom ut i en viskning men tydliga nog för mig att höra. Jag nickade bara innan jag bar upp henne i min famn. Jag bar bor henne till min mobil och satte försiktigt in henne.
"I want to go home, I mean like home home." Jag förstod direkt vad hon menade och svängde av till vägen som skulle leda oss till hennes lilla lägenhet på Oxford Street.
Som tur var, var ingen hemma hos henne så jag bar henne direkt in till de rummet som jag antog var hennes. Rummet var inte alls stort, mycket möbler fanns det heller inte. Jag la henne försiktigt ned och jag såg på när hon försiktigt försökte kravla sig ur sina kalla kläder.
"Let me help you." Utan några som helst protester lät hon mig dra tröjan över huvudet. Hon satt nu endast i en svart bh och sina trasiga jeans. Jag skymtade tröjan hon hade fått av mig släng på stolen. Jag gav den till henne och hon satte försiktigt på sig den. Jag hjälpte henne sedan med hennes tajta byxor. Men efter lite om och men låg även de på golvet och hennes tunna ben med blod på knäna låg nu ömt på den lilla sängen.
Jag skyndade mig snabbt ut till köket där jag tog lite papper och blötte ned det med vatten. Jag passade även på att låsa ytterdörren, jag låste även med kedje haspen vilket menas att om Kate skulle komma hem skulle hon inte lyckas komma in i lägenheten.
Jag skyndade mig tillbaka in till Mindy där hon låg halvt sovande. Jag tvättade snabbt av det värsta blodet på hennes knän och drog sedan täcket över hennes frusna kropp.
" Lay with me..please" Hennes ord fick mig att stanna upp men jag lyssnade på hennes order och drog av mig mina jeans och strumpor, samt min t.shirt.
Med endast mina boxer shorts på mig kröp jag ned under täcket med henne och inte långt efter kände jag henne frusna kropp leta sig in tätt intill min varma.
Jag kunde höra ett mummel från hennes läppar men lyckades inte höra vad det var.
Jag gav henne en snabb kyss på huvudet och inom några minuter var vi båda inne i drömmarnas värld.
Min fråga till er idag:
Hur tycker ni novellen är hitills? Helt ärligt nu, jag håller på och planerar och lägger massor med tid på den. Jag vill verkligen veta vad ni tycker är bra och vad ni tycker jag kan göra annorlunda.
Snälla ta er tid att skriva en kommentar och berätta lite hur ni tycker!
Kram =)
Länkebyte- Novellfoton.blogg.se
-Rose Irwin är en 18 årig tjej som bor i australien. Hon har en storebror som är två år äldre, en mamma och en pappa. Hennes storebror heter Ashton. Och ja, det är Ashton som är med i bandet 5 Seconds Of Summer. Eftersom Rose har gått i skolan och Ashton tunnerar med 5SOS som förband åt One Direction kan dom inte träffas så ofta. När Rose får sommarlov, bjuder Ashton med henne på TMH- Tour. Så Rose flyger till New York, där touren är nu.
När hon träffar killarna i One Direction, är det en av dom som får upp ögonen för Rose. Vem av killarna är det? Kommer det bli något mellan Rose och honom? Och om det blir, kommer Ashton att tillåta en romans mellan sin syster och en av medlemarna i One Direction? - Detta är Gotta Be You!
Okej gott folk, denna super söta tjej har precis börja skriva på sin nya novell som enligt mig låter super spännande. För tillfället finns det inte så många kapitel uppe så det är enkelt att läsa ifatt.
Hoppas ni tycker om den, kram!
Better Than Words- Chapter 12, I hate you!
Efter en stund satt även han i bilen och vi rullade iväg från hans uppfart. En del fans sprang efter bilen men tröttnade snabbt då det förstod att han inte hade en tanke på att stanna.
Det var tyst i bilen och jag gillade det inte.
"So were are you taking me?"
Han vände på huvudet och kollade på mig med de är vackra ögonen...Nej vänta, vad säger jag?
"Well I can´t tell you, it´s a suprise." Jag nickade och vände sedan huvudet så att min blick skannade allt som for förbi oss utanför. Även hur mycket jag hatar överraskningar var det något annorlunda med denna. Jag kände hur det drog i mina mungipor.
Vad gjorde han med mig?
Mindys Perspektiv
Jag satte nyckeln i nyckelhålet och gick in i den lilla lägenheten. Jag stängde försiktigt dörren efter mig, höga ljud gjorde fortfarande skada till mitt ömma huvud.
"Kate?" Min hesa röst fyllde den tysta lägenhet. "Kate, are you here?" Jag sparkade av mig mina skor och fortsatte sedan in i lägenheten. Jag knackade lätt på hennes sovrums dörr. Inget svar. Jag öppnade den försiktigt men möttes inte av någon glad Kate. Jag suckade till och stängde hennes dörr, jag skyndade mig bort till mitt sovrum som ligger på andra sidan av lägenheten. Eller sovrum och sovrum.. Vi ska nog inte kalla det de, då det endast består av en liten säng och ett skrivbord. För att muntra upp det hela hade jag satt upp lite bilder på väggarna och även hängt upp ett par blommiga gardiner. Jag ställde mig så att jag hade bra syn över min lilla garderob som var ett litet skåp. Jag suckade återigen och började kolla runt bland kläderna. Vad har man på sig på en första dejt?
Harrys Perspektiv
Jag kollade upp mot lägenheten som låg på tredje våningen. För att vara två unga tjejer och varav en av dom har jobb ligger lägenheten väldigt centralt och området är väldigt fint. Jag avbröts i mitt tänkande av att signalen på min mobil gick på. Jag skyndade med att fånga upp den svarta mobilen som låg i min ficka på det svarta tajta jeansen.
Nialls namn lös upp på skärmen. Jag klickade snabbt på svara.
