Better Than Words- Chapter 9, Big white house

"What are you doing?" Jag vände mig snabbt om, nästan lite för snabbt. Jag kände hur allt började snurra och i nästa sekund ramlade jag in i två starka armar. 

"You have a concussion, you should be in bed." Jag visste mycket väll vem rösten tillhörde. Men jag lät han föra  mig tillbaka till sängen. "Stupid little girl, this is supposed to be in your arm." Han höll upp nålen och förde den försiktigt in. " You´re not a doctor." Orden kom ut som en viskning. Han sa inget utan fortsatte med det han gjorde. Konstigt nog gick det bra och jag kände ingen smärta. 

"Why are you here, the visited hours are over. You can get in trubble." 

Han satte sig ned bredvid mig på sängkanten. "I don´t care." 

Jag kollade ömt på han. Hans lockar föll in i hans ansikte och han hade ett oroligt ansiktsuttryck. 

"Harry seriously, why are you here?" 

" I couldn´t leave you." 

---

♥Mindys Perspektiv: ♥

Sömnen som hade legat över mig i , hur många timmar vet jag inte började ta slut och innan jag visste ordet av det hörde jag hur någon stod bredvid mig och pillade på apparaten som kontrollerade något i min kropp. Jag öppnade mina ögon försiktigt och möttes direkt av ett starkt vitt ljus. Varför var sjukhus tvungna att ha så ljust? 

"God morning" Jag lutade huvudet lite åt sidan och såg att gestalten som stod bredvid mig var Brook. Jag sa ett svagt godmorgon innan jag lät mina trötta ögon glida runt i det tomma rummet. 

"Where´s Harry?" Brook hummade och kollade upp från pappret som hon skrev på. Hon la huvudet lite på sne och ett leende placerades på hennes läppar. 

"If you mean that long boy with brown big hair, he´s down in the café." Jag svarade inte utan suckade. Jag ville ha honom här. Ta mig inte fel, jag ville inte ha något med Harry att göra egentligen. Pojkar som honom är farliga och jag vet exakt hur de gör och hur de beter sig. Men att ligga i denna otroligt obekväma säng och stirra upp i ett vitt tak är inte ett dugg kul, så lite sällskap skulle inte skada. 

Det verkade som om Brook hade läst mina tankar. "Do you want me to go and get him and tell him you want him to come?" 

Jag svarade inte utan nickade bara till svar. 

Hon gav ifrån sig ett leende innan hon stoppade pennan i fickan och la ifrån sig pappret. Hon försvann ut genom dörren och inom några minuter öppnades den igen och in kom Harry med gårdagens kläder. Han hade ett svagt leende på sina torra läppar och jag såg hur trött han var. 

"You should go home and sleep!" Han flinade till lite innan han tog en stol och satte sig bredvid mig. Det blev tyst, nästan obehagligt tyst. Bara apparatens små ljud och mina och Harrys delade andetag hördes. 

"Are you okay?" Han kollade upp med en frågande min på mig. Jag sa inget mer, han nickade bara och drog upp lite på tröjärmen. Jag kunde se hur ett stort sår var synligt. Hade Zac gjort de där?

"It dosen´t hurt. Dr. brook helped me with it. Beside for that I´m okay. How about you? You still have a headache?" 

Jag nickade lätt på huvudet. " But thats not what making me feel bad. It´s this damn room, this damn hospital. I just want get out of her..." Min röst var hes och jag såg hur Harry granskade mig med sin blick. 

Jag bytte näst intill samtalsämne och frågade hur det var med Kate och killarna. Han berättade att det bara var bra. Han visste dock inte vart min mamma tagit vägen eller varför inte Kate kommit förbi igen. 

"They hate me.." Jag suckade. Harry stirrade tvärt på mig och skakade på huvudet. 

"Why would they do that?" 

Jag suckade återigen.. " Becuse everybody does!" 

"I don´t hate you..." Jag himlade med ögonen. 

"It´s becuse you don´t know me." Jag såg i ögonvrån hur han sträckte lite på sig. "What?" Frågan flög ur mig snabbt, så snabbt att jag inte hann ta tillbaka den. 

"I would like to get to know you.. " 

Jag skulle precis öppna munnen för att säga något men blev avbruten av Brook som kom in genom den stora vita dörren. 

"So Mindy, I have a thing I need to tell you. You have two option. Mr. Styles, have you told her?" Harry skakade på huvudet och jag kollade på de med ett ögonbryn höjt. 

"Told me what?" De kollade på mig och log stort. 

" Well I can´t get in contact with your mother or your father so you have to stay here a couple of days. But then Mr. here come up with an idea and my boss is willing to agree with it." 

"Okay so what is it...?" Min blick färdades mellan Harry och Brook. 

"Well he said that you could stay at his house untill your concussion are over. And I personally think that´s an amazing idea."

"What no! I have my own apartment. And beside my best friend is also living there." Jag korsade armarna över bröstet och ett litet flin var placerat på Harrys läppar. 

"I´m sorry Mindy but your friend don´t want to take care of you right now." Min mun öppnades och min haka föll i marken, så kändes det i alla fall. 

Vad då inte ta hand om mig? 

"What, she´s my best friend." Brook la en stöttande hand på min axel och log ett ömt leende. 

"I know, but it stands between this two options. I´m sorry." Jag sa inget utan kollade bara på de två gestalterna som stod framför mig. 

Aldrig i livet att jag skulle följa med han hem. 

 

 

"Are you okay?" Harrys röst fyllde den tomma luften som hade uppstått där vi satt i hans stora svarta bil på väg hem till honom. Även hur mycket jag verkligen inte ville följa med honom ville jag heller inte vara kvar en sekund till på det där hemska sjukhuset. 

