Better Than Words- Chapter 5, He´s back.

"What´s that?" Kate kom in i köket och drpg fram en glassbytta från frysen. Jag kollade snabbt på henne. "Uhm..Nothing. I´m going to my room." Kate bara nickade och fortsatte att äta sin glass. 
"And Kate... " "Yha?" Hon kollade upp på mig med skeden i munnen. " Fix a job!" Med det gick jag in på mitt rum och stängde dörren efter mig. Jag var så trött på att det alltid var jag som behövde betala alla saker i denna lägenhet. 
Jag slängde mig på sängen och kände sakta hur sömnen tog över mig. 
Muisken flödade ut ur de stora högtalarna på andra sidan av scenen. Jag väntade på det rätta läget och började sedan. Min kropp var fri, fri från stress och problem. 
Jag kände hur hjärtat dunkade hårt i min bröst korg, jag ville bara skrika. Det är detta jag vill göra. Dasna. Leva. 
" Good..But still not better than me" Musiken stängdes av och jag slutade med mina steg direkt. Jag vände huvudet och så att Zac stod där med armarna i kors och flinade. Jag skrattade och skyndade snabbt fram till honom och slängde mig runt hans hals. Zac och jag har kännt varandra i så många år jag kan minnas.. Han har alltid vart den där brodern som jag aldrig fick. 
Första gången vi träffades var på dansskolan när jag bodde hemma i Manchester. Men när jag kom in på skolan här i London och det "vuxna" livet började har jag inte haft tid att träffa honom. Sanningen är den att Zac är en otroligt bra dansare och dansare tex bakom Shakira och Chris Brown. Han var den som lyckades av oss, han som verkligen satte fart på sina drömar. Vågade göra det han var född till att göra. 
 
"I´m never going to be better than you, your idiot!" Jag slog löst till honom på armen och han bara skrattade och drog in mig en kram igen. 
"I´ve missed you so much, Mindy." Hans röst var som en vacker och ren melodi. Jag hade saknat honom med. Så mycket. 
"I´ve missed you to. So much it hurted. Being away from you is hard."  Han skrattade och tog min hand. Vi satte oss på scen kanten. Jag la upp mina fötter i mina knän och han skrattade. Jag hade alltid varit den konstiga av oss. 
"So how is it to dance behind Chris Brown. You have to tell me everything!!" Jag klappade händerna och han skrattade men satte igång och berättade hur mäktigt det hade vart. Vilken känsla det var och hur KUL det var. Tyvärr så hade hans tunre tagit slut...
"But I think Shakira is going out for her winter tour in a couple of months. So I just hope for the best." Han visade att han höll sina fingrar. Jag flinade till honom. Inom några sekunder låg vi på scenen och skrattade. Min mage hade kurrat hur högt som helst. 
"We should go and get something to eat. Or what do you think?" Han puttade på mig och jag räckte bara ut tungan.
"Sound like a brilliant idea" 
"And yha, Mindy. How did you get in here. I mean.. You don´t take dance lessons longer, or do you?" Mitt leende försvann. Han hade rätt, jag hade inte tagit dans lektioner på ett långt tag. Och det var tack vare Kate. 
"Uhm it´s a long story. I tell you later" Jag drog på mig mina Converse och skyndade ned från scene. Zac bara nickade och följde efter mig. Åhh vad jag hade saknat min "bror". 
 Min tumme skrollade ned på Twitter. De andra killarna satt och seplade något tråkigt spel. Teamet hade bett oss att hålla oss inne i tunre bussen idag. Fansen hade hittat oss extremt fort och trodde att vi bodde antingen på ett av hotellen eller i våra lägenheter. Därför hade de samlat ihop oss så att vi var instängda I O2´s garage. 
 
De andra killarna hade frågat om jag ville vara med och spela spel men jag hade tackat nej. Jag var inte på humör. Sanningen är att jag hade inte vart på humör ända sen den dagen då vi träffades. Då hon satt framför mig på Mcdonalds. Tjejen som inte vill ut ur min hjärna. Tjejern som var så liten och oskyldig men hade sådan makt över mig. Mindy. Hennes namn och hennes fina bruna hår hade cirkulerat i mit huvud. Det var något med henne som jag inte kunde sätta fingret på. 
 