"Hey Niall, what´s up?" Jag hörde olika röster på andra sidan linjen. "Niall, where are you, man?" Jag hörde hur Niall fick ur sig ett svagt förlåt till någon innan hans irländska stämma gav mig ett svar.
"Harry, I know this might sound so so weird and fucked up, but bro I really need to tell you!" Mitt grepp hårdnande om telefonen när jag hörde Niall berätta vad han precis sett.
"Are they still there? Are have they gone?"
"Nha man, they still here and all over eacother, like ma hes touching .."
"Niall!" Jag ville helst inte veta några detaljer om hur två personer satt inne på ett café och tog på varandra. Ush. Jag gjorde en äcklig grimas innan jag fortsatte.
"God you have to keep things like that to yourself man." Jag kunde höra ett flin och såg Nialls läppar ändra riktning uppåt. "Anyway, I followed your advice and asked Mindy out on a date. She said yes. I´m actually outside her and Kates apartment right now. She´s up there and chancing clothes."
Jag blickade upp mot lägenheten och kunde se en skugga. Jag log lite för mig själv men kom på mig själv med tankar som jag inte borde ha.
"But Harry.." Jag väcktes återigen ur mina tankar av Niall.
"Yha?" Min fråga lät mer som ett påstående än en fråga om jag ska vara ärlig.
"Be careful, and don´t mess this up man. She´s a really beautiful girl." Jag log stort åt att få höra att Niall faktiskt tyckte mina moves var bra. Glad över att det äntligen för en gångs skull faktiskt tycker om tjejen som jag tar ut på en dejt
Nu var det bara upp till bevis och se om jag skulle klara av att sitta framför henne hela kvällen utan att spotta ur mig all information jag precis fått höra.
På tal om det, jag drog snabbt upp telefonen och skickade iväg ett snabbt sms.
Mindys Perspektiv
Jag kastade en sista blick i spegeln innan jag bestämde mig för att det fick duga. Jag hade bestämt mig för en röd stickad tröja och ett par svarta jeans. Dels så har jag aldrig vart på en dejt innan så jag har ingen aning om vad mann har på sig och för det andra så är det vinter månad och luften är kall ute. Jag hade inte gjort något särskilt med mitt hår utan bara låtit det vara naturligt. Jag hade kletat på lite mascara och rouge. Det fick räcka. Jag tog min lilla handväska och skyndade mig ut till hallen där jag drog på mig mina svarta Dr Martens kängor.
Jag drog på mig min jacka och skyndade mig ut ur lägenheten. Enligt mig är det oartigt att låta mannen vänta allt för länge.
Jag drog upp den stora porten och möttes direkt av den kalla luften. Jag kunde se hur Harry stod några meter bort från mig och hur han ställde sig rakt upp. Jag skyndade mig dit och såg hur hans blick granskade min kropp. Såklart var det så.. Såklart gillade han inte mitt klädval.
"I know it´s a date and I know I´m supposed to wear a dress or a skier or someting more girly. But it´s cold an to be honest with you I.." Jag hann inte säga mer innan han avbröt mig.
"You´re beautiful." Hans ord fick mina kinder att hetta till. Aldrig någonsin hade någon sagt det till mig. Om man inte räknar med min mamma eller pappa. På tal om de, vart hade mamma tagit vägen och varför hade hon inte hört av sig. Jag vet att vi aldrig haft en sådan bra relation men att inte höra av sig är att gå steget längre.
"What are you thinking about?" Hans röst fick mig att vakna till och innan jag hade hunnit tänka mig för hade ordet lämnat mina läppar.
"My mum." Hans ögonbryn ändrade riktning igen och ett konstigt leende placerades på hans läppar. " Oh gash, that come out wrong.." Han skrattade till och nickade på huvudet. Jag slog mig själv för pannan och stämde in med hans skratt.
"So can you please tell me were you are taking me now?" Han vände huvudet mot mig en kollade lika snabbt tillbaka på vägen. Han skakade på huvudet och ett suck for ut ur min mun. "Why not?" Jag pillade lite på mina naglar men kunde se hans gester i ögonvrån. Han ryckte på axlarna innan han snabbt svarade.
"Well it´s a suprise and If I tell you it would runi the whole thing." Jag sa inget utan blickade ut på vägen. Harry var snabb med att dra på radion och en av deras nya låtar från den nya skivan började spelas. Han brast genast ut i ett stort leende men sänkte volymen lite.
"Don´t like to hear yourself on the radio, huh?" Min fråga fick honom att flina till.
"Yha, I mean it´s really weird, I don´t know how to explaine it."
"It´s okay, I understands." Han vände sitt huvud mot mig och för första gången på länge log jag stort mot honom. Kanske skulle detta funka..Kanske skulle jag låta en kille komma in i mitt liv igen.
"Wow this place is really beautiful." Jag kollade runt på det dukade borden som stod utställda innanför staket. Stället var nästan intill fullsatt men på något sätt hade Harry lyckats få tag på ett bord.
Han tog min hand och började gå mot ett av borden som låg intill gatan där man kunde se folket gå förbi. Han släppte min hand och drog ut stolen. Jag satte mig ned och avfyrade ett leende.
"It´s simple, but I like simple." Jag kände hur ett ännu större leende spred sig över mina läppar. Det var galet hur lik denna kille var mig.
"I like simple too." Hans leende blev ännu större och jag kunde tyda hans fina smile gropar.
"Hello and welcome to town's best restaurant, would you like to order?" En lång och smal tjej som blont långt hår kom upp till vårt bord. Hon påminde mig om Dr. Brooke.
"Yes we woul love that. Mindy, what do you want love?" Jag fångade upp ordet love direkt och kände hur en rodnad började spridas på mina kinder. Jag såg hur Harry fick det där dumma flinet på sina läppar och jag kunde höra hur tjejen som stod och väntade på min order fnittrade till. Vad håller du på med Mindy, skärp dig!!
