Vad skulle jag göra? Kasta mig i hans famn och låta spelet börja,börja skrika på han,slå han? Skulle jag ta till våld? Skulle jag säga allt det jag veljat säga till honom? Vad skulle jag säga? Tusen frågor cirkulerade i mitt huvud. Men jag gjorde inget,jag bara stog där med mina smala axlar hängande,jag var i hopp sjunken som en säck med potatis. Jag kände mig så liten,så liten jämfört med han. Det var inte samma person som stog framför mig längre som det vart för tre år sen. Han var större,biffigare,men det sprutade mod och självsäkerhet. Kändisskapet hade förändrat honom. Poesetivt eller negativt vet jag inte. Hur skulle jag veta det,jag kände inte personen som stog framför mig. Jag kände inte Harry,detta vara inte Harry som jag en gång i tiden kände,det här var Harry Styles från One Direction. Jag ville inte känna den personen,jag vet att det låter elakt men jag vill lära känna den gamla Harry..Eller ville jag ens det. Skulle jag låta han komma innanför muren som tagit mig så länge att bygga upp. Allt stog upp och ned. Jag visste inte vad jag skulle göra. Det ända jag ville var att sjunka genom jordens yta och aldrig mera komma fram.

"Lils It´s ben a while..." Vad fan var det för något? Såklart det hade vart länge sen,det visste väll till och med jag. Eller tror han inte att jag kan räkna. Tre år vilket motsvarar 36 månader vilket betyder en lång tid sen. Var ville han komma med detta skitsnacket. Det var klart att det låg något på hans tunga som väntade att komma ut.

" Don´t call me that."För det var sant,jag ville inte att han skulle kalla mig Lils. Det kändes som min och Hazza´s grej och det stog ju klart och tydligt i hans panna att han inte var Hazza,han var Harry. Den mystiska pojken som jag inte längre kände.

"What?"

"Lils, I don´t want you to call me that." Jag vek undan blicken,jag kunde inte mötas hans blick. Jag kunde bara inte. Jag kände tårarna tränga bakom ögonlocken. Jag blundade och svalde hårt.

"I´m sorry.." Jag nickade men jag var fast besluten vid att inte kolla på honom. För jag litade inte på mig själv just nu.. Jag vet inte vad min själ skulle ta sig till. Jag har byggt upp en mur runt om mig som just nu håller på att rasa,rasa och visa mitt sanna jag,det som jag så länge har gömt. Sorgen som jag så länge har hållt inom mig själv.

"So how are you?"

"I´m fine,you?" Jag försökte sköta det enkelt och jag tror han märkte det,han suckade tungt och skakade lite lätt på huvudet. Men han fortsatte bara,han visste varför det var spänt men han undvek ämnet.

"I´m good,really good actually. I mean I travel the world whit the boys. It´s really fun." Jag kände hur tårarna trängde på ännu mer nu. Kommer han inte ihåg att det var jag och han som skulle resa jorden runt? Har han verkligen glömt alla löften han gav.

"Sounds fun." Jag ryckte på axlarna och mötte hans blick,han mötte mina mina ögon och jag såg hur det drog i hans mungipor. Jag skakade bara på huvudet. Vad var detta,vad höll vi på med. Vi var en gång bästa vänner och nu är vi som främlingar. Det är orättvist.

"What are we doing..?"

"What do you mean?" Menade han allvar? Kände han verkligen inte av spänningen,kände han inte att det inte var något konstigt som låg i luften.

"Ugh...Nothing,what are you even doing in here? You´re not allowed to be in here.

" Uhm..I asked the lady out there for a toilet." Bra ursäkt Harry. Jag sa inget utan pekade bara på dörren med en stor WC skylt. Det var ju klart och tydligt att han var hemskt dålig på att ljuga jag menade..Skylten var så stor så att inte ens en gammal tant skulle missat den.

"Thank you." Jag vände mig om och skulle precis gå ut till serveringen när han harklade sig och jag vände mig atumatiskt om.

"I´m sorry Lils,for everything..." Det högg till i hjärtat.

"For what?" Även fast jag mycket rikgtigt visste vad han menade ville jag inte visa det.

" You know..But you look good,it looks like you moved on. You doing something good whit yourself."

"You don´t know me Styles,you left remeber..Not me. So don´t come here and expect me to be your best friend agin." Han kollad snoppet på mig. Jag vände på klacken och precis när jag skulle gå ut krockade jag med någon. Jag kollade upp på personen som jag nyss gått in i.

"Oho sorry miss..I didn´t se you. I was just looking for my friend..hazza!" Killen med det mörka håret brast ut i ett leende och log brett.

"Hey Zayn,I was just going to the bathroom."

"Yha okay." Han viftade med handen och kollade sedan tillbaka på mig.

" I´m sorry.."

"Monday Lily ..But call me Lily,"

"Oho okay,I´m sorry Lily for just walk in to you." Jag nickade och tgck förbi honom.

"Take care of you Lils!" Det var Harrys hesa röst som ekade i rummet. Jag gjorde inget tecken på att jag hört det,jag fortsatte bara framåt och suckade. Allt var förstört,muren som jag en gång byggt upp var krossad,jag var tillbaka på ruta ett.

 

 

Jag såg hennes lilla kropp försvinna bakom dörren in i nästa rum. Jag var tvungen att sätta mig  ned på en av dom rangliga stolarna som stog där inne. Det var bara för mycket. Allt gick så fort. Jag hade precis haft henne framför mig,hon som betytt så mycket för mig som fortfarande gjorde det. Der gjorde ont i mig att veta att hon inte ville veta av mig. Hon hade inte låtit dom orden komma ut från hennes torra läppar men det var uppenbart men tanken på hennes uttryck. Hon hatade mig,hatade mig efter vad jag gjort. Och jag kunde erkänna,jag hade bettet mig som en skitstövel. Låtit det finaste jag hade glidit ur mina händer. Hur kunde jag? Jag var en sån idiot.

"Do you know her?" Zayn satte sig ner bredvid mig och kollade frågandes på mig. Jag kunde förstå han. Vi var bästa vänner så vi visste allt om varandra men Lils visste ingen om. Bara jag. Hon var min hemlighet. Hon tillhörde mitt förflutna.      

"No you know...Just somebody I sleept whit a couple a months ago." What tha hell?! Hur kunde jag säga något sådant om henne. Hon hade vart min bästa vän och nu förolämpar jag henne inför mina bästa vän. Du är en sån stor idiot Harry,hon hade rätt...Allt var ditt fel. Detta kunde inte fixas,detta kunde inte glömmas. Detta gick inte ens att tänka på. Radera henne bara ur ditt liv,det verkar hon ha gjort,raderat dig. Hon känner inte dig längre Harry och du känner inte henne. bara gå vidare. "And Styles hit the ball again." Jag vände mig mot Zayn,hans kommentar fick mig att skratta men även att vilja gråta. Allt var svårt,men det var förflutet nu...