Better Than Words- Chapter 5, He´s back.

"What´s that?" Kate kom in i köket och drpg fram en glassbytta från frysen. Jag kollade snabbt på henne. "Uhm..Nothing. I´m going to my room." Kate bara nickade och fortsatte att äta sin glass. 

"And Kate... " "Yha?" Hon kollade upp på mig med skeden i munnen. " Fix a job!" Med det gick jag in på mitt rum och stängde dörren efter mig. Jag var så trött på att det alltid var jag som behövde betala alla saker i denna lägenhet. 

Jag slängde mig på sängen och kände sakta hur sömnen tog över mig. 

---

Muisken flödade ut ur de stora högtalarna på andra sidan av scenen. Jag väntade på det rätta läget och började sedan. Min kropp var fri, fri från stress och problem. 

Jag kände hur hjärtat dunkade hårt i min bröst korg, jag ville bara skrika. Det är detta jag vill göra. Dasna. Leva. 

" Good..But still not better than me" Musiken stängdes av och jag slutade med mina steg direkt. Jag vände huvudet och så att Zac stod där med armarna i kors och flinade. Jag skrattade och skyndade snabbt fram till honom och slängde mig runt hans hals. Zac och jag har kännt varandra i så många år jag kan minnas.. Han har alltid vart den där brodern som jag aldrig fick. 

Första gången vi träffades var på dansskolan när jag bodde hemma i Manchester. Men när jag kom in på skolan här i London och det "vuxna" livet började har jag inte haft tid att träffa honom. Sanningen är den att Zac är en otroligt bra dansare och dansare tex bakom Shakira och Chris Brown. Han var den som lyckades av oss, han som verkligen satte fart på sina drömar. Vågade göra det han var född till att göra. 

 

"I´m never going to be better than you, your idiot!" Jag slog löst till honom på armen och han bara skrattade och drog in mig en kram igen. 

"I´ve missed you so much, Mindy." Hans röst var som en vacker och ren melodi. Jag hade saknat honom med. Så mycket. 

"I´ve missed you to. So much it hurted. Being away from you is hard."  Han skrattade och tog min hand. Vi satte oss på scen kanten. Jag la upp mina fötter i mina knän och han skrattade. Jag hade alltid varit den konstiga av oss. 

"So how is it to dance behind Chris Brown. You have to tell me everything!!" Jag klappade händerna och han skrattade men satte igång och berättade hur mäktigt det hade vart. Vilken känsla det var och hur KUL det var. Tyvärr så hade hans tunre tagit slut...

"But I think Shakira is going out for her winter tour in a couple of months. So I just hope for the best." Han visade att han höll sina fingrar. Jag flinade till honom. Inom några sekunder låg vi på scenen och skrattade. Min mage hade kurrat hur högt som helst. 

"We should go and get something to eat. Or what do you think?" Han puttade på mig och jag räckte bara ut tungan.

"Sound like a brilliant idea" 

"And yha, Mindy. How did you get in here. I mean.. You don´t take dance lessons longer, or do you?" Mitt leende försvann. Han hade rätt, jag hade inte tagit dans lektioner på ett långt tag. Och det var tack vare Kate. 

"Uhm it´s a long story. I tell you later" Jag drog på mig mina Converse och skyndade ned från scene. Zac bara nickade och följde efter mig. Åhh vad jag hade saknat min "bror". 

 Min tumme skrollade ned på Twitter. De andra killarna satt och seplade något tråkigt spel. Teamet hade bett oss att hålla oss inne i tunre bussen idag. Fansen hade hittat oss extremt fort och trodde att vi bodde antingen på ett av hotellen eller i våra lägenheter. Därför hade de samlat ihop oss så att vi var instängda I O2´s garage. 

 

De andra killarna hade frågat om jag ville vara med och spela spel men jag hade tackat nej. Jag var inte på humör. Sanningen är att jag hade inte vart på humör ända sen den dagen då vi träffades. Då hon satt framför mig på Mcdonalds. Tjejen som inte vill ut ur min hjärna. Tjejern som var så liten och oskyldig men hade sådan makt över mig. Mindy. Hennes namn och hennes fina bruna hår hade cirkulerat i mit huvud. Det var något med henne som jag inte kunde sätta fingret på. 