"Uhm.. I don´t really know what I want. Uhm.. What are you going to have?" Min blick mötte Harrys och han bara log mot mig.
"Well, do you want to share on a plate with meat sauce and spaghetti. Just like lady and the Tramp?" Jag skrattade till lite men nickade sedan till svars.
"Yes that would be lovely." Servitrisen som nu också hade presenterats sig som Rose skrev snabbt ned beställningen i sitt lilla anteckningsblock.
"What would you like to drink?"
" A water please." Jag höjde på ögonbrynet och det gjorde Rose också. Han såg våra förvånade miner och fortsatte" I´m the driver."
Rose nickade och vände sig mot mig. "What would you like?"
" I´ll go for a water me too." Hon nickade och skrev snabbt ned det. Sedan försvann hon ur vår syn och jag kunde känna Harrys blick på mig hela tiden.
"What?" Jag vände mig mot honom och höjde på ögonbrynen.
" A water, why? They have win and beer." Svaret var enkelt.
"I don´t drink!" Han skrattade till.
"Remebr the first time we meet, you were drunk. Which mean, that you did drink that night." Jag rullade bara ögon och Harry brast ut i ett skratt.
"About that, I´m sorry for being an absolutely ass when we meet that day on Mc donalds. I don´t know why.. I just think I ws scared." Han kollade med en meningsfull blick på mig.
"Scared of what?" Det var nu det skulle komma, det är nu orden som kommer förändra allt kommer.
"Scared of fall in.." Jag hann inte ens avsluta min mening innan Harry var uppe på fötter och omfamnade en andfådd Niall. Vad gjorde han ens här?
"Niall are you okay man?" Harrys fråga fick Niall att börja skaka på huvudet.
"They are coming. They know you guys are here. I tried to lead them away but it didn´t work." Vad sjutton pratade han om.
"Who, the fans?" Min fråga kom ur och de båda killarna kollade på mig som om jag vore en idiot. Vad är det här.
"You need to tell her man, or she´s going to find out in bad way!" Nu började jag bli riktigt orolig. Vad är det som händer, varför får inte jag veta något?
"Uhm Mindy, we know a thing we think you should know.. I don´t really know how to say it but I guess you know Zac is a criminal at this time. But did you know that uhm... Kate.."
"What, Kate what?!" Orden som flög ur min mun var skarpa och mitt tålamod hade tagit slut. Vad är det de ska berätta?
"They are working with eacother, and ukhm.. They are also in a relationship.." Jag kände hur paniken började växa upp inom mig. Vad är det frågan om. Kate och Zac? Zac och Kate? Inte en chans.
"You´re lying, no Kate is my bestfriend. She would never ever do that to me. Never!" Tårarna hade börjat vandra sig ned för min kinder och vi hade nu folkets blickar på oss.
" I know it´s much to take in, but I´m not lying Mindy. I´m telling the truht." Nej, nej, nej. Jag skakade på huvudet, det kan inte vara sant!
"How am I supposed to trust you when I berly know you, when I don´t know any of you!!" Jag skrek ut, jag brydde mig inte om att hela restaurangen nu iakttog oss.
"It´s so stupied Harry, when I finally decide to trust you and start to let you in, in my life...you fucked this shit up! I hate you!!" Med de orden sagda vände jag mig snabbt om och började springa bort från restaurangen. Mörkret låg som ett täcke över himlen men denna gång skulle jag inte låta min rädsla stoppa mig, jag var arg, nej jag var fullkomligt rasande. Harrys ansikte kom upp framför mig när jag sa det tro orden som jag inte alls menade, de tre orden som var den största lögnen jag någonsin dragit. Jag hatade honom inte... snarare tvärtom...
Jag älskade honom.
Hello guys!!! Vill bara säga att jag älskade att skriva detta kapitel det fick mig verkligen att tänka till på varför jag startade denna novell, varför jag började skriva överhuvudtaget. Det fick mig att tänka till på att denna blogg har snart funnits i ett helt år, ett helt jädra år har denna blogg snart funnits. 8 Månader för att vara exakt! Det är helt jädra sjukt och jag kan inte tacka er nog för att ni har hjälpt mig genom dessa 8 månader. Jag vet att der låter knäppt men helt ärligt kan en enda liten kommentar göra hela min dag. Att någon kommenterar att den gillar vad jag skriver och vill ha mer, det gör så mycket! Jag tror att ni som äger en egen novell blogg förstår vad jag menar!
Hello guys!!! Vill bara säga att jag älskade att skriva detta kapitel det fick mig verkligen att tänka till på varför jag startade denna novell, varför jag började skriva överhuvudtaget. Det fick mig att tänka till på att denna blogg har snart funnits i ett helt år, ett helt jädra år har denna blogg snart funnits. 8 Månader för att vara exakt! Det är helt jädra sjukt och jag kan inte tacka er nog för att ni har hjälpt mig genom dessa 8 månader. Jag vet att der låter knäppt men helt ärligt kan en enda liten kommentar göra hela min dag. Att någon kommenterar att den gillar vad jag skriver och vill ha mer, det gör så mycket! Jag tror att ni som äger en egen novell blogg förstår vad jag menar!
Min fråga till er idag är:
Vart tror ni Mindy är på väg och vad tror ni kommer hända nu när hon sagt sanningen till sig själv?
Kommentera vad ni tror!!!!
Kram på er underbara ni!!! :*
Better Than Words- Chapter 11, You gotta be kidding me?
Hastigt om och såg Harry stå lutad mot väggen. Hur bra hörsel har han egentligen?
"Uhm, hi. have you seen my phone?" Han skakade på huvudet och mina axlar föll ned i en tung suck.
