Jag hörde en krash och satte mig genast upp. Jag gnuggade mig i ögonen och stäckte på mig. Jag gäspade stort och kollade sedan runt. Jag var inte i mitt sovrum hemmma i min lägehet. Jag låg i en säng med vita lakan och ett stort dubbeltäcke. Jag kollade återigen förrvirar omkring men kom sedan på det... Jag hade ju vart med killarna i går. Jag måste ha somnat och någon av dom måste ha bärt in mig och lagt mig här. 

Jag slängde av mig täcket och märkte då att jag bar ett par gråa mjukisbyxor. Jag såg även att mina jeans låg slängda på en stol som stog i rummet. Jag kände paniken börja växa i mig och jag skyndade mig upp. Jag skyndade mig ut från sovrummet och möttes av en nyvaken Harry i bara boxers. Jag kan inte dra blicken i från hans vältränade kropp. Jag visste att han hade skaffat tatueringar men inte så många. Jag fastnade för en speicel...Fjärlien på han mage. Han märkte hur intensivt jag kollade och jag hörde ett flin fly från hans läppar. Jag kollade upp på han och himlade med ögonen sedan gick jag förbi honom i jakt på någon som kunde förklara hur jag kom i dom här byxorna. 

Jag gick in i massor av rum i denna otroligt stora lägenhet. Hur kunde dom hitta här inne. Och hur kom det sig att jag bara skymtat Harry när det fanns fyra andra galna killar här?

Jag kom tillslut till köket och såg hur Niall låg på golvet och plockade upp något. Jag gick närmera och såg att det var glas. Det förklarade krashen jag vaknade av. 

Han hade tappat ett glas. Jag satte mig på knän framför honom och började plocka jag med. Han kollade upp då han märkte att jag satt där. Han log mot mig men tog bort min hand. 

"You don´t need to do that." Jag himlade med ögonen och reste mig upp. Jag satte mig på en av stolarna som stog vi den höga bordet. Såklart skulle det vara bar bord och barstolar. Dom här killarna höll det stillrent. 

"Uhum Niall I now that this sounds weird but do you know...how I come into these pants?" Jag kollade frågandes på han och han flinade lite. 

"Harry helped you last night.You ware awake, and you asked him to help you. Don´t you remeber?" Jag höjde på ögonbrynen. Hade jag bett Harry att hjälpa mig att ta av mig mina tajta jeans och sedan sätta på mig ett par mjukisar. Även hur galet det låter låter jag mig själv tro på det.

Jag gäspar stort och Niall skrattar åt mig. 

"Tierd?" 

"You would only know..." "And you who´s bed did I sleep in?" Jag kände att jag bara var tvungen att fråga. Här kommer jag som en galen tjej och puttar bort killarna från deras egna sängar. 

"Mien, I slept on the sofa." Han räckte mig en macka och jag tog tacksamt imot den. 

"I´m sorry, hahah I feel so dumb. I mean I don´t even now you guys and here I come and take over your bed." Niall började skratta och Louis kom in i köket.

"Godmorning Lily, sleept well?" Jag nickade och han slog sig ned bredvid mig. Jag satt och tuggade på min macka när det slog mig. 

"Shit!" Jag rusade upp från stolen. Den ramlade och slog i golvet, jag böjde mig snabbt ned och ställde upp den.

"Lily what is it?" Lou la en frågande hand på min axel. 

"It´s monday adn I´m supposed to be in school in like..." Jag slängde en snabb blick mot klockan. Shit! Den var redan halv 12. " I was supposed to be in school for like four houers!" Jag suckade tungt och satte mig sedan ner på stolen igen, det var lönlöst att gå dit nu. Det var sista lektionen innan lunch och sedan var det bara klasssamtal. Jag la huvudet i mina händer och suckade gång på gång. 

"Lily it´s okay. It´s only one day. It´s not a big deal." Jag kollade upp på Louis och log ett svagt leende mot honom. Jag antar väll att han hade rätt då. Det var bara en dag och lektionerna idag var inte särskilt viktiga. Jag suckade en sista gång innan jag reste mig upp. Jag tackade för mackan och gick sedan tillbaka in i sovrummet jag vaknade upp i. Jag stängde dörren och drog av mig mjukisbyxorna och satte på mig mina slitna jeasn. Jag älskade dom. Jag hade gått dag in och dag ut i dom här jeansen i nästan två år.

