Kates ljusta stämma trängde in genom mina öron och jag kunde känna hur Zac suckade bredvid mig. 

"Why did you take her with you?" Jag fnös till och lyfte ett av mina ögonbryn och kollade på honom. "Well she is my best friend and why wouldn´t I?" Han ryckte på axlarna och lutade närmare tills hans mun var vid mitt högra öra. 

"I just thought it was going to be me and you, I mean I missed you!" Det var något som inte stämmde med honom. Visst hade han alltid varit lite närgången men detta började bli löjligt... Jag är en människa, jag behöver utrymme. Jag svarade inte på hans kommentar utan fortsatte att kolla ut genom fönsterrutan. Regnet öste fortfarande ned utanför och en lätt suck lämnade mina torra läppar. 

Zac hade sms:at Harry igen och frågat om det var okej att vi kom på deras konsert nu ikväll, såklart hade han skrivit ett simple "Ja" tillbaka och berättat att han skulle komma ut och möta oss. Undra hur han skulle göra det utan att bli nedsrpungen av alla galna fans. Bara tanken på att det kommer vara flera tusen skrikandes tjejer utanför arenan fick mig att rysa. Det var häftigt men också läskigt. Jag har haft klaustrofobi hela mitt liv, och det orade mig en del om jag ska vara ärlig. 

Taxi bilen svängde in på en liten gata." This is as far as I can take you, It´s alot of people and I will get stuck if I drive all in." Chuffören kollade på oss där vi satt ihop trängda i baksätet. 

"It´s okay, here you go." Jag räckte fram pengarna till honom och han tackade snabbt. 

Vi hoppade ut ur bilen och jag kände direkt hur håret på mina armar reste sig. Jag slängde en snabb blick på Kate och såg hur hon kämpade med att inte frysa ihjäl. Hon hade insiterat med att ha på sig sin nya klänning och ett par tunna tunna taights. Jag däremot hade bara tagit ett par svarta enkla jeans och en jeans skjorta och en vit stickad över. Och till det hade jag tagit mina blommiga kängor. Det är ju trotsallt vinter månad. 

 

Vi började gå närmare arenan och jag kunde se massor av tjejer som antingen grät eller var hur glada som helst. Jag kunde även se massor av olika skyltar. Det stod massor av roliga saker på de och ett leende smög sig fram på mina läppar. Deras fan är verkligen engagerade. 

 

Zac drog upp sin mobil när vi stod utanför arenan och började röra snabbt på sina tummar. Antagligen skickade han iväg ett sms till Harry att vi var här nu. 

Det dröjde inte alls länge innan en stor man i 40- års åldern kom fram till oss. 

"Are you Zac and Mindy?" Vi både nickade och han pekade sedan på Kate. 

"It´s my bets friend.. I thought it would be okay..?" Han suckade innan han nickade. Han började gå och vi följde vilset efter honom. Jag kunde höra hur några tjejer började skrika när vi gick förbi dem. Jag vände mig snabbt mot dem och de började bara gråta och skrika. Mina ögon for upp.. Vem trodde de att jag var? 

 

"Wow, it´s so big!" Kates ögon var stora som golfbollar och jag bara log mot henne och tog hennes hand. 

"Well well.. Who do we have here then. Zac my mate!" Jag kunde höra Liam röst bakom oss och vi vände oss snabbt om. Vänta kände Liam också honom? 

"Zac!" Niall kom joggandes mot oss, han också?

Louis och Zayn var inte långt efter. Det gjorde en slags "kill kompis" kram med Zac. De började babla på om något tråkigt. Jag var inte ett dugg intriserad. Det som for igenom mitt bultande huvud var han. Vart var han, Harry? 

"Looking for someone?" Jag vände mig snabbt om och där stod han. I ett par svart skinny jeans och ett vitt linne. Hans många tatueringar visade sig. Konstigt nog faschinerade mig det verkligen. Det var så många, och så många olika. Vad stod alla för?

Han lutade sig mot vägen och harklade sig. Babblet bakom mig tystnade och de andra kom upp vid vår sida. 