"But don´t worry. I got you a new one." Han höll fram sin hand med en Iphone. Den senaste modellen. Jag skakade bara på huvudet.
"I can´t take that. That´s just too much." Han skrattade men gav mig den i alla fall.
"It´s okay I promise. You know I can afford things like this."
"Yha, but I was absolutley fine with my old phone."
"Mhm, but there´s only one problem. You lost your phone on the concert the other night." Det var då minnet kom tillbaka.
"Uhm.. Well thank you.. I guess." Han skrockade till och log mot mig.
"But on one condition.." Jag kollade upp på honom med en orolig blick. Han bet tag i sin underläpp.
"What?"
"I want to take you out on a date!"
♥Mindys Perspektiv: ♥
Det kändes som om att allt stannade till, bara för några korta sekunder. Menade han allvar? Jag granskade hans ansikte men det enda som fanns där var ett stort leende som var placerat på hans röda läppar.
"Uhm, do I even have a choice?" Harry skrattade.
"Really funny, O fcours you have a choice!"
"Uhm, but I don´t think that´s such a good idea. We don´t know eachother."
"I know, but that´s why I want to take you out. So we can get to know eacother better. If you want of course, ´cuse I really want to get to know you." Han mötte min blick och jag kunde se att han menade allvar. Vad skulle jag säga, vad ville jag ens?
"But I am not the fun person. If you get to know me it will just be.. you will waste your time on somethig stupied." Harrys ansiktsuttryck ändrades direkt och han var snabbt framme vid mig och höll mina händer i hans enorma, men för övrigt varma händer.
"No it wouldn´t, why can´t you just let me in? Why are you so scared? I would never hurt you, I promise. I´m not like Zac."
"Please, don´t talk about him..." Jag böjde ned mitt huvud och lät en tår falla ned för min kind. Jag visste fortfarande inte vem Zac egentligen är och om jag ska vara helt ärlig vet jag inte ens om jag vill ta reda på det.
"I´m sorry." Hans starka armar omfamnade mig i en mjuk kram. Det va något med hans kramar. Det var något med dom som fick mig att känna ro, jag blev lugn och det kändes som att världen helt plötsligt stannade upp.
"If you really don´t want to you don´t have to." Hans ord fick mig att andas ut men det var något mer jag kände, det var som att en del av mig faktiskt ville gå ut på den här dejten med honom, en del av mig vill faktiskt lära känna denna pojke som står och håller mig i sin varma famn.
Jag drog mig försiktigt fri från hans grepp och han gav mig ett svagt leende, jag kunde se besvikelsen i hans ögon och det gjorde ont i mig.
"Okay." Han kollade snabbt på mig.
"Okay what?"
" I will go out with you if you promise me one thing!" Jag kunde direkt se hur den där glimten i ögon kom tillbaka. Ett stort leende var återigen placerat på hans läppar.
" What?" Jag bet tag i min läpp innan jag fick ur mig orden, orden som de flesta skulle rynka näsan åt eller skratta åt.
"No flowers!" Han skrattade till, men när han märkte att jag var seriös kollade han med en konstig blick på mig.
"You´re serious? "
"Yes," Han nickade i ett tecken på att han förstod vad jag sa.
Han vände sig snabbt om och drog upp sin mobil ur fickan. Han knappade in ett nummer och förde sedan mobilen mot örat.
Det ända som for genom mitt huvud var, jag ska på dejt med Harry. Harry Styles.
♥Nialls Perspektiv: ♥
Jag hade precis stängt av telefonsamtalet med min bror när jag ser en bekant gestalt patrullera förbi utanför den svarta bilen. Jag känner genast igen person och skickar snabbt iväg ett sms. Sedan startar jag snabbt bilen, jag kör försiktigt efter personen som går några meter framför mig. Zac.
Han ökar på stegen innan han försvinner in på en liten gata. Jag svär högt för mig själv och parkerar bilen på gatan. Jag skyndar mig snabbt ur och drar luvan på min hoddie över huvudet, dels så att inte fansen ska känna igen mig och för att inte Zac ska se att det är jag.
Jag svänger in på gatan som han innan passerat, jag ser hur han skyndar sig in genom en dörr som också tillhör ett litet Café vid namn Henry´s. Jag skyndar mig dit och glider försiktigt in genom dörren. Det är fullt med folk där inne men jag direkt fram till disken och beställer. Jag beställer en cola med en chokladmuffins. Inte riktigt min smak men det får duga. Jag betalar och vänder mig snabbt om. Jag försvinner långt in i caféet. Jag sätter mig vid ett litet bord. Jag skannar med blicken och det glädjer mig när jag ser att Zac satt sig vid ett bord inte långt från mitt men med ryggen mot mig. Jag sörplar på min cola och ska precis ta första tuggan på min muffins när jag ser en lång blond tjej komma gående mot Zac. Det kan väl inte vara...?
Zac ställer sig häftigt upp och kramar om tjejen. Han placerar också en snabb kyss på hennes läppar.
Det kan inte vara sant.
♥Mindys Perspektiv: ♥
Jag kollar storsint på den sprillans nya telefonen som ligger på bordet framför mig. En tung suck lämnar mina läppar och innan jag hinner göra något annat kommer Harry in i rummet.
"It´s okay if you don´t want to. I do understand..." Jag kollar upp på han och förstår att han hört min tunga suck.
"I want to, i´s not that..."
"Then what is it?
"Uhm... It might sound silly but I kind of need to go home and change clothes first." Jag såg hur hans käkar spändes men det lättade lika snabbt och ett litet leende dök i stället upp på hans läppar.
"That´s not silly. I do understand. I will take you home." Han vände sig och jag hörde hur han gick till hallen. Det var då jag fattade vinkeln. Han menade att vi skulle åka nu.
