"And don´t forget you got a test on friday. Studie well." Mr Florns röst ekade genom salen. Och jag kan svära på att ingen unge i salen lyssna på vad han hade att säga. Alla var för upptagna med att skynda sig ut ur klassrummet. 

Man kunde väll sammanfatta det såhär. Min klass var inte riktigt intresserade av skolan,det var väll bara Maja och dom andra två tjejerna som alltid lyssnade och fick högsta betyg på proven. Resten struntade helt klart i skolan och brydde sig bara om alkohol och fester. Det fanns två slags grupper i klassen, dom populära typerna och dom typerna som inte var populära. 

Jag vet inte rikgtigt vart jag hörde hemma. Jag var inte populär men heller ingen loser. Jag var nån stans där i mellan. 

Jag var glad för det också. Jag hade alrig vart en sån här tjej som gillar uppmärksamhet,jag gillar inte att stå ut. Om en grupp ungdomar stog i en klunga skulle man inte lägga märke till mig. 

 

Med skolmöcker tryckta mot bröstet gick jag ut från klassrummet och styrde stegen direkt till skåpen. Jag hann inte ens komma fyra meter innan "Mean Girls" dök upp. Okej jag vet,töntigt namn men det är ju exakt det dom är. Dom är små elaka flickor som inte förstår sig på världen,det gjorde inte jag heller egentligen men ändå. 

" I saw in the magazin that you ware out whit Harry Styles yesterday. Do yoy really think he likes you. He´s only out after one thing." Ana eller AnaBelle som hon egentligen heter skrattade och svängde med sitt perfekta blonda hår. Det högg till i hjärtar när hon sa så där. Hon visste ingenting om min och Harry´s relation. Ärligt talat hade vi ingen slags relation men vi hade haft. Vi hade vart bästa vänner... 

" Why do you even care, It was nothing. Okay,can you please step a side now?" Jag suckade och blängde på henne. Hon skrattade och gick förbi mig. 

Jag andades ut började gå igen. 

"You know he only using you Lily." Jag vände mig snabbt om,hon var minst tio meter bort vilket betydde att hon vart tvungen att ropa. Och det ledde till att nu hela skolan kollade på mig. Jag kände hur hjärtat började slå i bröstet. Jag hatade uppmärksamhet,jag hatade att behöva ha fokus på mig. Jag hatade att jag just nu var det mest intressanta i hela skolan.

Hata är ett starkt ord,men jag svär. Jag menar det. 

 

Jag trökk böckerna hårdare mot bröstet och småsprang till mitt skåp. Jag drog snabbt upp det och tog ut min jacka och väska. Jag stängde skåpet och styrde med snabba steg mot utgången. Det som var bra med vår skola var att man inte behövde vara närvarande på alla lektioner. Man kunde välja att jobba hemma ibland om man så kände för det.

 

Jag drog snabbt upp dörren och möttes av en ourthälig kyla. Jag drog min jacka närmare kroppen och huttrade till. Det var i sluetet på September och löven hade börjat falla till marken. Jag gick i en rask takt för att hålla värmen uppe. 

Jag ville inte gå hem,jag ville bort. Bort här ifrån,fast jag vet inte vart. Klockan var ju ändå 14:00 och jag visste att Hannah precis hade kommit hem. 

Jag svängde av på vägen där jag egentligen brukar gå rakt fram. Jag gick på den lilla stigen som ledde in till City. 

Jag gick med händerna nergävda i fickan på min tunna jacka. Jag frös,det gjorde jag. Men jag gillade kyla,det kändes bra på något sätt. 

 

Jag kände hur värmen slog i mot mig när jag kom in på den lilla pubben som verkade vara den ända som var öppen så här dags. Jag gick bort till en av barstolarna och satte mig. Jag gav ifrån mig en suck. Kanske en liten för hög då jag märkte hur han som stog bakom disken kollade frågandes på mig. 

Tillslut sluttade han med kollandet och kom fram till mig. 

"Do you want something?" Jag skakade på huvudet. 

"No,I don´t have any money whit me, I just wanted to go somewhere there noone knows me." Jag gav han ett svagt leende och han nickade förstående. 

Han gick ifrån mig igen och jag la tungt huvudet i mina frusna händer och suckade ännu en gång. Tack vare Harry skulle jag nu vara i varenda tidningen och här i London läser många tidningarna. Så ja..Vi kan ju sammanfatta det med att jag inte skulle kunna gå utanför lägenheten utan att bli igenkänd. 

"Here" Jag väcktes ur mina dagdrömmar och kollade upp. Killen som jag pratat med nyss räckte mig ett glas med något som såg ut att vara en öl? 

"Huh?" Jag höjde ögonbrynen och rynkade pannan. 

"Haha okay I guess you don´t use to drink bear, Am I right?" Jag kände hur det drog i mina mungipor och jag flinade. 

"You´re absolutly right" Han flinade mot mig och röckte över glaset till mig. 

"Maybe then It´s time for it" Jag tog imot glaset och kollade först på sörjan som låg i glaset som liknade urin väldigt mycket och sedan på killen som jag inte visste namnet på. Jag förde glaset till munnen och kände tillslut hur något kalllt och äckligt fyllde min mun. 

Jag ställde direkt ner det och fräste och spottade. Det smakade inte alls gott,fy det smakade helt ärligt som urin,inte för att jag har smakat det men ändå. 

"You like it?" Han blinkade mot mig och skrattade. Jag log mot han men jag slår vad om att det mest liknade ett grimars. 

" Here yo go" Han räckte nu över ett glas med Cola. Jag tog glaset snabbt i min hand och klunkade i mig den kalla Colan på bara några sekuder. 

"Thank You" 

"You´re welcome, so..what´s your name?" 

" Monday Lily but you can call me Lily." Jag log mot han och han log stort tillbaka.

"Okay,Lily so my name is Andy."

"Hello Andy" Jag flinade mot han och han flindade tillbaka. Jag hörde hur plingan ovanför dörren gav i från sig läte och Andy höjde handen och hälsade på någon. 

Jag höjde min blick och möttes direkt av ett par kastanjefärgade ögon. 

"Liam?"