Jag suckade och låste mobilen. De andra killarna kollade på mig. "What´s wrong man?" Zayns fråga fick mig att tänka till. Vad var egentligen för fel på mig. Hur kan jag sitta här och oroa mig över någon brud som jag inte ens känner. Ugh.. Hur dum får man va?
Jag ryckte på axlarna och ställde mig upp. "Nothing, I´m starving. Wanna go and grab something to eat?" Jag började gå mot bussens dörr. Liams harklingar stoppade mig när jag skulle dra upp buss dörren. Jag vände mitt huvud mot honom och suckade. "What?" 
"You know we aren´t aloved to go out." Jag flinade åt hans kommentar. " Liam, I´m a twenty years old man. I can take care of myself. And they can´t tell me what to do or not."  Med det öppnade jag buss dörren och hoppade ut. Innan den gick igen kunde jag höra Liams irriterade röst. 
"Harry Edward Styles, come back here!" Jag himlade med ögonen och skyndade mig Ut från garaget. Jag drog luvan över huvudet och gömde mig i jackan. Jag viftade med handen i hopp om att få en taxi. 
Regnet öste ned och jag drog jackan närmare min kropp. Vintern närmade sig och jag längtade. Jag gillar vintern. Det ger en sådan mysig känsla. Att få åka hem och träffa familjen och liknande var underbart. 
 
En taxi stannade till vid trotoaren och jag skyndade mig in i den. 
Jag sa adressen till chafören och lutade mig sedan tillbaka i sätet och blickade ut på regninga London. 
 
"Can I have a hot chocolate , please." Jag la fram pengar på disken och tjejen som stod bakom den log stort. Antagligen kände hon igen mitt ansikte eller så var det den hes rösten. 
Hon kom snabbt tillbaka med en kopp varm choklad. "Keep the change" Hon log mot mig och jag avfyrade ett litet leende jag med. Hennes kinder fick en aning mörkare nyans och jag flinade för mig själv. 
 
Jag gick bort till ett bord lite längre in i cafet där jag hoppades på att ingen skulle känna igen mig. 
Jag hörde en röst som jag mycket väl kände igen. Rösten som vart inom mitt huvud i det senaste 48 timmarna. 
Hon mötte min blick och ett leende spred sig över mina läppar men det varade inte länge. 
Personen som hade fått henne att skratta så högt vände sig om och kollade efter vad det var hon kollade på. En kille. Inte vilken kille som helst. Zac. 

Oj oj, vad kommer hända hörni`? Vem är Zac? Är han verkligen den Mindy tror. Och hur vet Harry vem det är? Många frågor. 
Jag ber om ursäkt över att jag inte bloggat men det har inte gått att logga in på bloggen. Jag vet inte vad det har vart för fel. Men nu tror jag att det funkar som vanligt. Åhh jag har världens flyt nu så det kommer komma upp en del kapitel under valborg och helgen. Hoppas ni kommer gilla det. 
 
Kommentera och skriv vad ni tycker. Och kan ni inte skriva kanske en liten längre kommentar så att jag verkligen förstår vad ni tycker är bra och skriv gärna vad jag kan göra bättre. Det får mig att vilja skriva mer.  
Ni är bäst och jag önskar att jag kunde krama om varenda en av er. Ni är så grymma!! Vi gör detta tillsammans. Puss på er ! :* 
 

Better Than Words- Chapter 4, Someone like you

 
 