Jag skyndade mig upp från den obäddade sängen som stod mitt på golvet i det stora vita rummet. Jag skyndade mig ut till Harry. Jag snörade snabbt på mig mina skor och följde sedan efter Harry ut ur huset. Väl där utanför möttes vi av något vi inte var beredda på, eller i alla fall jag.
"Shit, I didn´t know they were out here. I´m sorry." Han drog sig snabbt intill mig och höll sin arm hårt bakom min rygg. Han började gå framåt och jag gjorde detsamma.
"Hey Harry, who´s that girl?! Are you dating? What´s her name?"
"Harry please let me take a pitcure with you, please Harry."
" I love you Harry!!"
"Hey you stupid fat bitch, what are you doing with him?!".
Kommentarerna bara öste och innan jag kunde tänka på det rann tårarna ned för mina kinder, jag hade inte valt det här. Harry märkte hur jag hulkade till och drog mig närmare.
"Guys please. I know you want to take a pitcure of me and so on, but me and Mindy really need to get going so can you please step out of the way. Please."
Jag såg hur en del av fansen som hade samlats i flockar backade undan. Men männen med det stora kamerorna lyssnade inte och tog chansen att komma ännu närmre när fansen backade.
Jag kände hur Harrys mobil vibrerade i hans jeans ficka men har verkade inte lägga märke till det. Han var fullt upptagen med att försöka få oss oskadda genom den stora folkmassan. Hur orkade de ens hålla på och hänga utanför hans hus`?
Jag kunde skymta den stora bilen några meter framför oss och innan jag hunnit tänka en gång extra skyndade jag mig dit. Harry kollade oroligt på mig men jag kunde se hur hans andades ut när han såg att jag kom in i passagerarsätet oskadd.
Efter en stund satt även han i bilen och vi rullade iväg från hans uppfart. En del fans sprang efter bilen men tröttnade snabbt då det förstod att han inte hade en tanke på att stanna.
Det var tyst i bilen och jag gillade det inte.
"So were are you taking me?"
Han vände på huvudet och kollade på mig med de är vackra ögonen...Nej vänta, vad säger jag?
"Well I can´t tell you, it´s a suprise." Jag nickade och vände sedan huvudet så att min blick skannade allt som for förbi oss utanför. Även hur mycket jag hatar överraskningar var det något annorlunda med denna. Jag kände hur det drog i mina mungipor.
Vad gjorde han med mig?
Inte det bästa kapitlet, jag vet.. Men jag visste inte hur jag skulle skriva om inte detta fick äga rum.
Vem tror ni det var Niall såg när han var på Caféet?
Kommentera!!!
Nästa kapitel kommer det att vara fullt ös, ska inte avslöja allt för mycket!! Ska ge er ett litet smakprov bara....
"Vem ska man tro på när man helt plötlsigt inte känner någon av personerna?"
Kram på er!!
13 Juni 2014- bästa dagen i hela mitt liv!♥
Frdag den 13 Juni stod jag återigen på Friends Arena och räknade ned minutrarna tills de fem killarna som betyder allt för mig skulle komma ut och kicka igång konserten.
Jag har inte ord för att förklara hur jäkla fantastiskt allt var, jag kan inte ens smällta det nu och jag är nära till gråt så fort jag ser en bild eller video. Jag känner en tomhet, det känns så tomt i hjärtat. För när jag stod där och såg mina hjältar stå där på scen och göra det dom äslakr mest gjorde mig så lycklig,mina ögon svämmade över och jag fick svårt att andas. Att se hela sin värld så nära en, det är galet!
Hela dagen var helt jävla prekt rent ut sagt.
Jag och mina kompisar hade VIP biljetter så vi fick gå före i köerna och likanade, vi fick gå in bakvägen och allt sånt. Vi fick mt och drinkar och det var helt häftigt. Vi träffade tre tjejer som vi hängde med samt en norsk tjej som var där helt ensam, alla var så underbara.
Liam och Harry vinkade åt vårt håll när vi hoppade och vinkade, allt var så jävla perfekt och jag vill bara tillbaka!!
Jag ska föröska skriva ett längre inlägg när jag lugnar ned mig!!
♥♥
Better Than Words- Chapter 10, Do you want to go on a date with me?
"Here you can have this." Han kastade över någon slags tröja till mig där jag låg. Jag kollade först på tröjan och sedan tillbaka upp på honom.
"I just thought you maybe wanted something more comfortable." Han nickade med huvudet mot mina kläder som satt på min ömma kropp vid tillfället. Jag kollade ned på det gamla kläderna som jag hade haft här om dagen.
"Thank you." Jag tog tag i tröjan som han nyss slängt åt mig. Med ett dömmande öga listade jag ut ganska snabbt att den skulle sitta slappt och räcka ned till knän på min lilla kropp.
"Uhm.. I don´t mean to sound rude or anything but can you please go outside and wait while I´m changing?" Ett litet leende spred sig över hans läppar och han nickade lätt innan han försvann ut ur rummet och stängde dörren efter sig.
Allt gick så snabbt och innan jag hann göra något låg jag nedbäddad på samma ställe i sängen och kände hur mina ögonlock blev tyngre och tyngre.
♥Harrys Perspektiv:♥
Jag knackade lätt på dörren till rummet som Mindy var i. Jag fick ingen respons och mina tankar gick vilda. Varför svarade hon inte?
Jag tog tag i det runda handtaget och vred försiktigt om. Med min kropp sköt jag försiktigt upp den vita dörren.
"Mindy?" Hennes namn for ur från mina läppar i en viskning.
Min blick fångades av gestalten som låg långt ned under täcket och sov. Små snarkningar kom från hennes mun. Jag kom på mig själv med att stå och le och jag kände hur mina kinder hettade till. Även hur mycket jag inte ville lämna henne så drog jag mig ut ur rummet och stängde försiktigt dörren efter mig.
