Better Than Words- Chapter 8, Hospital for souls.

"Zac!"

Han fräste till. "Seriously your stupid bitch, don´t you get it. I was high on drugs. All the time. And thats not all.. I kind of..." Jag hann inte höra resten av vad han sa. Jag reste mig snabbt upp och sprang ut från det stämmningsfulla  rummet. Jag kunde höra en hes och mörk röst fräsa åt till åt honom. 

"She´s a girl your idiot and you don´t talk to grils like that!" Jag kunde sedan höra fotsteg som närmade sig. Jag visste mycket väl vem det var. Jag protesterade inte ens när han slog armarna om mig. Jag begravde mitt ansikte i hans famn. Han luktade en blandning av svett och perfym. Det luktade Harry. 

---

 

 

 Mindys Perspektiv: 

Allt gick så fort, i nästa sekund låg jag på golvet med min hand på min ömma kind. Jag hörde ett högt stön och kollade snabbt upp. Zac hade sina stora händer knutna och slog på personen som stod framför honom. Harry. 

"Harry!" Jag skrek till och de båda kollade på mig. Sedan på varandra innan de både började springa mot mig. Harry var först fram och skulle precis hjälpa mig upp när han ramlade frammåt. Jag skrek till och i nästa veva kunde jag höra massor av snabbt steg. 

"What the hell man?!" Det var Zayn. Zac vände sig snabbt om och drog upp något ur fickan. Zayn höjde händerna i luften och backade snabbt. De andra gjorde samma sak. Han vände sig snabbt om igen. Han pekade med den lilla fick kniven på mig. 

"I want her. Just give her to me and  you will never see me again." Tårar rann ned för min kind. Vad är det som händer. 

"Zac what are you doing, this isn´t you!" Nialls röst bröt i tystnaden och jag kunde se hur orolig han var. Zac flinade och tog ett steg närmare mig och Harry som låg plågade nere på betong golvet. Jag kunde se hur Harry började röra sig och såg ur han hasade upp mobilen ur backfickan. Han la den snabbt framför sig och jag kunde tyda "Paul" på displeyen. 

"I saw what you did there Harry boy and you are going to pay for it, bastard!" Han tog det sista stegen fram till oss och ett skrik for ur mig när jag kände en duns och sedan blev allt svart. 

 

"Isn´t she going to wake up!!" Jag öppnade försiktigt mina ögon och jag kände hur jag nästan blev blind. Jag hörde massor av röster omkring mig som tystnade när mina blå ögon kom till liv igen. 

"Mindy?" Den rösten kände jag tydligt igen.. Oh nej. 

"Mum?" Jag föröskte sätta mig upp men blev direkt nedknuffad i den hårda sängen. Vart är jag? Jag kollad snabbt runt, ett stort rum med kritvita väggar och det luktade... rent?

"Darling you got a concussion, you hit your head really hard." 

"What happend?" Min mor satte sig bredvid mig på sängkanten. "Oh darling you fall down the stairs and hit your head really hard. Kate and this five boys called me and said you had fall, so I drove here as fast I could." Hon la en hand på min varma panna och bara mjukheten av handlflatan fick mig att gny till. "I´m sorry hunny," Hon böjde sig fram och pussade mig på hjässen. Sedan reste hon sig upp och jag följde henne med blicken. Det var även då jag la märke till att det bara var hon och jag i rummet. Jag svär att jag hörde massor av andra röster. 

"I´m going to grab something to eat. Should I send your friends in?" 

Jag nickade svagt och hon log mot mig. 

Hon öppnade dörren och försvann sedan ut, men bara efter nån minut öppnades dörren igen och in kom 5 stycken gestalter. 

"Mindy.." Kates röst sprack och hon skynade sig fram och slog armarna runt min hals. 

"Ouch.." Hennes tyngdvikt var på min ömma kropp. Hon kollade frågandes på mig men fattade snabbt vinkeln. Hon drog sig bort snabbt och viskade ett förlåt. Jag nickade bara och gav henne ett litet leende. 

Min blick for nu till de fem killarna som stod i dörröppningen. 

"Hey.." Min röst var svag och jag kunde se hur killarna slappnade av. 

"I know you guys told my mum that I falled down the stairs , but really, what happend?" 

De suckade och gick och satte sig på stolarna som fanns runt omrking sängen som jag låg i. 

Zayn och Liam satte sig på höger sida om mig och Niall och Louis på vänster sida. Det fanns bara en person som fattades, Harry. 

Innan jag han kontrollera vad jag skulle säga for det ur min mun. 

"Where´s Harry?" De kollade på mig och Kate bet tag i sin läpp, jag vet inte varför men jag fick en känsla av att hon visste precis vart han var. 

Ingen av det sa något och jag märkte hur irritationen började komma fram.

"Seriously guys , wehere is he?" De suckade och Niall kollade på mig. 