Där stod hon framför mig, i ett par slitna jeans och en alldeles förtstor vinterjacka. Jag hade känt igen henne direkt när hon klev innanför dörren. 
Killarna visste att om jag skulle veljat göra något eller sagt någon flörtig kommentar skulle jag ha gjort det vid hed här laget. Men det var något som hindrade mig. Osäkerheten i hennes ögon, eller vad det att hon inte verkade komma ihåg gårkvällen. 
Men jag vet att det är hon, det är hon. Mindy. 
Min hamburgare låg orörd på bordet framför mig. Min blick var ner i bordet hela tiden och jag kunde höra hur fansen utanför skrek och skrek. Inte räckte det med att jag redan är hur obekväm som helst. Nu kommer jag och Kate vara överallt i morgon. I tidningen, på Twitter ... Ja överallt. 
Killarna hade sagt att vi kunde sitta vid dem då det annars skulle vara helt akward i då det var tomt i lokalen. Jag hade inte hunnit sagt något innan Kate glatt hade tackat ja. 
Så nu sitter ja här och vill inget mer än att sjunka ned genom jorden. 
"So Mindy, was that your name?" Blondisen, Niall kollade med sina kristall blå ögon på mig. Jag nickade bara och han fortsatte sin mening. "...What are you doing, like do you go to school or work or what are you doing?" Jag bet mig i läppen och försökte att inte bry mig om Harrys blick som brände på mig. 
"Uhm.. I´m going in school." Jag hörde "oh" ljud från de och de nickade lätt med sina nyfikna huvnd. 
"Are you doing anything after school or do you just study?" Var de ens bekvämma i denna situationen? Eller kände de bara ett tvång till att behöva fråga så många frågor? 
" I work at a Cafe after school the most of the time. And yha just chillin, trying to come up with what I want to do with my life" Dom hann inte ens öppna munnen innan jag ställde mig upp. Deras blickar vandra snabbt upp på min trötta kropp. Jag skyndade mig med att komma på något att säga. "I´ll just gonna get a refill" Jag höll upp läskflaskan för att visa att min lögn kommentar visst var sann. Kate ryckte på axklarna och återvände till att prata glatt med Niall som verkade uppskata hennes amrikanska dialekt. 
Jag skyndade mig bort till läskförvaringen och hällde snabbt upp cola. När jag vände mig om höll jag på att göra om samma misstag som igår... Gå in i någon, och konstigt nog exakt samma person. 
"So you were actually going to get a refill" Jag kände mycket väll igen den hesa stämman. Jag suckade och kollade upp på han. Hans hår var gömt under en mössa och endast några få lockar vågade sig fram. 
"Yes, why would I lie?" Jag höjde ett ögonbryn och han skrattade. Han stod nu lutade mot väggen vilket resulterade att han stod i vägen för mig. Jag var fast. Vid Harry, den personen jag absolut inte ville vara fast med just nu. 
"I just thought you wanted to get away from there, from me. It feels like you avoids me why?" Jag suckade ännu en gång. Hoppas han inte är bra på att se om folk ljuger eller inte. 
"Why would I avoid you? I barely know you, or I don´t know you. I was just going to get a refill that´s it." Jag suckade och lutade huvudet bakåt mot väggen, det verkar inte som att detta samtalet är slut ännu på några minuter. 
"Well don´t you want to get to know me then?" Jag lutade huvudet åt sidan och kollade på han. Han hade ett väldigt fint leende så jag väntade några sekunder med att säga det jag ville säga, för jag visste att hans leende skulle försvinna direkt. 
"No.." Och som jag trodde försvanns han leende direkt. Han kollade bara förvånat på mig. Hans blick växlade mellan golvet och mig. Han verkade inte komma på vad han skulle trycka ur sig här näst. I några ynka sekunder tyckte jag synd om honom. 
"Uhm... Why not?" Hans blick mötte min och jag kunde se besvikelsen i hans ögon. 
"I just don´t want to.. And for the second why would someone like you wanna be friend with someone like me? A totally loser." Han bet sig i läppen. " What do you mean with someone like me?" Konstig fråga, vad är det han inte förstår. 
" I mean what a said, someone like you. Someone who everybody knows about, someone famous, someone like you Harry..." Han svalde så hårt att jag kunde se hans adamsäpple åka upp och ned. Skulle han inte säga något. 
"I´m sorry then.." Med det vände han sig om och gick sin väg. Jag kollade snoppet efter honom. Vad hade tagit åt han. Hade jag sagt något dumt? Eller vad var de frågan om ? 
Jag ryckte på axlarna och gick snabbt tillbaka till bordet där alla satt. Harry mötte inte min blick en ända gång nu. Han var inte alls med i samtalet utan satt med sin mobil och lyfte inte sin blick en ända gång. 
 
