"For gods sake Lou,wer´s Liam?" Jag viftade med händerna i luften medans jag gick fram och tillbaka över golvet i min lägenhet. Varför var Liam där hos henne,han kände henne inte som jag gör..eller gjorde. Varför var han tvungen att springa efter henne. 

"Harry! Calm down! What´s the problem,he´s just cheking on her. And when he´s coming back we all want you to tell us exactly who´s that girl is. Becuse if she´s just somebody you slept whit...She´s reacting really hard on what Zayn said." Jag suckade,han hade rätt. Varför gick jag här och oroade mig som en dåre. Liam var Liam och vi alla visste vad han var bra till. Han var "papppan" såg till så att alla mådde bra och alltid skrattade. Han såg alltid på någon om det var något fel. 

Han stog säkert någon stans där ute med Lily i sin famn och hans stora muskelösa armar runt om hennes lilla kropp och tröstade henne. Det gjorde ont i mig att veta att jag var skälet till att hon grät, att det var jag som sårat henne. Det gjorde ont att det inte var jag som stog med henne där ute i den kalla höstluften och torkade bort tårarna som rann ned för hennes rödgråtna kinder. 

Jag gav upp och slängde mig ned i ena hörnet av soffan bredvid Niall. Jag suckade och slängde huvudet bakåt,jag kollade upp i taket och visste inte vad jag skulle säga. Det var tyst i rummet vilket var väldigt förvånande med tanken på att Lou och Niall sitter minder är 1 meter ifrån varandra. Vart var dom spraliga pojkarna som alltid hittade på bus? 

Men jag visste mycket väll varför stämmningen i rummet var låg. Alla ville ha svar på sina frågor och jag var den ända som kunde ge dom svaren. 

Jag blev trött på tystnaden i rummet och om jag ska vara ärlig blev det lite kusligt när det var så tyst. Jag sträckte mig efter fjärkontrollen och satte på tv:en. Jag lät det som kom upp stå på. Även hur mycket jag föröskte koncentrera mig på tv:en visste jag att ingen av oss gjorde det. Vi väntade förtvivlat på Liams glada ropp som vi hoppades när som helst skulle komma in genom dörren. 

 

Klockan var mycket och jag hade följt Lily hela vägen hem,vi stod nu utanför hennes hus och jag la en stöttande hand på hennes arm.

"Evreything is going to be okay Lily,you will se." Hon nickade men såg ändå bekymrad ut. Hon hade berättat hela historien från början till slutet. 

Hon hade berättat första gången dom träffades. Hon hade berättat om deras tid tillsammans,dom hade en fin vänskap,verkligen. Det var däeför det krossade mitt hjärta när jag fick höra hur han lämmnade henne och inte hörde av sig på 3 år.. Hur kunde han? 

"You know sometimes it feels like I really hate him but I just think that´s anger. I need to control myself... But I think that in the end I feel the same taht I felt for thre years ago."

"And what was that?" Jag lät orden försiktigt lämmna mina läppar. Om jag sa något litet fel kunde fjäderna ramla på muren och rasa allt ihopp.

" Love..Love and friendship." Jag nickade och drog in henne i en hård kram. 

"Go and sleep now,it´s late and you look tierd."Hon fnissade lite och kollade upp på mig. 

"I think I need to buy you a new shirt." Jag kollade på henne förvånat och sedan ned på min tröja. Den är alldeles blöt och jag kunde tyda svarta fläckar. Säkert mascara. 

"It´s okay. But I would love to met you again?" Det blev mer som en fråga än en kommentar. Hon nickade svagt och vände sig om. Jag gjorde detsamma och skulle precis börja gå när jag hörde henes låga röst. 

"And you Liam...Tell him I miss him" Hon torkade bort en tår under ögat och jag nickade innan jag sedan gick bakom husknuten. 

 

Jag skyndade mig hem. Ville snabbt hem till killarna och låta Harry förklara allt. 

 

 

Jag kände hur sömnen började ta över min kropp när handtafet till ytterdörren trycktes ned och jag for upp ur soffan. Jag sprang snabbt ut till hallen där Liam stog och tog av sig skorna. Jag studerade han och jag tror det gjorde han irreterad. 

"You can go and sit,I´m coming." Jag gjorde som han sa och gick tillbaka till min plats i soffan som var uppvärmd efter 45 minuter på samma fläck. 

Jag slängde en snabb blick på klockan. 11:30. Jag kastade ett öga på dom andra killarna. Niall satt med en skål flinger tryckt upp under näsan och glodde på tv:en,han gjorde ingen stor reaktion på att Liam kom. Zayn satt i en av fotöljerna och antagligen messade han med Perrie för han hade ett leende på läpparna hela tiden.

Louis var inne på Twitter och svarade på en del fans. 

Liam slog sig ned i fotöljen bredvid Zayn och sa inget. Louis låste mobilen och la den i knät,sedan sträckte han sig efter fjärkontrollen och stängde av ljudet. Niall frymtade lite men jag buffade till honom i sidan och han återgick till att äta på sina flingor. 

 

Där satt vi alla tysta som musar och väntade på att Liam skulle öppna sin mun och låta orden falla fritt i luften. 

"Thre years Harry,that´s a lot." Han mötte min blick och jag såg besvikenlsen i hans ögon. Hon hade berättat. "Why didn´t you just tell us who she really was? Why?" Han kollade på mig med en trött blick men även en gnutta stänghet fans det minsan i den. 

"I didn´t now what to say to her..." 

"Do you guys mind to tell us?" Zayn fick allas blickar på sig och Niall höll med han. Lou nickade och jag visste att Liam inte skulle berätta. Det skulle bli min uppfigt. 

"Uhm...It´s like..erh Me and Lily ware kind of best friends about thre years ago,before I went to X -Factor. I promised her that nothing would change but after that day...We never talked again. And today I saw her again and everytnig went so fast and I didn´t know what to say to you Zayn so I just said the best thing I could come up whit."

Ingen sa något alla fyra såg ut att försöka ta in det jag nyss sagt i huvudet. 

"So you mean that you Harry Edward Styles actually was friend whit a girl. And you didn´t slept whit her?" 

Jag nickade och kollade på Liam. Jag ville ha trösst på något sätt,jag visste att Lily hade förklarat mer detaljerikt och jag ville veta att hon mådde bra. 

"Is she okay?" Han nickade svagt på huvudet och jag andades lättat ut. Det var som att stenen i min mage släpptes. 

"And yha I forget..She told me to tell yoy that she miss you" Det stannade till,vad hade han nyss sagt. Hade han sagt att hon hade sagt att hon saknar mig. 

Jag kände hur värmen spred sig ut på min kropp och jag blev varm i hjärtat.

"So now when we know this can we go to sleep now?" Zayn bröt tystnaden och vi brast ut i skratt åt honom. Vi placerade oss ut i min lägenhet. 

Zayn och Niall sov på soffan och Lou,jag och Liam la sig i min säng. Jag kunde höra deras andetag gå långsamer och långsamer och jag visste att dom var påväg att somna. 

" Liam.."

"Yha?" Han viskade tillbaka. 

"Thank You" 

"Evrything for my bro." Jag fnittrade till och log stort. 

"Shut up!" Louis röst fick helt plötsligt luft och jag flinade åt han. Stackars BooBear.