Jag satte mig sedan på den enormt stora sängen och kollade mobilen. Några missade samtal från mamma och ett par sms. Jag svarade snabbt att jag var okej och att jag hade somnat tidigt igår. Sedan klickade jag mig in på twitter och såg att killarna hade börjat följa mig. 

Jag scrollade ned bland nyheterna men fastnade vid en text där Harry var taggad. 

@Harrystyles kiss a girl on the head. who is this girl! It´s the same girl who was whit Liam for a couple of weeks ago. One word from me... Slut! Det var en bild på när vi stog med armarna runt varandra på tågstationen. 

Jag kände hur ledsen jag blev. Det var massor av användare som höll med och skrev elaka saker. Jag orkade inte kolla på dom fula orden så jag stängde ned och låste mobilen. Jag satt där i den enormt stora sängen och kollade rakt in i väggen. Vad skulle jag göra. Detta var Harry´s fel. Men jag ville inte skylla det på honom.  Men vad skulle jag göra? 

Jag kände ingen ilska utan jag kände mer ledsamhet. Det knackade på dörren. Jag ropade kom in och drog lätt med handen under ögonen då jag inte ville att personen som ville komma in skulle se mina tårar som runnit ned för mina ögon.

In kommer Harry. Han märker direkt att något är fel. Hela hans krop förändras från glad till orlolig. Han stänger snabbt dörren bakom sig ocj skyndra sig fram till sängen där jag satt. Han satte sig försiktigt ned bredvid mig. Jag skakade på huvudet. Utan att han ens hade sagt ett knyst. Jag visste att han ville att jag skulle berätta. Han ville hjälpa mig, eller ville han det. 

Varför kunde tankar vara så uppenbara. Varför måste dom ändras pågrund av olika situationer? Varför måste jag ha så svårt att lita på folk.

Men ändå...Harry hade ju varit den personen jag litat mest på i hela denna vida värld. Jag hade sagt allt till honom. Allt från blommor och bin till samtalet om 1,2,3. Vi hade verkligen vart nära. Men pågrund av att han lämmnade hade vi glidit isär och nu vet jag verkligen inte om jag kan förlåta honom. Igår var det uppenbart att jag skulle kunna tänka mig att jobba upp vänskapen men idag... Jag ville inte läsa elaka kommentarer om mig själv varje gång jag hade vart med min kompis. Och grejen var ju att för fansen var han ju Harry Styles, Harry Styles i One Direction. Det samma gäler med killarna,om jag skulle få en bra kontakt med resten av dom skulle jag ge mig ut på riktigt djupt vatten.

 

"Tell me Lily,tell me why you are sad?" Han la handen på min axel och jag lät den ligga där då jag kände en slags tryghet av hans beröringar. 

Men jag kunde inte berätta för honom. Jag kunde inte berätta att jag tog åt mig av hans fans.

"No, I´m okay I promise. It´s nothing.. I just think I ned to go home. It was really nice to hang whit you guys yesterday.

 

Jag betraktade hennes ansikte.Jag visste att något var fel men inte vad. Hon vägrade att berätta och jag kände ett sting av ledsamhet. Jag ville ju att hon skulle kunna lita på mig igen. Men jag visste mycket väll att efter det som hänt skulle det ta ett tag. Men jag joppas att hon en dag kommer tillbaka till mig. 

 

Vi reste oss från sängen och hon gick före mig ut i lägenheten. Hon gick till köket och jag hängde på. Hon sa hej då till killarna och sa att det hade vart kul att få hänga med oss. Hon lovade att göra om det någon gång. Och det var då jag visste att hon faktiskt menade det. Lils bryter aldrig ett löfte, men hon ger heller inte många. Jag kollade på när hon sa hej då till killarna och när det var Niall´s tur såg jag hur hon log stort och kramde om honom hårt. Jag kände något konstigt i kroppen i just den stunden. Jag visste inte vad det var, men jag visste att jag aldrig känt den innan. Jag sa tillslut hej då till henne och hon skyndade sig ned för trapporna. Jag hade erbjudigt skjuts men hon hade tackat nej.

Killarna gick tillbaka in till köket och jag följde lamt efter. 

"Do you guys know why se was sad?" Jag kollade intesivt på killarna och dom skakade på huvudet. Men jag såg hur Louis kollade bort. Han undvek min blick. 

"Lou?" Han kollade snabbt upp. 

"Yha?" 

"What do you kow?" Han suckade och skakade på huvudet. 

"I just say one thing..Twitter"

Det var då det slog mig...Fansen,twitter. Fan!