 
 
"They were so nice, to bad they are so famous." Kates röst sirrade in i mina öron och jag suckade. Hon kollade på mig och skakade på huvudet. 
"What.. Niall were really nice. And cute. And hot.." Hennes leende blev lika stort som en 10 årings leende på julafton. 
Jag suckade bara åt hennes kommentar och skyndade mig upp för trapporn som ledde upp till vår lilla lägenhet. 
Väl innanför dörren låg det ett stort vitt kuvert med mitt namn på. Jag hängde av mig jackan och tog upp kuvertet. Jag visste vad det var och det fick min mage att vända sig. 
"What´s that?" Kate kom in i köket och drpg fram en glassbytta från frysen. Jag kollade snabbt på henne. "Uhm..Nothing. I´m going to my room." Kate bara nickade och fortsatte att äta sin glass. 
"And Kate... " "Yha?" Hon kollade upp på mig med skeden i munnen. " Fix a job!" Med det gick jag in på mitt rum och stängde dörren efter mig. Jag var så trött på att det alltid var jag som behövde betala alla saker i denna lägenhet. 
Jag slängde mig på sängen och kände sakta hur sömnen tog över mig. 

Inte världens bästa men jag kände att det kanske behövdes en del mellan kapitel ibland. Plus så kände jag att jag var tvungen att uppdatera till fina er. 
Kommentera vad ni tycker. Det är det som får mig att fortsätta skriva. 
Kram på er. :) 
 
 

Länkebyte.

Hej finisar tänkte göra ett snabbt länkebyte med en novell som jag läser. Jag kan faktiskt inte skriva så mycket för jag vill inte avslöja, den är fruktansvärt bra så jag tycker ni ska gå in och kolla. 
 
Det finns inte så många kapitel uppe ännu så det går att läsa ikapp. Kram 
 
http://novellernaaa.blogg.se/   

Better Than Words- Chapter 3, Hangover

Jag känner hur rytmen i musiken får min kropp att röra sig i takt. 
Även fast jag är rätt så "high over my head" känner jag hur någon kollar på mig. Jag höjer blicken och ser hur någon sitter borta i baren på en av stolarna. Harry. Han har en drink i handen. Ett surgrör i den och andra ände är i hans mun. Jag biter tag i min läpp utan några som helst problem och fortsätter dansa i takt med musiken.
Helt plötsligt känner jag ett par starka händer på mina höfter. Jag kollar upp och möter hans tindrande ögon. Han trycker min rygg mot hans bröst. Han lutar sig ned och viskar i mitt öra. "Dance with me"
 