Jag styrde mig själv ut till köket där jag satte på vatten kokaren. Jag tog fram en av mina favorit muggar som jag fått av killarna när jag fyllde år. Det var menat som ett skämt, då motivet var Mickey mouse och så vitt jag vet är det inte riktigt det killar på tjugo år vill ha. Men jag älskade det, det är så söta och jag använder de konstant.
Jag tog med mig min kopp med te och gick in till vardagsrummet. Jag slog mig ned i den otroligt bekväma soffan och la upp fötterna på bordet som stod framför soffan.
Jag suckade högt och lutade huvudet bakåt. Vad höll jag på mig. Hela den här planen med att hon hade ett val att göra. Om hon skulle följa med mig eller stanna, jag hade ringt Kate som för övrigt verkade vara en helt okej tjej. Trevlig men väldigt pratglad. Jag hade fått med henne på att hon skulle säga att hon inte skulle kunna ta hand om Mindy ifall Dr Brooke ringde henne.
Men jag gjorde det ju för att skydda henne. Jag vet vem Zac är och som jag hade blivit informerad hade de andra säkerhetsvakterna i teamet inte fått tag i honom. Vilket betydde att han fortfarande fanns där ute någonstans. Hade han gått så här länge och varit tyst om vem han egentligen var, hade inte Mindy någon gång frågat vad han egentligen gör?
Jag suckade återigen och tog upp mobilen min som låg i min ficka på jeansen. Jag drog lätt med fingret över skärmen och klickade mig sedan i på Twitter. Som vanligt var mitt flöde proppat med saker som alla våra fans skrivit. Jag klickade mig in på notiser och skrollade ned. Jag stannade på en del och läste, om det var något intressant favoritmarkerade jag. Jag visste mycket väl att det betydde massor för de, och helt ärligt var det de minsta jag skulle kunna göra. Det de har gjort för oss kommer vi aldrig kunna ge tillbaka, inte ens något i närheten. De har förändrats våra liv något enormt och jag kan inte tacka de nog.
På flödet kunde jag också se bilder på mig och Mindy. Bilderna var tagna från när vi var utanför sjukhuset. Jag hade mig arm runt henne och fansen skrev massor av olika versioner om vem hon kunde vara.
Jag skrev snabbt in hennes namn i sökrutan men hittade inget resultat. Hade hon inte Twitter?
På tal om teknikens under, vart var hennes telefon? Hon hade ingen när vi var på sjukhuset och ingen när vi kom hit.
Sedan slog det mig att hon säkert glömt den på arenan.
Jag stängde snabbt ned Twitter appen och slog in Nialls nummer.
"Hay man!" Han gav mig en snabb kram innan han klev in genom dörren. "Is she up?" Jag skakade på huvudet och han följde mig in till köket.
Han la upp en påse på bordet och tog fram en liten kartong med en mobil i.
"So want to explain why you wanted me to buy a new phone when you already have one?" Jag skrattade lite innan jag tog upp Iphonen ur förpackningen och startade den.
"Well, Mindy lost her on the concert the other night."
"Oh, have you heard anything more about..uhm Zac?" Mina käkar spändes och jag skakade bara på huvudet men fortsatte sedan.
"No,but I'm thinking of hiring a private investigator and look him up." Jag låste upp hennes mobil och gick direkt in på kontakter. Jag skrev in mitt nummer samt Nialls och de andra killarnas.
"You think that such a good idea?"
"I don´t know, but he´s out there and we know what he's capable of. I want Mindy to be safe."
"So you like her, huh?" Jag kollade snabbt upp på honom. Ett flin var placerat på hans läppar. Jag gav han blicken som alla killar gör när de känner sig generade.
"No, or I don´t think so. I mean, I don´t know her. And as I see it I don´t think she wants too.
"Well, you can allways ask her out. An romatic dinner or something, girls like that."
Jag skrattade till. "And you know that, Irish boy?" Han skrattade och ställde sig upp.
"Zayn asked us all to come over, you want to join?" Hans erbjudande lockade. Det var ett tag sedan det bara hade vart vi fem killar. Nu när turnen hade dragit igång och allt så hade våra scheman vart fullproppade. Men som tur var hade vi nu fått några dagars ledigt. Vilket var extremt skönt.
"I would love to, but I can´t just leave Mind here all alone."
"Oh yha right, I almost forgot. Say hi to her from me." Han kramade om mig innan han gick ut till sin bil och satte sig i den och körde bort från huset.
♥Mindys Perspektiv: ♥
Jag hörde en ytterdörr slå igen och satte mig snabbt upp i sängen. Mitt huvud gjorde fortfarande ont men inte lika farligt som innan. Jag lät min blick skanna rummet. Och då slog det mig vart var höll hus. Jag var hemma hos Harry, i en av hans gästrum för att Kate helt plötsligt ville ta hand om mig.
Jag drog täcket från min kropp och satte ned mina fötter på det uppvärmda trägolvet. Wow, detta hus har verkligen allt.
Jag stegade över till mina kläder där de låg slängda i en hög på golvet. Jag letade genom fickorna på jeansen men kunde inte hitta min mobil.
Jag kände hur paniken började växa.
Min hand greppade tag om handtaget och öppnade dörren försiktigt. Inte vet jag varför då klockan är mitt på dagen.
Jag tassade på runt omkring i det stora huset, i hopp om att hitta något tecken på min mobil.
"Hello." Jag vände mig hastigt om och såg Harry stå lutad mot väggen. Hur bra hörsel har han egentligen?
"Uhm, hi. have you seen my phone?" Han skakade på huvudet och mina axlar föll ned i en tung suck.
"But don´t worry. I got you a new one." Han höll fram sin hand med en Iphone. Den senaste modellen. Jag skakade bara på huvudet.