 

Jag suckade och låste mobilen. De andra killarna kollade på mig. "What´s wrong man?" Zayns fråga fick mig att tänka till. Vad var egentligen för fel på mig. Hur kan jag sitta här och oroa mig över någon brud som jag inte ens känner. Ugh.. Hur dum får man va?

Jag ryckte på axlarna och ställde mig upp. "Nothing, I´m starving. Wanna go and grab something to eat?" Jag började gå mot bussens dörr. Liams harklingar stoppade mig när jag skulle dra upp buss dörren. Jag vände mitt huvud mot honom och suckade. "What?" 

"You know we aren´t aloved to go out." Jag flinade åt hans kommentar. " Liam, I´m a twenty years old man. I can take care of myself. And they can´t tell me what to do or not."  Med det öppnade jag buss dörren och hoppade ut. Innan den gick igen kunde jag höra Liams irriterade röst. 

"Harry Edward Styles, come back here!" Jag himlade med ögonen och skyndade mig Ut från garaget. Jag drog luvan över huvudet och gömde mig i jackan. Jag viftade med handen i hopp om att få en taxi. 

Regnet öste ned och jag drog jackan närmare min kropp. Vintern närmade sig och jag längtade. Jag gillar vintern. Det ger en sådan mysig känsla. Att få åka hem och träffa familjen och liknande var underbart. 

 

En taxi stannade till vid trotoaren och jag skyndade mig in i den. 

Jag sa adressen till chafören och lutade mig sedan tillbaka i sätet och blickade ut på regninga London. 

 

"Can I have a hot chocolate , please." Jag la fram pengar på disken och tjejen som stod bakom den log stort. Antagligen kände hon igen mitt ansikte eller så var det den hes rösten. 

Hon kom snabbt tillbaka med en kopp varm choklad. "Keep the change" Hon log mot mig och jag avfyrade ett litet leende jag med. Hennes kinder fick en aning mörkare nyans och jag flinade för mig själv. 

 

Jag gick bort till ett bord lite längre in i cafet där jag hoppades på att ingen skulle känna igen mig. 

Jag hörde en röst som jag mycket väl kände igen. Rösten som vart inom mitt huvud i det senaste 48 timmarna. 

Hon mötte min blick och ett leende spred sig över mina läppar men det varade inte länge. 

Personen som hade fått henne att skratta så högt vände sig om och kollade efter vad det var hon kollade på. En kille. Inte vilken kille som helst. Zac. 

---

Oj oj, vad kommer hända hörni`? Vem är Zac? Är han verkligen den Mindy tror. Och hur vet Harry vem det är? Många frågor. 

Jag ber om ursäkt över att jag inte bloggat men det har inte gått att logga in på bloggen. Jag vet inte vad det har vart för fel. Men nu tror jag att det funkar som vanligt. Åhh jag har världens flyt nu så det kommer komma upp en del kapitel under valborg och helgen. Hoppas ni kommer gilla det. 

 

Kommentera och skriv vad ni tycker. Och kan ni inte skriva kanske en liten längre kommentar så att jag verkligen förstår vad ni tycker är bra och skriv gärna vad jag kan göra bättre. Det får mig att vilja skriva mer.  

Ni är bäst och jag önskar att jag kunde krama om varenda en av er. Ni är så grymma!! Vi gör detta tillsammans. Puss på er ! :* 

 

Hej :). Ja visst vi kan göra ett länkbyte. Bara vi lägger upp det på bestämd tid så att det blir rättvist :). Du kan mejla mig på [email protected] , så det blir lättare att bestämma hur vi ska göra. Kram.

Såå gryyymt! Ser fram emot att läsa vem den här Zac är, jag gillade honom iaf men nu är jag då inte säker längre! Undrar hur han å Harry känner igen varann ;) Skiitbra! <3

Jättebra!! Längtar till nästa, vill ha meeer nu!! :DD trevlig helg till dig med! :)

meeeeeeeeeeeera

meeeeeeeeeeeera