Jag kände hur solens varma strålar värmde min bara rygg. Jag suckade och la kudden över ansiktet. Men lugnet varade inte länge då jag endast några minuter senare hörde hur hög musik sattes på. Mutter och fnys flög ur min lilla mun när jag motvilligt satte mig upp i sängen. 
Jag hann inte ens sätta mig rakryggad innan allt blev svart för ögonen och jag kände hur en otroligt obeskrivlig smärta slog till i mitt huvud. 
Jag drog snabbt av mig täcket och satte ned mina fötter på det kalla trägolvet. Jag huttrade till, sedan reste jag mig snabbt upp och skyndade ut till köket. 
När jag kom ut möttes jag av en otroligt glad Kate. 
"Don´t you have hangover, becacuse I swear to god that you drunk more than me last night." Jag öppnade ett av köksskåpet över spisen och tog ut en huvudvärkstablett. Jag fyllde upp vatten i ett enormt glas och gick och satte mig i soffan.
Kate tippade på tå efter mig. Jag gjorde inget annat än att bara sucka. 
"Yha I have hangover, but the fact that you never drink and party like I do.... I take it much better, my body have started to be used to these things." Hon slog sig ned i andra änden av soffan. Jag sörplade i mig vattnet och ställde sedan glaset på bordet. 
Det var tyst ett tag.  Men som den pratglada människa Kate är kunde hon såklart inte hålla sig. 
" You were pretty drunk last night..." Ett flin döl upp på hennes läppar och jag bara bängde på henne. "What´s that suposed to mean?"
Hon drog åt sig sina knän och lutade hakan mot dom, hon gav mig den blicken. Den blicken som bara Kate kunde ge. 
"Come on, spit it out!" 
"Haha okay, it´s just..You were soooo drunk last night." Hon sa det med betoning på soooo. "...And you keept dancing with this guy.." 
Mina ögon spärrades upp...Hade jag dansat med en kille, en kille som jag inte ens vet vem det är?! Vänta jag kommer ihåg att jag dansade med någon men jag kommer inte ihåg vem, inte heller vad hans namn var. 
"Hahah don´t look so suprise Mindy. He was alla over you and you were all over him. And the best thing it´ts that it was a super hot guy!" 
Jag la huvudet i mina torra händer, detta är därför jag aldrig dricker. Jag blir galen. 
Jag suckade. "I don´t even remeber him.." Jag såg hur Kate kollade lite diskret ut genom fönstret."..Kate? Do you know who it was?" Hon suckade och nickade. 
"Yha, but I´m not going to tell you. You going to find out soon." Jag förstod inte allas vad hon menade men hon vinkade bara med handen, som att säga att vi skulle byta samtalsämne. Ibland förstår jag mig inte på min kompis.
 
"So what do you want to do to day?" Min blick for snabbt på henne och det var absolut ingen snäll blick. 
"Do..? I´m not going to do anything. Just lay in bed all day, maybe watch some movies and just eat. I´m not going to go outside this door." Jag gäspade stort och såg sedan hur Kate hade ett litet flörtigt leende på läpparna. 
"Oho no girl, I know what you thinking. I´m not putting my feet outside this apartment!"
 
1 Timme Senare: 
 
"Kate...Where are we going?" Som vanligt hade Kate lyckats övertyga mig att följa med henne ut för att göra hennes så kallade ärenden. Jag hade stånkat och stönat men tillslut gick jag med på det, på ett villkor..Att jag fick ha mina solglasögon på mig. Även fast molnen låg som stora täcken på himlen. 
 
"The best way to get a hangover away is to eat. Eat Mc Donalds." Jag flinade åt henne. Även hur sur jag var på henne för att hon dragit ut mig nu var MC- Mat väldigt lockande. 
Vi hakade fast varandras armar i en armkrok och skyndade oss till resturangen som bara låg ett par kvarten bort. 
 