"I can´t take that. That´s just too much." Han skrattade men gav mig den i alla fall.
"It´s okay I promise. You know I can afford things like this."
"Yha, but I was absolutley fine with my old phone."
"Mhm, but there´s only one problem. You lost your phone on the concert the other night." Det var då minnet kom tillbaka.
"Uhm.. Well thank you.. I guess." Han skrockade till och log mot mig.
"But on one condition.." Jag kollade upp på honom med en orolig blick. Han bet tag i sin underläpp.
"What?"
"I want to take you out on a date!"
Åhh jag är så glad!! På torsdag går jag på sommarlov och på fredag är det konserten och hela den helgen kommer spenderas i Stockholm med mina finaste kompisar. ♥ Och dessutom så har jag massor av inspiration nu och det går jätte bra att skriva.
Åhh jag är så glad!! På torsdag går jag på sommarlov och på fredag är det konserten och hela den helgen kommer spenderas i Stockholm med mina finaste kompisar. ♥ Och dessutom så har jag massor av inspiration nu och det går jätte bra att skriva.
Vad tror ni, kommer Mindy säga ja till Harrys förfrågan om dejten?
Kommentera vad ni tror, kram!
Better Than Words- Chapter 9, Big white house
"What are you doing?" Jag vände mig snabbt om, nästan lite för snabbt. Jag kände hur allt började snurra och i nästa sekund ramlade jag in i två starka armar.
"You have a concussion, you should be in bed." Jag visste mycket väll vem rösten tillhörde. Men jag lät han föra mig tillbaka till sängen. "Stupid little girl, this is supposed to be in your arm." Han höll upp nålen och förde den försiktigt in. " You´re not a doctor." Orden kom ut som en viskning. Han sa inget utan fortsatte med det han gjorde. Konstigt nog gick det bra och jag kände ingen smärta.
"Why are you here, the visited hours are over. You can get in trubble."
Han satte sig ned bredvid mig på sängkanten. "I don´t care."
Jag kollade ömt på han. Hans lockar föll in i hans ansikte och han hade ett oroligt ansiktsuttryck.
"Harry seriously, why are you here?"
" I couldn´t leave you."
♥Mindys Perspektiv: ♥
Sömnen som hade legat över mig i , hur många timmar vet jag inte började ta slut och innan jag visste ordet av det hörde jag hur någon stod bredvid mig och pillade på apparaten som kontrollerade något i min kropp. Jag öppnade mina ögon försiktigt och möttes direkt av ett starkt vitt ljus. Varför var sjukhus tvungna att ha så ljust?
"God morning" Jag lutade huvudet lite åt sidan och såg att gestalten som stod bredvid mig var Brook. Jag sa ett svagt godmorgon innan jag lät mina trötta ögon glida runt i det tomma rummet.
"Where´s Harry?" Brook hummade och kollade upp från pappret som hon skrev på. Hon la huvudet lite på sne och ett leende placerades på hennes läppar.
"If you mean that long boy with brown big hair, he´s down in the café." Jag svarade inte utan suckade. Jag ville ha honom här. Ta mig inte fel, jag ville inte ha något med Harry att göra egentligen. Pojkar som honom är farliga och jag vet exakt hur de gör och hur de beter sig. Men att ligga i denna otroligt obekväma säng och stirra upp i ett vitt tak är inte ett dugg kul, så lite sällskap skulle inte skada.
Det verkade som om Brook hade läst mina tankar. "Do you want me to go and get him and tell him you want him to come?"
Jag svarade inte utan nickade bara till svar.
Hon gav ifrån sig ett leende innan hon stoppade pennan i fickan och la ifrån sig pappret. Hon försvann ut genom dörren och inom några minuter öppnades den igen och in kom Harry med gårdagens kläder. Han hade ett svagt leende på sina torra läppar och jag såg hur trött han var.
"You should go home and sleep!" Han flinade till lite innan han tog en stol och satte sig bredvid mig. Det blev tyst, nästan obehagligt tyst. Bara apparatens små ljud och mina och Harrys delade andetag hördes.
"Are you okay?" Han kollade upp med en frågande min på mig. Jag sa inget mer, han nickade bara och drog upp lite på tröjärmen. Jag kunde se hur ett stort sår var synligt. Hade Zac gjort de där?
"It dosen´t hurt. Dr. brook helped me with it. Beside for that I´m okay. How about you? You still have a headache?"
Jag nickade lätt på huvudet. " But thats not what making me feel bad. It´s this damn room, this damn hospital. I just want get out of her..." Min röst var hes och jag såg hur Harry granskade mig med sin blick.
Jag bytte näst intill samtalsämne och frågade hur det var med Kate och killarna. Han berättade att det bara var bra. Han visste dock inte vart min mamma tagit vägen eller varför inte Kate kommit förbi igen.
"They hate me.." Jag suckade. Harry stirrade tvärt på mig och skakade på huvudet.
"Why would they do that?"
Jag suckade återigen.. " Becuse everybody does!"
"I don´t hate you..." Jag himlade med ögonen.
"It´s becuse you don´t know me." Jag såg i ögonvrån hur han sträckte lite på sig. "What?" Frågan flög ur mig snabbt, så snabbt att jag inte hann ta tillbaka den.
"I would like to get to know you.. "
Jag skulle precis öppna munnen för att säga något men blev avbruten av Brook som kom in genom den stora vita dörren.
"So Mindy, I have a thing I need to tell you. You have two option. Mr. Styles, have you told her?" Harry skakade på huvudet och jag kollade på de med ett ögonbryn höjt.
"Told me what?" De kollade på mig och log stort.
" Well I can´t get in contact with your mother or your father so you have to stay here a couple of days. But then Mr. here come up with an idea and my boss is willing to agree with it."
"Okay so what is it...?" Min blick färdades mellan Harry och Brook.