"Yes Harry I am. I was okay for five minutes ago and ten minutes ago. I´m okay, really." Jag suckade och han sa inget utan skruvade bara upp volymen på radion. 

Melodin tog plats i bilen och ett leende smög sig upp på mina läppar. Det var "Free fallin med John Mayer". 

"You like this song?!" Harry kollade med ett stort leende på mig och jag bara nickade. 

"Yha, it´s my favorite song, why?" Hans leende blev bara större och hans smilegroppar syntes nu tydligt. Det var något som högg till i magen, jag har alltid varit svag för killar med smilegroppar. Såklart var han tvungen att ha det. 

"It´s my favorite song too!" 

"Interesting" Han kollade på mig med en min som jag inte riktigt kude tyda. 

"Why? What do you mean?" Jag ryckte på axlarna och svarade inte på hans fråga. Jag visste inte hur han skulle ta svaret. Sanningen var ju att jag inte visste hur jag skulle svara. Jag hade inget svar. 

 

"Wow" Det var inte menat att han skulle höra det. Men ett leende dök upp på hans läppar. Jag himlade bara med ögonen och fortsatte att granska det enorma huset framför oss. 

"You like it?" Han kom upp bredvid mig och jag nickade bara till svar. Bodde han verkligen här? Helt själv? Om jag ska vara ärlig trodde jag han var mer en typ som bodde centralt inne i London i en flådig lägenhet. 

 

Min blick vandrade på allt som fanns där inne, den granskade verkligen allt så jag märkte inte att Harry helt plötlsigt hade stannat och stod nu framför en stor vit dör. Det slutade med att jag råkade gå in i honom. 

"I´m sorry" flög ur mig och han log bara. 

"This is going to be your room." Han nickade mot dörren, jag kollade på honom och sedan på den stora vita dörren. Det lät så konstigt när han sa mitt rum. Det lät inte bra, men samtidigt...gillade ja det. 

Han öppnade dörren och jag tog första steget in i rummet. 

Wow var det ända som kom ur mig. Jag snurrade omkring i rummet några gånger innan jag kände hur en dimma började lägga sig för ögonen. Jag stannade snabbt om la handen för ögonen. 

Harry var snabbt framme hos mig och la mig försiktigt ned på sängen. 

"Can I get you anything? A glas of water maybe?" Han kollade med en ömsidig blick på mig och pillade lite med en hårslinga som hade fallit ned i mitt ansikte. 

"Yes please." Han nickade innan han lät hårslingan glida från hans fingar och han vände sig om och snart kunde jag höra vattnet som rann från kranen ute i köket. Jag hörde även hur något som lät som köksskåp öpnnades och stängdes. 

Inom kort var han tillbaka med ett glasvatten och en skål med någon frukt som jag inte riktigt visste vad det var, kanske var det till honom själv. 

Han ställde ned det på det lilla bordet som stod intill sängen. Han öppnade sedan en vit dörr som fanns inne i rummet, varför hade jag inte lagt märke till den? 

Jag förstod ganska så snabbt att det var en garderob och knstigt nog var den fylld med hans kläder. Hur mycket kläder har den här killen? 

"Here you can have this." Han kastade över någon slags tröja till mig där jag låg. Jag kollade först på tröjan och sedan tillbaka upp på honom. 

"I just thought you maybe wanted something more comfortable." Han nickade med huvudet mot mina kläder som satt på min ömma kropp vid tillfället. Jag kollade ned på det gamla kläderna som jag hade haft här om dagen. 

"Thank you." Jag tog tag i tröjan som han nyss slängt åt mig. Med ett dömmande öga listade jag ut ganska snabbt att den skulle sitta slappt och räcka ned till knän på min lilla kropp. 

"Uhm.. I don´t mean to sound rude or anything but can you please go outside and wait while I´m changing?" Ett litet leende spred sig över hans läppar och han nickade lätt innan han försvann ut ur rummet och stängde dörren efter sig. 

 

Allt gick så snabbt och innan jag hann göra något låg jag nedbäddad på samma ställe i sängen och kände hur mina ögonlock blev tyngre och tyngre. 

---

Inte det bästa kapitlet men jag kände att jag är tvungen att publicera det så att jag kan gå vidare, har liksom slutat med att jag sitter en hel kväll och skriver på detta kapitlet. 

Från och med nu kommer mina kapitel vara noggrant skrivan och genomtänkta, samt kommer jag börja fixa det här med stavfel!

 

Till en annan sak nu, när ni läser detta kapitel kommer det nog vara dag och inte kl halv 1 på natten som nu när jag skriver det här. 

Och mina systrar och bröder, det är bara 3 dagar kvar till konserten!! 3 dagar, 72 timmar!!! Helt jädra galet! 

Och jag kan inte fatta att jag och mina kompisar har VIP biljetter och allt! Det är galet, ska ni gå? Vilken ska ni gå på? 13:de eller 14:de? 

KRAM!!

Jag ska gå den 13de!
Jättebra kapitel, älskar Harry! :D
Vart gör du dina collage? <3

Jättebra! :) du har väll inte glömt min oneshot? Jag ska också gå den 13 juni! :) kram :)

Sittplatser. På läktare 1, rad 22, kortsida. Du då? 😊 vad har du för sorts biljetter och vad har du för platser? :)

Sittplatser. På läktare 1, rad 22, kortsida. Du då? :) vad har du för sorts biljetter och vad har du för platser? :)

Jättejättebra!:) Så bra du är!

Vad har du för platser? :)