Han nickade mot Zac och log stort mot Kate. "Nice to see you again Kate." Jag slängde ett snabbt öga på Kate och kunde se hur hennes kinder hade fått en mörkare nyans. Typiskt Kate. 

"Well, boys we need to hurry up, we´re on stage in five." Innan jag hann röra en muskel var de fyra killarna på väg bort mot scenen. Kate och Zac följde på. Jag stod kvar på exakt samma plats och granskade betong golvet. Jag visste att han stod där, några meter ifrån mig. Jag kunde känna hans intensiva blick på mig. 

Min fot sparkade til några små stenare som låg framför mig och jag gav ifrån mig ett svagt ljud. 

"I´m sorry.." Jag nästan viskade fram orden. Jag kollade fram under mitt hår som hade fallit fram i ansiktet. 

"For what?" Han kollade på mig och fångade sin läpp mellan sina tänder. 

"For the other day at Mc donalds. I didn´t mean what I said about you. I mean I didn´t mean to judge you like someone like that. It was wrong of me." 

Han ändrade position och log mot mig. "It´s okay, I´m used to it." Bara det gjorde ont i mig. Man borde inte få säga att man är van vid något, specielt inte när det handlar om att folk säger saker om en själv. 

" I really mean it Harry, I am sorry." 

"I know love, but we need to hurry up. The concert is just about to start. We can talk more later." Jag kände hur mina kinder hettade upp av att han kallade mig love. Vad är det för fel på mig? 

 

Vi skyndade oss bort till de andra som stod och värmde upp. Jag kunde höra den enorma publiken som skrek för fulla halsar där ute. Deras öppning hade precis börjat och snart var det dags för deras entre. 

 

 

 

De fem svettiga killarna kom emot oss med de största leenden jag någonsin sett. Det gjorde mig glad. Det hade varit hur duktiga som helst. 

"Oh my god, that was amazing!!" Nialls ljus stämma fyllde mina öron och ett leende placerades på mina läppar. 

 

Killarna hade bett oss att vänta inne i ett rum med två soffor medans det bytte om och lugnade ned sig. 

Det tog inte lång tid alls och nu satt vi alla nedklämda i de två små sofforna. Snacket flöt på. 

"So Zac how was rehab?" Allt blev tyst. Zayns fråga hade precis tagit slut på allt snack. Vänta va?!

"What?!" Jag vände mig om och kollade på Zac. 

"They don´t know, oh shit man I´m so sorry!" Zayn la hvudet i sina händer och jag kunde känna allas blickar på mig och Zac. 

"Zac, please explain!" Min röst sprack och jag kunde känna ilskan bubbla upp inom mig. 

"Well uhm. . You know I said I was away and dance, Well i wasn´t.. I was in rehab." Han svalde hårt och jag kunde inte tro mina öron. Hade min bästa vän, min allra bästa vän ljugit för mig under hela denna tiden. 

"For what?" Frågan bara for ur mig innan jag hann tänka mig för.

"What do you mean?" 

"Why where you in rehab?" Han suckade och lutade huvudet bakåt. 

"Zac!"

Han fräste till. "Seriously your stupid bitch, don´t you get it. I was high on drugs. All the time. And thats not all.. I kind of..." Jag hann inte höra resten av vad han sa. Jag reste mig snabbt upp och sprang ut från det stämmningsfulla  rummet. Jag kunde höra en hes och mörk röst fräsa åt till åt honom. 

"She´s a girl your idiot and you don´t talk to grils like that!" Jag kunde sedan höra fotsteg som närmade sig. Jag visste mycket väl vem det var. Jag protesterade inte ens när han slog armarna om mig. Jag begravde mitt ansikte i hans famn. Han luktade en blandning av svett och perfym. Det luktade Harry. 

---

Dun dun dun... Vad tror ni händer? Zac är avslöjad, men inte helt. Det kommer komma massor av mer drama. Helt serriöst tycker jag det blir rätt trist utan drama, haha. Men vad tror ni mer att Zac har gjort? Kommentera gärna vad ni tror. Är så roligt att läsa era kommentarer. :) 

xoxo