"Well he said that you could stay at his house untill your concussion are over. And I personally think that´s an amazing idea."
"What no! I have my own apartment. And beside my best friend is also living there." Jag korsade armarna över bröstet och ett litet flin var placerat på Harrys läppar.
"I´m sorry Mindy but your friend don´t want to take care of you right now." Min mun öppnades och min haka föll i marken, så kändes det i alla fall.
Vad då inte ta hand om mig?
"What, she´s my best friend." Brook la en stöttande hand på min axel och log ett ömt leende.
"I know, but it stands between this two options. I´m sorry." Jag sa inget utan kollade bara på de två gestalterna som stod framför mig.
Aldrig i livet att jag skulle följa med han hem.
"Are you okay?" Harrys röst fyllde den tomma luften som hade uppstått där vi satt i hans stora svarta bil på väg hem till honom. Även hur mycket jag verkligen inte ville följa med honom ville jag heller inte vara kvar en sekund till på det där hemska sjukhuset.
"Yes Harry I am. I was okay for five minutes ago and ten minutes ago. I´m okay, really." Jag suckade och han sa inget utan skruvade bara upp volymen på radion.
Melodin tog plats i bilen och ett leende smög sig upp på mina läppar. Det var "Free fallin med John Mayer".
"You like this song?!" Harry kollade med ett stort leende på mig och jag bara nickade.
"Yha, it´s my favorite song, why?" Hans leende blev bara större och hans smilegroppar syntes nu tydligt. Det var något som högg till i magen, jag har alltid varit svag för killar med smilegroppar. Såklart var han tvungen att ha det.
"It´s my favorite song too!"
"Interesting" Han kollade på mig med en min som jag inte riktigt kude tyda.
"Why? What do you mean?" Jag ryckte på axlarna och svarade inte på hans fråga. Jag visste inte hur han skulle ta svaret. Sanningen var ju att jag inte visste hur jag skulle svara. Jag hade inget svar.
"Wow" Det var inte menat att han skulle höra det. Men ett leende dök upp på hans läppar. Jag himlade bara med ögonen och fortsatte att granska det enorma huset framför oss.
"You like it?" Han kom upp bredvid mig och jag nickade bara till svar. Bodde han verkligen här? Helt själv? Om jag ska vara ärlig trodde jag han var mer en typ som bodde centralt inne i London i en flådig lägenhet.
Min blick vandrade på allt som fanns där inne, den granskade verkligen allt så jag märkte inte att Harry helt plötlsigt hade stannat och stod nu framför en stor vit dör. Det slutade med att jag råkade gå in i honom.
"I´m sorry" flög ur mig och han log bara.
"This is going to be your room." Han nickade mot dörren, jag kollade på honom och sedan på den stora vita dörren. Det lät så konstigt när han sa mitt rum. Det lät inte bra, men samtidigt...gillade ja det.
Han öppnade dörren och jag tog första steget in i rummet.
Wow var det ända som kom ur mig. Jag snurrade omkring i rummet några gånger innan jag kände hur en dimma började lägga sig för ögonen. Jag stannade snabbt om la handen för ögonen.
Harry var snabbt framme hos mig och la mig försiktigt ned på sängen.
"Can I get you anything? A glas of water maybe?" Han kollade med en ömsidig blick på mig och pillade lite med en hårslinga som hade fallit ned i mitt ansikte.
"Yes please." Han nickade innan han lät hårslingan glida från hans fingar och han vände sig om och snart kunde jag höra vattnet som rann från kranen ute i köket. Jag hörde även hur något som lät som köksskåp öpnnades och stängdes.
Inom kort var han tillbaka med ett glasvatten och en skål med någon frukt som jag inte riktigt visste vad det var, kanske var det till honom själv.
Han ställde ned det på det lilla bordet som stod intill sängen. Han öppnade sedan en vit dörr som fanns inne i rummet, varför hade jag inte lagt märke till den?
Jag förstod ganska så snabbt att det var en garderob och knstigt nog var den fylld med hans kläder. Hur mycket kläder har den här killen?
"Here you can have this." Han kastade över någon slags tröja till mig där jag låg. Jag kollade först på tröjan och sedan tillbaka upp på honom.
"I just thought you maybe wanted something more comfortable." Han nickade med huvudet mot mina kläder som satt på min ömma kropp vid tillfället. Jag kollade ned på det gamla kläderna som jag hade haft här om dagen.
"Thank you." Jag tog tag i tröjan som han nyss slängt åt mig. Med ett dömmande öga listade jag ut ganska snabbt att den skulle sitta slappt och räcka ned till knän på min lilla kropp.
"Uhm.. I don´t mean to sound rude or anything but can you please go outside and wait while I´m changing?" Ett litet leende spred sig över hans läppar och han nickade lätt innan han försvann ut ur rummet och stängde dörren efter sig.
Allt gick så snabbt och innan jag hann göra något låg jag nedbäddad på samma ställe i sängen och kände hur mina ögonlock blev tyngre och tyngre.
Inte det bästa kapitlet men jag kände att jag är tvungen att publicera det så att jag kan gå vidare, har liksom slutat med att jag sitter en hel kväll och skriver på detta kapitlet.
Från och med nu kommer mina kapitel vara noggrant skrivan och genomtänkta, samt kommer jag börja fixa det här med stavfel!
Till en annan sak nu, när ni läser detta kapitel kommer det nog vara dag och inte kl halv 1 på natten som nu när jag skriver det här.
Och mina systrar och bröder, det är bara 3 dagar kvar till konserten!! 3 dagar, 72 timmar!!! Helt jädra galet!
Och jag kan inte fatta att jag och mina kompisar har VIP biljetter och allt! Det är galet, ska ni gå? Vilken ska ni gå på? 13:de eller 14:de?
KRAM!!