När vi kom fram så såg vi att det var otroligt mycket folk utanför. Överdrivet mycket. Kate tog min hand och började dra med mig genom folkmassan. Detta var ju nästan skrämmande. 
När vi äntligen lyckats tagit oss in på resturangen var det knäp tyst. Det var endas personalen som stog i kassan som lät. Deras blickar iaktog oss. Jag drog lite lätt i Kates arm.
"Kate I think we should go. It sems like they have close." Kate fnös. "Mindy this is Mc Donalds. It´s never closed." Jag suckade och himlade med ögonen. Jag skulle precis öppna munen för att slänga ur mig en dryg kommentar. 
"Yha she´s right, Mc Donalds is never closed." Vi båda vände oss snabbt om jag märkte att det satt fem ruggit snygga killar vid ett bord och åt på sina hamburgare som galna djur. 
Jag mötte genast hans blick. Han från igår, han som jag tillbringat hela kvällen med att dansa tätt tätt. Jag svalde hårt och vände mig snabbt om. 
Det blev återigen tyst. 
"Are you friend a little shy maybe?" Jag visste inte vem som sa det men det ända jag vill just nu är att försvinna från ytan. 
"Hahah yha she gets like that when she sees hot boys" Jag kunde inte se Kates flin men jag visste att det mycket väll satt där. Jag stapade henne på foten och killarna bakom oss skrattade. 
"So why is it so much people outside and only you guys in here." Kates fråga var dum, mycket dum. Hon visste mycket väll vilka dom var. Om sanningen ska fram så lyssnade hon rätt så mycket på deras låtar. Jag kände hur hjärtat bankade hårt i mitt bröst. Jag kunde inte låta Kate göra bort sig totalt. Jag vände mig sakta om med blicken i marken. 
"Hahah, sweet. No it´s just they think that the doors is locked. But you girls seemd to be a lot smarter." Ett litet leende dök upp på mina läppar.
Dom fem killarna som jag mycket väll visste vilka dom var flinade dom också. Tillslut så hörde jag ett harkel och jag kollade lite försiktigt upp. Jag mötte hans blick igen, den där blicken som fick en att fastna. Att frysa till. Det kändes som att vi stod där och kollade på varanda i evigheter innan han tillslut öppnade munnen för att prata. 
"So why are you wearing sunglases when it´s not sunny outside. The fact that it´s raning" Jag kände hur mina kinder hettade upp.
"Uhm.. Ehh.. I - I " Det kom inte fram något mer ur min mun, men som tur var så avslutade Kate min mening.
" We were out and party yesterday so we kind of have a hangover." Jag bet mig i läppen och kollade återigen upp. 
Jag såg hur han skannade min blick, som att han inte visste innan men nu visste han defenetivt att det var mig han dansade med igår. 
Där stod hon framför mig, i ett par slitna jeans och en alldeles förtstor vinterjacka. Jag hade känt igen henne direkt när hon klev innanför dörren. 
Killarna visste att om jag skulle veljat göra något eller sagt någon flörtig kommentar skulle jag ha gjort det vid hed här laget. Men det var något som hindrade mig. Osäkerheten i hennes ögon, eller vad det att hon inte verkade komma ihåg gårkvällen. 
Men jag vet att det är hon, det är hon. Mindy. 

Okej kompisar, kapitel 3. Inte jätte långt och kanske inte jätte bra, har heller inte kollar igenom stavningen jätte noggrant men kände att jag ville få upp detta så fort som möjligt nu. 
Kan vi få minst tre kommentarer på detta kapitel ? :) 

Better Than Words- Chapter 2,How bad can a good girl get ?

"Kate... You know I don´t like going out." Hon himlade med ögonen och stoppade en pizza bit i munnen. " But okay. But one thing is for sure. I´m not drinking!" 
Hon klappade händerna och ett stort leende spred sig på henne läppar. 
"Don´t be so sure about that girl.." Det var nog inte menat att jag skulle höra det men med mina örnorön var det självklart att jag gjorde. 
Jag visste att kvällen i morgon inte skulle sluta lungt. 
Jag kände hur den kalla luften letade sig in innanför min tunna jacka. Tiden till att inföskaffa en varmare vinterjacka hade inte vart stor och här gick jag med min tunna jacka. Jag drog den närmare min frusna kropp och ökade stegen en aning. Dels för att kyland gjorde så att jag inte kände mina fötter och för att jag redan var trettio minuter sen. Jag hade lovat Kate att vara hemma i tid. 
Inte för att det tar så lång tid för mig att fixa mig för en kväll i en svettig lokal där folk är som vilda djur. Ush mitt humör var inte på topp, min chef Andrew hade skrikit åt mig och bossat runt mig som en liten leksak. Jag gillade inte mitt jobb. Det jag verkligen vill är att dansa. Men då Kate blev av med jobbet för några månader sedan har jag inte haft råd att betala danslektioner. 
Och vart ska jag annars dansa. Lägenheten på Oxford Street är inte större än en liten skokartong och vi får knappt plats själva. 
 
