"Oho come on Lily turn that thing off!!"Jag hörde Troys hesa röst ropa ifrån andra änden av lägenheten. Jag flinade till och gnuggade mig i mina sömnspruckna ögon innan jag stängde av alarmet. Jag kollade på klockan 07:00. Mitt pass nere på "Henry´s började om exakt en timme. Om jag skulle hinna duscha innan jag skicka in min uppsats om den franska republiken till skolan var jag tvungen att masa mig upp nu. Jag stönade högt när jag kände den kalla luften slå mot mig. Jag drog snabbt täcket tätt runt om min tunna kropp. Jag stoppade ner fötterna i ulltofflorna som stog på golvet precis nedanför sängen. Jag gäspade stort och ställde mig sedan upp. 

Mitt rum såg för jäkligt ut,kläder över hela golvet och allt annat skit som jag egentligen inte hade någon användning av stökade ner. Jag suckade tungt och tassade bort till fönstret och drog bort dom mönstrade gardinerna som mamma hade sytt. Dom var inte specielt snygga men mamma hade tvingat mig att ha dom. 

Jag kollade ut över London. Staden sov fortfarande. Undra om han också gjorde det,undra vart han va,undra om..? NEJ! Lils sluta tänka på han,han är inte din vän längre,han är inget för dig längre. Det var 3 år sen..3 år sen vilket motsvarar 36 månader sen. Jag suckade ännu en gång. Varför fanns han i mitt huvud,varför fanns han i mina tankar,varför fanns han någonstans där ute men inte hos mig? Varför? Där kom det där ordet igen...Ordet som jag så många gånger har låtit mina torra läppar bilda. Just det ordet hade blivit en vana att säga...Mina läppar visste hur man formade det,helt utantill. Det var enkelt men samtidigt svårt. 

 

Jag suckade ännu en gång innan jag gick bort till min garderob och kollade genom vad jag skulle kunna ha på mig. Jag visste att klädsen var mycket strikt på cafet men man fick fortfarande ha sina egna kläder om man följde klädkoden. 

*Jeans

*Tröja

*Håret uppsat. 

Jag drog på mig ett par svarta jeans och en vanlig enkel tröja. Jag sket i sminket och i att fixa håret. Jag hade inte planerat att möta några kändisar idag. Efter jobbet skulle jag bara hem och chilla. Kanske ha film maraton med mig själv då Troy och Hannah säkert skulle ut och festa med tanken på att det var lördag. 

 

Jag slängde mig på sängen och började skriva klart uppsatsen som jag var tvungen att skicka in. När jag var klar visade klockan 07:43. Jag gick ut i hallen och drog på mig mina rätt så slitna Convers. Jag drog på mig jackan och satte hörlurarna i öronen,sedan traskade jag ut genom dörren,låste den efter mig och sprang ned för trapporna. 

Jag kände hur kylan slog emot mig när jag kom ut på gatan. Det var ju trotsallt september månad och hösten närmade sig. Jag gillade hösten,alla färger. Det var så fint,men även att kunna ha på sig stora hoodies och skinny jeans. Det var himelriket. 

Jag började gå i ett rakt tempo börja gå mot Henry´s,dels för att hålla upp värmen och dels för att jag inte ville komma försent. 

 

 

Jag hörde plingran som satt fast i dörren som berättade när någon gick ut och in. Jag stog och skulle precis gå ut från lunchrummet då min rast var över. Jag skulle ut,sätta ett leende på läpparna och ta emot beställningar. Jag suckade och skickade iväg sms:et till Troy. Han hade bönat och bett att jag skulle komma med ut ikväll,jag hade sagt nej tusen gånger men han kan tydligen inte stava..eller förstå.

 

"Lily come on now,get your as out here!" Morgra min chef kunde låta väldigt sträng och hennes val av ord var inte särskilt ödmjuka men hon var snäll. Hon lät mig alltid äta gratis och ibland fick jag mer betalt än vad jag skulle ha. Så ja...även fast hon behövde träna på sina ordval var hon snäll och hon förstog att jag var en människa med känslor och kunde göra misstag. Jag var inte perfekt,inte hon heller. Ingen var.

"I´m coming!" Jag la snabbt ner mobilen i fickan och gick med tunga steg ut till henne bakom disken,mitt humör var inte på topp och jag kände att allt jag ville ha just nu var min varma och goa säng. 

"Darling what did you do there back?" 

"Oho nothing,just took a brake."

"Okay but now we need to work again. I need to fix whit the new choclate so you ned to take order. You can start whit that table. And please don´t stear at them. they wont some peace." Stirra på dom,varför skulle jag stirra?

"Why would I stare?" Jag kollade frågandes på henne medan jag otåligt väntade på svaret. 

"Oho you maybe never heard of the band called One Direction,anyway they sit there and I´m sure they want to order,so keep going we ned to work." One Direction....O-n-e .. Jag kunde inte ens kolla åt deras håll,min blick var fast på Morgra och hon kollade oroande på mig. 

"What is it hunny?" 

"Please can you take order from them,I can´t, I really can´t...please." Mitt röst vek sig och jag kände hur mina händer började skaka. Jag kunde inte ens titta på han. Inte efter 3 år...Det hade vart massor av ryckten,han var inte detsamma längre. Han var en annan person,det måste han vara annars skulle han hört av sig. Han var inte samma gamla Harry som han lovade att han alltid skulle vara. Tiden har förändrat honom. Tiden har förändrat allt. 

"Is evrything okay sweti,you look sick you can go to the bathroom if you want to. I can take the order." Hon klappade mig på axeln innan hon tog upp blocket och stegade ut till serveringen. 

Jag sprang snabbt in i personalrummet och kippade efter luft. Vad skulle jag göra,jag fick inte luft,skulle jag dö? Jag kommer dö!

Jag lutade mig mot bordet och kände hur min panna fylldes med droppar av svett. Jag hörde steg bakom mig och antog att det vart Morgra. 

"Morgra I don´t feel so good. I think I´m going to puke." Jag svalde och väntade på hennes svar...I stället fick jag den stämman jag så mycket väl kände igen,stämmen som alltid trängde i mitt huvud. Hans stämma,hans röst. Harry. 

"Lils?" Jag stelnade till,vad skulle jag göra? Vända mig om? Skälla ut han? Jag stog med ryggen mot han men även hur mycket jag fruktade att se in i hans gröna vackra ögonen vände jag mig om,stelt och mycket sakta. Tillslut stog jag där med blicken ner i golvet och skakande händer. 

Jag tvingade mina ögon att kolla på honom. För en gångs skull lyssnade dom och jag kollade rakt in i dom där ögonen som jag en gång fallti för,ögonen som tillhörde han..han med stort H. 

"Harry..?"