"He´s out there, I don´t know. He didn´t want to come in here." Jag suckade, den där killen hade ett väldigt konstigt betende. 

"Well... Okay." 

Tystnaden fortsatte men blickar utbyttes, blickar som sa mycket. Men saker som jag inte förstod. 

 

Dörren öppnades och in kom en lång, blond tjej med en lång vit rock. "Oh good, you´re awake and you got company. I´m dr. Brooke and I´m the one who will take care of you. 

As you know you got a  concussion, it´s not a bad one but you will be stuck here in a couple of days. Just to be sure. You´re mum is here and all of your friends and your boyfriend is out there." Vänta va? Pojkvän? 

"Oh no no, he´s not my boyfriend!" Orden snubblade på tungan och hon kollade förvånat på mig. 

"Oh okay, I´m sorry. I just assumed he was, because he was really worried for you." 

"Well he´s not."

Hon log mot mig och kollade på killarna och Kate som satt runt om mig på sängen. 

"And I´m sorry but the visit hours are over. You can come back tomorrow." 

"No, please can´t they stay. Please. I just woke up."  Hon log ett medlidande leende men skakade på huvudet. 

"I´m sorry, but it´s the rules. They can come back tomorrow."

 

 

Det hade nu gått några timmar sedan de killarna och Kate lämnade. Mor min hade jag ingen aning om vart hon hade tagit vägen och om jag ska vara ärlig var det inget som oroade mig. Hon är vuxen hon är min mamma, hon ska kunna ta hand om sig själv. 

Min blick vandrade runt omrking i rummet. Det fanns två olika dörrar framför mig i rummet. Undra vart de leder. 

Jag svängde mina ben över sängkanten och kände genast ett sting i armen. Jag kollade snabbt på min ömma arm och såg en sladd med något rött flytande inuti. Jag kände genast hur illamåndet började dyka upp. Jag har aldrig varit någon höjdare när det gäller blod. 

"Shit." Jag drog snabbt ur nålen som satt inne i min arm och reste mig snabbt upp. Jag var tvungan att greppa tag om sängkanten. 

"What are you doing?" Jag vände mig snabbt om, nästan lite för snabbt. Jag kände hur allt började snurra och i nästa sekund ramlade jag in i två starka armar. 

"You have a concussion, you should be in bed." Jag visste mycket väll vem rösten tillhörde. Men jag lät han föra  mig tillbaka till sängen. "Stupid little girl, this is supposed to be in your arm." Han höll upp nålen och förde den försiktigt in. " You´re not a doctor." Orden kom ut som en viskning. Han sa inget utan fortsatte med det han gjorde. Konstigt nog gick det bra och jag kände ingen smärta. 

"Why are you here, the visited hours are over. You can get in trubble." 

Han satte sig ned bredvid mig på sängkanten. "I don´t care." 

Jag kollade ömt på han. Hans lockar föll in i hans ansikte och han hade ett oroligt ansiktsuttryck. 

"Harry seriously, why are you here?" 

" I couldn´t leave you." 

---

Jag är igång igen och jag är super glad!!! Har skrivit hela dagen, på sant alltså! Jag har så mycket inspiration och jag vill bara skriva. Dom i min närhet börjar bli lite irriterade på att jag sitter med datorn hela tiden, hih. Har suttit ute sen 10 i morse kanske, iklädd i shorts och solbrillor och bara skrivit. 

 

Ett leende är verkligen placerat på mina läppar och jag är så glad, ni är världsbäst!!!! 

 

Kommentera massor nu. 

Sedan har jag en fråga till er och jag tänker börja fråga varje kapitel en fråga som ni kan svara på i kommentarerna. 

 

Varför tror ni att Mindy ena sekunde låter Harry komma nära men i nästa vill ha honom så långt bort som möjligt?  

Klura på den och ge mig era tankar!

Kram på er. 

 

 

 

 

 

 

Ååh så bra, Harry är så fiiiin!
Ja det är konstigt att hon är så osäker på ngt sätt men jag tror hon bara är så omkring de hon gillar (Harry)
Jättebra handling!!

Jättebra! Längtar till nästa! Är uppkopplad på SJs wi fi, men ska försöka skriva nu ikväll eller imon eller början på nästa vecka, har blivit förskyld :( men ska försöka skriva ikväll eller imon eller början på nästa vecka om oneshoten :) är på väg hem nu från Rom! :) kram :) xx <3

nej, jag var där med en ungomsgrupp som jag är med i, är 22 år gammal, men det är en som är ett år äldre än mig, som är med där :)

kram :) <3

har mejlat dig, idé till oneshot och med mera :) kram! :) xx <3

har mejlat dig :) kram :) <3

Har läst ikapp din novell och den är jättebra!:)

du har väl inte glömt min oneshot? förlåt att jag tjatar :) kram! :) xx

Åh, din novell är så bra!! Snälla skriv mer snart, längtar! :D Kram

uppdateraaa, super bra juuu