"Mindy, you´re late! You promised!" Jag hann inte ens komma innanför dörren innan Kates gälla röst fyllde den lilla lägenhetn tillsammans med musiken som var på. 
" I know, and I´m so sorry. It´s just Andrew keept me at work. But I´m here now!" Jag försökte le men jag antog att det mest blev en grimars. Kate bara skrattade och drog med mig in i hennes rum och knuffade ned mig på en av dom rangliga trästolarna. 
Inom några få minuter var både hår och smink på och jag granskade mig i spegeln som hängde framför mig. Det så absolut inte ut som jag. Tänk vad lite smink och värme kan göra. Sedan är jag väldigt lyckligt lottad att bo med en snart utbildad stylist. Kate går tredje året på gymnasiumet och i sommar tar hon studenten. Jag är inte ett dugg orolig över vad hon ska göra efter skolan. Hon har själv sagt att hon inte tänker fortsätta studera utan hon vill ut i världen och resa. Jag tycker det är ganska häftigt hur Kate tänker. Hur hon vågar drömma så stort. Det är nog det bästa med henne. Hon vågar drömma. Jag vågar inte ens tänka på min framtid. 
Jag går andra året på gymnasiumet och har ett år kvar efter detta. Men jag är skraj, för jag har ingen aning om vad jag ska göra efteråt. Jag vill dansa. Jag vill leva, kunna känna mig fri. Men dansen kommer nog alltid vara en dröm. En dröm som ingen vet om. 
 
"Here, try this on!" Kates ord fick mig att vakna upp från mitt dagdrömande. Jag kollade först på henne innan jag kollade ned på den ytterst lilla klänningen hon höll fram. 
"It´s beautiful it is, it´s just..." Jag bet mig i läppen och granskade klänningen.."...just so short.." Hon skrattade till log stort mot mig. "Yha I know. That´s the point. You got rally good legs, or fuck it! You got killer legs. And you should be proud of them and show them up." Jag skrattade lite åt vad hon sa men skakade på huvudet. 
"No Kate. That dress is way to short. Everyone is going to stare. And you know I don´t like when people stare at me." Jag såg hur hon suckade och rullade med ögonen. 
"Yha I know that. But that´s the point. This dress is super short and that´s becacuse you going to show up your killr legs. And all the boys going to stare. And that´s a good thing. Please Mindy, just put on the damn dress!" 
Jag suckade innan jag drog åt mig klänningen och gick sedan surt in i mitt lilla rum på andra sidan av lägenheten. Väll där inne drog jag igen dörren och drog av mig jeansen och T- Shirten jag hade haft under dagen. 
Jag hoppade snabbt i den lilla kläningen och drog upp den på min tunna och utmattade kropp.
En suck lämmnade ännu en gång min mun och jag vände mig om och kollade på spegelbilden som visades. Jag ville egentligen erkänna det men den satt faktiskt väldigt bra. Innan jag hann göra något mer kom Kate inrusandes i mitt lilla rum. 
"Oh my god! Mindy you look fantastic. Like really amazing." Hon hoppade upp och ned på stället och jag kunde inte vara irreterad på henne. Jag skrattade lite åt hennes betende innan jag dök in i garderoben för att hitta ett par passande skor. 
Jag hittade inte vad jag sökte. Min blick for genom rummet ihop om att hitta det jag ville ha. Jag mötte Kates blick och hon tittade snabbt bort. Jag följde hennes blick och såg att hon hittat vad jag sökte. Fan!
Jag for iväg som en raket men Kate hann före och fångade upp dom slitna Conversen. 
"No way Mindy. You need high heels." Jag suckade och satte mig ned på sängen. Kate lämmnade snabbt rummet men var lika snabbt tillbaka. "Here I think those one will suit you great." Hon räckte över ett par enormt röda klackskor.
Jag tog emot dom och satte snabbt på mig dom. Hur kan folk egentligen gå i sånna här skor? Det är ju värre än fysisk smärta. 
 
30 minuter senare satt vi i en taxi på väg till klubben. Det snöade inte längre men mina bara ben frös ändå. Kate hade berättat vilken klubb vi skulle till. Jag visste inte direkt vilken den var men jag hade hört talas om den. Funky Buddha.
"So are you exaited?" Kate hoppade till i sätet och vände blicken mot mig. Jag suckade och svarade tyst.
"No" Kate suckade även ho. "..Paty pooper." Hon muttrade något mer jag inte uppfattade. 
 
"Ladies we´re here now." Chaffören kollade bak på oss och jag drog fram pengar från den lilla väskan. "Keep the change."
Direkt när vi hoppat ut från taxin kom vi direkt in i folkmassan. Det var överdrivit mycket folk. Jag kollade oroligt på Kate. Hon såg förrvirrad ut hon med, hon greppade tag om min hand och drog med mig genom folkmassan. 
 
"Hey Frank!" Hon skrek nästan pågrund av den stora folkmassan. Den lite äldre, mycket biffigare killen med säkerhetsväst på kollade på henne och ett leende dök upp på hans läppar. 
"Kate! Hey girl how are you?" Hon gjorde en tumme upp innen hon fortsatte. " Why is it so much people?" Killen som tydligen hette Frank skrattade innan han förklarade. Jag vände mig om och kollade ut över folkmassan. Det var ju skrämmande mycket folk.
"Come on!" Jag hann bara vända mig om innan Kate drog med mig. Frank eskoterade oss in till klubben. Många rop och klagomål hördes när vi slapp stå i kön utan fick komma in direkt.
 
Dirket när vi kom innanför dörren tappade jag bort Kate. Jag suckade tungt och vände mig snabbt om. Och klumpig som jag är gick jag rakt in i någon. 
"Oh my good I´m so sorry." Jag slog mig själv i pannan innan jag kollade upp på personen som stod framför mig. 
Mina ögon blev större när jag såg vem det var jag hade gått rakt in i. 
"Don´t look so supriese, I like to party too." Hans röst var hes och ett flin var placerat på hans läppar. Hans lockiga hår låg huller och buller på hans huvud men det var snyggt. Väldigt snyggt för att vara ärlig. Hela han var otroligt snygg. 
Jag bet mig i läppen men kom snabbt på mig själv med att stå och stirra. "I´m sorry. Uhm..I should go. Bye." 
Han skrattade. "I´m Harry by the way" Han blinkade med ögat och jag kände hur varma mina kinder blev. Shit shit. 
"Uhm.. I´m Mindy. Bye." Jag skyndade mig förbi honom. Ingen anning om vart jag skulle. Jag såg baren några få meter ifrån mig. Jag vände mig om och såg att Harry stod med händerna i fickorna och flinade efter mig. Dumma flin var det ända jag hann tänka innan jag någon drog tag i mig, Kate. 
Hon skrattade och började dansa. Jag bara stod där och kollade på henne. 
"Come on, don´t just stand there. Dance." Hon drog tag i mig och började röra sig. Jag skrattade och drog mig bort från henne. Jag visste mycket väll hur man dansar. 
Musiken dunkade och jag kunde känna blodet i kroppen rusa. 
 
Drink efter drink. Efter ett tag visste jag inte riktigt vad jag höll på med. Jag hade tappat bort Kate för ett bra tag sen. Golvet är fullt av svettiga kroppar, en del dansar tillsammans, andra dansar ensamma. Som jag tex. 
Jag känner hur rytmen i musiken får min kropp att röra sig i takt. 
Även fast jag är rätt så "high over my head" känner jag hur någon kollar på mig. Jag höjer blicken och ser hur någon sitter borta i baren på en av stolarna. Harry. Han har en drink i handen. Ett surgrör i den och andra ände är i hans mun. Jag biter tag i min läpp utan några som helst problem och fortsätter dansa i takt med musiken.
Helt plötsligt känner jag ett par starka händer på mina höfter. Jag kollar upp och möter hans tindrande ögon. Han trycker min rygg mot hans bröst. Han lutar sig ned och viskar i mitt öra. "Dance with me"
Så mina vänner, kapitel två. Vad tycker ni? Det ultimata "fest kapitlet". Äntligen kom Harry in i bilden.
Vad tycker ni, kommentera, snälla. Jag vill verkligen komma frammåt igen.
Puss!
 
 
 



RSS 2.0